Inledning
Vid slutet av 1989 hade Berlinmuren fallit och länder som Tjeckoslovakien, Ungern och Polen påbörjat reformer. Besvikelse över misslyckade ekonomiska reformer parade med starkt missnöje över den politiska situationen i Sovjetunionen gjorde att perestroikan, som syftade till att stärka Sovjetunionen, i stället bidrog till dess upplösning. Samtidigt tog frigörelserörelserna i de baltiska staterna, Georgien och Ukraina fart. Vid slutet av 1991 hade alla 15 Sovjetrepublikerna förklarat sitt oberoende och 11 av dem bildade något senare OSS, Oberoende Staters Samvälde, där även Georgien gick med 1993.
I denna vidsträckta region, som utgörs av forna Sovjetunionen och länderna i Öst- och Centraleuropa, bor en halv miljard människor. Bortåt 150 miljoner av dessa är barn. Dessa barn växer upp i en övergångsperiod präglad av en politisk osäkerhet och framför allt av en social och ekonomisk kris som knappast hittar relevanta jämförelser i historien. Vad är den mänskliga kostnaden för krisen ? Hur påverkar den barnen, som är de mest sårbara i samhället ? Vilken framtid kan dessa barn förvänta sig?
Barn i fara
Unicef har i sina Regional Monitoring Reports fortsatt att beskriva situationen för barnen i forna Sovjetunionen och i Öst- och Centraleuropa. Så sent som i april 1999 utkom Unicef med en bok om utvecklingen i dessa länder ur barnens perspektiv: "Generation in Jeopardy" (En generation i fara). Det är på många sätt en skakande läsning även om uppmuntrande trender inte helt saknas.
Denna bok tillsammans med Unicefs rapporter om länderna i det aktuella området har utgjort underlag för faktauppgifter och beskrivningar om situationen för barnen i denna motion.
Boken beskriver hur ett mycket stort antal familjer genom en ekonomi i fritt fall hamnat i djupaste fattigdom. Den talar om häpnadsväckande ökning- ar av dödligheten främst när det gäller vuxna män, sönderfall av sociala system, effekterna av radioaktiv strålning och annan miljöförstörelse och en alarmerande ökning av brottsligheten. Boken lyfter fram barnmisshandel och olika former av utnyttjande av barn, hemlösa barn som tillbringar sin tid på gatan, barn på institution och barn som inte har någon ordnad skolgång eller inte går i skolan alls.
Tidiga tecken på social kris
Boken "Generation in Jeopardy" vill inte göra reformprocessen ansvarig för de många problem som barn och deras familjer möter. Det måste dock medges att omställningen från en centralstyrd till en fri marknadsekonomi lämnade mycket övrigt att önska. Bara några få centraleuropeiska länder lyckades ta sig någorlunda helskinnade genom de första åren av övergång från ett system till ett annat.
Efter andra världskriget upplevde många av länderna i forna Sovjetunionen och i Öst- och Centraleuropa ekonomisk tillväxt och kunde satsa stora resurser på utbildning och grundläggande hälsovård. Redan i mitten av 1970- talet kom de första tecknen på social kris. Den förväntade livslängden började sjunka och välfärdsutvecklingen visade tecken på att avta. I slutet av 1980-talet började hälsotillståndet att visa tecken på försämringar i form av smittosamma sjukdomar. Stora skillnader gjorde sig märkbara mellan å ena sidan öst- och centraleuropeiska länder och de centralasiatiska republikerna. Barnadödligheten låg på hela 45 eller mer per 1 000 i de senare länderna mot 10-12 per 1 000 i de förra. Skillnaderna var också mycket stora beträffande tillgång på mat och grundläggande social servcice mellan snabbt växande stadsbefolkningar och stagnerande områden på landet.
Stödet från staten sviktar
När miljoner familjer, varav en del tidigare tillhört medelklassen, genom arbetslöshet och stigande inflation plötsligt blev fattiga, minskade det stöd drastiskt som staten tidigare gett i form av hälso- och sjukvård, utbildning, pensioner och annan grundläggande samhällsservice. Inte några har fått bära konsekvenserna av detta i samma utsträckning som barnen och det är också bland barnen vi kan förvänta oss de mest långtgående skadorna på grund av den sociala krisen.
