Botniabanan har nyligen börjat byggas. Den är ett välkommet tillskott när det gäller att förbättra kommunikationerna i Mellannorrland och Övre Norrland. För att Botniabanan skall kunna utnyttjas optimalt måste ett triangelspår byggas vid Nyland för att via Ådalsbanan sammanlänka Botniabanan med den gamla stambanan. Utan triangelspåret blir Botniabanan en ren kustangelägenhet.
Framtida gods- och persontransporter kräver högre standard på alla bandelar samt bra förbindelser mellan de olika banorna för att kunna använda framtidens snabbare och tyngre tåg.
Driften och underhållet av Ådalsbanan kan inte fortsätta vara så eftersatt som i dag. Det minskar driftsäkerheten och ökar transporttiderna. Norr om Härnösand har Ådalsbanan ett mycket dåligt bestånd av slipers. Detta medför att tågomledning från stambanan ej får förekomma om inte särskilda skäl föreligger. Men ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.
Vid ett tillfälle i september i år stoppades t.ex. trafiken vid Graninge p.g.a. ett vagnhaveri. Endast två godståg och två persontåg fick omledas via Härnösand eftersom banan är av så dålig kvalité. Övriga tåg (ca 15) fick vänta i över 16 timmar innan trafiken kom igång igen. Dessa stopp kommer inte att upphöra om man inte snarast åtgärdar bristande underhåll på ett sådant sätt att standarden upprätthålls.
Hur mycket kostar inte dessa stopp i form av merarbete, försenade leveranser, förlängda restider för resenärerna och tappad goodwill?
Den nya generationens tåg, som t.ex. X 2000, får över huvud taget inte befara banan, inte ens med låg fart.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av triangelspåret och underhåll av Ådalsbanan.
Stockholm den 3 oktober 1999
Gunilla Wahlén (v)