Världens folk har nu intensivare utbyte än någonsin tidigare.
Ett halvt årtusende har visserligen gått sedan kontakter
mellan jordens kontinenter började etableras, men dagens allt
intensivare process berör så många fler människor och så
många fler områden, att det är berättigat att tala om en
verkligt ny globalisering. Utbytet av varor och tjänster ökar
stadigt, ekonomin blir alltmer internationaliserad. Kontakter
mellan människor befrämjas av ny teknik, som gör att
information kan färdas enorma avstånd på ett ögonblick.
Nyhetsbilder kan nå ut till alla länders TV-kanaler samtidigt.
Informationstekniken, med Internet som kanske främsta
exempel, har möjliggjort en globalisering av ekonomin, och
den globaliserade ekonomin har i sin tur befrämjat
spridningen av den nya tekniken. Detta ökade utbyte av
varor, tjänster, erfarenheter och information har lett till ett
ökat ömsesidigt beroende mellan flertalet av världens länder.
I en tid som går mot ett kunskapssamhälle är inte bara den samlade
informationsmängden större än någonsin, utan spridandet av ny teknologi går
också fortare än tidigare. När det för radion tog 38 år att nå ut till 50
miljoner
användare, tog det för televisionen 13 år och för Internet endast 4 år att nå ut
till samma antal användare.
Befolkningsrörelserna allt större
Samtidigt som länder länkas samman av teknik och ekonomi
rör sig människor över gränserna i en omfattning som de
aldrig gjort förut. Ständig utveckling av kommunikationer
som tåg, flyg och bilar har underlättat människors fysiska
förflyttning. Det gäller i mer kortsiktig form genom turism,
pilgrimsfärder och affärsverksamhet, likaväl som i form av
mer varaktig migration.Trots att människors rörlighet i vissa
regioner begränsats genom skärpta regler, ökar strömmen av
migranter. Detta gäller även flyktingar från krig och förtryck.
Samtidigt som det bakom flykten ligger stora tragedier, är
det hoppingivande att det på många håll finns en
beredvillighet att ta emot flyktingar. Detta är också ett viktigt
inslag i globaliseringen. Utländska arbetares hemsändning av
pengar till familj och släkt är nu en av de större
kapitalrörelserna över gränserna - volymen är en och en halv
gång större än vad det samlade biståndet utgör. Detta har en
stor betydelse för många fattiga länder.
En global social revolution
Också sociala attityder påverkas starkt av globaliseringen.
En av de mest avgörande för mänskligheten är inställningen
till familj och barn. Små familjer var länge förknippade med
västerlandet, medan normen särskilt i u-länderna var stora
familjer där kvinnans uppgift främst var en livslång
uppfostran av barn.
Så är det inte längre. På de flesta håll sker det en snabb nedgång i
födelsetalet. Över 80 procent av jordens befolkning lever i länder där det
normala barnantalet är tre eller färre. Visserligen finns det länder där fem,
sex barn fortfarande är vanligt, men detta handlar om undantag också bland
u-länderna. Till de mer intressanta inslagen hör att låga födelsetal idag inte
sällan finns i katolska länder. Kvinnor väljer en yrkeskarriär i allt större
utsträckning. Den enskilda människan och den enskilda familjen kan faktiskt
idag fatta sina val i en friare och bättre situation. Även denna påverkan är en
del av globaliseringen och tillhör dess stora fördelar.
Kulturen mer global och mindre
likriktad
På det kulturella området har globaliseringen en särskilt stor
betydelse. Det brukar ibland anföras att det skulle finnas en
risk för likriktning - en cocacolonisering - av kulturlivet i
världen. Ingenting kan vara mer felaktigt. Matkulturer från
olika håll i världen berikar det lokala köket. Inom musiken
blandas stilar, från det europeiska till det amerikanska med
influenser från såväl afrikansk som indisk eller karibisk
musiktradition. Stora författare från olika språkområden blir
tillgängliga för läsare också i glesbygd.
Det viktiga med kulturens globalisering är att olika kulturer blir tillgäng-
liga för var och en. Det finns ibland en vanföreställning om att ett visst om-
råde eller land skall präglas av en viss enhetlig kultur. Detta var kanske
fallet
tidigare, men det innebar ofta en för många outhärdlig påtvingad likriktning.
