På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende
av varandra. Ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt.
Miljöpartiet de gröna verkar för en utjämning och en mer
rättvis fördelning av jordens resurser.Världen står inför
gigantiska utmaningar i form av en kraftig
befolkningsökning, storskalig miljöförstöring, minskande
bördighet och brist på vatten och livsmedel. Konkurrensen
om jordens resurser skapar starka spänningar och konflikter.
Både politiska ledare, internationella organ och enskilda medborgare måste
ta sitt ansvar. En solidarisk livsstil ställer stora krav på förändringar i vårt
samhälle. I ett globalt miljö- och rättviseperspektiv är det nödvändigt att den
rika världen skyndar på mot kretsloppssamhället. Det överordnade målet för
Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå.
De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att bidra till re-
surstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social
utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och
män - samverkar för att bidra till det övergripande målet.
Miljöpartiet anser att målen har blivit ett alltmer trubbigt instrument
allteftersom deras antal ökat. Att ange att fattigdomsbekämpningen är ett
överordnat mål framstår som missvisande då t ex miljöåtgärder och
konflikthantering fått ökad betydelse.
Vi vill även att självtillit lyfts in som en viktig bit i biståndsmålen. Med
självtillit menar vi att biståndet måste utformas så att länderna får större
möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar och traditioner och i
en takt som gör att människorna inte känner sig utanför och främmande inför
de förändringar som sker. Det är också en förutsättning för att demokratin
skall kunna utvecklas i u-länderna.
Enligt en världskatastrofrapport som Internationella Rödakors- och
Rödahalvmånefederationen har tagit fram har det aldrig inträffat så många
och svåra naturkatastrofer som under 1998. Fjolårets naturkatastrofer var de
mest förödande i historisk tid - sammanlagt inträffade 707 under 1998.
Förödelsen kostade sammanlagt 700 miljarder kronor (enligt en beräkning
från försäkringsbolaget Münchner Rück). Denna typ av händelser kommer
att bli både mer omfattande och mer förödande i framtiden.
I synnerhet klimatförändringar i kombination med växande fattigdom
kommer att påverka händelseutvecklingen kommande decennier. Miljöpartiet
anser att Sverige i framtiden måste investera mer i akuta hjälpinsatser i ett
globalt perspektiv. Miljöpartiet anser att biståndsmålet bör vara 2% av BNP,
att delmålet 1% måste uppfyllas snarast, dock senast inom en femårsperiod.
Vi anser även att anslaget för bistånd bör vara mindre kopplat till budgetår
och att regeringen snabbt skall utreda möjligheterna att lägga biståndet
utanför utgiftstaket.
Behovet av bistånd ökar i världen samtidigt som klyftorna mellan rika och
fattiga också ökar. Det talar för att biståndsmålet i den rika delen av världen
bör öka. Bistånd är av sådan karaktär att det är irrationellt att låta det
slaviskt
följa budgetår, mycket talar för att man både bättre och mer planerat kan
använda biståndsmedel om man får friare tidsperioder - det är huvudskälet
till att vi anset att biståndet snarare skall ses i treårsperioder än i strikta
budgetår. Genom denna mer rationella hantering av biståndet bör man också
se över det rimliga i att biståndet skall inräknas under budgettaket. Bistånd är
vare sig inflationsdrivande eller förutsägbart och bör därför hanteras i annan
ordning än övriga anslag i statens budget.
Bistånd och miljö
Miljökonsekvensbeskrivningar
Miljöproblemen varierar i olika delar av världen, beroende
på ekonomiska och ekologiska förutsättningar. De måste
ingå i en helhetssyn på utvecklingen eftersom de berör all
mänsklig verksamhet. År 1988 beslutade riksdagen att det
svenska biståndet ska bidra till en långsiktig hushållning med
naturresurser och en omsorg om miljön. Det betyder att man
skall ta hänsyn till miljöaspekter i bedömningen av alla
biståndsprojekt. Miljöpartiet anser att
miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i all
biståndsverksamhet.
Samarbete för en bättre miljö
En rad viktiga miljöpolitiska frågor är internationella eller
globala problem, t ex försurningen, övergödningen av haven,
uttunningen av ozonskiktet och ökningen av växthusgaser i
atmosfären. För att lösa dessa miljöproblem behövs ett
omfattande internationellt samarbete. Internationella avtal
och konventioner är viktiga och bör utvecklas genom att man
kopplar kontrollmekanismer och bindande beslut till
undertecknandet. Internationellt samarbete med
miljöförtecken är i många sammanhang en förutsättning för
en långsiktig hållbar utveckling. Samarbetet måste vara
flexibelt och öppet för nya tankar för att kunna lösa
problemen i en föränderlig värld.
