med anledning av skr. 1999/2000:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1999
Kristdemokraterna anser att det nu är dags att på allvar förespråka en
internationell politisk agenda som inkluderar ett fokus på den enskilda
människan och människovärdet. Detta innebär att människan sätts i fokus
inom hela utrikespolitiken. I Europapolitiken blir detta än mer tydligt där
inrikes- och utrikespolitiken i viss mån redan har vävts samman.
Människovärdet måste alltså främjas i hela Europa, såväl bland
medlemsländer som i ansökarländer. Vi kan inte enbart fokusera på
nationella intressen i utrikespolitiken i allmänhet och i Europapolitiken i
synnerhet utan måste i större utsträckning fokusera på den enskilda
medborgaren i det internationella samarbetet. Några av de viktigaste
frågorna i detta sammanhang rör de enskilda medborgarnas säkerhet och
miljön.
Regeringen bör lyfta fram säkerhets- och miljö-
frågorna som ordförande i EU:s ministerråd våren
2001
Regeringen har i sin skrivelse 1999/2000:60 Årsboken om EU valt att
även skriva om förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd våren 2001. Då skall Sverige leda ministerrådets arbete och
representera det gentemot andra EU-institutioner, internationella
organisationer och länder utanför EU. Även om ordförandeskapet
framför allt innebär att leda det praktiska arbetet, administrera
mötesverksamheten och koordinera den gemensamma EU-politiken så
finns det ett visst utrymme för politiska prioriteringar. Detta har visat sig
tidigare då ordförandeländer delvis har satt sin prägel på politiken.
I skrivelsen har regeringen inte konkretiserat de politiska prioriteringarna.
Vid olika presentationer inför media visar det sig att regeringens program för
Sveriges ordförandeskap saknar både konkretion och fokus. Man vill
prioritera allt och därmed ingenting.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör fokusera och lyfta fram två av
de mest angelägna frågorna för framtiden - medborgarnas säkerhet och
miljöfrågor. På dessa områden har Sverige goda förutsättningar att spela en
stark roll.
Säkerhetsfrågor
För Kristdemokraterna är den viktigaste uppgiften för EU:s framtid den
förestående östutvidgningen. Den kan åter föra de europeiska folken
samman och är troligtvis den mest ambitiösa fredsprocessen någonsin i
Europas historia. Men östutvidgningen medför också en lång rad av
utmaningar, vilka bland annat kan medföra vissa risker för medborgarnas
säkerhet. EU:s medlemsländer måste nu axla detta ansvar och både
reformera institutionerna och koordinera den gemensamma
verksamheten för människors säkerhet.
Säkerhetsfrågorna innehåller i denna aspekt ett brett perspektiv av såväl
civila som militära verksamheter. Det gäller att ha beredskap för
morgondagens hot och risker av såväl mellanstatlig som inomstatlig och
gränsöverskridande karaktär. Det gäller bland annat att skydda sig mot
terrorism och den ökande internationella brottsligheten. EU måste bygga upp
sin krishanteringsförmåga och ha beredskap för fredsfrämjande operationer
av såväl civilt som militärt slag. Uppbyggnaden av en effektivare
samordning kring räddningstjänsten är mycket angeläget. Trycket är idag
hårt från den organiserade brottsligheten och ett flertal myndigheter är i hög
grad korrumperade. Smugglingen av narkotika och vapen är omfattande,
liksom sexhandeln med kvinnor och barn. Även den illegala invandringen
utgör ett potentiellt stort problem.
Vad gäller flyktingfrågor är det väsentligt att diskutera hur EU:s regler om
"första asylland" ska fungera, om stora flyktingströmmar i framtiden
kommer in i just genom länderna i Öst- och Centraleuropa. EU måste föra en
solidarisk och human flyktingpolitik där vi inte bygger ett "fästning Europa".
Detta innebär både att vi hjälper ansökarländernas kapacitet vad gäller
asylprövning samt deras möjlighet att upprätthålla ett effektivt yttre
gränsskydd. Det behövs en helhetssyn på flyktingpolitiken och säkerheten.
Tillräcklig uppmärksamhet har inte getts åt de ovanstående potentiellt
mycket svåra problem som kan uppstå inom ett utvidgat EU vid de nya yttre
gränserna. Som ordförandeland i EU:s ministerråd 2001 bör Sverige redan nu
förbereda sig på att ge en lösning på dessa frågor. Sverige har då ett stort
ansvar och kan genom sin unika kompetens erbjuda kandidatländerna stor
hjälp på just detta område. Nordisk och svensk tradition bör ha ett så gott
renommé att vi bör kunna erbjuda en högkvalitativ utbildning och hjälp till
uppbyggnad av lämpliga institutioner i samverkan med nya kandidatländer.
Detta bör bli en prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet, där en
samlad EU-strategi bör eftersträvas.
Miljöfrågor
I samband med östutvidgningen finns flera mycket allvarliga problem
som måste lösas inom kort. I annat fall riskerar östutvidgningen att
försenas. Eller också kan den medföra så stora problem för EU att våra
medborgares hälsa, säkerhet och välfärd hotas. Sker detta, kommer också
folkets förtroende för EU och för det europeiska samarbetet att raseras.
