Motion till riksdagen
1999/2000:T626
av Svensson Smith, Karin (v)

Gotlandstrafiken


1 Fraktstöd
Stödet för godstransporter till och från Gotland har varit föremål för
mycket diskussion, utredande och översyn. Sedan den stegvisa
avvecklingen av gotlandstillägget inleddes har de gotländska
transportvillkoren präglats av osäkerhet och oro. Detta är ingen bra grund
för det gotländska näringslivets tillväxt och överlevnad.
Gotland måste ges samma villkor som andra regioner för gods- och
persontransporter. På personsidan är det en stor framgång att medel äntligen
har tillförts för att möjliggöra åretrunttrafik med snabbfärjan. Vi förutsätter
att anslagna medel används för detta ändamål. På godssidan råder fortsatt
osäkerhet om framtidens transportvillkor.
Det gotländska näringslivet domineras av råvaror och produkter med lågt
förädlings- och försäljningsvärde. Transportkostnaden utgör en stor del av
priset. Enligt NUTEK utgör fraktkostnadsdelen av saluvärdet mellan 5 och
10 %. Jordbruket är dessutom beroende av tunga insatsvaror (exempelvis
foder och förpackningsmaterial) som forslas från fastlandet.
Fraktkostnaderna spelar därför en större roll på Gotland än på fastlandet.
Det sätt på vilket godstrafiken är organiserat har stor betydelse för det
gotländska näringslivet. Gods- och persontrafiken ställer olika krav på
avgångs- och ankomsttider och det är därför önskvärt att om möjligt försöka
separera dessa.
Sjöfartsverket bedömer att Gotlands öläge kan omräknat i transporttid
anses motsvara ett transportavstånd överstigande 700 km vilket kan sägas
vara lika med bidragsgrundande avstånd för transportköpare i övre Norrland.
Många olika modeller för det fortsatta stödet till Gotlandstrafiken har
diskuterats. Två modeller dominerar debatten. Den ena är den av NUTEK
föreslagna modellen med nolltaxa. Den andra är sjöfartsverkets förslag att
införa ett regionalpolitiskt transportstöd enligt modell från det s.k.
norrlandsstödet. Den senare modellen tycks ha vissa fördelar förutsatt att den
regleras så att det ges en långsiktig garanti för stabila avgifter för
godstransporterna.
Vänsterpartiet menar att ett framtida stödet måste uppfylla följande krav:
- det ska vara ett långsiktigt hållbart system
- det ska vara konkurrensneutralt
- det ska eftersträva att kostnaderna för transport av en vara mellan en ort
på Gotland och en ort på fastlandet inte blir högre än motsvarande
sträcka på land
- både gods- och persontrafikens speciella behov skall tillgodoses.
Med ovanstående som utgångspunkt vill vi att regeringen utreder frågan
om hur en avveckling av gotlandstillägget skulle kunna genomföras och
ersättas med stöd som ger Gotland rimliga transportvillkor. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
2 Statligt ägande av fartygen
Efter att avtalet med Nordström och Thulin gick ut den 31 december
1997 träffades ett nytt avtal om trafiken med Destination Gotland. Staten
drog, i samband med det nya avtalet, på sig kostnader på ca 322 miljoner
kronor för att täcka det gamla rederiets kostnader vid försäljningen av
färjorna. Pengar som borde använts till betydligt angelägnare åtgärder
och satsningar.
Avtalet med Destination Gotland är på 10 år men kan sägas upp tidigare.
Innan det blir dags för nya förhandlingar måste frågan om ägandet av
fartygen utredas i syfte att hitta sjösäkra, miljövänliga och bekväma fartyg.
Ett statligt ägande av fartygen bör i detta sammanhang övervägas. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av stödet till Gotlandstrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statligt ägande av fartygen.

Stockholm den 29 september 1999
Karin Svensson Smith (v)
Sture Arnesson (v)
Stig Eriksson (v)
Lennart Beijer (v)
Gunilla Wahlén (v)
Lennart Värmby (v)