med anledning av skr. 1999/2000:7 Ekonomisk utveckling och samarbete i Östersjöregionen
Inledning
Samarbetet med våra grannländer är av ett speciellt slag. De
ekonomiska, sociala och historiska banden är starka och
kommunikationerna väl utvecklade. I Norden har också ett
mycket omfattande samarbete skett, och det vill vi
vidareutveckla.
De områden som särskilt kan utvecklas inom ett nordiskt samarbete är:
gemensamma miljöprogram för att åstadkomma mer effektiva åtgärder i vårt
närområde, ett ökat säkerhetspolitiskt samarbete, ett ekonomiskt samarbete
samt ett kulturellt samarbete. Grannsamarbetet bör omfatta hela
Östersjöregionen och Nordkalotten. Förutom miljöinsatser bör bland annat
den gemensamma arbetsmarknaden utvidgas till de baltiska länderna.
Miljöpartiet anser att en hållbar ekologisk, social och demokratisk
utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand med den ekonomiska
utvecklingen.
Östersjömiljö
Östersjön är en av världens mest nedsmutsade innanhav. 85
miljoner människor som bor runt Östersjön bidrar till
utsläppen, samtidigt som en mycket stor del av Nordens
befolkning är helt beroende av Östersjön och dess miljö.
Miljöproblemen i Östersjön är långt ifrån lösta. Övergödningen har orsakat
kraftig algblomning, växt- och djurlivet hotas av miljögifter och syrebristen
har skapat sterila bottnar. Trots att vi i Sverige renar 98 % av våra
avfallsutsläpp har vi problem med miljön på den skandinaviska sidan av
Östersjön. Det beror delvis på att man inom vissa områden på den östra sidan
bara renar 2 % av utsläppen.
Ser man till de totala utsläppen så släpper dock vi i Sverige ut mest per
invånare. De största hoten mot Östersjön är övergödningen av havet,
miljögifterna som släpps ut och utsläpp från odlingslandskapen. I skrivelsen
föreslås att Sverige på flera områden skall ta initiativ och verka för åtgärder
för att förbättra miljön i Östersjön. Det gäller såväl åtgärder i Sverige som i
andra länder. Sverige bör inom ramen för Östeuropasamarbetet och den s.k.
Östersjömiljarden snabbt kunna lämna bistånd till angelägna åtgärder i de
baltiska länderna, Polen och Ryssland.
Övergödning
Med övergödning (eutrofiering) menas förhöjd tillförsel av
växtnäringsämnen och effekterna av detta. Pågående
tillförsel av närsalter till vatten, framför allt kväve och
fosfor, rubbar de naturliga förutsättningarna för ekosystemen
och leder till förändrade vattenmiljöer. Uppkomsten av och
källorna till näringsläckaget är flera, här anges några av de
viktigaste: Intensivt jordbruk med stora mängder
växtnäringsämnen i omlopp medför läckage. Traditionella
brukningsmetoder inom skogsbruket får bl a till följd att
vattnets uppehållstid i markerna ändras. Andra stora utsläpp
av fosfor och kväve kommer från trafiken och avlopp från
kommunala reningsverk.
I Östersjön är det fosfor och kväve i kombination som begränsar tillväxten.
Till stora delar orsakas problemen av utsläpp från föroreningskällor i
inlandet. Den tydligaste effekten av övergödningen är tillväxtökningen av
olika grönalger på bekostnad av bland annat blåstång. Ökad
planktonförekomst försämrar siktdjup och ljusförhållanden, vilket gör att
utbredningen av blåstången minskar i vertikalled. I ytterskärgården och i
öppna havet har massutveckling av blågröna giftbildande alger blivit allt
vanligare.
Halten av fosfor har åttadubblats och halten av kväve fyrdubblats under
1900-talet. Övergödningen är ett faktum, även om många forskare varnar för
att förenkla sambanden eller för att se övergödningen som ett isolerat
problem.
Sveriges nationella mål var 1985 att halvera kväveutsläppen per år. Det
lyckades nu inte; utsläppen till vatten (söder om Dalälven) minskade med
20 %. Av kvarvarande utsläpp av kväve som följd av mänsklig verksamhet
till alla vatten beräknas 45 % komma från jordbruket, 33 % från avlopp och
14 % från luften. Av kväveutsläppen i Östersjön svarar Sverige för cirka 6
procent. Men eftersom vi i Sverige har förhållandevis få invånare är våra per
capita utsläpp av kväve i topp.
Miljöpartiet anser att alla kväveutsläppen till vatten måste minskas mycket
kraftigt. Sveriges måste åtminstone uppfylla sitt tidigare löfte att halvera
utsläppen av kväve- och fosforföroreningar, som ännu inte uppfyllts.
Miljögifter
Varje år upptäcks omkring 500 olagliga oljeutsläpp i
Östersjön. Under 1995 dödades 26 000 fåglar av olja enbart
på Gotland. Många verksamheter bidrar till att rubba eller
åtminstone hota den ekologiska balansen: oljeutsläpp,
utfiskning, ökad trafik till havs och till lands, förorenade
eller bristfälligt renade utsläpp från stora städer och
industrier.