Idag finns ett brett internationellt kulturutbud som är tillgängligt för var
och en. Inte minst Internetutvecklingen möjliggör direkta kontakter från
person till person och ett systematiskt uppsökande av kultur och impulser.
Detta leder till mindre likriktning och den individuella friheten ökar högst
betydligt. Kulturutbytet över gränserna gör det möjligt att få mer individuali-
serad kultur.
Forsknings- och
utbildningsexplosionen
Forskningen expanderar och globaliseras. Av
världshistoriens alla forskare lever 90 procent idag. Internet
medger en omedelbar spridning av nya forskningsrön,
tvärvetenskapliga forskargrupper skapar nya infallsvinklar
och möjligheten att kommersialisera upptäckter via "science
parks" driver på utvecklingen.
De multinationella företagen svarar för en stor och växande andel av
forsknings- och utvecklingsarbetet. Styrkan ligger i deras förmåga att knyta
samman forskning och forskare från många olika länder och traditioner.
IT-kommunikation, tätt följd av genteknik, är de områden där världen
satsar mest resurser. Även optik, solar- och miljöteknik och livsmedelsteknik
hör till de snabbast växande teknikområdena. Tillgången till spetsteknologi
och därav följande företagsamhet har blivit en viktig bas för länders välstånd.
Alltfler länder rycker nu fram i forskningsfronten. Sedan decennier har
Japan satsat kraftigt och nu strävar även Indien, Kina och Korea kraftfullt på
att ta sig fram till frontlinjen.
I den snabba utvecklingen av den högre utbildningen har Sverige halkat
efter rejält sedan 1960-talet. I USA, Kanada och Japan går nu mer än 30
procent av årskullarna till de långa akademiska utbildningarna (tre år eller
mer) - drygt dubbelt så många som i Sverige. Andelen tekniker är också
betydligt högre och utbildningarna är ofta längre.
En utveckling med gamla anor
Globaliseringen är ett gammalt fenomen - de stora
upptäckterna och världsomseglingarna medförde ökade
kontakter mellan kontinenterna. Kolonialismen skapade
statsmakter som sträckte sig över många världsdelar. Genom
en process under ett halvt årtusende har länder och
kontinenter knutits närmare varandra på allehanda sätt.
Handels- och kapitalströmmar har uppstått och klippts av.
Slavhandel och migration har flyttat miljoner människor
över världshaven. Upptäcktsresande, missionärer och turister
har medfört förändrade seder och bruk. Men samtidigt som
kontakterna efterhand kom att bestå alltmer av
handelsströmmar på frivillig grund, pågick en parallell
utveckling mot isolering och protektionism.
Isolationism och diktatur
Fram till för 10-20 år sedan var det snarare regel än
undantag att jordens länder försökte skydda sig mot det
globala inflytandet. Lite tillspetsat kan sägas att världshandel
och världsmarknad enbart omfattade Västeuropa,
Nordamerika samt några länder i västra Stillahavsområdet
från Japan och Korea i norr till Australien och Nya Zeeland i
söder. Visserligen hade ett antal u-länder stor export av olja
och andra naturråvaror eller kaffe, te och andra tropiska
produkter. Men det handlade mer om utpräglade export-
ekonomier utan ett reellt utbyte i övrigt.
Det väldiga kommunistiska blocket, som omfattade en tredjedel av mänsk-
ligheten från Östberlin i väster till Pyongyang i öster, hade som en av sina
grundidéer avspärrning från omvärlden. Gränserna markerades med taggtråd
och minfält. Den som försökte överskrida dessa sköts. Det var först med
Deng Xiao Pings öppnande av Kina 1978 och genom Sovjetblockets sam-
manbrott 1989-1991 som bilden ändrades.
Men det var inte bara kommunismen som upprättade murar mot om-
världen. Detsamma gällde i de flesta världsdelar.
Indien förde tills helt nyligen en skarpt protektionistisk politik. Handel
ansågs vara av ondo. Tullmurarna låg uppemot hundra procent. Utländska
investeringar var i princip förbjudna och den nationella självförsörjningen
var målet.