Demografiska förändringar
En rad demografiska faktorer som dödlighet, födelsetal, äktenskap och skilsmässa gör barn mer sårbara i en redan utsatt situation. Kurvan för förväntad livslängd har sjunkit drastiskt i en del länder. Förändringen gäller främst män i bl a Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. Förutom i Lettland märks en avmattning 1995. I Lettland och Ryssland ligger den förväntade livslängden för män nu under 60 år (58,3 år i Ryssland), vilket är lägre än i Indien. Från Manegorsk i Murmanskområdet talar en färsk uppgift om en medellivslängd på 42 år och att praktiskt taget alla barn föds med någon form av handikapp.
Våldsam död bland tonåringar som olyckshändelser, mord och självmord ökar stort. Drog och alkoholmissbruk bland tonåringar blir allt vanligare med för tidig död som följd.
Barns hälsa
Barns hälsa har drastiskt försämrats i de flesta länder i regionen med undantag för Centraleuropa. Bristande näringstillförsel, ohälsosam livsstil, våld inom familjen, miljöföroreningar och smittosamma sjukdomar har medverkat till detta. Brist på grundläggande hälsovård, vaccinationsprogram och rent vatten har också haft mycket negativa effekter.
I flera länder ökar spädbarnsdödligheten och allt fler barn föds för tidigt med låg födelsevikt. I Centralasien har barnsjukdomar i luftvägarna, som vanligen går lätt att behandla, åter blivit en ledande dödsorsak bland spädbarn.
Polio, difteri och tuberkulos, som nästan var utrotade, har kommit tillbaka. Difteri dök upp igen i slutet av 1980-talet. I mitten av 90-talet steg difterifallen kraftigt i forna Sovjetunionen, där 200 000 fall rapporterades och 5 000 dog, innan en vaccinationskampanj fick epidemin att långsamt avta. Barn har varit de som drabbats i störst utsträckning i flera av länderna. Bara i Ryssland var det 48 000 fall av difteri bland barn, varav 1 700 med dödlig utgång.
Att gamla smittosamma sjukdomar återuppstår är en stor fara både för de berörda länderna och för omvärlden. Risken för spridning med flykting- strömmar är stor.
Vaccinationsprogrammen har börjat fungera igen men är inte heltäckande.
Sverige bör via WHO och Unicef och i samarbete med de berörda länderna verka för att barnen får den rätt till grundläggande hälso- och sjukvård som barnkonventionen förutsätter.
Sverige bör via WHO och Unicef verka för att heltäckande vaccinations- program genomförs och följs upp.
Enligt WHO är rökning den främsta orsaken till sjukdom och död, som skulle gå att förhindra. I Ungern visar studier att var fjärde pojke på 15 år röker och i Polen var femte. Enligt WHO ökade antalet unga rökare bland pojkar i Tjeckien från 37 % till 51% och bland flickor från 24 % till 34 % mellan 1985 och 1994.
Alkoholmissbruket är på uppgående i hela regionen. I Ryssland är alkoholproblemen oerhört stora. Bland ryska män räknar man med en 600- procentig ökning sedan Sovjetunionens upplösning. Detta har med all säkerhet haft stor påverkan på den låga förväntade livslängden på drygt 58 år. Dödsfallen genom alkoholförgiftning har stigit med 300 % och genom skrumplever med 250 %. Alkoholism hos föräldrarna är en svår börda för barnen och många föräldrar fråntas vårdnaden om sina barn. Många barn föds med obotliga skador på grund av mödrarnas alkoholmissbruk. Det ökande alkohol- och drogmissbruket hos barn och unga är ett direkt hot mot deras hälsa.
Informationen om de skador som följer inte minst ett i tidiga år inlett tobaks-, alkohol- och narkotikabruk är otillräcklig. Reklamen för tobak och alkohol är ofta ohejdad.
