Våra skärgårdar har blivit något av ett eldorado för snabba
fritidsmotorbåtar, framför allt stora, tunga, bullrande och med enorma
svall efter sig. Samtidigt som de flesta inser att skärgårdens fauna och
flora hänger intimt samman med hur vi människor beter oss och hur vi
stör naturens möjlighet att fungera, finns det sedan gammalt idéer om
havets frihet, dvs till havs har vi människor fritt fram.
Förutom störningar bland sälar och fåglar, i "barnkamrarna", de grunda
havsvikarna där en stor del av fiskreproduktion sker, stör vi människor också
varandra. De som lever utmed kusten och har sin utkomst här, men också
sommarboende och turisterna, får under framför allt semestertider stå ut med
buller och svallvågor, mycket höga hastigheter och ibland hänsynslösa
kappkörningar bland ungdomar.
Ansvar och varsamhet
Till sjöss finns inte de regler vi har på land vad gäller motortransporter.
Inget förarbevis krävs, ingen åldersgräns motsvarande mopedens 15 år,
kraven på förarens nykterhet ställs, men utan möjligheter för
polisen/kustbevakning att göra liknande stickprovstagning som på land.
Dessutom finns inga hastighetsgränser (förutom inne i hamnarna och
begränsade områden). Om vi vill bevara våra skärgårdar som
rekreationsområden i samklang med den ytterst känsliga fauna och flora
som har sin naturliga hemvist där, måste vi begränsa vårt "fria"
svängrum, vårt miljöstörande beteende - och visa varsamhet och hänsyn.
Tyvärr fungerar inte detta enbart med information, vad gäller sjösäkerhet,
allemansrätten och skyddsområden. Trafiken till sjöss och särskilt
inomskärs ökar snabbt och utefter kustens märkta leder skapas bullrande
och svallande "motorvägar" utan avgränsade "filer" och med ständiga
tillbud. Alla kan inte sjöreglerna och eftersom det inte finns några krav
på att kunna dem uppstår tillbuden ofta och är onödiga. Ejderungar körs
över och häckande fåglar med bon sköljs bort från skären, sälkutar
skräms och grunda bottnar rivs upp. För att inte tala om vad bullret från
motorerna kan stressa djurlivet.
Skärpta regler nödvändiga
Vad som krävs med den ökande användningen av motordrivna
fritidsbåtar och därmed trängseln till sjöss är regler mer likt dem vi har
på land. Därför bör det finnas förarbevis (för större motorer) och en
lägsta åldersgräns för framförande av motordrivna båtar. Små barn kan
ofta ses ensamma eller i grupp köra omkring i full fart med
utombordsförsedda gummibåtar. Det är livsfarligt och oansvarigt av
föräldrarna, men inga regler förbjuder det.
Det måste också införas hastighetsgränser inomskärs, avpassade för
områdenas fauna och flora, bebyggelse, rekreationskaraktär och liknande. De
höga hastigheterna hör inte hemma bland skär och kobbar, utmed vikar och
badplatser. Utomskärs finns det bättre utrymme för dem som har bråttom.
Ett oavisligt krav för att få framföra båtar till sjöss måste vara nykterhet.
Det finns ingen anledning att acceptera alkohol bland förare till sjöss, när vi
sedan länge har förbjudit det på land. Även om det numera finns en högsta
tillåtna gräns (1 promille) måste reglerna mer jämställas för alla motor-
fordon oavsett om de framförs på land eller till sjöss. Det är en avgörande
säkerhetsfråga att polisen har resurser och möjlighet att - i förebyggande
syfte - göra stickprovstagningar, på samma sätt som på land, utan att det
behövs särskilda misstankar. Straffsatserna måste också vara ordentligt
kännbara.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skärpta regler
för fritidsbåtar i enlighet med vad som anförts i motionen.