I arabvärlden fördes likaså en protektionistisk politik, både mot omvärlden
och mellan länderna. Det var bara oljerikedomarna som flödade ur sanden
som i någon mån öppnade arabvärlden. Men även i länder med stor
oljeexport var misstänksamheten mot utländska kontakter stor.
I Latinamerika fanns under många decennier en dominans av merkanti-
lism. Avspärrningarna under andra världskriget och rädslan för det super-
starka USA präglade praktiskt taget alla latinamerikanska länder. Genom
tullmurar och statsägande skulle den nationella politikens överhöghet garan-
teras.
Även i Afrika söder om Sahara blev självhushållning och importsub-
stitution en huvudinriktning, på grund av det olycksaliga inflytandet av
socialistiskt tänkande. Stödda av utländska biståndsgivare inriktades kraften
alltför ofta på att avskärma kontakter med omvärlden och att utestänga
handel och kapital.
Demokratins idéer blir globala
Tills helt nyligen var diktatur inte enbart den förhärskande
styrelseformen i de flesta av jordens länder. Det var till och
med så att diktaturen försvarades som ett ideologiskt system
både av de kommunistiska länderna, där proletariatets
diktatur var själva grundvalen för maktutövningen, och i en
hel rad andra länder där den västerländska demokratin sågs
som ett hot. Det talades långt in på 1990-talet fortfarande om
"Asian values", vars underförstådda budskap var att det
frihetliga västerlandet förde med sig dekadens och oansvarig
nedbrytning av samhällsmoralen. Fortfarande återstår stora
problem.
I ett bälte från Nordkorea och Indokina över Afghanistan, Mellanöstern,
Nordafrika och mot Väst- och Centralafrika har demokratin svårt att få
fotfäste. Folkrepubliken Kina är det enskilt största hindret mot fortsatt
utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Att Kina klarar demokrati visar inte minst att Republiken Kina på Taiwan
är en väl fungerande demokrati och marknadsekonomi. Frågan om hela
Kinas demokratisering är den kanske avgörande säkerhetsfrågan ur ett
globalt perspektiv. Men i övriga delar av världen är demokratin idag faktiskt
regel och diktatur enstaka undantag.
En alldeles avgörande förändring är att de idéer om rättssamhälle, mänsk-
liga rättigheter, demokrati och minoritetsrättigheter som präglat de väster-
ländska samhällena nu sprids i en allt raskare takt över världen. Idag pågår
en demokratiseringsprocess i Indonesien, världens fjärde land, med de slit-
ningar och bekymmer som en sådan process ibland kan medföra. Samtidigt
har demokratiseringen av Central- och Östeuropa i allt väsentligt gått väl,
med undantag av de serbiska och vitryska diktaturerna. Även i Latinamerika
har den demokratiska utvecklingen varit enastående. Endast i Kuba styr
fortfarande en diktator - isolerad från omvärlden med undantag av
Nordkorea och den svenska socialdemokratin.
Denna demokratiska utveckling är också ett resultat av globaliseringen, där
de västerländska värdenormerna slutar att vara lokala och blir globala. Från
att tidigare bara ha omfattat Västeuropa, USA, Kanada, Japan, Nya Zeeland
och Australien tillhör det idag undantagen att länder inte omfattas. Över 70
procent av världens invånare lever, enligt FN, idag i länder som har "fairly
pluralist democratic regimés".
Det nya och avgörande steget för att sprida idéerna om demokrati och
mänskliga rättigheter är tveklöst att den större delen av världen nu är
inbegripen i en kraftig globalisering - handelshinder undanröjs och kontakter
skapas. Frihandeln står i fokus och fria kapitalrörelser har kommit att bli det
dominerande inslaget. Precis som teknikutvecklingen och den ekonomiska
friheten befrämjar varandra, är det tydligt att frihandeln har en positiv
påverkan för utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Hur skapas förutsättningar
för globaliseringen
I de länder som tidigast övergav isolationism och
protektionism har också välståndsutvecklingen visat sig
tydligast. Utvecklingen går emellertid åt rätt håll för alla
länder som är en del av globaliseringen.
Exempel på genomsnittlig tullnivå
Tabell 1: (1990 1997 )
En politik för att utrota fattigdom och diktatur och
åstadkomma tillväxt och välstånd i hela världen måste ta
fasta på de kraftfulla verktyg som globaliseringen erbjuder.