I Sverige skall det finnas mottagningsanläggningar för miljöfarligt
maskinrumsavfall i varje hamn och rätt använda skulle många fågelliv
räddas. Liknande anläggningar finns i Danmark, Finland och västra
Tyskland. Sverige bör verka för att mottagningsanläggningar för miljöfarligt
maskinrumsavfall också byggs i länder där de saknas, samt att det blir
lönsamt för fartygsbefälhavare att använda anläggningar.
I öst ökar utsläppen av miljögifter som en följd av att massbilismen blivit
ett faktum i östra Tyskland och i Polen efter Sovjetimperiets sammanbrott.
Den ryska nedrustningen ökar riskerna för att PCB kommer ut i miljön
eftersom gamla skrotade stridsvagnar ofta innehåller PCB i hydraulsystemen.
På många håll runt Östersjön tillåts det att stora mängder avlopp går ut i
floder och vattendrag utan rening. Här rör det sig om blandningar av
hushålls- och industriavlopp - i en närmast obeskrivlig sörja.
Miljöpartiet anser att Sverige nu måste ta krafttag mot dessa utsläpp och
bistå med kunskap. Svavel- och kvävedioxidutsläppen från industri och trafik
måste minska med minst 90 % i Europa för att minska luftföroreningar och
försurning.
Radioaktivitet
Cesiumhalten i fisk i Barents hav är 1 becquerel per kilo fisk
och för Östersjön 30 becquerel. Mätningen av en kubikmeter
havsvatten från Barents hav ger 7 becquerel. Motsvarande
mängd vatten från Östersjön uppgår till 250 becquerel.
Effekterna av Tjernobylolyckan och
upparbetningsanläggningarna Sellafield i England och La
Hague i Frankrike är några av de största skurkarna bakom
den höga radioaktiviteten. Det är djupt oroande att Östersjön
kontinuerligt tillförs radioaktivitet. Sverige måste verka för
att minska den radioaktiva föroreningen av Östersjön.
Ett renare Östersjön
Stora delar av den förstörelse av Östersjön som har pågått
och pågår hänger ihop med industrialiseringen. Stora delar
av jordbruket i Baltikum och Polen är småskaligt och till
stora delar kemikaliefritt. Det finns anledning att hysa oro
för de närmaste åren när man i dessa länder vill "komma ifatt
oss". Inte minst skulle en EU-anslutning med EUs
jordbrukspolitik CAP kunna bli förödande för natur, miljö
och Östersjön.
Framför allt i Baltikum finns många genomsläppliga lätta jordar, som med
felaktiga jordbruksmetoder kan öka Östersjöns miljöproblem. Det är därför
en mycket viktig svensk uppgift att hjälpa till med rådgivning och andra
insatser för att hjälpa dessa länder att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt
hållbart jordbruk än det konventionella jordbruket, som bedrivs i väst.
Helsingforskonventionen om skydd för havsmiljön i Östersjöregionen
tillkom 1974, och även om arbetet inte tagit riktig fart förrän på 1990-talet
har en hel del förbättringar skett, inte minst i Sverige och Finland. En rad
projekt har genomförts eller påbörjats, i nationell eller internationell regi.
Helsingforskommissionen (HELCOM) pekade 1992 ut de 132 allvarligaste
enskilda miljöhoten runt Östersjön. Av dem har 13 kunnat strykas från listan,
och flera av de övriga ingår i pågående projekt. Drygt 40 miljarder har
satsats hittills, och ytterligare 120 miljarder har avsatts för arbetet fram
till år
2012.
Halterna av en del farliga miljögifter som PCB, DDT och Lindan har
minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras. Några av de hotade
arterna, som havsörn och gråsäl, har på nytt byggt upp stabila stammar.
Paradoxalt nog har en del av förbättringen direkt samband med negativa
ekonomiska förändringar. Den intensiva köttproduktionen i Estland och
Lettland under Sovjettiden har minskat kraftigt, och därmed har också
utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön gått ner.
Östersjön har ett mycket långsamt vattenutbyte med världshaven. Det tar i
genomsnitt 30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut. Det innebär att
föroreningar stannar kvar under lång tid.
Barentssamarbetet
I och omkring industriorterna på Kolahalvön finns stora
miljöskador orsakade av gas- och vätskeutsläpp från
metallindustrier. Gammalmodiga och energislukande
anläggningar ger stora utsläpp av svavel, fosfor, koldioxid
och tungmetaller. I och omkring städer som Nikel, Apatity,
Kirnovsk och Montjegorsk är nästan all växtlighet skadad
och död.
