EU-medlemskapet och globaliseringen förändrar Sverige politiskt,
ekonomiskt och kulturellt. Detta får konsekvenser för
Utrikesdepartementets framtida verksamhet.
Rörligheten har dramatiskt förändrats. För 100 år sedan förflyttade sig
svensken 500 meter om dagen. I dag är den siffran fyra mil. Olika svenska
aktiviteter pågår ständigt i varje hörn av världen. Svenskar finns så gott som
alltid med bland offren för naturkatastrofer, var dessa än inträffar. Svenska
ungdomar förlägger allt oftare sina studier utomlands. Alltfler svenska
storföretag köps upp eller flyttar utomlands, och alltfler högutbildade
svenskar flyttar ut, och nettoutflyttningen bland teknikerna omfattar även
dem med invandrarbakgrund.
Kommunikationsmöjligheterna har drastiskt förändrats. Internationellt
kapital är lättrörligt. Varje dag flyttas mer pengar på världens börser än vad
centralbankerna i de sju dominerande ekonomierna har i sina reserver. WTO
och de många frihandelsorganisationerna har gjort handel och investeringar
världsomfattande. 1 600 olika investeringsavtal finns för att skydda de inter-
nationella investeringarna.
En kapprustning pågår på forsknings- och utvecklingsområdet. Asiatiska
länder som Japan, Kina och Indien ger sig in på det högteknologiska
området. Nya landvinningar presenteras i ett ständigt ökande tempo.
Behoven av att kontinuerligt följa den snabba teknologiska utvecklingen blir
därmed alltmer markanta.
Näringslivets produktion handlar alltmer om ny kunskap och information
och allt mindre om traditionella industrivaror. Den priskonkurrerande sektorn
- råvaruproduktionen och industrierna inom mogna branscher - tappar i
betydelse. Som en följd härav blir produkterna lätta att distribuera och
marknadsföringen blir därmed världsomspännade. Näringslivets behov av
omvärldsbevakning blir allt större och behoven av tillgång på orientering om
exportmarknaderna ökar.
Konkurrensen är världsvid, och förmågan att leda utvecklingen, eller att i
varje fall finnas med i en tätposition, kommer att vara avgörande. Utrikes-
departementet spelar en viktig roll när det gäller att stärka Sveriges
konkurrensförmåga i en globaliserad värld.
Utlandsmyndigheter byggdes upp under lång tid. Centrala UD har
moderniserats och alltmer inriktats på att möjliggöra ett samordnat svenskt
agerande i relationerna till andra länder på såväl handelns, biståndets som
politikens område. En samlad översyn har däremot inte skett när det gäller
utlandsmyndigheterna, trots att förutsättningarna ändrats så väsentligt.
Den traditionella politiska rapporteringen blir annorlunda i en värld där
CNN, BBC och andra ger en blixtsnabb faktaförmedling, och där Internet
innebär direkt och omedelbar access över hela världen. Till detta kommer de
avancerade internationella tidningarna och tidskrifterna som normalt har en
mycket kvalificerad analys. Det blir allt viktigare med kvalificerade
bedömningar från erfarna seniora experter än med regelbunden rapportering.
Uppgifterna för ambassaderna inom EU:s medlemsländer reduceras när
direktkontakter mellan ministrar, tjänstemän i Bryssel eller telefonledes
pågår ständigt.
Det finns således starka skäl för att pröva förändringar i ambassadernas
och generalkonsulatens verksamhet. Särskild vikt bör läggas vid sam-
ordningen av agerandet på det politiska området, biståndet och främjande-
frågorna. Särskilt viktigt är det att göra en översyn av dimensionering och
personalbemanning. Dessa måste avvägas noga - och olika beroende på
vilket land det gäller. Av särskild vikt är det ofta att kraftfullt stärka
främjandet, för att bidra till att Sverige återfår en snabb tillväxt, och därmed
kan återta en ledande plats bland välfärds- och välståndsnationerna. Det finns
alla skäl att härvid studera hur Finland, Nederländerna, Kanada, Tyskland
och Danmark nått så stora framgångar när det gäller handel och
investeringar.
Honorärkonsulerna är oftast väletablerade affärsmän eller jurister med god
lokal förankring. Om dessa även får syssla med vad de är särskilt duktiga på
- nämligen affärsverksamhet - tillför vi en ny viktig resurs till främjande-
verksamheten.
