med anledning av förs. 1998/99:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående Utvecklingssamarbetet - styrning, genomförande, samordning och uppföljning av bistånd
Inledning
För Kristdemokraterna är solidariteten med omvärlden en av
grundprinciperna i vårt politiska budskap. Människovärdet är
universellt och kan därför inte relativiseras av geografiska
gränser, vare sig man lever i Sverige eller i övriga världen.
Oberoende av faktorer som ras, kön, ålder och religion har
varje människa ett och samma värde. Det måste vara allas
ansvar och plikt att verka för att respekten för
människovärdet ökar i alla delar av världen. Ett av de
verktyg som används för att uppnå detta mål är det
internationella biståndet, vilket Sverige ger såväl bilateralt
som multilateralt.
Våra biståndsansträngningar är primärt en fråga om solidaritet med
fattiga och utsatta grupper. I en värld så full av kunskap finns det inget
försvar för att mer än två miljarder människor tvingas framleva sina liv i
yttersta misär. Men biståndet ligger också i vårt eget intresse. En värld där
fattigdomen cementeras i stora regioner kan enbart leda till ökade spänningar
och därmed problem även för vårt eget land.
Nedprioritering av biståndet
Sverige har under många år haft en hög biståndsprofil och
framstått som ett föredöme för andra länder. 1968 fastlades
att det svenska biståndet skulle uppgå till 1 % av vårt lands
bruttonationalinkomster (BNI). Det är beklagligt att målet
bara har uppnåtts två gånger sedan dess, båda gångerna med
icke-socialistiska regeringar och senast 1992 när Alf
Svensson var biståndsminister, då man nådde rekordnivån
1,03 %.
Den nuvarande svenska regeringen har på flera sätt nedprioriterat
biståndet de senaste åren. Man har sänkt biståndsnivån till "skammens gräns"
0,7 % av BNI och det syns inga tecken på att man inom överskådlig framtid
kommer att nå tillbaka till det historiskt förpassade enprocentsmålet. Snarare
talar röster inom Regeringskansliet om den nuvarande nivån som ett mål i sig
att uppnå.
Ytterligare tecken på nedprioritering av biståndet är de utgiftstak som
drabbade biståndet orimligt hårt under vårens budgetförhandlingar, med
såväl regeringens som Vänsterns och Miljöpartiets goda minne.
Utgiftsbegränsningarna har fått svåra konsekvenser för biståndet där ett
flertal projekt fått läggas på is och där man tvingats dra ner utlovade
insatser.
Ett flertal svenska biståndsorganisationer har i skarpa ordalag protesterat mot
regeringens biståndspolitik och det ödesdigra utgiftstaket.
Effektivt bistånd
Kristdemokraterna har de senaste åren förespråkat en
återgång till att 1 % av BNI skall avsättas till
biståndsinsatser. Men enprocentsmålet är inte enbart ett
finansiellt mål. Det finns ingen mening att sända ut
biståndsmedel i projekt som inte kan ge önskade effekter,
utifrån i förväg angivna riktlinjer, utan biståndet måste även
ha ett kvalitativt mål. Det bör därför ställas krav på ett
effektivt bistånd som väl motsvarar viljeinriktningen på
utvecklingssamarbetet.
Därför är det viktigt att ta tillvara Riksdagens revisorers rapport om
styrning, genomförande, samordning och uppföljning av biståndet. Revi-
sorerna riktar där omfattande kritik mot styrinstrument, anslagsstrukturen,
utvärderingsfunktionen, upphandlingen av konsulter, samarbetet med
enskilda organisationer och samordningen med EU:s biståndsprogram.
Kristdemokraterna håller i mångt och mycket med Riksdagens revisorer i
deras kritik av utvecklingssamarbetet. I denna motion vill vi främst lyfta
fram kraven på en mer oberoende utvärderingsfunktion av biståndet, liksom
samordningen med EU-biståndet.
En oberoende
utvärderingsfunktion
Kristdemokraterna har vid flera tillfällen påpekat det
beklagliga i att det oberoende sekretariatet för analys och
utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU) som
instiftades under fyrpartiregeringen lades ner av den
efterföljande socialdemokratiska regeringen. Detta har fått
till följd att Sida återigen utvärderar sin egen verksamhet.
Revisorerna anser att utvärdering av genomförda insatser utgör en
betydelsefull del av den resultatorienterade styrningen av utvecklings-
samarbetet. Detta ställer krav på oberoende utvärderingar på olika nivåer för
att tillgodose såväl riksdagens som regeringens och Sidas behov av analyser.
Revisorerna, liksom Kristdemokraterna, menar att det finns behov av
ytterligare en utvärderingsnivå för att, med hjälp av ett oberoende
beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultat av utvecklingssamarbetet.
Dessutom bör oberoende utvärderare ges i uppdrag att se över Sidas
upphandling av konsulter.
Riksdagens revisorer vill även understryka behovet av att regeringen
återför resultatet av genomförda utvärderingar till riksdagen. Kristdemo-
kraterna anser detta som angeläget för att följa vilka utvärderingar som
initierats och genomförts samt resultaten av dessa.
När det gäller biståndsfrågor är medborgarens tilltro till ansvariga
myndigheter mycket viktig. Om minsta tveksamhet uppstår som gör att
trovärdigheten minskar kan detta resultera i en sviktande biståndsvilja som
på sikt kan leda till ytterligare minskningar av biståndsanslagen. Därför är
kravet på en oberoende analys och utvärdering av det svenska
utvecklingsbiståndet av stor betydelse.
EU:s biståndsprogram
Då Sverige är medlem i EU kanaliseras en del av vårt
bistånd via de biståndsprogram vilka främst administreras av
Europeiska kommissionen. Utvecklingssamarbetet i EU är
en integrerad del av unionens samlade externa politik och
skall vara ett komplement till medlemsstaternas nationella
politik.
Riksdagens revisorer har konstaterat att Sida inte har något system för att
löpande hålla sig informerat om vad EU gör på fältet och inte heller några
rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insatser. Vi
kristdemokrater anser att man dessutom, förutom bättre informationsutbyte, i
större utsträckning bör samordna och koordinera verksamheten så att
biståndet utgör ett mervärde för u-länderna.
Europeiska kommissionen upphandlar i betydande omfattning varor och
tjänster för sina biståndsinsatser. Svenska företag och institutioner har varit
relativt dåligt representerade i dessa upphandlingar. Enligt revisorerna be-
hövs det även i Sverige ett bättre system för information och statistik om
EU:s upphandlingssystem för att underlätta för svenska företag att delta i
olika anbudsupphandlingar. Flera remissinstanser delar revisorernas be-
dömning om behovet av en huvudansvarig aktör för information och statistik.
Kristdemokraterna har länge drivit och motionerat om att ge Projekt-
exportsekretariatet (PES) ett vidgat mandat och större resurser. Förutom PES
har även Exportrådet och Sveriges representation i EU en viktig främjande
roll. Bristen på framgång i upphandlingen beror dessutom på restriktioner
betingade av svenska tjänsteexportsförordningens regler avseende kostnads-
täckning och dess beräkning.
Kristdemokraterna har tidigare begärt mer medel till PES samt uppmanar
härmed regeringen att undanröja de hinder i tjänsteförordningens regler som
försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandlingen av bi-
ståndsprojekt.
1. Hemställan
1. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om oberoende utvärderingsfunktioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återföra resultatet av genomförda ut-
värderingar till riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre informationsutbyte och samordning av
EU:s och Sveriges biståndsprogram,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utvidgat mandat till PES,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undanröjande av hinder i tjänsteförordningens
regler.