Sverige bör i EU och WHO stimulera till breda informationsinsatser riktade till barn och ungdom i forna Sovjetunionen samt i övriga Öst- och Centraleuropa i samarbete med de berörda länderna.
Sverige bör i internationella fora verka för att länder och företag i Väst uppmanas att ålägga sig samma restriktivitet beträffande reklam i samarbets- länderna som enligt lag gäller för reklam i det egna landet.
När det gäller närområdet bör den svenska regeringen ge frivilligorganisa- tioner med kompetens på området möjligheter till förebyggande och rehabili- terande insatser när det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och narko- tika.
Ett ökande drogmissbruk, bristande blodkontroll och få förebyggande pro- gram gör att hiv/aids snabbt sprider sig. I en rapport från Världsbanken 1997 talas om en explosion. I Rumänien har osteriliserade sprutor bidragit till en dramatisk smittospridning. Enligt New York Times var 90% av de smittade barn. För år 1995 rapporterades i Ryssland 277 hivsmittade barn. Redan i september följande år hade 3 000 nya hivfall bland barn registrerats. I Ryssland beräknas så många som 1,5 miljoner vara smittade. I Ukraina talades det om 2 % smittade drogmissbrukare 1995. Ett knappt år senare hade siffran stigit till 57 %. I Kaliningrad ökade andelen hivsmittade bland prostituerade från 5 % till 85 % mellan 1996 och 1997. Många av de smittade i Kaliningrad är tonåringar.
I flera länder som Vitryssland och Tjeckien är dock hiv/aidssiffrorna fortfarande låga.
Den svenska regeringen bör i EU och WHO verka för en handlingsplan för att hejda den explosionsartade hiv/aidsspridningen i en del länder i området.
Miljöförstöring och barns hälsa
Miljöförstöringen i Öst- och Centraleuropa, för att inte tala om hela forna Sovjetunionen, är skrämmande. Den för med sig allvarliga konsekvenser för hälsan. Eftersom barn håller på att utvecklas är de känsligare för denna påverkan än vuxna. Under den kommunistiska perioden siktade man på snabb tillväxt utan hänsyn till de miljö- och hälsorisker detta innebar. Även nu anser många av länderna det för dyrt att med sina knappa ekonomiska resurser göra något åt miljön.
Det problem som mest låtit tala om sig är det radioaktiva nedfallet från de kärnvapentester först ovan och sedan under jord, som pågick i fyra årtionden i Semipalatinsk, Kazakstan och Tjernobylolyckan 1986 i Ukraina. Ett TV- program klargjorde nyligen de fruktansvärda konsekvenserna av kärnvapen- proven för både vuxnas och barns hälsa. Det finns exempel på hur drabbade barn nu lämnas nästan helt utan medicinsk vård på sjukhus i Kazakstan.
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har varit mest fördärvbringande i Ukraina, Vitryssland och delar av Ryssland. Här lider barn i mycket högre grad än vanligt av infektioner, blodsjukdomar, luftvägs- och cirkulationssjukdomar. I Vitryssland har födselskadorna ökat med 70 % och förekomsten av tumörer har tre- till fyrdubblats sedan olyckan.
Sverige bör via Unicef och WHO verka för att de barn som drabbats av radioaktivt nedfall som följd av kärnvapenproven i Kazakstan och Tjernobyl- olyckan får adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv som möjligt.
Ett direkt samband kan konstateras mellan förekomsten av barns sjuk- domar och närheten till stora industrier med utsläpp av allehanda oreglerade gifter. Miljökrisen bottnar i den snabba industralisering och urbanisering, som tog verklig fart på 1960-talet. Eftersom staten kontrollerade produk- tionsmedlen fanns det ingen som vakade över miljön.
Tjeckoslovakien ansågs på 1980-talet vara världens mest förorenade land i förhållande till invånarantalet. Ukraina förklarades av Sovjet år 1990 för en ekologisk katastrofzon med 55 städer som nådde en kritisk nivå för luft- föroreningar.