Vatten
Upp till 15 000 människor dör varje dag på grund av
vattenbrist eller förorenat vatten. Tillgång till vatten är en
grundläggande förutsättning för utveckling och god hälsa.
Enkel teknik och lokalt engagemang ger stora förbättringar
till små kostnader.
Men vattenfrågor handlar även om att sprida kunskap och att förändra
beteenden, både bland människor och mellan stater. Jordens vatten är
konstant. Beräkningar visar att tre miljarder människor i världen kommer att
bo i områden med vattenbrist år 2025 och något måste göras för att jordens
färskvatten skall räcka till alla. En ny syn på vattnet formulerades i Agenda
21 under miljökonferensen i Rio 1992. Tillgång till vatten av god kvalitet är
en grundläggande förutsättning för utveckling och god hälsa. Vatten behövs i
hushållen, i jordbruket, för industriutveckling, för ekosystemens överlevnad
och inom många andra områden.
Miljöpartiet anser att regeringen bör verka för ett integrerat synsätt, både
till vatten och mark, och inte behandla markfrågor för sig och vattenfrågor
för sig. Vatten eller snarare bristen på vatten utgör också en risk för
konflikter mellan länder som delar på vattenmagasin. Därför måste
vattenfrågorna även tas med i FN:s säkerhets- och konfliktarbete.
Forskning kring marin miljö
Den marina miljön är hotad av okontrollerat fiske, av
föroreningar och av direkt fysisk förstörelse. Mellan en och
två miljarder människor får sitt primära proteinintag från de
kustnära marina ekosystemen. År 2000 räknar man med att
3,7 miljarder människor kommer att leva i u-ländernas
kustområden. Den växande befolkningen utgör ett starkt
miljöhot om inte livsstilen anpassas till vad den känsliga
kustmiljön kan tåla.
Mangroveskogar, korallrev och sjögräsängar i lagunerna hör till de
kustmiljöer som är hotade. Samtidigt spelar de en nyckelroll i de
näringskedjor som förser befolkningen med fisk och skaldjur. Hav och
kustområden är dessutom ofta den slutliga mottagaren av föroreningar.
Miljöproblem som påverkar hav och floder kräver ofta åtgärder i samverkan
mellan länder och regioner och mellan olika aktörer inom ett land.
Miljöpartiet anser mot bakgrund av den senaste tidens rapporter om hotet
mot den marina miljön att det måste till extraordinära åtgärder. Vi förutsätter
att regeringen följer upp dessa problem inom olika internationella fora.
Genom att stödja handeln med miljövänligt framställda produkter kan man
främja en hållbar utveckling.
Det ökande miljömedvetandet i EU-länderna har medfört strängare
miljökrav på produkter både från konsumenter och myndigheter. De nya
kraven kan upplevas som handelshinder av producenter och exportörer i u-
länderna. En viktig uppgift är därför att öka kunskapen i u-länderna om vilka
miljökrav som gäller i EU-länderna.
Miljöpartiet förutsätter att regeringen verkar för att så sker.
Miljöorganisationer i syd stärker miljöarbetet. I en del u-länder hör
miljörörelserna till de få fria, oberoende röster som finns. Internationella
nätverk och nationella enskilda organisationer spelar en viktig roll när det
gäller att sprida information och kunskap och underlätta dialogen mellan
lokalbefolkning och myndigheter. Miljöpartiet anser att regeringen bör verka
för att dessa organisationer får del av det svenska biståndet.
Befolkning och utveckling
En ny syn på befolkning och utveckling är på väg. Länge
trodde man att det skulle födas färre barn om man spred
kunskap om preventivmetoder. Erfarenheten har visat att det
inte räcker. Det är i första hand social och ekonomisk
utveckling och människors möjlighet att förbättra sina liv
som påverkar hur många barn man skaffar. FN:s tredje
befolkningskonferens i Kairo 1994 ledde fram till en ny syn
på befolkningsfrågorna. Man slog fast att
preventivmedelsprogram inte räcker för att minska
folkökningen. Statlig kontroll av barnafödandet, som i Kina,
är omöjlig i de flesta länder och heller inte etiskt försvarbar.