För den som vill påskynda processen, så att våra grannländer i öst snabbt
kan inlemmas i den europeiska gemenskapen, är det därför angeläget att
visa på vägar att lösa problemen. Ett av de riktigt stora av dessa
problemområden är miljön i ansökarländerna från Öst- och
Centraleuropa.
Det är välbekant att dessa länder har en mängd näringar som präglas av
föråldrade och nedsmutsande system, vilka innebär ett allvarligt hot mot en
hållbar utveckling. Oavsett medlemskap i EU medför detta problem för
grannländerna. Men det förestående medlemskapet i EU innebär ett än större
ansvar att hjälpa dem att anpassa sig till EU:s vision om hållbar utveckling.
I rapporten från kommissionen om kandidatländernas framsteg på vägen
mot anslutning har inte miljöområdet någon framträdande roll. Detta är på ett
sätt naturligt, eftersom Köpenhamnskriterierna för medlemskap baseras på
politisk stabilitet, fungerande marknadsekonomi samt förmågan att efterleva
EG:s regelverk. Detta är och bör vara avgörande för medlemskap.
Samtidigt är det viktigt att redan nu uppmärksamma och bemöta de pro-
blem som länderna står inför på miljöområdet. Det är ju inte så att kandidat-
länderna automatiskt upphör att ha miljöproblematik så fort man uppnått
formellt medlemskap i EU. Tvärtom, en mängd ytterligare utmaningar
kommer då att möta oss för att EU ska kunna uppnå en långsiktigt hållbar
utveckling. Vi menar därför att regeringen bör ta initiativ till ett aktivare
arbete på EU-nivå när det gäller miljösituationen i ansökarländerna. Vår
uppfattning är att ett långsiktigt och övergripande hållbarhetstänkande bör
lyftas fram i arbetet med östutvidgningen.
Kommissionen konstaterar att inget av kandidatländerna har kommit
särskilt långt när det gäller att införliva lagstiftningen på miljöområdet.
Problemen utgörs bl a av nedärvda miljöskador i form av utsläpp, fortfarande
verksamma industrier med miljöfarliga processer, riskfyllda kärnkraftverk,
farligt avfall och sopor mm. Det finns en klar risk för att vägen till EU-
medlemskap innebär en ytterligare ökning av belastningen på miljön, om
länderna följer samma utvecklingsväg som EU-länderna. Såväl i produk-
tions- som konsumtionsledet kan man befara att miljöbelastningen ökar
kraftigt. Exempelvis kan användningen av bekämpnings- och gödselmedel i
jordbruket öka betydligt. Samtidigt bör man notera, att kandidatländerna på
vissa områden befinner sig i en gynnsam position. Genom den tidigare
kraftiga BNP-nedgången och ekonomiska omställningen har miljöbelast-
ningen minskat dramatiskt. Transportsystemen i länderna bygger ofta på väl
utbyggda kollektiva medel och kan därför vara basen för ett miljövänligt
transportsystem. Det finns alltså en möjlighet för EU att nu understödja ett
språng mot en mer hållbar ekonomisk utveckling i dessa länder.
Miljön är alltså ett av de mest problematiska områdena, men samtidigt det
område där utvecklingen går långsammast. Många av kandidatländerna har
visserligen börjat arbetet med att ta fram strategier för åtgärder. Men
genomförandet, med allt vad det innebär av ekonomiska resurser, kompetens
och noggrann planering, har man ännu inte tagit tag i. Vi anser därför att EU
bör öka ansträngningarna på detta område dels genom att understödja arbetet
med införande av regelverk och miljöfrämjande åtgärder och strategier, dels
genom att göra en grundlig analys av hur jordbruk, industri och transporter i
dessa länder ska genomgå strukturförändringar för att klara en hållbar
utveckling. Kandidatländerna måste få hjälp att analysera hur utvecklingen
inom dessa sektorer kan styras för att undvika de hotande miljöproblemen
och uppnå en verkligt hållbar utveckling. Här finns en utmärkt möjlighet för
EU att åstadkomma ett positivt exempel på hur s k tekniksprång och
intelligent, framsynt miljöplanering kan genomföras. Sverige är ledande i EU
och världen när det gäller arbetet med Agenda 21 och planeringen för en
hållbar utveckling. Därför är det naturligt att vi tar initiativ till ett sådant
arbete. Inte minst bör Europeiska miljöbyrån, EEB, involveras i ett sådant
arbete.
Som ordförandeland i EU:s ministerråd 2001 bör Sverige redan nu förbe-
reda sig på att ge en lösning på dessa frågor. Sverige har, som ordförande-
land, ett stort ansvar, men också en unik kompetens att erbjuda de nya
kandidatländerna på just detta område. Detta bör bli en prioriterad fråga för
det svenska ordförandeskapet, där en samlad EU-strategi eftersträvas under
själva ordförandeskapet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att fokusera på ett antal viktiga frågor
under det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd våren 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med
östutvidgningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fokusera på miljöfrågorna i samband med
östutvidgningen.