Motion till riksdagen
1999/2000:T439
av Oscarsson, Mikael (kd)

Trafiksäkerheten på svenska vägar


Alltfler människor dödas i trafiken. Detta är ett faktum och Vägverkets
vision om högst 400 trafikdödade år 2000 verkar alltmer avlägsen. I
nyhetsmedierna slås ofta trafikolyckor upp och orsakerna till olyckorna
är allt oftare: fel däck på bilen, för hög fart eller för dåliga bromsar. Hur
kommer det sig att det inte görs några djupgående analyser, liknande
flygets haveriundersökningar?
Varje dag beräknas över 10 000 förare köra påverkade av droger. Vilka
skador orsakar dessa? Vad skall man göra för att öka bilbältesanvändandet?
Om den enda åtgärden är att återkalla körkortet vid trafikförseelser verkar det
som om de kreativa idéerna har tagit slut. Grundliga vetenskapliga studier
bör klargöra, hur man på bästa sätt kan använda de medel som finns för att
rädda liv i trafiken.
Bilisterna bidrar varje år med ca 60 miljarder kronor till statskassan. Av
dessa går en knapp fjärdedel tillbaka till bilisterna. Detta trots att vägarna
förfaller. De dödsfällor i trafiken, som skulle vara oerhört billiga att bygga
bort, lämnas åt sitt öde år efter år, trots att de redan skördar sina offer.
Ibland kan det räcka med att bygga ett räcke vid en farlig kurva för att
någon, istället för att köra av vägen och frontalkrocka med ett träd, skall
klara sig undan med skador på bilen. Att klippa ned höga häckar, för att ge
bättre sikt vid svängar, kan också betyda att man slipper en allvarlig olycka.
Att plantera en trädallé vid en nybyggd väg är samma sak som att planera en
dödsfälla.
Ovan nämnda ändringar och åtskilliga fler skulle vara enkla att genomföra
om bara viljan fanns.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning vars uppgift är att ta
fram en långsiktig plan för  vilka medel som behövs för att höja
trafiksäkerheten på svenska vägar.

Stockholm den 4 oktober 1999
Mikael Oscarsson (kd)
Elanders Gotab, Stockholm 1999