Det finns endast två stater i världen som inte har ratificerat
FN-konventionen om barnets rättigheter. Barnkonventionen
omfattar därmed de flesta av världens barn. Trots detta
utsätts barn för grymheter och orättvis behandling i många
länder. Andelen barn i hela världen var år 1998 30 %.
Andelen barn (under 15 år) är knappt 20 % i utvecklade
länder och ca 35 % i utvecklingsländer. Enligt ILO
(International Labour Organization) finns det ca 250
miljoner heltidsarbetande barn mellan 5 och 14 år gamla i
världen idag.
Artikel 4 i barnkonventionen slår fast: "I fråga om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med
utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser, och där så behövs,
inom ramen för ett internationellt samarbete."
Denna text innebär en internationell dimension där bistånd och inter-
nationellt samarbete spelar en stor roll för att främja genomförandet av rättig-
heterna.
Det är självklart att välmående och välutbildade barn är den bästa garantin
för en värld i säkerhet och trygghet. Tyvärr betraktas en stor del av världens
barn mycket illa. Sverige har ett ansvar inför barnkonventionen att använda
sitt bistånd i barnens tjänst och för att vända denna utveckling.
Endast en liten del av det svenska biståndet går idag direkt till världens
barn. Detta måste ändras. Det behövs en målmedveten biståndsprioritering
till förmån för barnen. I allmänhet går biståndet till mycket små barn och
ungdomar, och på grund av kulturella faktorer är det ofta pojkar som gynnas
mest. Även andra svagare grupper, dvs etniska minoriteter, handikappade,
hemlösa och föräldralösa, bör uppmärksammas.
Fortsättningsvis borde det vara tydligare och mer kontrollerbart och
möjlighet att följa upp det bistånd som kommit barnen till del.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av verkningsgraden av bistånds-
insatserna avseende barn.