Motion till riksdagen
1999/2000:T466
av Molén, Per-Richard (-m)

Åkerinäringens förutsättningar


Den svenska åkerinäringen verkar både på internationell och svensk
transportmarknad och är starkt konkurrensutsatt. De svenska företagen
konkurrerar inte enbart inom den egna näringen och med andra
transportmedel utan också med utländska åkeriföretag. Många upplever
att konkurrensen med utländska åkeriföretag är svårast att möta eftersom
man menar att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor. Nuvarande
situation leder till att åkare, chaufförer och transportledare arbetar under
pressade förhållanden. Till bilden hör också den utsatthet och fokusering
i trafiken som gäller för tung lastbilstrafik.
De svenska åkeriföretagen verkar i konkurrens med företag från andra
länder på en alltmer öppen och gemensam marknad. Den 1/7 1998 borttogs
den sista regleringen gällande cabotage (det innebär tillfällig inrikestrafik i
ett land med fordon som är registrerat i annat land). Den nya situationen
kräver att den svenska åkerinäringen ges möjlighet att konkurrera på
likvärdiga villkor. En viktig faktor är därvid företagens kostnadsbild. Skill-
nader i företagens kostnader leder till skillnader i konkurrensvillkoren, vilket
i sin tur medför att företagen i ett land med hög kostnadsnivå riskerar att
förlora marknadsandelar och därmed också arbetstillfällen.
Det svenska näringslivet, med betydande import och export, är angeläget
att ha tillgång till en konkurrenskraftig svensk åkerinäring för att klara sina
transporter till och från Sverige. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att
via
nationella beslut försämra den svenska åkerinäringens villkor i sådan ut-
sträckning att vi i Sverige blir ensidigt beroende av utländska aktörer på
området.
Även om det finns ett gemensamt regelverk inom EU så har nationella
regler och bestämmelser alltjämt stor betydelse. Det finns därmed skillnader i
konkurrensförutsättningarna som framför allt de svenska åkerier som är
verksamma inom utrikestrafiken utsätts för. De svenska åkeriföretagen har
liksom den svenska rederinäringen bidragit till att distributionskostnaderna
kunnat pressas. De svenska konsumenterna är av naturliga skäl också
angelägna att livsmedel och andra konsumtionsvaror som importeras inte
påföres onödigt höga fraktkostnader.
De konkurrensnackdelar som svenska åkare har gentemot utländska ligger
således i kostnadsbilden, där de tre största kostnadsposterna är löner, bränsle
och avskrivningar. Småföretagsdelegationens förslag skulle hjälpa åkeri-
företagen då den t.ex. föreslår att beskattningen av tjänstebilar bör
schabloniseras, en enklare registrering av företag samt en förenkling av tull-
procedurerna.
Utvecklingen visar att inrikesåkerierna hittills har klarat konkurrens genom
rationaliseringar och samgåenden. Branschstrukturen håller på att förändras,
företagen blir allt större genom att medelstora företag går samman. Vi får en
struktur med stora företag och små nischföretag. Utrikesåkerierna däremot
har tappat stora volymer till konkurrenter från andra länder. Idag har man i
stor utsträckning utländska chaufförer, man anlitar utländska dragbilsåkerier
och alltfler åkerier etablerar verksamheter i andra länder. Utvecklingen
kommer att fortsätta om inte villkoren för de svenska åkerierna förbättras.
Konkurrensen från utländska åkeriers inrikestrafik har hittills tydligast
visat sig inom den s.k. dragbilsverksamheten, dvs. den trafik som består av
dragbilar som kopplar på en trailer för vidare transport. Därtill har också
utländska åkerier tagit över transporter av framför allt större sändningspartier
som ska transporteras mellan några få punkter med viss regularitet.
Men detta är troligen bara början. När exempelvis Öresundsbron står
färdig kan vi förvänta oss ytterligare konkurrens i södra Sverige även inom
andra vägtransportsektorer.
Skillnaderna i konkurrensförutsättningar drabbar inte bara åkerierna utan
även sysselsättningen, miljön, trafiksäkerheten och samhällsekonomin i stort.
I utrikestrafiken har många arbetstillfällen försvunnit. Miljön påverkas nega-
tivt genom att de utländska fordonen som trafikerar Sverige inte har samma
krav på sig att tanka den miljövänligare och dyrare miljöklass 1-diesel som
tillhandahålles i Sverige. Vidare försämras trafiksäkerheten genom att
