Lagen om kommunal färdtjänst (SFS 1997:736) har visat sig varar
otillfredsställande. Lagen tillämpas inte enligt riksdagens intentioner. Det
framstår som nödvändigt att initiativ omgående tas så att våra intentioner
med kommunal färdtjänst samt de mål som bland annat ställdes upp i Be-
mötandeutredningens slutbetänkande (SOU 1999:21) uppnås.
Den nya färdtjänstlagen har inneburit försämringar för personer med
funktionshinder. Orsaken är i första hand att det vid bedömning av rätten till
kommunal färdtjänst inte längre görs skälighetsbedömningar, som när
färdtjänsten reglerades i socialtjänstlagen.
Tidigare beviljades kommunal färdtjänst med stöd av socialtjänstlagen, i
de allra flesta fall genom bistånd. Detta fick till följd att det vid beslut om
rätt till kommunal färdtjänst togs hänsyn till om insatsen var nödvändig för
att uppnå skäliga levnadsvillkor. Beslutsfattaren utredde sökandens hela
levnadssituation och fattade ett beslut som grundade sig på en helhetssyn.
Författningstexten ger sken av att detta sätt att bedöma rätten till kommu-
nal färdtjänst inte längre gäller. Nu verkar det som om det enbart är
möjligheten att kunna förflytta sig eller anlita allmänna kommunikationer
som är avgörande. På detta sätt har lagen också kommit att tillämpas.
Sedan den nya lagen trädde i kraft har åtskilliga personer med funk-
tionshinder drabbats, de har blivit av med sin kommunala färdtjänst. Det är
främst personer med så kallade osynliga funktionshinder som drabbats av
den nya tillämpningen, men också personer med synliga rörelsehinder.
Kommuner, landsting och domstolar väger inte in den ansträngning som görs
under den nödvändiga förflyttningen eller omständigheter i övrigt, som t ex
boende i glesbygden eller familjesituation.
Handikapprörelsen har drivit ett prejudicerande mål till Regeringsrätten.
Varken kammarrätten eller Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd.
Ingen av instanserna tog hänsyn till att socialutskottet till trafikutskottets
yttrande uttalade att avsikten med att frångå skälighetsbedömningen inte
skulle få den nu konstaterade effekten (1997/98:TU3, bilaga 3,
1997/98:SoU2y). Det ansågs att kommunen med stöd av den nya lagen
kunde ta bort personens arbetsresor.
Detta trots att socialutskottet, som utvecklade regeringens förslag, bland
annat konstaterade att förändringen inte skulle medföra att den tidigare färd-
tjänstberättigade personen, som gör ett stort antal nödvändiga resor med
färdtjänst, exempelvis dagliga resor till och från arbetet, skall förlora
möjligheten till stödet. "Avsikten är i stället att minska överkonsumtionen av
icke nödvändiga resor" (s 61 ff).
I det mål som handikapprörelsen drev handlade det om en person med
funktionshindret epilepsi. Hon har ett funktionshinder som gör att hon till
synes kan ta sig till bussen. Hon kunde emellertid medicinskt styrka att den
nya situation hon hamnat i utgör en risk för en försämring av funktions-
hindret samt i övrigt en fara för hennes allmäntillstånd och en omöjlig
situation för familjen. Hon kan inte längre ta sig till och från arbetet.
Den nya lagen har också inneburit en helt ny syn på i vilka situationer led-
sagning skall beviljas. I flera kommuner anses det att enda skälet till att få
ledsagare på färdtjänsttillståndet är om sökanden själv inte kan sitta i bilen.
Om sökanden endast behöver hjälp in i bilen eller sedan resan är avslutad får
ledsagaren åka buss. Detta skapar en stor osäkerhet och kommer i förläng-
ningen att innebära att färre personer med funktionshinder med behov av
stöd deltar i samhällslivet.
Den nya lagen har också inneburit annan tillämpning än tidigare vad gäller
rätten till bland annat specialfordon och andra individuella anpassningar,
som till exempel rök- eller parfymfri miljö.
Tillämparen uppfattar att den nya lagen enbart ger kommunerna rätt att
ställa villkor till nackdel för den färdtjänstberättigade. Avsikten är att
villkor
kan ställas åt båda håll.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala färdtjänstlagstiftningen och dess
tillämpning.