Idag anser man allmänt att det är fattigdom som gör att folk
har många barn. Det är social och ekonomisk utveckling som
främst kan påverka befolkningsutvecklingen, inte kontroll.
Fattigdomsbekämpning
Folkökningen och en ökande materiell standard leder i alla
länder till ett högre tryck på miljö och naturresurser. En
hållbar utveckling handlar inte bara om hur stor befolkning-
en är utan också om att de rika länderna måste ändra
ohållbara produktionsformer och konsumtionsmönster.
Utvecklingen blir ohållbar om vårt sätt att leva kopieras av
den växande medelklassen i de fattiga länderna. Ju fattigare
en familj är, desto viktigare blir barnen eftersom de kan
bidra med inkomster och till föräldrarnas trygghet på
ålderdomen. Även om de fattigas andel av världens
befolkning nu minskar så ökar antalet fattiga fortfarande
räknat i absoluta tal.
Idag lever långt över en miljard människor i fattigdom. Därför är den
viktigaste insatsen för att påverka folkökningen just att bekämpa
fattigdomen, till exempel genom bättre fördelningspolitik och bättre
försörjningsmöjligheter. Man måste också stärka de sociala sektorerna så att
barn får gå i skolan och hälsovården räcker för alla. Varför händer inget?
FN-organet UNDP konstaterade nyligen att trots alla officiella löften om
att minska fattigdomen i världen gör de flesta regeringar inte särskilt mycket
åt den. Antalet fattiga förblir lika många eller i vissa särskilt drabbade
länder
till och med fler.
Bland löftessvikarna finns världens rika länder. Sverige måste nu försöka
mana på dessa länder så att de avsätter 0,7 procent av den egna
bruttonationalprodukten till bistånd. Sedan måste skuldbördan upp till
diskussion. Mellan en sjundedel och en tredjedel av u-ländernas
exportintäkter går åt enbart till att betala av på gamla skulder.
Miljöklausuler
Globaliseringen av världsekonomin har medfört både
positiva och negativa effekter för fattiga länder. Ökade
direktinvesteringar i fattiga länder medför en stark positiv
ekonomisk utveckling, men oftast saknas tillräckliga sociala
och miljömässiga krav vilket medfört att utarmning av såväl
människor som miljö har tilltagit. Det är därför viktigt att
såväl social- som miljöklausuler införs i främst de globala
handelsavtalen, dvs. WTO-systemet. Socialklausuler
("minimum labour standards") finns i vissa multilaterala
avtal, och ILO har utarbetat konkreta förslag på hur dessa
bör utformas. Miljöklausuler har ännu inte utvecklats på
samma sätt, men är minst lika viktiga. Regeringen måste
vara pådrivande för att få till stånd social- och miljöklausuler
i alla relevanta internationella avtal.
Solidarisk handel
Vi har från Miljöpartiets sida ofta tryckt på att man i
biståndspolitiken skall försöka påverka handels- och
näringsstrukturer. De nuvarande mönstren för världshandeln
bidrar till underutveckling i vissa länder. Det finns nya idéer
om solidarisk handel, om en "rättvis handel" som tar hänsyn
till människa och miljö. Det är önskvärt att man seriöst
arbetar med att få fram dokumentation och modeller för och
om sådan solidarisk handel.
Obetald övertid, löner långt under existensminimum, långa arbetspass på
ackord, utsatthet för frätande kemikalier, sexuella trakasserier, barnarbete,
tvångsarbete och miljöförstöring förekommer vid produktionen av varor som
vi i västvärlden konsumerar. Dessa förhållanden möjliggör lägre
konsumentpris här i västvärlden. Sådana förhållanden är oacceptabla utifrån
dessa människors livsmiljö, men även för oss, om vi skall få en ekologisk
och social hållbar utveckling i världen.
Via rättvisemärkningen får morgondagens konsument chansen att lägga in
ytterligare en värdering i sitt handlande - rättvis handel, där företagens moral
och etik kommer att spela en avgörande roll för företagens möjligheter att
sälja sina varor. Just rättvisemärkningen utgår från att stödja producenterna i
deras land på deras villkor och utgör på så sätt samtidigt ett positivt
biståndsarbete.
När det gäller tvångsarbete och barnarbete bidrar just rättvisemärkningen
till att starta positiva processer som långsiktigt motverkar förekomsten av
dessa utnyttjanden. Men det finns också andra verktyg som bör användas.