utländska fordon i betydligt högre grad än svenska bryter mot trafikregler
som exempelvis kör- och vilotider. Därtill kommer att staten förlorar
skattemedel genom att fordonen tankar utomlands, att brott mot regler inte
beivras samt att vägavgifterna är svåra att kontrollera.
Statistik visar att utländska fordon bryter tre gånger oftare än svenska mot
kör- och vilotidsreglerna. Samtidigt kan sanktionerna endast i undantagsfall
verkställas. Vid trafikkontroller måste böter kunna drivas in på plats -
alternativt skall fordonet stoppas för vidare färd tills böterna betalas. Detta
system tillämpas i de flesta andra länder.
Drivmedel är vid sidan av arbets- och kapitalkostnad de stora kostnads-
posterna. Sedan 1994 har skatten på drivmedel skärpts, vilket försämrat
kostnadsläget. Enbart dieselskatten har höjts med mer än 60 öre per liter om
regeringens budgetproposition vinner riksdagens bifall. Under den gångna
mandatperioden har dessutom förslag förts fram om ytterligare höjda
bränsleskatter. Kommunikationskommittén och Skatteväxlingskommittén har
lagt förslag om höjda bränsleskatter. Även inom Fordonsbeskattningsutred-
ningen har detta diskuterats. Nu senast har regeringen föreslagit en höjd
dieselskatt med 25 öre per liter. Den skatteväxling som regeringen talat om
blir inte en realitet. Om en sådan genomförts hade ett normalt s.k. tjänste-
åkeri behövt en sänkning av de sociala avgifterna med ca 3 procent, enbart
för att motverka de ökade kostnaderna för dieselskattehöjningen. Om denna
politik får fortsätta leder det otvetydigt till en omfattande utflaggning av
svenska åkeriföretag och ökad miljöbelastning.
Vår oro bekräftas också av Åkeriförbundet, som sedan mer än ett år offent-
ligt beskrivit sin syn på branschens problem. Man har sagt att många åkare i
dag tvingas att fuska med skatter och av staten uppställda regler, som är
betydligt hårdare än de som tillämpas för de utländska åkeriföretagen.
Två av varandra oberoende undersökningar visar att problemen blir stora.
Högskolan i Växjö liksom Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) har visat att svenska åkerier har ca 20 procent högre kostnader än de
värsta konkurrenterna från Danmark, Holland och Tyskland. Det är framför
allt de mycket höga lönebikostnaderna i Sverige som är problemet. Som
exempel kan nämnas att ett svenskt åkeri får betala ca 40 procent utöver
lönen i sociala avgifter - ett danskt endast 10 procent.
Svenska Åkeriförbundet har, tillsammans med Transportarbetareförbundet
och Biltrafikens Arbetsgivareförbund, uppvaktat regeringen vid olika till-
fällen sedan drygt ett år. Ännu har vi inte sett någon form av åtgärd från
regeringens sida, förutom dieselskattehöjningen som ju är en direkt negativ
åtgärd.
För att förbättra Åkeribranschens villkor vill vi därför gemensamt betona
fyra punkter:
- Sänkta och konkurrenskraftiga skatter. De borgerliga partiernas alternativ
sänker skatterna och vi är eniga om att skadliga företagsskatter måste tas
bort. Skattebördan bör anpassas till EU-nivåer.
- Enklare regler. De förslag som Småföretagsdelegationen presenterat bör
genomföras. Detta skulle gynna åkeribranschen som präglas av många
små företag.
- Kontroll och sanktionsmöjligheter. Regler för bl.a. vilotid under
körningar bör samordnas och kontrollen av att reglerna efterlevs måste
också bli effektivare. Kontrollen av fordon måste skärpas och åtgärder
genomföras som leder till att en bot som skrivs ut i Sverige också blir
betald av den utländska åkaren.
- Europa. Eftersom transportnäringen är en bransch som i högre grad än
andra branscher består av mobila produktionsmedel, betyder likvärdiga
villkor mycket för konkurrenskraften. Sverige måste därför ta en mer
aktiv roll i EU-samarbetet.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkta skatter och borttagande av företags-
skatter,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av Småföretagsdelegationens
förslag för att få till stånd ett bättre företagsklimat i Sverige,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontroll och sanktionsmöjligheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste ta en aktivare roll i Europa-
samarbetet.

Stockholm den 5 oktober 1999
Per-Richard Molén (m)
Kenth Skårvik (fp)
Johnny Gylling (kd)
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU.