Motion till riksdagen
1999/2000:T709
av Johansson, Mikael (mp)

Mobiltelefonimarknaden


Samtalsavgifterna för mobiltelefoni har stått stilla i Sverige under lång
tid. Under de senaste tre åren har andelen mobiltelefoninnehavare
fördubblats. Idag har varannan person en mobiltelefon och Sverige är
därmed ett av de mobiltelefontätaste länderna. Trots detta har vi
internationellt sett mycket höga avgifter för att använda mobiltelefon.
En viktig förklaring till detta är den bristande konkurrens som råder på
mobiltelefonimarknaden. Det fåtal aktörer som idag finns på marknaden har
inte något naturligt intresse av att kundernas samtalskostnader sjunker.
Därmed uppstår ingen priskonkurrens och därmed kan också priserna
fortsätta att vara internationellt sett höga i Sverige. En undersökning som
gjorts av tidningen Computer Sweden och som publicerades i början av året i
Dagens Industri visar detta tydligt vid en jämförelse med övriga nordiska
länder.
Tabell 1 Samtalstaxor per minut
Tabell 1: (Telebolag Dag Kväll )
I dag betalar alltså en privatkund i Sverige 6 kr per minut för att använda
mobiltelefon! Den som även vill använda sig av Telia i Danmark betalar
endast 2,32, trots att Telia har ett eget mobiltelefonnät i Sverige men inte
i Danmark. Dagens Industri skriver i sin analys att "totalt sett är
Danmark 45 procent billigare än i Sverige när det gäller mobiltelefoni".
(DI, 1999-03-06)
En förklaring: Ingen tjänstekonkurrens i Sverige
En undersökning som gjorts på uppdrag av Post- och telestyrelsen visar
att just i Sverige jämfört med andra länder så bedrivs konkurrensen
genom att operatörerna erbjuder tillgång till sin infrastruktur. Telia,
Europolitan och Comviq erbjuder sina kunder tillgång till de
mobiltelefoninät som de har byggt upp. I andra länder har ett stort antal
företag istället tillgång till det statligt uppbyggda nätet och kan erbjuda
sina tjänster. Det säger sig självt att utbudet av tjänster, anpassningarna
till olika kundkategorier och över huvudtaget flexibiliteten i
tjänsteutbudet blir betydligt större om IT-, medie- och tjänsteföretag får
utveckla och sälja tjänster jämfört med att distributionskanalerna för
detta ska vara de existerande mobiltelefonioperatörerna. Post- och
telestyrelsen har tidigare anfört följande:
Tjänstetillhandahållares affärsidéer kan komma att leda till ett bredare urval
av teletjänster. Därmed främjas konkurrensen samtidigt som ytterligare
valfrihet för kunder skapas. Det kan också hävdas att det inte självklart ligger
i allmänintresset att det skall vara en förutsättning att inneha egen nät-
kapacitet för att kunna tillhandahålla mobila tjänster.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 2. (1999-03-02))
Det sistnämnda är enligt vår uppfattning ett kraftigt "understatement".
Om egen nätkapacitet krävdes för mindre tjänsteföretag så skulle det ju
inte vara möjligt för dessa att bedriva någon verksamhet överhuvudtaget,
annat än som underleverantör åt nätägarna men inte direkt gentemot
kunderna. Exempel på sådana nya tjänster som skulle kunna erbjudas är
intranet och interna kortnummer över landsgränser som idag endast
erbjuds större företag. Men även kostnader som idag belastar den som
ringer från sin mobiltelefon i utlandet eller blir uppringd i utlandet skulle
också avsevärt minska om ett tjänsteföretag fick använda sina egna SIM-
kort i mobiltelefonerna. I dag tjänar ägarna till mobiltelefoninäten
mycket pengar på att sluta avtal med varandra om roamingavgifter. Om
kunderna istället betraktades som lokala skulle avgifterna för att ringa
från och ta emot samtal i utlandet avsevärt minska. Det är därför viktigt
att tjänsteföretagen får möjlighet att upprätta en direkt relation med
kunderna och inte bara bli en del av nätägarnas tjänster.
Om det fanns en konkurrensneutral tillgång för tjänsteföretagen till mobil-
telefoninäten - eller åtminstone Telias mobiltelefoninät - så skulle inte bara
utbudet av tjänster öka utan också priserna sjunka radikalt, ungefär till de
nivåer som finns i andra länder.