Staten bör stödja processen med att öka medvetenheten bland konsumenterna
om behovet att påverka produktionsförhållandena av de varor man köper.
Regeringen bör se över vilka olika verktyg man ska använda för att starta en
sådan process. Man borde även se över om och hur man kan koppla biståndet
till en sådan process. Ett sätt att stödja övriga världens konsumentpolitik och
samtidigt möjliggöra för svenska konsumenter att konsumera solidariskt är
att stödja framtagandet av rättvisemärkning.
Kvinnor i u-länder
Kvinnor i u-länder bär en tung börda. De har ofta ansvar för
hem, barn och familjens jordbruk. Miljöpartiet anser därför
att mer av biståndet skall satsas på kvinnorna, deras arbete
och utbildning. De familjerådgivningsprogram som finns i
tredje världen behöver starkt stöd. Vi vill att Sverige genom
FN och andra organisationer skall gå i spetsen för en kraftigt
ökad utbildning i familjeplanering. En viktig aspekt är att det
måste finnas ett jämställdhetsperspektiv i alla projekt. I
många länder finns ett kvinnoförtryck, kvinnorna är inte
jämställda med mannen, och därför är det extra angeläget att
satsa på kvinnoprojekt.
Multilateralt
utvecklingssamarbete
Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet, internationella
finansieringsinstitutioner respektive övrigt multilateralt
samarbete. Miljöpartiet konstaterar att praktiskt taget hela
det svenska multilaterala stödet (ca 85 %) kanaliseras genom
FN:s organ för ekonomisk och social utveckling, inklusive
Bretton Woods-institutionerna. Härtill kommer stöd till de
regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och
Latinamerika, Internationella jordbruksfonden, IFAD, och
Nordiska utvecklingsfonden, NDF.
Miljöpartiet anser att det är angeläget att bibehålla ett starkt stöd till FN-
systemet. FN kan effektiviseras och förbättras i sina arbetsformer samtidigt
som FN:s roll bör förstärkas, särskilt vad gäller freds- och
konfliktförebyggande arbete.
Ett nationellt råd för
världsbanksfrågor
Miljöpartiet anser att Världsbanken och andra Bretton
Woods-institutioner spelar en central roll i det internationella
utvecklingssamarbetet. De utgör en del av FN-systemet. För
att det svenska agerandet i FN skall ha ett så brett stöd och
en så bred förankring som möjligt deltar under några veckor
varje höst representanter för riksdagspartier och folkrörelser
i FN-delegationen i generalförsamlingen i New York. Till
stora FN-konferenser inbjuds på samma sätt partier och
folkrörelser till samråd och deltagande. Detta bidrar till att
Sverige tar upp frågor som har stort folkligt stöd. För
samarbetet med Bretton Woods-institutionerna äger ett visst
informellt samråd, framför allt i fråga om skuldfrågorna, rum
med vissa enskilda organisationer. Däremot saknas helt
parlamentariskt inflytande.
Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta ett speciellt råd
med deltagande från de politiska partierna och enskilda organisationer för
samråd angående det svenska agerandet i frågor som rör Världsbanken och
de övriga Bretton Woods-institutionerna. Det är viktigt att alla ekonomer
som arbetar inom Världsbanken har kunskap om de specifika problem som
finns i tredje världen.
U-landsskulden
I dag går nettoflödet av ekonomiska resurser från fattiga
länder till rika. U-länderna betalar mer i amorteringar och
räntor på lånen från de rika länderna än vad de får tillbaka i
bistånd. Denna skuldfälla förvärras genom Världsbankens
och internationella valutafondens omfattande
strukturanpassningsprogram, som måste följas för att få
fortsatta lån. Programmen går ut på att anpassa u-ländernas
ekonomier till den export- och importinriktade
världsekonomin. Följden blir minskad självtillit och ett ökat
beroende av i-länderna. Samtidigt medför
strukturanpassningen att budgeten för socialvård, hälsovård
och skola ofta måste skäras ned. Miljöpartiet anser att
Sverige aktivt skall föregå med gott exempel genom att
skriva av de fattiga ländernas skuldbörda. Dessutom bör
Sverige arbeta för en allmän avskrivning av
utvecklingsländernas offentliga skulder till staten,
Internationella valutafonden och Världsbanken. Ett krav som
förts fram på sista tiden är även att det måste anställas fler
ekonomer i Världsbanken som har kunskap om de specifika
problem som finns i tredje världen.