Varje land måste självt utveckla kraften att använda
globaliseringen som en hävstång i den egna utvecklingen.
Isolering är inte en framkomlig väg, och ingen kan heller
skapa tillväxt och utveckling åt någon annan. Dock finns
mycket att göra för att skapa bästa möjliga förutsättningar
för globaliseringen och den ekonomiska utvecklingen.
Frihandel är, vid sidan av grundläggande marknadsekonomiska institutio-
ner, äganderätt och rättsstat, den starkaste välståndsskapande kraft vi känner.
För världens fattigaste länder är en fri handel på världsmarknaden en förut-
sättning för utveckling ur fattigdom. Den rikare delen av världen har en
skyldighet att erbjuda dem denna möjlighet.
Frihandel handlar inte enbart om varuutbyte utan lika mycket om den
kunskapsöverföring som är förknippad med varu- och tjänstehandel och om
direktinvesteringar. Erfarenheten visar att ny teknologi, organisation och
företagsform främst överförs via handel och direktinvesteringar. Konkurren-
sen sätter press på landets egen företagsamhet och dess myndigheter. Låg
kvalitet och ineffektivitet får svårare att överleva. Det blir allt svårare att
hävda kastsystem och diskriminering av kvinnor där kunskap och förmåga
tas till vara. För anhängare av kastväsende, apartheid eller annan diskrimine-
ring ses världsmarknaden som ett hot, därför att den främjar konkurrens och
därmed tillvaratagande av resurser och förmåga. Därigenom fungerar frihan-
deln också som en katalysator för omvandlingen av tidigare slutna samhällen
till öppenhet och tolerans. Handel har såväl en civiliserande som en freds-
skapande funktion.
Även för mer utvecklade länder har frihandel en kraftfull välstånds-
skapande effekt. Frihandel är den mest effektiva konsumentpolitiken genom
att den tillförsäkrar alla konsumenter hög kvalitet till lägsta möjliga pris.
Det
är omöjligt att föreställa sig dagens välståndsnivå utan global arbetsdelning
och frihandel. Det faktum att frihandel tillfälligt kan ställa ekonomier,
branscher, sektorer, företag och enskilda människor inför stora omställningar
får aldrig tas till intäkt för att inskränka frihandeln. I själva verket är det
just
detta omvandlingstryck som utgör den största, om än svårkvantifierbara,
fördelen av fri handel.
WTO och det multilaterala
systemet
De multilaterala handelsöverenskommelserna spelar en
avgörande roll i utvecklingen av en allt friare världshandel.
Genom att institutionellt binda de flesta av jordens länder i
förpliktande överenskommelser skyddas frihandeln från
kortsiktig politisk protektionism. Risken för eskalerande
handelskrig minskas.1930-talets tullkrig med efterföljande
depression får inte upprepas.
Störst betydelse har det multilaterala handelssystemet för små och svaga
nationer som saknar möjlighet att påverka sina terms of trade och som står
utan politiska påtryckningsmöjligheter. Det är också dessa länder som har
mest att tjäna på en fri och öppen handel.
Det är av dessa skäl mycket välkommet att EU (därmed avses både
gemenskapens egen kompetens, i juridisk mening EG, och då man agerar å
medlemsländernas vägnar) har tagit initiativ till en ny runda av
överläggningar inom ramen för WTO för att globalt fortsätta arbetet att
avskaffa handelshinder. Det är viktigt att rundan tar sikte på handelshinder i
en vid mening och inte endast tullsatser. En bred förhandling ger den största
möjligheten att komma överens genom att förhandlingsresultaten på de
enskilda områdena kan balanseras mot varandra.
WTO som institution
Det är mycket viktigt att stärka WTO som institution och
förbättra dess mekanism för konfliktlösning. Detta har inte
minst det s k banankriget visat. WTO:s trovärdighet och
respekten för organisationens tvistlösningssystem måste
därför ökas genom skärpta regler som förhindrar långdragna
processer. Den möjlighet som EU utnyttjat, att genom
minimala förändringar och med juridiska hårklyverier
förhala nya prövningar inom WTO, måste elimineras.
