Inledning
Samarbetet med våra grannländer är av ett speciellt slag. De ekonomiska, sociala och historiska banden är starka och kommunikationerna väl utvecklade. I Norden har också ett mycket omfattande samarbete skett, och det vill vi vidareutveckla.
De områden som särskilt kan utvecklas inom ett nordiskt samarbete är: gemensamma miljöprogram för att åstadkomma mer effektiva åtgärder i vårt närområde, ett ökat säkerhetspolitiskt samarbete, ett ekonomiskt samarbete samt ett kulturellt samarbete. Grannsamarbetet bör omfatta hela Östersjöregionen och Nordkalotten. Förutom miljöinsatser bör bland annat den gemensamma arbetsmarknaden utvidgas till de baltiska länderna.
Miljöpartiet anser att en hållbar ekologisk, social och demokratisk utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen.
Östersjömiljö
Östersjön är en av världens mest nedsmutsade innanhav. 85 miljoner människor som bor runt Östersjön bidrar till utsläppen, samtidigt som en mycket stor del av Nordens befolkning är helt beroende av Östersjön och dess miljö.
Miljöproblemen i Östersjön är långt ifrån lösta. Övergödningen har orsakat kraftig algblomning, växt- och djurlivet hotas av miljögifter och syrebristen har skapat sterila bottnar. Trots att vi i Sverige renar 98 % av våra avfallsutsläpp har vi problem med miljön på den skandinaviska sidan av Östersjön. Det beror delvis på att man inom vissa områden på den östra sidan bara renar 2 % av utsläppen.
Ser man till de totala utsläppen så släpper dock vi i Sverige ut mest per invånare. De största hoten mot Östersjön är övergödningen av havet, miljögifterna som släpps ut och utsläpp från odlingslandskapen. I skrivelsen föreslås att Sverige på flera områden skall ta initiativ och verka för åtgärder för att förbättra miljön i Östersjön. Det gäller såväl åtgärder i Sverige som i andra länder. Sverige bör inom ramen för Östeuropasamarbetet och den s.k. Östersjömiljarden snabbt kunna lämna bistånd till angelägna åtgärder i de baltiska länderna, Polen och Ryssland.
Övergödning
Med övergödning (eutrofiering) menas förhöjd tillförsel av växtnäringsämnen och effekterna av detta. Pågående tillförsel av närsalter till vatten, framför allt kväve och fosfor, rubbar de naturliga förutsättningarna för ekosystemen och leder till förändrade vattenmiljöer. Uppkomsten av och källorna till näringsläckaget är flera, här anges några av de viktigaste: Intensivt jordbruk med stora mängder växtnäringsämnen i omlopp medför läckage. Traditionella brukningsmetoder inom skogsbruket får bl a till följd att vattnets uppehållstid i markerna ändras. Andra stora utsläpp av fosfor och kväve kommer från trafiken och avlopp från kommunala reningsverk.
I Östersjön är det fosfor och kväve i kombination som begränsar tillväxten. Till stora delar orsakas problemen av utsläpp från föroreningskällor i inlandet. Den tydligaste effekten av övergödningen är tillväxtökningen av olika grönalger på bekostnad av bland annat blåstång. Ökad planktonförekomst försämrar siktdjup och ljusförhållanden, vilket gör att utbredningen av blåstången minskar i vertikalled. I ytterskärgården och i öppna havet har massutveckling av blågröna giftbildande alger blivit allt vanligare.
Halten av fosfor har åttadubblats och halten av kväve fyrdubblats under 1900-talet. Övergödningen är ett faktum, även om många forskare varnar för att förenkla sambanden eller för att se övergödningen som ett isolerat problem.
Sveriges nationella mål var 1985 att halvera kväveutsläppen per år. Det lyckades nu inte; utsläppen till vatten (söder om Dalälven) minskade med 20 %. Av kvarvarande utsläpp av kväve som följd av mänsklig verksamhet till alla vatten beräknas 45 % komma från jordbruket, 33 % från avlopp och 14 % från luften. Av kväveutsläppen i Östersjön svarar Sverige för cirka 6 procent. Men eftersom vi i Sverige har förhållandevis få invånare är våra per capita utsläpp av kväve i topp.
Miljöpartiet anser att alla kväveutsläppen till vatten måste minskas mycket kraftigt. Sveriges måste åtminstone uppfylla sitt tidigare löfte att halvera utsläppen av kväve- och fosforföroreningar, som ännu inte uppfyllts.
