Inlandsvägen - med läge mitt i landet från Halmstad i Halland till
Karesuando i norr - är en kommunikationsled som kommer att spela en
allt viktigare roll för utvecklingen av Sveriges inland. I anslutning till
arbetet med 1990-talets trafikpolitik bildades en ekonomisk förening,
Inlandskommunernas ekonomiska förening, IEF, av de tjugo nordliga
kommunerna med syfte att främja inlandets utveckling med
Inlandsvägen och Inlandsbanan som ryggrad. IEF har i samarbete med
lokala, regionala och statliga myndigheter presenterat ett antal
utredningar och sammanställt material för att belysa frågor rörande
betydelsen av trafiksystemets upprustning, en överlevnadsfråga för
många kommuner, inte minst i det norra inlandet.
I mitten av 1990-talet togs initiativ till en intresseorganisation för Inlands-
vägens södra avsnitt, Kommuner i samverkan för Inlandsvägen Syd. Kom-
munerna från Mora till Halmstad reagerade mot att 1992 års Infrastruktur-
proposition och Vägverkets långtidsplan 1994-2003 inte upptog delar av
Inlandsvägens sydliga sträckning som stamväg. Länken mellan Johannis-
holm (Mora) och Kristinehamn saknades, liksom insikten att Inlandsvägen i
hela sin längd utgör ett sammanhängande stråk för ett nätverk av vägar
genom hela det svenska inlandet. Man påtalade även behovet av en
sammanhängande vägnumrering mellan Halmstad och Johannisholm (Mora).
En detaljerad och genomarbetad utredning om Inlandsvägen Halmstad-
Karesuando har utarbetats av de två samverkande organisationerna. Denna
utredning har också presenterats och överlämnats till trafikutskottet vid en
uppvaktning.
Inlandsvägen är en 180 mil lång förbindelse i sin sträckning från Halmstad
i söder till Karesuando i norr. Östersund ligger mitt på sträckan. Som namnet
antyder går vägen genom Sveriges inland. Söder om Mora ingår vägen som
en del av ett finmaskigt nätverk. Norr om Mora ökar maskvidden. Inlands-
vägen blir den enda genomgående förbindelsen för inlandet i nord-sydlig
riktning. Den korsar de viktigaste tvärförbindelserna i öst-västlig riktning,
både Europavägar och riksvägar. Inlandsvägen får därigenom en central
funktion i vägsystemet.
Injektion för näringslivet
För näringslivet inom det svenska inlandet är en teknisk upprustning av
Inlandsvägen av största betydelse. Med åtgärder som tillvaratar och
utvecklar de befintliga förutsättningarna kan näringslivet i vägens
omland ges en nödvändig injektion.
Den tunga trafik som alstras främst av skogsbruket fordrar en transportled
med stor kapacitet, trafiksäker utformning och stor bärighet. En teknisk
upprustning av vägen är nödvändig för skogsnäringens framtid. För tillverk-
ningsindustrin och åkeribranschen är åtgärder för ökad framkomlighet och
trafiksäkerhet angeläget för att kunna svara mot marknadens krav på "just-in-
time-tjänster". För tjänste- och servicebranschen är ökad trafiksäkerhet och
framkomlighet mellan centralorterna samt till regionala flyg- och järnvägs-
terminaler särskilt viktiga.
Turismen och besöksnäringen
Turismen är en viktig näringsgren inom flera avsnitt av Inlandsvägen.
Det gäller i hög grad fjällområdet från Dalarna via Härjedalen och
Jämtland till Lappland. Andra viktiga turistområden är Vänern- och
Vätternområdet liksom västkusten. Vintertid sker en stor del av
turisttrafiken längs hela fjällkedjan med buss, ofta i kombination med tåg
och flyg. En ökande andel av trafiken är den långväga från den
europeiska kontinenten.