Annars föreligger en påtaglig risk för ökad protektionism
genom att länder vidtar ensidiga straffåtgärder. Det är inte
heller acceptabelt att starka medlemsländer, som USA,
åsidosätter WTO:s tvistlösningsmekanism och tillgriper
ensidiga sanktioner för att driva igenom sin ståndpunkt.
EU:s förhandlingsbud
EU bör sätta ett ambitiöst mål för millennierundan. Målet
bör vara att avskaffa alla tullar till i-länderna. Den
genomsnittliga tullnivån för industrivaror är i EU idag 3-4
procent. EU:s förhandlingsbud för millennierundan bör vara
noll procent för i-länder.
Jordbruksprodukter utgör en komplicerande faktor. EU:s subventionsgrad
vad beträffar jordbruksprodukter är ca 40 procent (jämfört med Norge 80
procent, USA 16 procent och Nya Zeeland 1 procent). Det är inte möjligt att
en nolltullnivå på jordbruksprodukter kan uppnås i samband med en nolltull
för industrivaror, och en överenskommelse om det senare bör heller inte
bromsas av den långsammare processen för jordbruksprodukter. EU bör
dock, som den största aktören i WTO med betydande subventioner, lägga
fram en bindande plan för hur den europeiska jordbrukspolitiken skall
integreras med världsmarknaden. På sikt måste målet vara att låta marknaden
för jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris- och produktionsinterven-
tioner. Ett samfällt agerande inom ramen för WTO skulle också stabilisera
priserna på världsmarknaden. Därigenom skulle en sund världsmarknad för
jordbruksprodukter kunna etableras. Idag utgör priserna på världsmarknaden
ofta dumpningspriser, vilket medför att de är konstlat låga. Detta får svåra
konsekvenser för jordbruket i många länder, inte minst i tredje världen.
En världsmarknadsanpassning av den europeiska jordbrukssektorn är
också angelägen med hänsyn till EU:s utvidgning. Kandidatländerna i
Central- och Östeuropa har idag lägre subventionsgrad än EU, eller i vissa
fall inga subventioner alls. Det vore en bakvänd tågordning att kräva att de
höjer subventionerna till västeuropeiska nivåer för att sedan på sikt återigen
minska dem. Istället bör en konvergenspunkt sättas i framtiden dit nuvarande
medlemmar och kandidatländer strävar genom en successiv anpassning.
Producenterna måste ges en rimlig tid att anpassa sig till den nya politiken.
På längre sikt bör full marknadsanpassning kunna uppnås.
Andra utestående problemområden (främst med avseende på relationerna
EU-USA) som behöver beröras är genmodifierade och hormonbehandlade
jordbruksprodukter. EU måste inom dessa områden säkerställa att man intar
en ståndpunkt som är WTO-kompatibel.
EU:s fortlöpande åtgärder
Redan före WTO:s millennierunda bör EU fortlöpande agera
för ökad frihandel och öppenhet. Det innefattar bl.a. en
fortsatt sänkning av de gemensamma tullarna och att unionen
slutar att använda antidumpingtullar, vilket är ett av de få
kvarvarande protektionistiska instrument som tillåts inom
WTO. Dess användning är ytterst problematisk, eftersom
antidumpingtullarna ofta missbrukas med
konkurrenshämmande effekter som följd. Även om en
överenskommelse inte kan nås inom WTO rörande
antidumping bör EU likväl avsäga sig möjligheten att införa
antidumpingtullar.
Tjänster
En femtedel av världshandeln omfattar tjänster, och
ökningen är snabb både i absoluta och relativa termer.
Särskilt fort går det på områden som tele, post, bank och
försäkringar, som tidigare inte ens förknippades med
handelsområdet. Dessa var oftast ineffektiva statliga
monopol som ledde till stora nationella välfärdsförluster.
En allt större del av förädlingsvärdet är nu tjänsteproduktion som, inte
minst genom elektronisk handel, har stor utvecklingspotential. Liberalise-
ringar av handeln inom tjänstesektorn medför konkurrensutsättningar som
kommer att medföra kvalitetshöjningar för konsumenterna. På tjänste-
marknader som varit skyddade av offentliga regleringar blir verksamheter
med låg service och kvalitet utkonkurrerade av bättre alternativ. Här är även
regler för offentlig upphandling av stor betydelse. Sverige bör mot denna
bakgrund inom EU verka för en liberaliserad handel med tjänster.
