En bussförare sitter i ständigt drag, är utsatt för damm och avgaser, kyla
och värme om vartannat. Bussföraren ska vara trevlig mot alla - även de
som skäller på att bussen är sen eller att det inte finns regnskydd vid
hållplatsen. En bussförare ska vara koncentrerad på trafiken, ha uppsikt
över passagerarna så att ingen skadar sig vid inbromsningar t.ex., samt
göra det som alla förväntar sig: Hålla tidtabellen! Oavsett
trafikstockningar, vägbyggen eller halt väglag.
Under hösten 1998 diskuterades trafiksäkerheten flitigt i riksdagen med
anledning av flera trafikolyckor som då inträffade. Näringsministern ut-
lovade i massmedia att ta fram en ny lag om vinterdäck bland annat som
följd av en bussolycka. Jag ställde då frågan till näringsministern om man
inte även borde se över arbetsmiljölagstiftningen för yrkesförarna eftersom
stressen tycks ha ökat väsentligt i trafiken. Näringsministern svarade ett
tydligt "Ja" på min fråga. (Riksdagsprotokollet den 26 november 1998, anf.
67-70).
I början av 1999 gick Kommunals bussförare ut i strejk på grund av
missnöje med arbetstider och löner. Efter flera medlingsförsök upphörde
strejken då arbetsgivarna lovade generellt bättre arbetstider, men framför allt
fler pauser under körningen.
Orsakerna till den ökade stress som bussförare upplever är flera. Rent
allmänt kan man märka en upptrappning av tempot i samhället och en ökad
press på företag och arbetstagare att vara så effektiva som möjligt. Ett annat
väsentligt skäl är enligt min mening det sätt på vilket man numera upp-
handlar kollektivtrafik inom länstrafikbolagen. Bolagen ställer särskilda krav
på fordonens ålder, säkerhet och miljöpåverkan. Det vill säga i klartext
accepterar man inte för gamla bussar, dåliga däck och bromsar eller utslitna
dieselmotorer med dålig rening. Man kräver också det bästa bränslet för
miljöns skull. Dessa krav synes helt rimliga och självklara. Alla bussbolag
som vill verka på marknaden ska naturligtvis kunna ställa upp på sådana
villkor. Men när det gäller personalfrågor är det sämre bevänt med kraven.
Här kan man hänvisa till "befintlig arbetstidslagstiftning" och följer man den
så anses det tillräckligt.
Arbetstiden för bussförare regleras i rådets förordning (EEG) 3820/85 om
harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och i arbets-
tidslagen (1982:673). Grundregeln i förordningen är att "mobila arbets-
tagare" inte får köra mer än 4,5 timmar utan rast. Därefter krävs 45 minuters
rast om det inte handlar om kortare linjetrafik (mindre än 50 km) då det
räcker med 15 minuter. Sveriges arbetstidslag säger att arbetstagare inte får
arbeta mer än fem timmar i följd.
Arbetstidslagen behandlas nu inom EU-kommisionen och det väntas
komma ett nytt direktiv (KOM(98)662) som syftar till att förbättra säker-
heten och arbetstiderna. I artikel 1 kan läsas: "Syftet med detta direktiv är
att
införa hälso- och säkerhetsrelaterade minimiregler för arbetstidens förlägg-
ning vid vägtransporter och förbättra vägtrafiksäkerheten." Även om
ambitionerna verkar goda vad gäller vilotider och pauser, har inga konkreta
framsteg gjorts.
Argumentet mot en bättre arbetsmiljö är oftast att "vi får anställa fler
förare" och "det blir dyrare för resenären". I ovan nämnda EU-dokument
redovisas att förbättrade arbetstider inte enbart innebär kostnader för arbets-
givarna, utan också ekonomiska vinster i form av lägre sjukfrånvaro.
Bussförarnas sjukskrivningstid i Sverige ökade dramatiskt mellan 1992 och
1997 ifrån under 5% till nästan 23% för manliga förare och nästan 17% för
de kvinnliga. Genomsnittlig sjukfrånvaro bland alla yrken var 1997 knappt
10%! Här finns naturligtvis både samhällsvinster men också rent företags-
ekonomiska vinster att hämta. Det kommer också att gagna både förarna och
resenärerna men även skattebetalarna som till viss del subventionerar
kollektivtrafiken. Framför allt handlar det dock om bussförarnas hälsa och
välbefinnande.
Min slutsats av detta blir att kollektivtrafiken bör upphandlas med tydliga
krav på god personalpolicy såsom vidareutveckling, säkerhetsutbildning, god
tillgång till pauser och vilotid för förarna. Förbättringar av arbetstidslagar
måste göras på EU-nivå så att vi får lika villkor mellan EU-länderna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att driva en linje inom EU-arbetet som innebär
att yrkesförarnas arbetstider blir mer humana för att därmed öka
trafiksäkerheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen inom ramen för trafiksäkerhets-
arbetet påtalar för de regionala organ som ansvarar för
kollektivupphandlingen vikten av tydliga upphandlingskrav på god
personalpolicy såsom vidareutveckling, säkerhetsutbildning, god
tillgång till pauser och vilotid för förarna.