I Ryssland lever mer än 55 miljoner människor, av vilka 12 miljoner är barn i städer där föroreningarna är fem gånger högre än vad som är tillåtet enligt officiella normer. Den ryska regeringen drar slutsatsen att förorening- arna är direkt ansvariga för mer än en tredjedel av alla sjukdomar, inklusive hälften av alla luftvägssjukdomar. Från 1980 till 1995 tredubblades före- komsten av astmatisk bronkit. I svårt förorenade områden fyr- eller fem- dubblades den.
I Krakow, Polen, lider 10% av barnen som bor i närheten av det stora Nowa Huta-stålverket av kroniska luftvägssjukdomar. I Ungern har ett direkt samband dokumenterats mellan luftföroreningarna och barnens sjukdomar i luftvägarna.
Industrin är inte den enda syndabocken. I och med att allt fler har egen bil och att många bilar är gamla, bidrar bilavgaserna på sina håll mycket kraftigt till luftföroreningarna. För industrin gäller också att utsläppen kraftigt minskat på många håll, eftersom många industrier inte förmått att fortsätta med sin produktion, när de utsatts för konkurrens.
Den svenska regeringen bör i EU och i internationella fora verka för att miljösamarbetet med berörda länder intensifieras i syfte att bl a förbättra barnens hälsa.
Utbildningssystemet vacklar
Även om utbildningssystemet under sovjettiden var ensidigt och läroböckerna med tiden blev omoderna, omfattade det i princip alla barn, som på så sätt fick en grundläggande skolgång. Utbildningen har farit mycket illa under övergångsperioden. I många områden har skolorna stängts. Det gäller inte minst i krigshärjade områden. I Kroatien, Georgien, Kazakstan och Kirgistan har budgetnedskärningarna, när det gäller skolan, varit rent för- ödande. Lärarnas löner har blivit så låga att många tvingats sluta, vilket medfört brist på kvalificerade lärare.
Många skolor har fått stängas av ekonomiska skäl. Andra hålls stängda under vintern, eftersom man inte klarar uppvärmningen. Föräldrar kan inte längre lita på att skolsystemet ger deras barn den utveckling de behöver. Familjer måste nu i många fall betala för den undervisning som tidigare var gratis. Fattiga familjer har svårt att skicka sina barn till förskola.
Det finns tecken på att allt fler barn av olika skäl inte går i skolan på grund av problem i familjen. En del är så fattiga att de inte klarar transporten till skolan, där avstånden är stora. En del barn arbetar och fullbordar därför inte sin skolgång eller får en mycket oregelbunden skolgång. Andra är föräldralösa eller lever utan tillsyn från föräldrarna och går då inte heller i skolan.
Från både Lettland och Litauen har så skrämmande siffror som 5-10 % barn som inte har någon regelbunden och ordnad skolgång nämnts. I Ryssland uppges att ungefär 5 % av barnen inte finns i grundskolan. Det rör sig om 100 000 barn i varje årskurs. Detta betyder, förutom de stora problem en missad skolgång innebär för framtiden, både för det enskilda barnet och för samhället, en ökad risk för att barnet far mycket illa. Skolan ger inte bara kunskapsutveckling och fostran men är i sig ett socialt skyddsnät, som kompletterar familjen.
En grupp barn som lätt hamnar utanför skolsystemet, även om deras föräldrar och de själva gör allt de kan för att de ska få gå i skolan, är handikappade barn. Som exempel kan nämnas en kvinna i Lettland, som på eget initiativ och med insamlade medel, startade en privat skola för att hennes handikappade son skulle få gå i skolan.
Den svenska regeringen måste i grannlandssamarbetet och i EU och Unicef föra en dialog om barnens rätt till gratis grundskoleutbildning enligt barnkonventionen och framhäva riskerna för demokratins långsiktiga utveckling, när många barn får en mycket bristfällig skolgång eller inte alls går i skolan.
Sverige måste också i samma fora verka för att barn med fysiskt eller psykiskt handikapp inte diskrimineras.