Elektronisk handel
Den elektroniska handeln kan bidra till många
välfärdsvinster, inte minst genom olika typer av miljövinster.
Det är därför viktigt att förutsättningar skapas för en effektiv
elektronisk handel. Eftersom handeln i stor utsträckning är
internationell, är det av största vikt att EU deltar i och
försöker påverka regelutvecklingen i det internationella
samarbetet.
För att underlätta frihandel och skapa ett sundare konkurrensklimat krävs
det dessutom att den internationella utvecklingen drivs på i riktning mot
förbättrat skydd av immateriella tillgångar, bland annat programvaror.
En viktig förutsättning för att denna handel skall kunna vidareutvecklas är
att människor känner tilltro till de elektroniska handelssystemen och upp-
lever att transaktionerna är säkra. I detta avseende har utvecklingen av säker-
hetssystem som digitala signaturer och mjukvara som innehåller krypto en
nyckelroll.
Viktigt är också att en översyn görs av den lagstiftning som reglerar
beskattning och affärstransaktioner för att inte några särskilda oklarheter
skall uppstå i de fall transaktioner och förhandlingar sker på elektronisk väg,
men också för att kontrollera att inte den nuvarande regleringen ställer upp
onödiga hinder vid denna typ av handel.
Den elektroniska handeln innebär också nya möjligheter för u-länderna att
delta på världsmarknaden. Kostnaden för att marknadsföra sig via Internet är
försvinnande liten jämfört med traditionell marknadsföring och därmed
sänks tröskeln för många företag att delta i det internationella utbytet.
Tekniska standarder
Ett hinder i global handel är att standarder och tekniska krav
varierar mellan länder. Även EU stod inför motsvarande
problem vid skapandet av den inre marknaden. Det finns i
princip två sätt att hantera problemet. En möjlighet är att
skilda nationella standarder ersätts av en gemensam
standard. Det är i stor utsträckning ett tillvägagångssätt som
används inom EU och det arbetet utgör en huvuddel av de
direktiv som antas av EU. Det är dock ett tillvägagångssätt
som endast i undantagsfall är tillämpligt för WTO. En
övernationell gemensam lagstiftning som skall beslutas av
134 WTO-medlemmar - länder som befinner sig på olika
utvecklingsnivåer - vore inte rimlig.
En annan möjlighet är att ta fasta på den spontana konvergens av standar-
der och specifikationer som uppstår på en fri marknad. Det har t.ex. inte
krävts några statliga kommissioner eller multilaterala konferenser för att
komma överens om en global programspråksstandard för datorer. Trots av-
saknaden av enhetliga standarder kan de flesta datorer runt om i världen
problemfritt kommunicera med varandra. En process som skall ta fram lag-
stiftade standarder löper alltid risken att bli förmål för improduktiv strävan
att ta tillvara sitt egenintresse, s.k. rent-seeking, och bör därför användas
med
försiktighet. Det krävs en noggrann analys i varje enskilt fall om det
konkurrenshämmande ingrepp det innebär att lagstifta om standarder upp-
vägs av den konkurrensfrämjande effekt en gemensam standard har för dem
som omfattas av den. Det finns dessutom en påtaglig risk att en lagstiftad
standard snabbt kan bli föråldrad.
