Sverige är till ytan ett stort land med långa kuststräckor. Detta innebär att våra person- och godstransporter till sjöss betyder mycket för utvecklingen av landet. Sammankopplingen mellan sjötrafik och vägnät respektive spårbunden trafik måste stärkas.
Det är nu av stor vikt att vi i likhet med många EU-länder tar ett samlat grepp kring landets hamnar.
Att verksamheten måste samordnas blir angelägnare i en situation där transporter såväl på land som till sjöss sätts mer i focus ur ett miljöperspek- tiv.
När miljöfarligt gods transporteras skall miljöeffekterna analyseras och riskbedömas, beredskapen skall vara genomarbetad om något skulle hända t.ex. i Stockholms skärgård. Det är inte bara beredskap vid en eventuell katastrof som är viktig, utan även en långsiktig planering och samordning av infrastrukturen runt våra hamnar blir angelägnare.
Statens ansvar beträffande hamnar är att tillhandahålla infrastruktur både på land och till sjöss och att tillse att den fungerar. Därför har bl.a. Sjöfarts- verket fått ett vidgat ansvar vad gäller farlederna.
Hamnverksamheten skall naturligt miljöanpassas både när transporterna sker på land och till sjöss, på miljöns område framför allt som effektivitets- vinster. Detta kommer att ge konkurrensfördelar, för hela landet, eftersom en betydande del av vårt exportgods skeppas ut via våra hamnar.
Hamnarna bör samordna sin verksamhet. För att få en bättre samordning mellan transportslagen är det lämpligt att Godstransportdelegationen i sitt uppdrag följer upp verksamheten och försöker finna vägar för att kunna öka den godsmängd som transporteras till sjöss.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godstransporter och hamnverksamhet.
Stockholm den 5 oktober 1999
Michael Hagberg (s)
Inge Carlsson (s)