Barn på institution
Läget på barnhem i Rumänien som förmedlades i en rad TV- program för några år sedan, var en chock för hela västvärlden. Det var inte det enda land där barn på institutioner for mycket illa. Situationen är fortfarande långt ifrån tillfredsställande även om framsteg har gjorts på en del håll genom att man försökt sprida goda exempel och genom insatser från olika enskilda organisationer och vänorter.
Unicef beräknar att det finns en miljon barn på institution i Öst- och Centraleuropa och i forna Sovjetunionen. I Ryssland lär det finnas 120 000 barn på statliga institutioner, i Ukraina 43 000 och i Vitryssland 7 500. För barn på institutioner i dessa länder är livet hårdare än någonsin i och med en allt knappare budget. Fysiskt och mentalt handikappade barn har ofta haft det mycket svårt i dessa länder. Deras förhållanden har inte förbättrats utan de diskrimineras även fortsättningsvis. Även om en del föräldrar ibland försöker ta initiativ till omsorg och utbildning för sina barn, når dessa insatser ett litet fåtal. För närvarande uppgår de handikappade barnen till 400 000 i Ryssland, bortåt 140 000 i Ukraina och 18 000 i Vitryssland.
Det är enligt Unicef fler barn på institutionerna än tidigare. I mitten av 90- talet hade särskilt antalet barn på institutioner mellan 0 och 3 år ökat kraftigt, med 35-45 % i Rumänien, Ryssland och Lettland och med otroliga 75 % i Estland. Antalet barn på institutioner har fortsatt att öka i den åldersgruppen enligt de senaste siffrorna från Unicef. Bulgarien visar de högsta siffrorna följt av Rumänien och Lettland. I många länder lever båda eller en av föräldrarna. Det rör sig i vissa länder om 90% av de omhändertagna barnen. I en del fall kan eller anser sig inte föräldrarna kunna ta hand om barnen. I andra fall anser myndigheterna dem olämpliga. Ett av problemen förutom den undermåliga vård de får är att de ofta förlorar all kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter att anpassas till ett liv ute i samhället.
Svenska regeringen bör via Unicef verka för att barnens rätt till sina föräldrar respekteras i barnkonventionens anda.
Brottslighet
Brottsligheten var relativt låg eller hölls åtminstone under kontroll under Sovjettiden. När den politiska och sociala kontrollen släppte, ökade brottsligheten. Ungdoms- och barnbrottsligheten har också ökat kraftigt. Övergången från skola till arbetsliv är inte längre lika självklar. Tvånget för dem som tidigare kom ut från en uppfostringsanstalt var starkt att direkt fortsätta på en kontrollerad arbetsplats. Bristen på utbildningsplatser och den stora arbetslösheten gör det naturligt nog mycket svårt för många ungdomar att få arbete, inte minst de som har en ofullständig skolgång.
I Bulgarien, Tjeckien och Slovakien är den rapporterade brottsligheten tre gånger så hög som före övergångsfasen. I Vitryssland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina har brottsligheten ökat med 60 % till 95 %. Ändå räknar man med att många brott aldrig anmäls.
Brott där barn och ungdom är inblandade är bland de som växer snabbast, och det gäller våldsbrott som kidnapping, våldtäkt, misshandel och mord. Den mest dramatiska ökningen av ungdomsbrotten har västra delen av OSS och de baltiska staterna stått för. I Lettland står ungdomar för 17-24% av all brottslighet. I Litauen har ungdomsbrottsligheten stigit med 62 % sedan oberoendet. Ungdomar mellan 14 och 29 år utgör en tredjedel av Litauens befolkning, ändå begår de hälften av de rapporterade brotten och 75 % av alla våldsbrott. I Estland har ungdomar dömda för brott tredubblats mellan 1989 och 97.
Barn som inte tas om hand av föräldrarna, inte går i skolan och lever på gatan, löper naturligtvis stor risk att utnyttjas på olika sätt och att hamna i brottslighet. I Moskva och i S:t Petersburg sägs 60 000 barn leva på gatan, på järnvägsstationer och andra allmänna platser i respektive stad. Siffran 10 000 nämndes för Vilnius för något år sedan och även Riga har stora problem. Rumänien är sedan länge känt för sina gatubarn. Dessa barn har ofta inga andra möjligheter att försörja sig än med brottslighet av olika slag.