Mobiltelefoninäten är en fråga om naturresurser
Post- och telestyrelsen konstaterar också att mobiltelefoninäten är en
fråga om naturresurser. De som idag har mobiltelefoninät har fått sig
tilldelade radiofrekvenser. Dessa är en ändlig naturresurs vilket innebär
att eftersom alla inte kan få bygga sina egna mobiltelefoninät så måste de
användas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Post- och telestyrelsen
menar därför att eftersom:
Det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten
inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill tillhandahålla mobila
teletjänster, är det rimligt att ålägga nätinnehavare som är betydande en plikt
att tillhandahålla nätkapacitet till den som vill tillhandahålla mobila
teletjänster.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 2. (1999-03-02))
Att fler skulle bygga mobiltelefoninät  är inte heller eftersträvansvärt för
samhället för då skulle det bli ännu fler basstationer som avger strålning.
Att öppna mobiltelefoninäten för olika tjänsteföretag kommer därför på
lång sikt att innebära en minskning av antalet basstationer i Sverige.
Post- och telestyrelsens förslag
Post- och telestyrelsen har också lagt ett förslag till regeringen om att
ändra telelagen så att den ovan beskrivna problematiken skulle kunna
lösas. Förslaget innebär att vissa mobiltelefonioperatörer skulle tvingas
att öppna sina mobiltelefoninät för olika tjänsteföretag på
marknadsmässiga grunder.
Bakgrunden var att ett norskt företag - Sense - begärt att få tillgång till
Telias mobiltelefoninät för att erbjuda olika tjänster åt mindre företag och
privatkunder. Post- och telestyrelsen konstaterade dock i sitt beslut att det
inte var möjligt med gällande lag att tvinga Telia till en kostnadsbaserad
samtrafik på mobiltelefoninätet. När telelagen skrevs 1992 var det få som
kunde föreställa sig den närmast explosiva framväxten av olika tjänsteföretag
inom t.ex. IT- och mediebranschen. I förslaget går att läsa följande:
PTS styrelse har diskuterat konsekvenserna av beslutet. Enligt den
bedömning styrelsen gör skulle det vara positivt för konkurrenssituationen på
den svenska mobiltelemarknaden och positivt för konsumenterna om
affärsidéer av det slag som Sense presenterat kan förverkligas.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 1. (1999-03-02))
Post- och telestyrelsen konstaterar vidare i sitt förslag:
Det är vidare ett grundläggande krav att den som tillhandahåller mobila
teletjänster och får tillgång till nätkapacitet inte särbehandlas i jämförelse
med andra som driver sådan verksamhet. Det bör därför ankomma på
nättillhandahållare att erbjuda likvärdiga villkor till alla som vill ta i
anspråk
dess tjänster. Härigenom fastslås att principen om icke-diskrimininering
måste iakttas när villkor om leverans av nätkapacitet erbjuds. Skillnader i de
priser som erbjuds olika marknadsaktörer kan vara försvarbara men skall
kunna motiveras på objektiv grund.
(Förslag till ändring i telelagen (1993:597), s 6. (1999-03-02))
Post- och telestyrelsens styrelse konstaterade alltså att det var befogat att
gå in till regeringen med en begäran om en lagändring och gjorde detta.
Förslaget gick ut på remiss och visade att en klar majoritet av remiss-
instanserna ställde sig bakom förslaget. De tunga argumenten som fram-
fördes i remissvaren talade också för att det skulle genomföras. Detta
förslag ligger nu hos regeringen men har ännu inte lett till någon
proposition. Istället har det lett till nya utredningar, och
mobiltelefonikunderna har inte heller märkt några prissänkningar under
tiden bortsett från den mindre sänkning som Telia gjorde av avgiften för
att ringa till en mobiltelefon efter intervention från Post- och
telestyrelsen.
Vi föreslår därför att lagen ändras i enlighet med Post- och telestyrelsens
förslag och att de nya operatörerna får möjlighet att använda egna SIM-kort
när de utnyttjar andra operatörers mobiltelenät i Sverige så att konkurrensen
sker på samma villkor. Det är inte Telia, Europolitan eller Comviq som
genom SIM-korten ska "äga" andra företags kunder. För att få ned priserna
på mobiltelefonin anser vi nämligen att det är viktigt med konkurrensneutrala
villkor mellan operatörerna. Både de som har ett eget mobiltelefoninät och
de som inte har detta. Detta kommer att gynna konsumenterna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i telelagen i
enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 1 oktober 1999
Mikael Johansson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Barbro Feltzing (mp)