Vad gäller det svenska u-landsbiståndet bör UD:s ansvar markeras
väsentligt tydligare. Ambassaderna bör ansvara för planering, uppföljning
och kontroll. Sida:s roll som myndighet i klassisk mening bör markeras, och
den statliga egenregiverksamheten bör radikalt reduceras. Det finns inget
egenvärde i en stor fast biståndsbyråkrati. Efterhand som biståndet alltmer
koncentreras till södra Afrika bör också viktiga delar av Sida förläggas dit.
Detta för att skapa en bättre kunskap genom närvaro i den verklighet man
arbetar i.
På främjandesidan finns i dag en lång rad aktörer med en påtagligt
bristande samordning.
Hit hör bl.a.:
Tabell 1: (Centralt Lokalt i Sverige Utrikes )
Vissa delar av främjandefrågorna har ett starkt kommersiellt innehåll,
och bör därför drivas på rent kommersiella villkor.
Andra har ett mera allmänt svenskt främjandeperspektiv, eller syftar till att
hjälpa små och medelstora företag ut på världsmarknaden. Att döma av
internationella erfarenheter torde UD vara det organ som då lämpligen bör få
den samlande rollen.
Inom UD centralt och vid de svenska utlandsmyndigheterna bör sannolikt
de verksamheter samordnas som har sitt ursprung i Svenska Institutet,
Sveriges tekniska attachéer, Turistrådet, Invest in Sweden och Exportrådet.
Särskilt viktigt är att dessa verksamheter även företräds i de länder där de
saknar egen representation.
Detta förutsätter dock en annorlunda rekryteringspolicy vad gäller UD:s
tjänstemän, och en översyn av karriärvägarna. Hänsyn måste tas till behoven
av att myndigheten kan fylla alla dessa olika arbetsuppgifter. En omfattande
skolning och vidareutbildning måste genomföras. Samtidigt blir arbets-
uppgifterna emellertid mera meningsfulla och mångfasetterade.
Ambassadörernas och generalkonsulernas roll som dörröppnare för
näringslivet måste uppmärksammas väsentligt bättre, och residensens
betydelse i sammanhanget får inte negligeras. Det är särskilt viktigt att
antalet generalkonsulat ökas markant för att åstadkomma en kraftfull svensk
närvaro i alla väsentliga merkantila och ekonomiska centrum, såväl inom
Europa som i övriga delar av världen En omfördelning och viss ökning av
antalet myndigheter är nödvändig, inte minst i Sydostasien och Latinamerika.
De nödvändiga förändringarna kan finansieras dels genom ompriori-
teringar från ambassadernas politiska bevakning, dels genom extra anslag
som vi reserverat i budget, dels genom att länsstyrelsernas medel för export-
främjandet utnyttjas.
Exportrådets kommersiella och framgångsrika verksamhet bör fortsätta i
nuvarande former, men organisationen kan med fördel slås samman med
Importrådet. Näringslivets direkta inflytande på verksamheten, liksom dess
utsatthet för konkurrens är en tillgång som inte får äventyras. Handels-
kamrarnas verksamhet på exportsidan skulle sannolikt ha stor fördel av en
närmare anknytning i en sådan sammanslagen organisation.
Länsstyrelsernas anslag för exportfrämjande insatser har varit skäligen
verkningslösa. Delar därav bör användas i UD:s samordnade verksamhet.
Regionala exportcentrum uppbyggda av UD, Exportrådet, Länsmyndigheter,
Almi och Handelskamrarna bör svara för att allmänna medel fördelas efter
enhetliga principer och i fri konkurrens.
Det svenska vänortssamarbetet skulle, med sitt nätverksbyggande och sin
bilaterala förankring, kunna avkasta väsentligt mer kommersiella fram-
gångar, om partnervalen gjordes med större omsorg. UD kan här vara en
viktig rådgivare.
Med hänsyn till den allt hårdare konkurrensen på världsmarknaderna bör
man skyndsamt fastställa hur de svenska främjandeinsatserna skall kunna
föras upp på en nivå likvärdig med våra konkurrentnationers.
Det är av särskild vikt att bibehålla en ledande roll inom IT och elektronisk
handel. En svensk Portal, gärna utvecklad av Exportrådet, är nödvändig för
att tillgodose den elektroniska handeln. En effektiv databas som tillgodoser
exportinformationsbehoven för olika företagsprofiler är nödvändig, som
verktyg i arbetet. Särskilt relevant är det att tillgodose behoven hos små och
medelstora företag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skyndsam samordning av den svenska
främjandeverksamheten, innefattande en översyn av UD:s framtida
utlandsorganisation.