Samtalsavgifterna för mobiltelefoni har stått stilla i Sverige under lång tid. Under de senaste tre åren har andelen mobiltelefoninnehavare fördubblats. Idag har varannan person en mobiltelefon och Sverige är därmed ett av de mobiltelefontätaste länderna. Trots detta har vi internationellt sett mycket höga avgifter för att använda mobiltelefon.
En viktig förklaring till detta är den bristande konkurrens som råder på mobiltelefonimarknaden. Det fåtal aktörer som idag finns på marknaden har inte något naturligt intresse av att kundernas samtalskostnader sjunker. Därmed uppstår ingen priskonkurrens och därmed kan också priserna fortsätta att vara internationellt sett höga i Sverige. En undersökning som gjorts av tidningen Computer Sweden och som publicerades i början av året i Dagens Industri visar detta tydligt vid en jämförelse med övriga nordiska länder.
Tabell 1 Samtalstaxor per minut
Tabell 1: (Telebolag Dag Kväll )
I dag betalar alltså en privatkund i Sverige 6 kr per minut för att använda mobiltelefon! Den som även vill använda sig av Telia i Danmark betalar endast 2,32, trots att Telia har ett eget mobiltelefonnät i Sverige men inte i Danmark. Dagens Industri skriver i sin analys att "totalt sett är Danmark 45 procent billigare än i Sverige när det gäller mobiltelefoni". (DI, 1999-03-06)
En förklaring: Ingen tjänstekonkurrens i Sverige
En undersökning som gjorts på uppdrag av Post- och telestyrelsen visar att just i Sverige jämfört med andra länder så bedrivs konkurrensen genom att operatörerna erbjuder tillgång till sin infrastruktur. Telia, Europolitan och Comviq erbjuder sina kunder tillgång till de mobiltelefoninät som de har byggt upp. I andra länder har ett stort antal företag istället tillgång till det statligt uppbyggda nätet och kan erbjuda sina tjänster. Det säger sig självt att utbudet av tjänster, anpassningarna till olika kundkategorier och över huvudtaget flexibiliteten i tjänsteutbudet blir betydligt större om IT-, medie- och tjänsteföretag får utveckla och sälja tjänster jämfört med att distributionskanalerna för detta ska vara de existerande mobiltelefonioperatörerna. Post- och telestyrelsen har tidigare anfört följande:
Tjänstetillhandahållares affärsidéer kan komma att leda till ett bredare urval av teletjänster. Därmed främjas konkurrensen samtidigt som ytterligare valfrihet för kunder skapas. Det kan också hävdas att det inte självklart ligger i allmänintresset att det skall vara en förutsättning att inneha egen nät- kapacitet för att kunna tillhandahålla mobila tjänster.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 2. (1999-03-02))
Det sistnämnda är enligt vår uppfattning ett kraftigt "understatement". Om egen nätkapacitet krävdes för mindre tjänsteföretag så skulle det ju inte vara möjligt för dessa att bedriva någon verksamhet överhuvudtaget, annat än som underleverantör åt nätägarna men inte direkt gentemot kunderna. Exempel på sådana nya tjänster som skulle kunna erbjudas är intranet och interna kortnummer över landsgränser som idag endast erbjuds större företag. Men även kostnader som idag belastar den som ringer från sin mobiltelefon i utlandet eller blir uppringd i utlandet skulle också avsevärt minska om ett tjänsteföretag fick använda sina egna SIM- kort i mobiltelefonerna. I dag tjänar ägarna till mobiltelefoninäten mycket pengar på att sluta avtal med varandra om roamingavgifter. Om kunderna istället betraktades som lokala skulle avgifterna för att ringa från och ta emot samtal i utlandet avsevärt minska. Det är därför viktigt att tjänsteföretagen får möjlighet att upprätta en direkt relation med kunderna och inte bara bli en del av nätägarnas tjänster.
Om det fanns en konkurrensneutral tillgång för tjänsteföretagen till mobil- telefoninäten - eller åtminstone Telias mobiltelefoninät - så skulle inte bara utbudet av tjänster öka utan också priserna sjunka radikalt, ungefär till de nivåer som finns i andra länder.
