Den svenska åkerinäringen verkar både på internationell och svensk transportmarknad och är starkt konkurrensutsatt. De svenska företagen konkurrerar inte enbart inom den egna näringen och med andra transportmedel utan också med utländska åkeriföretag. Många upplever att konkurrensen med utländska åkeriföretag är svårast att möta eftersom man menar att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor. Nuvarande situation leder till att åkare, chaufförer och transportledare arbetar under pressade förhållanden. Till bilden hör också den utsatthet och fokusering i trafiken som gäller för tung lastbilstrafik.
De svenska åkeriföretagen verkar i konkurrens med företag från andra länder på en alltmer öppen och gemensam marknad. Den 1/7 1998 borttogs den sista regleringen gällande cabotage (det innebär tillfällig inrikestrafik i ett land med fordon som är registrerat i annat land). Den nya situationen kräver att den svenska åkerinäringen ges möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor. En viktig faktor är därvid företagens kostnadsbild. Skill- nader i företagens kostnader leder till skillnader i konkurrensvillkoren, vilket i sin tur medför att företagen i ett land med hög kostnadsnivå riskerar att förlora marknadsandelar och därmed också arbetstillfällen.
Det svenska näringslivet, med betydande import och export, är angeläget att ha tillgång till en konkurrenskraftig svensk åkerinäring för att klara sina transporter till och från Sverige. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att via nationella beslut försämra den svenska åkerinäringens villkor i sådan ut- sträckning att vi i Sverige blir ensidigt beroende av utländska aktörer på området.
Även om det finns ett gemensamt regelverk inom EU så har nationella regler och bestämmelser alltjämt stor betydelse. Det finns därmed skillnader i konkurrensförutsättningarna som framför allt de svenska åkerier som är verksamma inom utrikestrafiken utsätts för. De svenska åkeriföretagen har liksom den svenska rederinäringen bidragit till att distributionskostnaderna kunnat pressas. De svenska konsumenterna är av naturliga skäl också angelägna att livsmedel och andra konsumtionsvaror som importeras inte påföres onödigt höga fraktkostnader.
De konkurrensnackdelar som svenska åkare har gentemot utländska ligger således i kostnadsbilden, där de tre största kostnadsposterna är löner, bränsle och avskrivningar. Småföretagsdelegationens förslag skulle hjälpa åkeri- företagen då den t.ex. föreslår att beskattningen av tjänstebilar bör schabloniseras, en enklare registrering av företag samt en förenkling av tull- procedurerna.
Utvecklingen visar att inrikesåkerierna hittills har klarat konkurrens genom rationaliseringar och samgåenden. Branschstrukturen håller på att förändras, företagen blir allt större genom att medelstora företag går samman. Vi får en struktur med stora företag och små nischföretag. Utrikesåkerierna däremot har tappat stora volymer till konkurrenter från andra länder. Idag har man i stor utsträckning utländska chaufförer, man anlitar utländska dragbilsåkerier och alltfler åkerier etablerar verksamheter i andra länder. Utvecklingen kommer att fortsätta om inte villkoren för de svenska åkerierna förbättras.
Konkurrensen från utländska åkeriers inrikestrafik har hittills tydligast visat sig inom den s.k. dragbilsverksamheten, dvs. den trafik som består av dragbilar som kopplar på en trailer för vidare transport. Därtill har också utländska åkerier tagit över transporter av framför allt större sändningspartier som ska transporteras mellan några få punkter med viss regularitet.
Men detta är troligen bara början. När exempelvis Öresundsbron står färdig kan vi förvänta oss ytterligare konkurrens i södra Sverige även inom andra vägtransportsektorer.
Skillnaderna i konkurrensförutsättningar drabbar inte bara åkerierna utan även sysselsättningen, miljön, trafiksäkerheten och samhällsekonomin i stort. I utrikestrafiken har många arbetstillfällen försvunnit. Miljön påverkas nega- tivt genom att de utländska fordonen som trafikerar Sverige inte har samma krav på sig att tanka den miljövänligare och dyrare miljöklass 1-diesel som tillhandahålles i Sverige. Vidare försämras trafiksäkerheten genom att utländska fordon i betydligt högre grad än svenska bryter mot trafikregler som exempelvis kör- och vilotider. Därtill kommer att staten förlorar skattemedel genom att fordonen tankar utomlands, att brott mot regler inte beivras samt att vägavgifterna är svåra att kontrollera.
