Dagens barn är morgondagens makthavare
Regeringen framhåller i inledningen av sin skrivelse att de framtida hoten mot säkerheten i Östersjöområdet utgörs av lågnivåhot. Som sådana anges internationell brottslighet, gränsöverskridande miljöförstöring, ryska försvarsmaktens sönderfall och förekomsten av taktiska kärnvapen i när- området.
Till dessa skulle vi vilja lägga ytterligare ett: gatubarnen!
Inte på någon plats i skrivelsen nämns något om alla de tiotusentals, troligen hundratusentals barn i Ryssland och övriga länder i det forna Sovjetunionen som i dag lever i fängelser, på gator eller i s.k. internatskolor. Regeringen pekar visserligen på att frågor rörande sociala förhållanden är viktiga i de central- och östeuropeiska ländernas fortsatta utveckling: "Regeringen anser det viktigt att stödja en god social utveckling i Östersjöområdet genom uppbyggnad av system för socialförsäkring och socialtjänst samt att stödja en god hälsoutveckling genom stärkt folkhälsa och förbättrade hälso- och sjukvårdssystem", står det i skrivelsen. Det står inte en rad om hur!
Lettland har stora problem. De ekonomiska problemen, men även stora sociala problem förknippade dels med spänningarna mellan den stora andelen privilegierade ryssar och den lettiska minoriteten, dels med den enorma arbetslösheten. Till detta kommer ett illa fungerande skattesystem.
EU-medlemskapsperspektivet kan visserligen ge förstärkta incitament för fortsatta reformer i Lettland, men risken är att en prioritering av ekonomiska reformer bidrar till att göra situationen än värre för dem som har det allra besvärligast. Till dessa kan framför allt gatubarnen och de gamla räknas.
Antalet gatubarn, enbart i Riga, beräknas uppgå till cirka 30.000. De statliga insatserna för dessa är mycket begränsade. De flesta insatserna är ideella. Ett exempel:
I Jurmala, några mil väster om Riga vid kusten, lyckades en läkare för fem år sedan få tillstånd att öppna ett skolhem för cirka ett 150-tal gatubarn. Verksamheten bedrevs i ett antal träbyggnader som tidigare använts som sanatorium för hjärtsjuka barn. Läkaren lyckades initialt få så mycket statligt bidrag att han kunde engagera ytterligare två läkare, varav en specialist på veneriska sjukdomar. Det senare är mycket viktigt eftersom gatubarnen antingen är eller har varit prostituerade eller utsatta för sexuella övergrepp. En av byggnaderna var också reserverade för veneriskt sjuka barn. Barnen fick även skolundervisning.
Hela anläggningen var i mycket dåligt skick. Skeppsråttor och möss sprang och springer fortfarande över golven i alla rum. Kök och matsalsbyggnaden var, och är, i ett skick som skulle få en svensk gris att rysa. Det går att se ut på många fler ställen än genom fönstren och de lettiska miljömyndigheterna kommer med jämna mellanrum för att stänga lokalen. Kokerskan tar av sin egen lön, cirka 40 laths, för att muta tjänstemannen vid varje sådant tillfälle. Personalen får inte ut hela sin lön och trots detta häftar anläggningen i skuld till staten.
För en tid sedan sålde lettiska staten ett par av byggnaderna till privatpersoner. Den ena byggnaden var f.ö. den som reserverats för de veneriskt sjuka barnen. Nu bor de således inte isolerade längre. Läkaren som startade verksamheten orkade inte mera, utan har tillsammans med specialisten på veneriska sjukdomar gett upp. Den övriga personalen går bara och väntar på att staten skall stänga anläggningen och barnen åter skall sändas tillbaka till Riga - och till gatan.
Det går inte att ta så illa hand om sina barn och ändå tro att man skall kunna bli en välfärdsstat. Dagens barn är morgondagens makthavare. Antingen tar de makten i positiv bemärkelse eller också tar de makten på det mest negativa sätt man kan tänka, genom terror, våld och brott.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det fortsatta samarbetet inom Östersjö- regionen särskilt verka för att gatubarnens svåra situation förbättras.
Stockholm den 13 oktober 1999
Elizabeth Nyström (m)
Maud Ekendahl (m)