Mobiltelefoninäten är en fråga om naturresurser
Post- och telestyrelsen konstaterar också att mobiltelefoninäten är en fråga om naturresurser. De som idag har mobiltelefoninät har fått sig tilldelade radiofrekvenser. Dessa är en ändlig naturresurs vilket innebär att eftersom alla inte kan få bygga sina egna mobiltelefoninät så måste de användas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Post- och telestyrelsen menar därför att eftersom:
Det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill tillhandahålla mobila teletjänster, är det rimligt att ålägga nätinnehavare som är betydande en plikt att tillhandahålla nätkapacitet till den som vill tillhandahålla mobila teletjänster.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 2. (1999-03-02))
Att fler skulle bygga mobiltelefoninät är inte heller eftersträvansvärt för samhället för då skulle det bli ännu fler basstationer som avger strålning. Att öppna mobiltelefoninäten för olika tjänsteföretag kommer därför på lång sikt att innebära en minskning av antalet basstationer i Sverige.
Post- och telestyrelsens förslag
Post- och telestyrelsen har också lagt ett förslag till regeringen om att ändra telelagen så att den ovan beskrivna problematiken skulle kunna lösas. Förslaget innebär att vissa mobiltelefonioperatörer skulle tvingas att öppna sina mobiltelefoninät för olika tjänsteföretag på marknadsmässiga grunder.
Bakgrunden var att ett norskt företag - Sense - begärt att få tillgång till Telias mobiltelefoninät för att erbjuda olika tjänster åt mindre företag och privatkunder. Post- och telestyrelsen konstaterade dock i sitt beslut att det inte var möjligt med gällande lag att tvinga Telia till en kostnadsbaserad samtrafik på mobiltelefoninätet. När telelagen skrevs 1992 var det få som kunde föreställa sig den närmast explosiva framväxten av olika tjänsteföretag inom t.ex. IT- och mediebranschen. I förslaget går att läsa följande:
PTS styrelse har diskuterat konsekvenserna av beslutet. Enligt den bedömning styrelsen gör skulle det vara positivt för konkurrenssituationen på den svenska mobiltelemarknaden och positivt för konsumenterna om affärsidéer av det slag som Sense presenterat kan förverkligas.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 1. (1999-03-02))
Post- och telestyrelsen konstaterar vidare i sitt förslag:
Det är vidare ett grundläggande krav att den som tillhandahåller mobila teletjänster och får tillgång till nätkapacitet inte särbehandlas i jämförelse med andra som driver sådan verksamhet. Det bör därför ankomma på nättillhandahållare att erbjuda likvärdiga villkor till alla som vill ta i anspråk dess tjänster. Härigenom fastslås att principen om icke-diskrimininering måste iakttas när villkor om leverans av nätkapacitet erbjuds. Skillnader i de priser som erbjuds olika marknadsaktörer kan vara försvarbara men skall kunna motiveras på objektiv grund.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 6. (1999-03-02))
Post- och telestyrelsens styrelse konstaterade alltså att det var befogat att gå in till regeringen med en begäran om en lagändring och gjorde detta. Förslaget gick ut på remiss och visade att en klar majoritet av remiss- instanserna ställde sig bakom förslaget. De tunga argumenten som fram- fördes i remissvaren talade också för att det skulle genomföras. Detta förslag ligger nu hos regeringen men har ännu inte lett till någon proposition. Istället har det lett till nya utredningar, och mobiltelefonikunderna har inte heller märkt några prissänkningar under tiden bortsett från den mindre sänkning som Telia gjorde av avgiften för att ringa till en mobiltelefon efter intervention från Post- och telestyrelsen.
Vi föreslår därför att lagen ändras i enlighet med Post- och telestyrelsens förslag och att de nya operatörerna får möjlighet att använda egna SIM-kort när de utnyttjar andra operatörers mobiltelenät i Sverige så att konkurrensen sker på samma villkor. Det är inte Telia, Europolitan eller Comviq som genom SIM-korten ska "äga" andra företags kunder. För att få ned priserna på mobiltelefonin anser vi nämligen att det är viktigt med konkurrensneutrala villkor mellan operatörerna. Både de som har ett eget mobiltelefoninät och de som inte har detta. Detta kommer att gynna konsumenterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i telelagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 1 oktober 1999
Mikael Johansson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Barbro Feltzing (mp)