Miljögifter
Varje år upptäcks omkring 500 olagliga oljeutsläpp i Östersjön. Under 1995 dödades 26 000 fåglar av olja enbart på Gotland. Många verksamheter bidrar till att rubba eller åtminstone hota den ekologiska balansen: oljeutsläpp, utfiskning, ökad trafik till havs och till lands, förorenade eller bristfälligt renade utsläpp från stora städer och industrier.
I Sverige skall det finnas mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall i varje hamn och rätt använda skulle många fågelliv räddas. Liknande anläggningar finns i Danmark, Finland och västra Tyskland. Sverige bör verka för att mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i länder där de saknas, samt att det blir lönsamt för fartygsbefälhavare att använda anläggningar.
I öst ökar utsläppen av miljögifter som en följd av att massbilismen blivit ett faktum i östra Tyskland och i Polen efter Sovjetimperiets sammanbrott. Den ryska nedrustningen ökar riskerna för att PCB kommer ut i miljön eftersom gamla skrotade stridsvagnar ofta innehåller PCB i hydraulsystemen. På många håll runt Östersjön tillåts det att stora mängder avlopp går ut i floder och vattendrag utan rening. Här rör det sig om blandningar av hushålls- och industriavlopp - i en närmast obeskrivlig sörja.
Miljöpartiet anser att Sverige nu måste ta krafttag mot dessa utsläpp och bistå med kunskap. Svavel- och kvävedioxidutsläppen från industri och trafik måste minska med minst 90 % i Europa för att minska luftföroreningar och försurning.
Radioaktivitet
Cesiumhalten i fisk i Barents hav är 1 becquerel per kilo fisk och för Östersjön 30 becquerel. Mätningen av en kubikmeter havsvatten från Barents hav ger 7 becquerel. Motsvarande mängd vatten från Östersjön uppgår till 250 becquerel. Effekterna av Tjernobylolyckan och upparbetningsanläggningarna Sellafield i England och La Hague i Frankrike är några av de största skurkarna bakom den höga radioaktiviteten. Det är djupt oroande att Östersjön kontinuerligt tillförs radioaktivitet. Sverige måste verka för att minska den radioaktiva föroreningen av Östersjön.
Ett renare Östersjön
Stora delar av den förstörelse av Östersjön som har pågått och pågår hänger ihop med industrialiseringen. Stora delar av jordbruket i Baltikum och Polen är småskaligt och till stora delar kemikaliefritt. Det finns anledning att hysa oro för de närmaste åren när man i dessa länder vill "komma ifatt oss". Inte minst skulle en EU-anslutning med EUs jordbrukspolitik CAP kunna bli förödande för natur, miljö och Östersjön.
Framför allt i Baltikum finns många genomsläppliga lätta jordar, som med felaktiga jordbruksmetoder kan öka Östersjöns miljöproblem. Det är därför en mycket viktig svensk uppgift att hjälpa till med rådgivning och andra insatser för att hjälpa dessa länder att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än det konventionella jordbruket, som bedrivs i väst. Helsingforskonventionen om skydd för havsmiljön i Östersjöregionen tillkom 1974, och även om arbetet inte tagit riktig fart förrän på 1990-talet har en hel del förbättringar skett, inte minst i Sverige och Finland. En rad projekt har genomförts eller påbörjats, i nationell eller internationell regi. Helsingforskommissionen (HELCOM) pekade 1992 ut de 132 allvarligaste enskilda miljöhoten runt Östersjön. Av dem har 13 kunnat strykas från listan, och flera av de övriga ingår i pågående projekt. Drygt 40 miljarder har satsats hittills, och ytterligare 120 miljarder har avsatts för arbetet fram till år 2012.
Halterna av en del farliga miljögifter som PCB, DDT och Lindan har minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras. Några av de hotade arterna, som havsörn och gråsäl, har på nytt byggt upp stabila stammar. Paradoxalt nog har en del av förbättringen direkt samband med negativa ekonomiska förändringar. Den intensiva köttproduktionen i Estland och Lettland under Sovjettiden har minskat kraftigt, och därmed har också utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön gått ner.
Östersjön har ett mycket långsamt vattenutbyte med världshaven. Det tar i genomsnitt 30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut. Det innebär att föroreningar stannar kvar under lång tid.
Barentssamarbetet
I och omkring industriorterna på Kolahalvön finns stora miljöskador orsakade av gas- och vätskeutsläpp från metallindustrier. Gammalmodiga och energislukande anläggningar ger stora utsläpp av svavel, fosfor, koldioxid och tungmetaller. I och omkring städer som Nikel, Apatity, Kirnovsk och Montjegorsk är nästan all växtlighet skadad och död.