I rapporter från EU-kommissionen 1995 visades att ungdomsbrotten i Europa oftast utförs av gäng. I Ungern begicks över 80 % av ungdomsbrotten av gäng och i Lettland och Ukraina nästan lika stor andel.
Rättssystemet är inte anpassat till unga brottslingar. Även för mindre allvarliga brott blir fängelsedomarna ofta långa. Omhändertagandet av unga brottslingar ger dem mycket små möjligheter till rehabilitering. Ofta utnyttjas de och förhållandena i fängelserna är vådliga för både deras fysiska och psykiska hälsa.
Den lavinartade utvecklingen av ungdomsbrottsligheten i flera av länderna utgör en stor fara för den långsiktiga säkerheten i vårt närområde.
Den svenska regeringen måste i grannlandssamarbetet och inom EU verka för ett förebyggande arbete mot ungdomskriminaliteten och för ett rättssystem som ger större möjlighet till rehabilitering av unga brottslingar. En handlingsplan mot ungdomskriminalitet bör utarbetas.
Den ekonomiska utvecklingen 1989-98
En jämförelse av BNP visar enligt Unicefs förhandssiffror från den rapport som kom i september 1999, att bara Polen och Slovenien har överträffat 1989 års siffror och Slovakien kom precis upp till dem. Tjeckien och Ungern är bara något under den nivån. De flesta länderna i Centraleuropa nådde botten 1992-93, de baltiska staterna och de flesta länderna i forna Sovjet 1994-95 och har sedan långsamt återhämtat sig. En del drabbades av nya svårigheter 1995 och andra 1998. Ryssland fick en svår ekonomisk kris förra året, som också påverkat andra länder. 15 av 26 länder kämpar fortfarande med en BNP på mellan 34 och 66% av 1989 års nivå.
En genomgående trend är att klyftorna ökar och bara något land kan visa upp lönenivåer som är jämförbara med 1989. Fattigdomen är fortfarande mycket stor för många människor i flera av länderna och i många fall kan man tala om rent armod. För många har situationen inte blivit bättre utan snarare förvärrats.
Enorma behov kvarstår
Det finns inget som tyder på att läget för utsatta barn i våra närmaste samarbetsländer skulle ha förändrats till det bättre i någon större utsträckning. Det finns naturligtvis små öar som utgör undantag, där hjälpinsatser har satts in och man börjar se förändringar. Det mesta är dock ogjort. De enorma behoven kvarstår.
När det gäller Ryssland leder de uppgifter vi fått om den senaste katastro- fala ekonomiska utvecklingen snarast till farhågor om att situationen där försämrats betydligt för många barn.
Utvecklingen i det krigshärjade Bosnien-Hercegovina går mycket långsamt framåt. Hjälpbehoven är skriande bland barn, som i många år farit mycket illa både fysiskt och psykiskt. En del har aldrig upplevt en normal tillvaro.
De mest akuta hjälpbehoven finns naturligtvis nu i Kosovo, där många av insatserna försenats, vilket väcker stora farhågor inför vintern.
Blygsamma insatser
Enligt uppgift från Sida-Öst för ett år sedan har 12 insatser helt eller delvis med inriktning på barn och ungdom beslutats sedan 1994 och beviljats stöd på 14 miljoner. Genom Sidas avdelning för stöd till enskilda organisationer har bidrag på cirka 15 miljoner beviljats för projekt för barn och ungdom i Öst- och Centraleuropa och det ryska närområdet.
Med tanke på vidden av problemen bland barn och ungdom i vårt närområ- de, måste insatserna från svensk sida anses mycket blygsamma. Krisdemo- kraterna menar att inte tillräcklig uppmärksamhet hittills ägnats åt den sociala misären i våra samarbetsländer i Öst- och Centraleuropa. Detta är särskilt allvarligt när det gäller de utsatta barnen.