Koncentrationen av kärnvapen, atomubåtar, kärnavfall, radioaktiva
utsläpp, dumpning av radioaktivt avfall till havs m m på Kolahalvön är den
största säkerhetsrisken mot Sverige - ett hot som måste åtgärdas. I samarbete
med Arctic Monitoring and Assessment Program (AMAP) utarbetas ett
övervakningssytem för radioaktivt material i de nordliga havsområdena.
AMAP är en del av ett arktiskt miljösamarbete som introducerades 1991 av
de åtta arktiska länderna, Kanada, USA, Ryssland samt de fem nordiska
länderna.
Norska Statens Strålevern samarbetar med SKI för att etablera ett
kontrollsystem för nukleärt material i nordvästra Ryssland i huvudsak riktade
mot Murmansk. För att motverka smuggling av radioaktivt material in i
Norge har norska myndigheter etablerat samarbete bestående av tull, polisens
underrättelsetjänst, försvarsmakten och Statens Strålevern. Insatserna
koordineras med projekt inom IAEA och EU. Att göra en riskvärdering är
nästan ogörligt.
Det är många ting som kan förorsaka både okontrollerade kedjereaktioner
och läckage av radioaktivitet. Kända orsaker är i första hand mänskliga fel,
tekniska fel, slitage, seismologiska och klimatologiska förhållanden. En
riskvärdering kräver att alla dessa faktorer vävs samman och ges en samlad
bedömning. En fara - förutom ständiga läckage och explosionsrisk - är att
någon kan komma över det radioaktiva material som ligger några mil från
norska gränsen och smugglar ut det för att sälja detta på marknaden.
Kultursamarbetet
Kultur kan ses som både bärande och enande kitt vad gäller
Östersjösamarbetet. Genom vår handel har vi lärt oss och
påverkats av varandras kulturella mönster.
Kulturell tillväxt sker när människor möts och vi vill gärna att människor
ska mötas än mer, gärna då i kulturella sammanhang. Olika typer av
Östersjöfestivaler ser vi gärna mer av. Vi tänker på körsångsfestival,
folkmusikfestival och ungdomars olika gemensamma rollspel. Festivaler
öppnar för nya mötesplatser människor emellan och deras betydelse behöver
uppvärderas.
Att kunna läsa varandras litteratur i väsentligt större omfattning än nu är en
nödvändighet. Gotlands litterära insatser är en del i ett sådant
utvecklingssamarbete. Vi ser gärna mer satsningar på översättning och
marknadsföring av alla former av litteratur från Östersjöområdet.
Miljöpartiet anser att kulturens roll kraftfullt behöver uppvärderas.
Gemensamma kulturaktiviteter kan också ses som ett fredsarbete. Människor
som känner varandras kultur och möts i varandras olika kulturer vill inte
mörda varandra. Vi vill att Sverige driver på för att utveckla kulturturismen i
hela Östersjöområdet.
EU:s utvidgning österut
Miljöpartiet anser att förberedelserna för EU-medlemskap
inte borde vara en kapplöpning om vem som snabbast kan
anpassa sina ekonomiska strukturer till EU:s regler.
En ensidig inriktning på att uppnå EU:s stabilitetskriterier och en tävlan
inom den inre marknaden äventyrar den redan ömtåliga sociala
sammanhållningen i de baltiska ansökarländerna och deras ekonomiska
utveckling.
Ekonomisk omstrukturering i de baltiska ansökarländerna måste
kombineras med förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning. Social
och ekologisk balans är grunden för ett fredligt, stabilt och öppet Europa.
Stabila ekonomier i de baltiska ansökarländerna kan vi bara åstadkomma om
vi stödjer oberoende ekonomiska strukturer och regionalt utbyte och genom
att samarbetet mellan ansökarländerna stärks.
- Hemställan
- Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en hållbar ekologisk, social och demokratisk
utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand med den
ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktuella miljöproblem i Östersjön och om att
arbetet med Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige aktivt måste minska kväve- och
fosforutsläppen till haven,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samlade åtgärder för att få stopp på
oljeutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att
mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall också
byggs i länder där de saknas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att
mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall kan
nyttjas utan kostnader i hela Östersjöområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige nu måste initiera krafttag mot
förorenade utsläpp från tätorter och industrier runt Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste verka för att minska den
radioaktiva föroreningen av Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste ta initiativ till rådgivning till
länder runt Östersjön för att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt
hållbart jordbruk än det konventionella, som bedrivs i väst,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kräva öppenhet och insyn angående
radioaktiva utsläpp, kärnbränsle m.m. i Barentsregionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de risker som finns i Barentsregionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att övervaka och åtgärda miljöhoten i
Barentsregionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla samarbetet inom Barentsregionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att föra upp de globala hot som finns i
Barentsregionen på internationell nivå,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika typer av kulturella festivaler i
Östersjöregionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att satsningar bör göras på översättning och
marknadsföring av alla former av litteratur från Östersjöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kulturturismen bör utvecklas i hela
Östersjöområdet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en ekonomisk omstrukturering i de baltiska
ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i deras miljö-
och sociallagstiftning.