Utländska
direktinvesteringar
U-världens problem är inte att man har för många utan för få
direktinvesteringar. Kortsiktiga placeringar, eller
investeringar i råvaruutvinning, förekommer i de flesta fall,
även där de marknadsekonomiska institutionerna och
lagstyret är relativt svagt utvecklade. Långsiktiga
direktinvesteringar på goda affärsmässiga grunder är mer
beroende av marknadsekonomiska institutioner och
förutsägbarhet i statsmaktens agerande. Demokrati, en
fungerande rättsstat med korruptionsbekämpning och skydd
för mänskliga rättigheter är sådana stabila institutioner som
befrämjar utländska investeringar. Detta innebär också att
det främsta hindret mot utveckling i flera länder är den egna
regimen, ofta understödd av andra länders förlegade
biståndspolitik. Ett avtal inom ramen för WTO som bygger
på icke-diskriminering, dvs att utländska investeringar skall
behandlas på samma sätt som inhemska, kan reducera
osäkerheten. Därmed underlättas kapitalöverföring, och
samtidigt också kunskapsöverföring och utvecklingskraft, till
u-länderna. Att den rika världen fungerar som exportör av
investeringskapital och att u-världen är nettoimportör är
naturligt i en snabb utvecklingsprocess. Det handlar främst
om i-världens pensionskapital som därigenom bättre säkrar
framtida pensioner genom att bidra till utvecklingen i tredje
världen. Frihandel och investeringar är den viktigaste insats
som den rika världen kan erbjuda de fattiga länderna. Det är
därför särskilt viktigt att inte acceptera dolda hinder som de
miljö- och arbetsmiljöklausuler, som konkurrenssvaga
branscher i väst så ofta begär, vare sig i handelsavtal eller i
avtal om direktinvesteringar. Det är - med undantag av
direkta av FN beslutade sanktioner - aldrig rimligt att strypa
exportmöjligheterna för fattiga länder.
Direktinvesteringarna är av särskilt hög kvalitet, eftersom det handlar om
privata investeringar gjorda efter individuell riskbedömning. Krisen i Syd-
ostasien har visat att volymen direktinvesteringar har berörts marginellt,
medan banklån och portföljinvesteringar har genomgått betydande föränd-
ringar. Det största problemet är ofta olika typer av statsstyrd upplåning,
antingen genom att statsmakten direkt lånar upp pengar till investeringar
eller genom mer eller mindre diskreta signaler från statsmakten till den
privata sektorn om vilka lån som bör tas respektive beviljas.
Även här visar erfarenheten från Asien och Latinamerika att denna typ av
investeringar ger sämre resultat och ofta leder till en osund koppling mellan
det inhemska näringslivet och statsmakten. Roten till problemen i Asien har
inte varit för mycket marknadsekonomi utan tvärtom för lite. Brist på
transparens har tillåtit staten att blanda samman sin roll som lagstiftare och
övervakare av spelreglerna med aktörens roll, antingen direkt genom stats-
ägda företag, eller indirekt genom att presidenter, ministrar eller regerings-
partier samtidigt äger företag och banker, eller genom en incitamentstruktur i
förhållandet stat-näringsliv som gynnar ett visst agerande.
Ett fritt kapitalflöde och frånvaro av valutaregleringar fungerar som ett
kraftfullt signalsystem vad avser brister i den egna ekonomin. Att skylla
bristerna på de fria kapitalrörelserna är att angripa symptomen i stället för de
bakomliggande problemen. Det är mot den bakgrunden glädjande att de
flesta länder har dragit korrekta slutsatser av den ekonomiska utvecklingen,
och vi ser därför en utveckling mot ökad transparens, öppenhet och reformer
av statsmaktens agerande. Endast två länder har reagerat på den finansiella
oron genom att försöka avskärma sig från omvärlden genom att återinföra
valutaregleringar: Ryssland och Malaysia. Det senare landet har för övrigt
påbörjat en viss avreglering av återregleringen!
Kapitalströmmar till u-länder
Källa: Global Development Finance 1998
Liberalisering av kapitalrörelserna har medfört en dramatisk ökning av
privata kapitalflöden till u-länderna.
Eftersom multilaterala spelregler är viktigast för de svagaste
parterna innebär dessa förbättrade möjligheter för små och
svaga u-länder att göra sina rättigheter gällande gentemot
starka investerare.
Fria kapitalflöden är också avgörande för de svagare länderna. En grund-
förutsättning för investeringar är, som tidigare nämnts, förutsebarhet och
grundläggande marknadsekonomiska institutioner. För att det fria kapitalet
skall nå länderna krävs dessutom att ekonomierna är sunda och välskötta. I
detta inbegrips att staten inte äger eller på ett otillbörligt sätt styr de
finan-
siella institutionerna i landet. I stället måste rena kontrollfunktioner i form
av
en finansinspektion eller motsvarande etableras.