Europeiska unionen
Miljöpartiet anser att regeringen skall verka för att EU:s
bistånd kommer de fattigaste till del. EU satsar främst på
länderna kring Medelhavet, särskilt länderna i Nordafrika,
vilket motiveras av rädslan för kraftig invandring till
Sydeuropa.
Vi har tidigare kritiserat det faktum att EU inte har någon tydlig
miljöprofil, verkställandet av antagna riktlinjer har varit bristfälligt,
handlingsprogram för att hantera miljöfrågorna i biståndet saknas,
miljökonsekvensbeskrivningar genomförs inte konsekvent och resultaten
redovisas inte systematiskt. Kapaciteten i miljöfrågor är dessutom svag och
behöver förstärkas. I EU framhålls handel och ekonomisk tillväxt som en
förutsättning för ett framgångsrikt biståndsarbete. Men vi vill poängtera
vikten av att detta alltid kombineras med en granskning av hur tillväxtens
följder och konsekvenser drabbar miljö och människor, både i ett nära och i
ett långsiktigt perspektiv. Regeringen bör arbeta mer aktivt i nu nämnda
frågor.
Stöd till enskilda
organisationers
utvecklingssamarbete
Miljöpartiet vill särskilt framhålla den betydelse biståndet
genom enskilda organisationer har för det svenska
utvecklingssamarbetet. Folkrörelseförankringen och den
svenska folkbildningstraditionen används för att stödja
utvecklingen av enskilda organisationer i samarbetsländerna
och för att stärka det civila samhällets institutioner. Med
tanke på bristen på respekt för mänskliga rättigheter i länder
som t ex Kina och Östtimor bör Sverige fokusera sitt bistånd
direkt till demokrati-, människorätts- och kyrkliga
organisationer i länder där kränkningar förekommer. Det är
viktigt att dessa organisationer, som ofta utsätts för
trakasserier och där medlemmarna förföljs på olika sätt, får
starkt stöd. Internationell uppmärksamhet är ofta ett skydd
både för ideella opolitiska organisationer och för den
politiska oppositionen.
Samarbete med Central-
och Östeuropa
Miljöpartiet anser att det behövs en ekonomisk kraftsamling
för att stödja Östeuropa, speciellt då det gäller att bygga upp
rättsstater i Östeuropa. För att klara återuppbyggnaden krävs
regelverk och lagstiftning som respekteras. Regeringen bör
vidta åtgärder för att förhindra miljöskador och konflikter
vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Regionen
betraktas som ett av Europas resursrikaste områden.
Den svenska regeringen bör göra klart för svenska företag som är aktiva i
regionen att den förväntar sig samma hänsynstagande till människor och
miljö som om företaget vore verksamt i Sverige. Sverige bör också verka för
en stor internationell insats för att lösa problemen med kärnkraftssäkerhet
och strålskydd på Kolahalvön.
Sverige måste i internationella fora och internationella organisationer som
Internationella atomenergiorganet (IAEA) och G24-gruppen, EU och FN
med kraft verka för en lösning på dessa problem. Sverige bör snarast
tillsammans med övriga nordiska länder förhandla fram ett saneringsprogram
för det radioaktiva avfallet i Murmansk. Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) får sin verksamhet försvårad av begränsningar
att använda egen personal på ett flexibelt sätt. Egen personal som arbetar på
biståndsambassaderna belastar enligt gällande regler förvaltningsanslaget
istället för biståndsanslaget, även då de arbetar uteslutande med ett visst
program. Detta försvårar användandet av egen personal även i fall då detta
skulle vara mer lämpligt än att anlita konsulter.
Utvecklingssamarbetet förändras i riktning mot mer kunskapsintensiv och
mindre kapitalintensiv verksamhet. Institutionsuppbyggnad,
kompetenshöjning, demokrati, mänskliga rättigheter och
forskningssamarbete blir allt viktigare. Denna verksamhet är givetvis mer
personalintensiv än exempelvis kraftverksbyggen.
Möjligheten att flexibelt utnyttja egen personal blir viktigare när
personalen allt mer blir en del av själva biståndet. Den försöksverksamhet
som nu tillämpas med begränsad möjlighet att få använda egen personal till
vissa arbetsuppgifter och låta kostnaderna belasta biståndsanslaget, istället
för att upphandla konsulter, är långt ifrån tillräcklig idag. Än mindre kommer
den möjligheten att räcka till i ett framtida mer kunskapsintensivt
utvecklingssamarbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om vikten av internationellt bistånd.