Regeringen bör snarast framlägga en redogörelse för vilka olika bistånds- insatser som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde, både bilaterala och multilaterala, såväl som de insatser som gjorts via svenska frivilliga organisationer, kommuner och vänorter.
Dagens försummade barn kan lätt bli morgondagens förlorade
Många av dagens försummade barn kan lätt bli morgondagens förlorade, om de inte får hjälp i tid. Försummelserna har nu pågått så länge att det inte känns fel att som Unicef gör tala om "Generation in Jeopardy" - en generation i fara.
Visserligen är barnens rätt till trygg omvårdnad, grundläggande hälsovård, ordnad skolgång och en positiv utveckling i första hand ländernas ansvar men enligt barnkonventionens artikel 4 är det också vårt ansvar i och med att vi hör till undertecknarna av konventionen. I artikel 4 läser vi:
Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
Frågan är om Sverige gjort sitt yttersta för att bidra till att förändra dessa barns livsvillkor ?
En bättre utveckling är i första hand av avgörande betydelse för varje enskilt barn men den spelar också en stor roll för hela samhället. Barnen är ett samhälles framtid. När så många barn far illa under så lång tid som fallet är i vårt närområde, finns en risk för själva demokratins långsiktiga utveckling, den demokrati som är vårt mål att stödja i samarbetet med våra grannländer.
Vilken inverkan på samhällsutvecklingen i sina länder kommer de barn och ungdomar att ha, som fått sina rättigheter så grovt kränkta ? Hur kommer de barn och ungdomar som försummats och utnyttjats och tidigt hamnat i kriminalitet att kunna bidra till ett rättsamhälles framväxt ?
Ökade insatser och internationellt samarbete är nödvändigt
Det Nordiska Ministerrådet har på Nordiska Rådets rekommendation upprättat en handlingsplan 1999 med inriktning på initiativ inom det nordiska samarbetet som inriktas på barn i vårt närområde. För år 1999 finns 2 miljoner danska kronor avsatta för utarbetande och uppföljning av handlingsplanen. Medlen ska också delvis föras över till konkreta projekt nästa år. Det rör sig alltså inte om några stora summor med tanke på de stora behoven. Några speciella medel är inte avsatta för barnområdet för år 2000.
Kristdemokraterna föreslår att den svenska regeringen intensifierar sina biståndsinsatser med inriktning på barn i vårt närområde.
Kristdemokraterna föreslår vidare att regeringen med utgångspunkt från barnkonventionen, som undertecknats av länderna, för en dialog om ländernas ansvar att verka för barnets rättigheter enligt konventionen men också om vår och det internationella samfundets skyldighet och vilja att bistå dem för att på alla sätt söka förverkliga barnets rättigheter.
Kristdemokraterna föreslår att den svenska regeringen i EU:s ministerråd tar initiativ till att en handlingsplan utarbetas med barnens behov i fokus. Olika länder bör ta ansvar för ett bilateralt samarbete med de länder som ligger naturligast till för respektive land. Andra initiativ kan vara av så övergripande karaktär och ha en sådan omfattning att EU gemensamt bör driva dessa frågors lösning i internationella fora som Unicef och WHO. Planen bör vara utarbetad på ett sådant sätt och vara så konkret att den inte stannar vid vackra ord utan leder till snar handling.
Kristdemokraterna föreslår att regeringen tillsammans med de grannländer, som utpekas som våra samarbetsländer, utarbetar en handlingsplan för hur barnens rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan tillgodoses och hur vi kan bistå dem i detta arbete.
Mer information krävs
Många av de initiativ som behöver genomföras lämpar sig utomordentligt väl för vänortsprojekt, för projekt via kommuner, regioner och frivilliga organisationer, där enskilda människors engagemang och kunskap kan vara av stor betydelse.
Kommunförbundet uppger att de kommuner som redan varit engagerade i vänortsprojekt har en tendens att komma igen med ansökan om medel till nya projekt, medan inte så många nya kommuner hör av sig. Information om de stora behoven och om vad som kan göras för att fylla dem behövs följaktligen för att fler människor, enskilda organisationer, kommuner, vänorter och regioner ska kunna bli aktiva i olika projekt och vänortsinitiativ med inriktning på barn och ungdom i vårt närområde.
