Sjöflygplan har rätt att landa på vattenområden där man får färdas med båt. Lagstiftningen bygger på principen att luftfart är tillåten där den inte uttryckligen är förbjuden. Om Luftfartsverket skall fatta beslut om restriktioner skall samråd med berörd länsstyrelse ske före beslutet.
Enligt lagstiftningen gäller förhållandet att ett sjöflygplan vid framförande på vattenytan, utom vid start och landning, skall betraktas som en sjöfarkost. Denna ordning tillämpas av alla de stater som är medlemmar i ICAO, det vill säga i princip hela världen. Det är därför svårt att tänka sig att Sverige skulle, som enda nation, avvika från det som gäller internationellt, men därmed är det också oerhört viktigt att vi på ett mer aktivt sätt bevakar de olika intresse- områden som gäller beträffande sjöflygplan. Det finns naturligtvis olika intressen i denna fråga, till exempel naturvårdsintressen, ortsbefolkningens intressen och egenintresset från dem som använder sjöflygplanen. Jag anser att miljöhänsynen bör väga extra tungt i sammanhanget och att miljöintresset bör innebära att man i södra Sverige bör införa förbud mot landning med sjöflygplan, när det gäller fritidsflygning. I södra Sverige finns goda kommunikationer i övrigt, varför man är väl tillgodosedd med möjligheter att resa på annat sätt. Miljöhänsynen bör gå före fritidsintresset.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskränkningar i rätten att använda sjöflygplan för fritidsflygning.
Stockholm den 20 september 1999
Carina Hägg (s)