För många människor med funktionshinder utgör färdtjänsten fortfarande den enda resemöjligheten. Kollektivtrafiken är endast till ringa del tillgänglig för till exempel dem som använder rullstol. Färdtjänsten regleras idag i lagen (1997:736) om färdtjänst. Färdtjänsten utgör en del av samhällets ansvar för att tillförsäkra sina invånare goda resemöjligheter. När lagen tillkom stöddes den av handikapprörelsen. Men det riktades redan från början kritik mot vissa av lagens regler.
I 8 § stadgas att om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver led- sagare under resorna, skall tillståndet gälla även ledsagare. Denna formule- ring har i vissa kommuner fått rent absurda konsekvenser när lagen skall tillämpas. Ledsagare som inte behövs under själva resan men väl när rese- nären kommer fram till resmålet, får inte följa med i färdtjänstfordonet. I stället får ledsagaren resa med annat fordon till aktuella resmålet.
Detta var förhoppningsvis inte lagstiftarens tanke när lagen beslutades, eftersom det både är irrationellt och drabbar den enskilde resenären i form av extra besvär och otrygghet.
Finns det någon ledsagare när jag kommer fram till resmålet? Hur länge kommer jag att få vänta på min ledsagare? Det är tankar som drabbar den funktionshindrade. Är det vinter och kallt kan långa väntetider på ledsagaren vara i det närmaste förödande för resenären.
Lagen om färdtjänst borde tolkas på ett mer praktiskt och förnuftigt sätt. När det nu visar sig att ett flertal kommuner tolkar lagen så strikt och kompromisslöst att ledsagaren inte får följa med i färdtjänstens fordon om han/hon inte behövs under själva färden, finns det anledning att göra en justering i lagen. Vi anser att färdtjänstlagen 8 § skall ändras så att om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare, skall tillståndet gälla även ledsagaren, självfallet skall detsamma gälla för den som har personlig assistans eftersom den personliga assistenten vid en resa fyller samma funktion som en ledsagare. Vi ser den föreslagna förändringen mer som en viktig attitydfråga än som en ekonomisk fråga.
Genom denna ändring uppnås det som är syftet med paragrafen, nämligen att göra det möjligt för en resenär att ta med en ledsagare/personlig assistans, när det finns behov av sådan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i färdtjänstlagen.
Stockholm den 3 oktober 1999
Thomas Julin (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)