Avsikten med det fria cabotaget var att främja rationella transporter genom att minska tomtransporterna inom unionen. Transportörer etablerade i annan medlemsstat skulle med det fria cabotaget få möjlighet att åta sig returtransporter även om dessa utfördes som inrikestransporter i annat medlemsland i EU. Detta ger bättre transportekonomi och en bättre miljö då antalet vägtransporter kan minska.
Cabotagetransporter är därför till sin karaktär av tillfällig art. Avsikten med det fria cabotaget är inte att utländska åkerier skall utföra varaktig linje- trafik i andra medlemsstater utan verksamheten skall vara tillfällig.
Samtidigt finns det ingen definition av vad som menas med "tillfällig". Kommissionen har också meddelat att de inte avser att definiera om- fattningen av tillfällig utan det får vid tvist avgöras av EG-domstolen. Omfattningen av "tillfällig" bestäms tills det avgörs i domstolen i nationell praxis. Detta betyder att rättsläget är oklart.
För svensk del undantas i utlänningsförordningen 4:1.a - förare i yrkes- mässig trafik - från kravet på arbetstillstånd. För EU-medborgare anges ett undantag om tre månader i samma förordning (4:2.a och c). Någon revidering av utlänningsförordningen avseende undantaget från kravet på arbetstillstånd för inrikes transportarbete gjordes inte i anslutning till genom- förandet av cabotageförordningen.
Tyvärr framgår det i dagens verklighet att mindre seriösa åkeriföretag utnyttjar undantaget i utlänningsförordningen för att i brott mot intentionerna med det fria cabotaget bedriva reguljär inrikes transportverksamhet. Praxis utvecklas alltså i vårt land genom otillåten cabotagetrafik. Oreglerad och okontrollerad cabotagetrafik är ett incitament till ekonomisk brottslighet som undandrar medlemsstaterna skatte- och avgiftsintäkter.
Mörkertalet om mängden cabotagtrafik är mycket stort, då de oseriösa åkeriernas benägenhet att enligt svensk lag kontakta skattemyndigheten i Stockholm med en begäran om att bli momsregistrerad, är obefintlig. Omfattningen av illegal cabotagtrafik är betydande och utgör ett påtagligt hot mot svensk åkerinärings inrikes transportarbete. Avgörande faktor är att det i svensk rättspraxis saknas en definition av tillfällig trafik.
(I utstationeringsdirektivet som också implementerats i svensk lagstiftning betraktas för viss byggnadsverksamhet 8 dagar som tillfälligt.)
Verksamheten måste definieras och avse verksamheten som sådan och inte kopplas till ett aktuellt fordon som föreslås i Vägtrafikregisterutredningen då frågan om cabotage inte i första hand är en fordonsregisterfråga. Utredningsförslaget om att tillåta sex månaders cabotagerätt måste därför avvisas.
En rimlig cabotagerätt enligt intentionerna i cabotageförordningen är vad som kan anses vara skälig tid för tredjelandstrafik genom Sverige. Trafik- verksamhet över denna skäliga tid är i rättsligt hänseende att betrakta som permanent inrikestrafik och skall därför inte anses vara del i en internationell transport.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtydligande av cabotageförordningen samt definiering av cabotagetrafik tidsmässigt.
Stockholm den 30 september 1999
Sylvia Lindgren (s)