Bilinspektörerna i landet är anställda av respektive polismyndigheter. I bilinspektörernas arbetsuppgifter ingår flygande inspektion, kontroll av kör- och vilotider, företagsbesök (kör- och vilotider) och teknisk undersökning av trafikskadade fordon.
Vägverket och RPS ingår ramavtal som reglerar antalet flygande inspektioner och kontroller av kör- och vilotider på den yrkesmässiga trafiken. Respektive polismyndighet ingår sedan ett avtal med "sin" Väg- verksregion, huruvida betalningen skall ske via ett à-prissystem eller med kostnadstäckning.
Till detta är ett kvotsystem kopplat med målet 120 000 flygande inspektioner per år, totalt i riket. Av dessa skall 40 procent gälla tunga fordon och 60 procent lätta fordon. Angående inspektionerna av de lätta fordonen skall minst 50 procent vara miljökontroller, dvs. mätning av fordonets emissioner.
För att klara de uppsatta målen måste bilinspektörernas arbetsdag i huvud- sak förläggas utmed de kraftigt trafikerade vägarna. Utfallet av dessa inspektioner ger, av naturliga skäl, ett begränsat resultat. Kvotsystemet inne- bär bl.a. att inspektionerna måste genomföras under tider på dygnet då trafiken är högfrekvent. Det innebär bl.a. att utrymmet för inspektioner av tyngre fordon nattetid begränsas.
Resultatet av nuvarande system har blivit en stor andel fordon utan an- märkning eller endast mindre anmärkningar. Detta har, bl.a. av Vägverket, framförts som argument för minskat antal flygande inspektioner.
Erfarenheterna "från fältet" visar dock att de riktade inspektioner som sker ger helt andra utfall än de "volyminspektioner" som utförs längs de kraftigt trafikerade vägarna på de tider då trafiken är högfrekvent. Arbetspass på mindre vägar och i mindre orter ger i regel ett antal riktigt dåliga bilar. Vid sådana inspektioner är det är inte ovanligt med körförbud på grund av dåliga bromsar, dålig styrförmåga, rost och liknande brister.
Ett stort problem är ungdomar som "stylar" sina bilar. De sågar av fjädrarna i hjulupphängningen, målar lampor och täcker sidorutorna med mörk film. Det är inte ovanligt att sådana bilar på grund av livsfarliga kör- egenskaper beläggs med körförbud om de utsätts för en s k flygande besiktning. Olovliga körningar, oskattade och obesiktigade fordon och bilar med lågskattad grön diesel, fastnar också i dessa kontroller.
Till detta skall läggas ett omfattande fusk med kör- och vilotider inom den tunga trafiken. Inte sällan är det utländska förare som bryter mot bestämmelserna om kör- och vilotider. Detta gäller både lastbil och buss. Via anmälningar från förare och genom egna kontroller har bilinspektörerna dessutom kännedom om omfattande fel på bussar i linjetrafik och skolskjuts- verksamhet.
De höga volymkraven och det kvotsystem som styr de flygande inspektionerna innebär ett begränsat utrymme för riktade insatser mot t.ex. ovan nämnda kategorier av fordon och förare. Ett rörligare arbetssätt skulle med stor säkerhet resultera i ett högre utfall av dåliga bilar och fuskande yrkesförare, och inspektörernas arbete skulle i högre utsträckning bidra till ökad trafiksäkerhet.
Det finns också skäl att se över inspektörernas befogenheter och organisation. Enligt nuvarande regler får bilinspektören inte rapportera de brister han eller hon hittar, utan är beroende av en polisman för rapporteringen. I nuläget är bilinspektörerna anställda av respektive polis- myndighet. En samlad organisation för de olika bilinspektörerna i landet skulle öka möjligheterna till samordning över myndighetsgränserna och öka erfarenhetsutbytet mellan olika inspektörer och polismyndigheter. Ett sätt att effektivisera inspektörernas arbete vore en central organisation av bil- inspektörerna. Bilinspektörerna kan t.ex. ligga direkt under RPS eller en egen myndighet, med befogenheter att rapportera de brister som framkommer vid kontroller.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. flygande bilinspektioner.
Stockholm den 2 oktober 1999
Lars Elinderson (m)