Det finns anledning att ifrågasätta Vägverkets olika roller då exempelvis en näringsidkare önskar sätta upp en vägskylt utmed vägen i det enkla uppsåtet att informera förbipasserande trafikanter om sin existens utmed en mindre avtagsväg. Efter vederbörlig ansökan hos Vägverkets länskontor startar en process som för den enskilde ansökaren ofta kan bli både lång och kostsam.
I bästa fall kan den sökande och Vägverkets företrädare efter omfattande pappersväxling och fysisk besiktning ute i terrängen enas om utseende och placering av önskad skylt - en nog så grannlaga prövning med tanke på det antal hänsyn, lagreglerade och andra som den sökande måste underkasta sig.
Denne sökande, som alltså fått ett godkännande för skyltning har sedan att betala en rundlig summa för skylten. Priset bestämmer Vägverket utan någon besvärande konkurrens. På detta området kan ju finnas en möjlighet att tjäna en slant - inte minst i besparingstider. Konkurrensutsättning på dessa tjänster och produkter hade varit på sin plats.
Skulle den sökande få ett nekande svar på sin ansökan kan man överklaga hos länsstyrelsen, som inte sällan i ett antal län bifaller den sökandes över- klagande. Rimligtvis borde ärendet kunna slutföras på denna nivå.
Men så är inte fallet. Vägverkets länskontor har nu möjligheten att över- klaga ärendet till sin egen myndighets huvudkontor för att beröva den sökande möjligheten att sätta upp den för honom så viktiga skylten.
Det finns all anledning att ifrågasätta denna tingens ordning att ett verks regionala organisation överklagar länsstyrelsens beslut till det egna verket. Hur kan man frigöra sig från tanken på "lojalitetsjäv"?
Någon kan med visst fog hävda att denna ordning är en rest från den tid då ärendena överklagades till Trafiksäkerhetsverket, men som nu ingår i Vägverket.
Det finns klara skäl att starkt ifrågasätta denna ordning. Regeringen bör göra en översyn av den administrativa processen för dessa skyltfrågor i akt och mening att förenkla densamma samt att ta bort den mycket diskutabla överklagandeordningen inom den egna myndigheten.
Kan man dessutom vid denna översyn och förenkling uppnå lägre kostnader för enskilda näringsidkare, föreningar m.fl. har man vunnit ytterligare en god sak.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den administrativa processen vid ansökan om tillstånd för skyltning utmed allmän väg.
Stockholm den 4 oktober 1999
Anders G Högmark (m)
Ingvar Eriksson (m)