Höga halter av svaveldioxider och kväveoxider är skadliga för såväl djur som växter. Det marknära ozonet ger i trafiktäta områden problem för människor som har problem i luftvägarna och/eller astma. Men det ger också effekter på jordbruket. Man beräknar ett skördebortfall på över en miljard kronor per år för hela Sverige.
Utsläpp av kväveoxider har minskat genom katalytisk avgasrening i våra bilar, men inom transportsektorn som helhet återstår mycket att göra för att förbättra miljön. En transportsektor som borde vara med och ta sitt ansvar är fartygstrafiken. Det är tekniskt och ekonomiskt möjligt och ger positiva effekter för miljön.
95 % av allt gods till och från Sverige transporteras till sjöss. Av allt gods som transporteras inom Sveriges gränser utförs ca 49 % av sjöfart (transporter över 30 mil), men allt mer gods transporteras på lastbil.
Sjöfartens avgörande fördelar är dess stora transportkapacitet, höga energi- effektivitet, logistiska fördelar, relativt enkla inkörsportar till kontinenten, obetydliga investeringar i infrastruktur i förening med avsaknaden av trängsel under färd.
Miljöfördelarna kommer att förstärkas mycket kraftigt genom den förestående övergripande förändringen av sjöfartens avgaskarakteristik. Kostnadseffektiv teknik för både nya och existerande fartyg finns, den politiska viljan att genomdriva förändringen är stark och de samverkande ekonomiska styrmedlen kan planeras så att de kommer att leda till en eliminering av kväveoxidutsläppen i tillägg till en kraftig minskning av svavelutsläppen.
Nu är det viktigt att vi låter detta arbete med att utveckla miljöpolitiken för sjötransporter gälla hela EU. Därför bör Sverige inom EU driva frågan om gemensamma miljökrav för sjöfarten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamma miljökrav för sjöfarten.
Stockholm den 1 oktober 1999
Kent Härstedt (s)
Annika Nilsson (s)