Motion till riksdagen
1999/2000:T702
av Flyborg, Eva (fp)

Strålningsvärden för mobiltelefoner


Larmrapporter om att radiostrålning från mobiltelefoner kan orsaka
nervskador, cellförändringar och cancer har duggat tätt de senaste åren.
Men resultaten är omtvistade och det finns lika många
forskningsrapportersom tyder på att telefonerna är ofarliga.
Vi har helt enkelt för lite kunskap för att veta någonting säkert om mobil-
telefonernas hälsorisker idag. Lika lite som det är bevisat att telefonerna är
farliga kan vi hävda att de är ofarliga, men de resultat som presenterats
hittills ger definitivt anledning till eftertanke.
Exponeringen skiljer stort mellan olika telefonmodeller men mätningarna
kontrolleras inte av några myndigheter eller oberoende forskningsinstitut och
tillverkarna vill inte redovisa sina mätvärden. Det borde vara naturligt för
mobiltelefontillverkarna att ge konsumenterna själva möjlighet att bedöma
vilka faktorer man vill väga in när man skaffar mobiltelefon. Att hemlighålla
uppgifter som strålningsvärden tyder på en förmyndarmentalitet som inte hör
hemma i ett modernt samhälle. Vill inte tillverkarna offentliggöra upp-
gifterna frivilligt får man allvarligt överväga att lagstifta i frågan.
Försök har visat att det finns en koppling mellan strålning från mobil-
telefoner och biologiska effekter. Bland annat tyder resultaten på att balansen
mellan viktiga joner och enzymer i cellerna kan rubbas och att elektro-
magnetiska fält underlättar bildandet av så kallade fria radikaler - kraftfulla
oxidanter som kan förstöra cellernas funktioner.
Undersökningar som bland annat genomförts i Sverige visar att mobiltele-
fonanvändare känner av huvudvärk, koncentrationssvårigheter, sömnrubb-
ningar och trötthet som de förknippar med användningen av mobiltelefoner.
Exponeringen misstänks också påverka minnet, arvsmassan och ge förändrat
blodtryck. Sambandet med tumörer är omdebatterat. Ett forskarlag från
Australien har rapporterat om fördubblad cancerfrekvens hos cancerkänsliga
möss som utsatts för radiostrålning av samma typ som från mobiltelefoner.
En undersökning som avvisats som irrelevant av mobilteleindustrin. Vi vet
redan idag att starka mikrovågor är farliga. Det vi inte vet ännu är om
långtidseffekter av svag radiostrålning kan påverka hälsan.
Det som framförallt ger anledning till eftertanke är att dagens mobiltele-
fonantenner hålls så nära huvudet och att en så stor andel av befolkningen är
utsatt för exponeringen. Det gör att även hälsoeffekter som drabbar en
mycket liten del av befolkningen skulle kunna få stor betydelse för
folkhälsan. Dessutom kan effekter som höjd cancerrisk ge genomslag först
efter 10-30 års exponering.
Lägg härtill att själva användningen av mobiltelefoner har ändrats
dramatiskt under de senaste åren. Från korta affärsmedelanden till långa
samtal med familj, vänner och konferenssamtal som kan vara upp till flera
timmar. Dessutom har användarnas snittålder sänkts dramatiskt under de
senare åren. Det är inte alls ovanligt att tonåringar själva förfogar över sin
egen mobiltelefon och använder den till i stort sett alla sina privatsamtal.
Användandet ökar såväl i omfattning som frekvens och går allt längre ned i
åldrarna.
Detta är de starkaste skälen till att man måste aktualisera och ifrågasätta nu
gällande gränsvärden och omedelbart klargöra om de behöver skärpas. Ett
gränsvärde är ingenting konstant utan måste revideras i takt med att
kunskaperna ökar och sammanhangen förändras. En tillsynsmyndighet måste
också utses för kontroll av strålningsvärdena - SAR-värde (milliwatt
strålning per gram hjärnvävnad).

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på offentliggörande av strålningsvärdena
för varje mobiltelefonmodell från tillverkarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftad tillsyn av mobiltelefonernas
strålningsvärde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av snabb forskning kring nivåerna av
gränsvärdena.

Stockholm den 14 september 1999
Eva Flyborg (fp)