Koncentrationen av kärnvapen, atomubåtar, kärnavfall, radioaktiva utsläpp, dumpning av radioaktivt avfall till havs m m på Kolahalvön är den största säkerhetsrisken mot Sverige - ett hot som måste åtgärdas. I samarbete med Arctic Monitoring and Assessment Program (AMAP) utarbetas ett övervakningssytem för radioaktivt material i de nordliga havsområdena. AMAP är en del av ett arktiskt miljösamarbete som introducerades 1991 av de åtta arktiska länderna, Kanada, USA, Ryssland samt de fem nordiska länderna.
Norska Statens Strålevern samarbetar med SKI för att etablera ett kontrollsystem för nukleärt material i nordvästra Ryssland i huvudsak riktade mot Murmansk. För att motverka smuggling av radioaktivt material in i Norge har norska myndigheter etablerat samarbete bestående av tull, polisens underrättelsetjänst, försvarsmakten och Statens Strålevern. Insatserna koordineras med projekt inom IAEA och EU. Att göra en riskvärdering är nästan ogörligt.
Det är många ting som kan förorsaka både okontrollerade kedjereaktioner och läckage av radioaktivitet. Kända orsaker är i första hand mänskliga fel, tekniska fel, slitage, seismologiska och klimatologiska förhållanden. En riskvärdering kräver att alla dessa faktorer vävs samman och ges en samlad bedömning. En fara - förutom ständiga läckage och explosionsrisk - är att någon kan komma över det radioaktiva material som ligger några mil från norska gränsen och smugglar ut det för att sälja detta på marknaden.
Kultursamarbetet
Kultur kan ses som både bärande och enande kitt vad gäller Östersjösamarbetet. Genom vår handel har vi lärt oss och påverkats av varandras kulturella mönster.
Kulturell tillväxt sker när människor möts och vi vill gärna att människor ska mötas än mer, gärna då i kulturella sammanhang. Olika typer av Östersjöfestivaler ser vi gärna mer av. Vi tänker på körsångsfestival, folkmusikfestival och ungdomars olika gemensamma rollspel. Festivaler öppnar för nya mötesplatser människor emellan och deras betydelse behöver uppvärderas.
Att kunna läsa varandras litteratur i väsentligt större omfattning än nu är en nödvändighet. Gotlands litterära insatser är en del i ett sådant utvecklingssamarbete. Vi ser gärna mer satsningar på översättning och marknadsföring av alla former av litteratur från Östersjöområdet.
Miljöpartiet anser att kulturens roll kraftfullt behöver uppvärderas. Gemensamma kulturaktiviteter kan också ses som ett fredsarbete. Människor som känner varandras kultur och möts i varandras olika kulturer vill inte mörda varandra. Vi vill att Sverige driver på för att utveckla kulturturismen i hela Östersjöområdet.
EU:s utvidgning österut
Miljöpartiet anser att förberedelserna för EU-medlemskap inte borde vara en kapplöpning om vem som snabbast kan anpassa sina ekonomiska strukturer till EU:s regler.
En ensidig inriktning på att uppnå EU:s stabilitetskriterier och en tävlan inom den inre marknaden äventyrar den redan ömtåliga sociala sammanhållningen i de baltiska ansökarländerna och deras ekonomiska utveckling.
Ekonomisk omstrukturering i de baltiska ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning. Social och ekologisk balans är grunden för ett fredligt, stabilt och öppet Europa. Stabila ekonomier i de baltiska ansökarländerna kan vi bara åstadkomma om vi stödjer oberoende ekonomiska strukturer och regionalt utbyte och genom att samarbetet mellan ansökarländerna stärks.
- Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en hållbar ekologisk, social och demokratisk utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktuella miljöproblem i Östersjön och om att arbetet med Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlade åtgärder för att få stopp på oljeutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i länder där de saknas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas utan kostnader i hela Östersjöområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste initiera krafttag mot förorenade utsläpp från tätorter och industrier runt Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste verka för att minska den radioaktiva föroreningen av Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ta initiativ till rådgivning till länder runt Östersjön för att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än det konventionella, som bedrivs i väst,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kräva öppenhet och insyn angående radioaktiva utsläpp, kärnbränsle m.m. i Barentsregionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de risker som finns i Barentsregionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att övervaka och åtgärda miljöhoten i Barentsregionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla samarbetet inom Barentsregionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra upp de globala hot som finns i Barentsregionen på internationell nivå,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika typer av kulturella festivaler i Östersjöregionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att satsningar bör göras på översättning och marknadsföring av alla former av litteratur från Östersjöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ekonomisk omstrukturering i de baltiska ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.
Stockholm den 26 oktober 1999
Marianne Samuelsson (mp)
Matz Hammarström (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Lars Ångström (mp)