I syfte att medvetandegöra en större allmänhet i vårt land om de svåra sociala förhållanden som råder i vårt närområde och som inte minst drabbar barnen föreslår Kristdemokraterna att medel från Sidas informationsanslag används. Dessa bör också användas till att stimulera svenska kommuner att starta vänortsprojekt och enskilda organisationer att öka sina sociala insatser med fokusering på barn och ungdom.
Ökade anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa
I Kristdemokraternas budgetalternativ till regeringen läggs ytterligare 150 miljoner till samarbetet med Öst- och Centraleuropa. En stor del av denna föreslagna ökning bör öronmärkas just till barnens behov i dessa länder. Kristdemokraterna ser med oro på hur regeringen drar ner på anslagen inom detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO och Unicef och i samarbete med berörda länder verkar för att barnen får den rätt till grund- läggande hälso- och sjukvård som barnkonventionen förutsätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO och Unicef verkar för att heltäckande vaccinationsprogram genomförs och följs upp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och WHO bör driva frågan om breda informationsinsatser riktade till barn och ungdomar i forna Sovjetunionen, Öst- och Centraleuropa i samarbete med de berörda länderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i internationella forum bör verka för att länder och företag i väst bör uppmanas att ålägga sig samma restriktivitet beträffande reklam i samarbetsländerna som enligt lag gäller för reklam i det egna landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ge frivilligorganisationer med kompetens på området möjligheter till förebyggande och rehabilite- rande insatser mot bruket av tobak, alkohol och narkotika bland barn och ungdom,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU, WHO och UNAIDS skall verka för en handlingsplan för att hejda den explosionsartade hiv/aids- spridningen i en del länder i området,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i Unicef och WHO bör verka för att de barn som drabbats av skador och sjukdom till följd av kärn- vapenproven i Kazakstan och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl får adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv som möjligt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och i andra internationella forum bör verka för att miljösamarbetet med berörda länder intensifie- ras i syfte att förbättra barnens hälsa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för barnens rätt till grundskoleutbildning enligt barn- konventionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för att barn med fysiskt eller psykiskt handikapp inte diskrimineras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i samarbetsländerna och i Unicef bör verka för att barnens rätt till sina föräldrar respekteras i barnkonventionens anda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i grannlandssamarbetet och inom EU verkar för ett förebyggande arbete mot ungdomskriminaliteten, för ett rättssystem som ger större möjlighet till rehabilitering av unga brottslingar och för att en handlingsplan antas i detta syfte,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen snarast bör lägga fram en redogörelse för vilka olika biståndsinsatser som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde, både bilaterala och multilaterala och de insatser som gjorts via svenska frivilligorganisationer, kommuner och vänorter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste intensifiera sina bistånds- insatser med inriktning på barn i vårt närområde,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, med utgångspunkt i barnkonven- tionen, för en dialog om ländernas ansvar för att verka för barnets rättigheter men också om Sveriges och det internationella samfundets skyldighet och vilja att bistå dem för att på alla sätt söka förverkliga barnets rättigheter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU:s ministerråd tar med barnens behov i fokus, initiativ till en så konkret handlingsplan, att den leder till handling,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen tillsammans med de länder som vi skall samarbeta med utarbetar en handlingsplan för hur barnens rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan tillgodoses och hur vi kan bistå dem i detta arbete,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel från Sidas informationsanslag används till att informera om de stora behoven bland barnen i vårt närområde och till att stimulera kommuner, vänorter, regioner och frivilliga organisationer att bli aktiva i olika projekt med inriktning på barn och ungdom i vårt närområde.
Stockholm den 2 oktober 1999
Ingrid Näslund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Åke Carnerö (kd)
Margareta Viklund (kd)
Amanda Agestav (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Mats Odell (kd)
Dan Ericsson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Fanny Rizell (kd)
Ingvar Svensson (kd)
1 Yrkande 12 hänvisat till JuU.