Det är framför allt de svagare u-länderna som har att vinna på att kapital
utan onödiga regleringar kan flyttas på den internationella marknaden - hela
landet drar nytta av de investeringar som söker sig dit. När regleringarna
minskas eller försvinner leder detta till kraftigt ökade strömmar av kapital
till
u-länderna. Därför är det också viktigt att planer på så kallad tobinskatt med
kraft avvisas. Bördan av en sådan skatt kommer att bäras av den svagare
parten, i detta fallet u-länderna.
Korruption
Korruption utgör ett avsevärt hinder för såväl det
internationella som det inhemska handelsutbytet. En
korrumperad och inkompetent statsmakt utgör ofta det
påtagligaste hindret för ett lands välståndsutveckling. Det är
därför angeläget att bl.a. inom ramen för WTO anta etiska
regler för att bekämpa korruption. Genom
korruptionsbekämpning, bättre fungerande marknad, ett ökat
konkurrenstryck och renodling av statsmaktens övervakande
funktion förbättras villkoren framförallt för de små företag
som har svårt att fungera i ett korrumperat system.
Frågan om korruption är inte bara kopplad till den internationella handeln.
Den berör också det mer traditionella biståndet. Biståndsgivarna har ett
ansvar att inte hålla korrumperade regimer under armarna. I de länder där
regeringen utgör det största hindret för det egna folkets utveckling och en
genuin vilja att genomföra reformer saknas, bör i möjligaste mån biståndet
istället kanaliseras genom ideella organisationer. Bistånd från Sverige och
EU skall inte ges till korrumperade statsmakter som hindrar sina folks
utveckling.
Transatlantisk marknad
Inom EU har det varit en mycket bred, om inte fullständig,
enighet om att bygga ett transatlantiskt frihandelsområde
med USA och Kanada. Det är viktigt att Sverige agerar för
att denna idé snarast kan genomföras. I kombination med
förslagen om nolltullar på industrivaror och en avvecklings-
plan för jordbruket innebär detta långtgående förbättringar
inom frihandelns område. Skapandet av ett transatlantiskt
frihandelsområde kan också tjäna som ett föredöme för hur
regionala frihandelsområden kan länkas samman.
I ett längre perspektiv är det uppenbart att ett område med total avsaknad
av tullar endast är en början. Erfarenheterna från EU visar att det finns fler
handelshinder än tullar. Det vore därför önskvärt att etablera en gemensam
transatlantisk "inre marknad" - ett Transatlantic marketplace där EU, USA,
Kanada och Efta-länderna ingår. Detta skulle innebära att de-facto-
handelshinder som skillnader i standarder och säkerhetsbestämmelser undan-
röjs. Genom att koppla de europeiska och nordamerikanska produktstandar-
derna till varandra, kan man genom samarbete antingen nå enhetliga
standarder eller etablera en Cassis de Dijon-princip, d.v.s. att de varor som
blivit godkända i en av de deltagande staterna också får säljas i de övriga.
Detta kan gälla såväl råvaror som jordbruks- och industriprodukter.
Det är samtidigt av yttersta vikt att poängtera att en nordatlantisk marknad
inte får inskränka möjligheten till handel med andra länder. EU:s, Eftas och
de nordamerikanska ländernas tullar mot övriga världen bör avlägsnas, och
andra protektionistiska tendenser gentemot omvärlden stävjas.
1 Hemställan
1 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stärkandet av WTO:s tvistlösningsmekanism,2
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU:s förhandlingsbud inför millennierundan
bör vara att avskaffa industritullarna till i-länderna och anta en
bindande plan för övergången till en fri marknad för jordbruks-
produkter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU bör avsäga sig möjligheten att införa anti-
dumpningstullar,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en liberaliserad handel med tjänster,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elektronisk handel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för ett avtal rörande
utländska direktinvesteringar inom ramen för WTO,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i IMF skall verka för en kod för
transparenta och öppna finansmarknader så att otillbörlig statlig och
annan påverkan på banker och andra aktörer förhindras,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om korruptionsbekämpning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för en
transatlantisk gemensam marknad.
Stockholm den 21 september 1999
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Gunnar Hökmark (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)
Per Westerberg (m)
1 Yrkande 7 hänvisat till FiU.
2 Yrkandena 1, 3, 4 och 6 hänvisade till NU.