Under sommaren/hösten 1999 har Vägverket sänkt högsta tillåtna hastighet på i första hand ett antal länsvägar. Ett tjugotal vägar i Östergötland har t.ex. skyltats om från 90 till 70 km/tim och åtgärden har väckt berättigad undran och i många fall irritation.
Det är alldeles säkert så att hastighetsbegränsning är ett viktigt hjälpmedel när det gäller att öka säkerheten i trafiken under förutsättning att underlaget för bestämmande av hastighetsgränser är tillfredsställande. Det är också uppenbart att hastighetsgränserna så långt som möjligt bör sättas så att flertalet trafikanter kan anse dem som rimliga.
Beträffande de ovannämnda nedsättningarna synes många ändringar just sakna sådan förståelse bland flertalet trafikanter och är därmed ägnade att förringa tilltron till systemet med hastighetsbegränsning, vilket i sin tur säkert kommer att försämra efterlevnaden.
Vägverkets talesman efterlyser i en intervju med anledning av hastig- hetsnedsättningarna i Östergötland möjligheten att använda 80 km/tim som högsta tillåtna hastighet. Flera skäl torde tala för att intervallerna 80-100-120 borde användas i stället för de nuvarande intervallerna 70-90-110. På motorvägen skulle en höjning av tillåtna hastighet med 10 km/tim närmast vara en anpassning av lagstiftningen till det verkliga förhållandet.
På de länsvägar som nu är skyltade med 70 skulle en höjning till 80 km/tim vara klart mera realistisk och bidra till en lugnare trafikström utan de köbildningar som nu tenderar att uppstå.
Jag föreslår att regeringen får i uppdrag att låta utreda möjligheten att ändra intervallerna för hastighetsbegränsningar från 70-90-110 till 80-100- 120 km/tim.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra intervallerna för hastighetsbegräns- ningar.
Stockholm den 21 september 1999
Carl G Nilsson (m)