Statistik visar att utländska fordon bryter tre gånger oftare än svenska mot kör- och vilotidsreglerna. Samtidigt kan sanktionerna endast i undantagsfall verkställas. Vid trafikkontroller måste böter kunna drivas in på plats - alternativt skall fordonet stoppas för vidare färd tills böterna betalas. Detta system tillämpas i de flesta andra länder.
Drivmedel är vid sidan av arbets- och kapitalkostnad de stora kostnads- posterna. Sedan 1994 har skatten på drivmedel skärpts, vilket försämrat kostnadsläget. Enbart dieselskatten har höjts med mer än 60 öre per liter om regeringens budgetproposition vinner riksdagens bifall. Under den gångna mandatperioden har dessutom förslag förts fram om ytterligare höjda bränsleskatter. Kommunikationskommittén och Skatteväxlingskommittén har lagt förslag om höjda bränsleskatter. Även inom Fordonsbeskattningsutred- ningen har detta diskuterats. Nu senast har regeringen föreslagit en höjd dieselskatt med 25 öre per liter. Den skatteväxling som regeringen talat om blir inte en realitet. Om en sådan genomförts hade ett normalt s.k. tjänste- åkeri behövt en sänkning av de sociala avgifterna med ca 3 procent, enbart för att motverka de ökade kostnaderna för dieselskattehöjningen. Om denna politik får fortsätta leder det otvetydigt till en omfattande utflaggning av svenska åkeriföretag och ökad miljöbelastning.
Vår oro bekräftas också av Åkeriförbundet, som sedan mer än ett år offent- ligt beskrivit sin syn på branschens problem. Man har sagt att många åkare i dag tvingas att fuska med skatter och av staten uppställda regler, som är betydligt hårdare än de som tillämpas för de utländska åkeriföretagen.
Två av varandra oberoende undersökningar visar att problemen blir stora.
Högskolan i Växjö liksom Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har visat att svenska åkerier har ca 20 procent högre kostnader än de värsta konkurrenterna från Danmark, Holland och Tyskland. Det är framför allt de mycket höga lönebikostnaderna i Sverige som är problemet. Som exempel kan nämnas att ett svenskt åkeri får betala ca 40 procent utöver lönen i sociala avgifter - ett danskt endast 10 procent.
Svenska Åkeriförbundet har, tillsammans med Transportarbetareförbundet och Biltrafikens Arbetsgivareförbund, uppvaktat regeringen vid olika till- fällen sedan drygt ett år. Ännu har vi inte sett någon form av åtgärd från regeringens sida, förutom dieselskattehöjningen som ju är en direkt negativ åtgärd.
För att förbättra Åkeribranschens villkor vill vi därför gemensamt betona fyra punkter:
- Sänkta och konkurrenskraftiga skatter. De borgerliga partiernas alternativ sänker skatterna och vi är eniga om att skadliga företagsskatter måste tas bort. Skattebördan bör anpassas till EU-nivåer.
- Enklare regler. De förslag som Småföretagsdelegationen presenterat bör genomföras. Detta skulle gynna åkeribranschen som präglas av många små företag.
- Kontroll och sanktionsmöjligheter. Regler för bl.a. vilotid under körningar bör samordnas och kontrollen av att reglerna efterlevs måste också bli effektivare. Kontrollen av fordon måste skärpas och åtgärder genomföras som leder till att en bot som skrivs ut i Sverige också blir betald av den utländska åkaren.
- Europa. Eftersom transportnäringen är en bransch som i högre grad än andra branscher består av mobila produktionsmedel, betyder likvärdiga villkor mycket för konkurrenskraften. Sverige måste därför ta en mer aktiv roll i EU-samarbetet.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta skatter och borttagande av företags- skatter,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförande av Småföretagsdelegationens förslag för att få till stånd ett bättre företagsklimat i Sverige,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll och sanktionsmöjligheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ta en aktivare roll i Europa- samarbetet.
Stockholm den 5 oktober 1999
Per-Richard Molén (m)
Kenth Skårvik (fp)
Johnny Gylling (kd)
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU.