Det stöd till fattiga länder som sker idag har inte särskilt lång historia som ett engagemang från stat till stat. Betydligt längre tradition har den kristna missionsverksamheten. Redan 1856 skickade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen ut svenska missionärer till nuvarande Etiopien. Vid sidan av direkt evangelisation har sjukvård och förebyggande hälsovård liksom utbildning och skolverksamhet stått på programmet från första början.
Långt senare kom länderna igång med biståndsarbete i större omfattning. Det skedde egentligen först efter andra världskriget. I Sverige organiserades arbetet av NIB, Nämnden för internationellt bistånd, för att senare övertas av Sida. Så småningom har det statliga biståndet sökt nya vägar i samarbete med enskilda organisationer, av vilka många är efterföljare till 1800-talets missionsorganisationer. Missionsrådet samordnar en stor del av samarbetet mellan kyrkorna i Sverige och Sida. Även om en större del av utgifterna från olika projekt kommer från staten via Sida är det viktigt att betona betydelsen av det ideella engagemanget i detta arbete.
De kristna kyrkorna i Sverige och omvärlden har inför millennieskiftet tagit ett initiativ i kampanjen JUBEL 2000. Bakgrunden är de jubelår som firades i det gamla Israel före Kristi födelse då bland annat skulder avskrevs. De skulder som man nu föreslår avskaffade är de som tynger många fattiga länder i tredje världen. Initiativet är mycket lovvärt, för vilken nation kan skapa en ljus framtid för sin befolkning, när räntor och amorteringar på lån lägger beslag på alla eventuella inkomster. Ingenting återstår i dessa länder till nödvändiga satsningar och investeringar.
Moderata samlingspartiet har markerat frågans betydelse genom att tidigt avsätta drygt 800 miljoner kronor i sitt budgetförslag för skuldavskrivningar.
Världsbanken har på senare tid insett nödvändigheten av att fattiga länder skall få hjälp med att lyfta av en alltför stor skuldbörda och anslagit stora belopp för detta ändamål.
Hur viktigt det än är med skuldavskrivningar bör man ändå kräva att de länder som kommer i åtnjutande av dessa uppvisar en positiv utveckling mot demokrati och frihet för medborgarna och att man respekterar mänskliga rättigheter. All korruption måste också motverkas. Det är likaså viktigt att man tillämpar marknadsekonomi, som visat sig vara den framkomliga vägen mot ekonomisk tillväxt. Från den industrialiserade världen är det viktigt att erbjuda frihandel med länderna i tredje världen. Ett ökat handelsutbyte mellan olika nationer är den ojämförligt viktigaste orsaken till att fattiga länder lyfts ur fattigdomen.
Ett alternativ till direkt avskrivning av lån är att erbjuda ränte- och amorte- ringsfria lån, inte en gång för alla utan med regelbunden ömsesidig informa- tion där bland annat demokratiutveckling och frihandel ständigt finns med på agendan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skuldavskrivning som en del av biståndet.
Stockholm den 28 september 1999
Lars Hjertén (m)