På grund av bristande vägkvalitet undviker emellertid många bussföretag,
t ex från Tyskland, Inlandsvägen. Istället väljer man den starkt trafikerade
E4:an. En stor del av resorna till fjällanläggningarna sker också med
privatbilar. Den trafiken är särskilt tät vid veckosluten.
Inlandsvägens attraktivitet för turisttrafiken är försummad och vägens
linjedragning och tekniska kvalitet utgör en direkt hämsko för näringslivets
utveckling. Det gäller såväl trafiksäkerhet, turistservice som reseupplevelse.
Det gäller t ex Västergötlands kulturbygder, Vättern- och Vänernbygderna,
Bergslagen med sin kombination av industriell kultur och natur, liksom
Dalarnas och Norrlands vildmarksområden och älvdalar.
Behov som skapar möjligheter
Ungefär hälften av Inlandsvägen har en klart otillräcklig bredd.
Nuvarande 6-6,5 m är för smalt för tung trafik med buss, husvagn eller
husbil. En smal väg i kombination med dålig vägyta medför ökad risk för
olyckor. Ungefär 30% av vägen har en bredd på 7-7,5 m, vilket också är
för smalt för tung trafik. När det gäller vägytans beskaffenhet har ungefär
30% betydande och allvarliga brister. Bristerna är större i de norra
delarna.
En upprustning av vägen, som i ett första steg innebär att avsnitt med dålig
vägyta eller dålig linjeföring byggs om till önskvärd bredd, brådskar.
Prioriteringar som gjorts i den nationella väghållningsplanen innebär sats-
ningar på högklassiga vägförbindelser mellan landets tre storstadsregioner,
mellan Stockholm och Oslo samt mellan Stockholmsregionen och Norrland
via kusten (E4). När det gäller det självklara alternativet mot hela Norrland,
Inlandsvägen, innebär nuvarande investeringsnivå att det tar mer än hundra
år innan Inlandsvägen får en fullgod standard. Detta är naturligtvis helt
oacceptabelt.
En uppgradering av Inlandsvägen handlar både om fysiska och mentala
förändringar. Nätverkstänkandet behöver utvecklas. Planeringen går ofta i
historiska banor. I norr planerar man exempelvis gärna längs älvdalarna mot
kusten. Nu är det dags att på allvar ta itu med inlandets nord-sydliga
möjligheter, för de befolkningssvaga inlandkommunernas och näringslivets
skull. Satsningar längs Inlandsvägen stärker både fysiska och mentala
nätverk. En samverkansarena finns dessutom redan etablerad mellan kom-
munerna längs hela Inlandsvägens längd. Arenan går också över gränserna
via Halmstad mot Jylland, vid Östersund och Storuman mot Norge och vid
Gällivare mot Finland och Ryssland.
Investeringar längs Inlandsvägen bidrar till att uppfylla de mål som
formulerats i den nationella väghållningsplanen. En satsning på Inlandsvägen
innebär således nya möjligheter för svaga inlandskommuner och en stark
betoning av aspekterna miljö och regional utveckling.
Sammanfattning
Utvecklingen inom stora delar av landet kännetecknas av vikande befolk-
ningsunderlag, minskande sysselsättning och hög arbetslöshet.
Förhållandet gäller även flertalet kommuner längs Inlandsvägen, särskilt
från Kristinehamn och norrut. Inlandsvägen är på många avsnitt - inte
minst norr över - i så dåligt skick att den hämmar företagens utveckling.
Vägens nuvarande status gör att turistnäringen tappar mark och att en
nödvändig utveckling försvåras. Nuvarande investeringsplaner innebär
att det minst dröjer hundra år innan Inlandsvägen är upprustad till avsedd
målstandard. Så länge kan inte inlandet vänta. En upprustning ger
fördelar för miljön och kan bidra till regional utveckling inom en redan
etablerad samverkansarena. Turistnäringen kan utvecklas till en stark
framtida basindustri.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en uppgradering av Inlandsvägen, avsnittet
Kristinehamn-Johannisholm (Mora), till att ingå i stamvägnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en sammanhängande vägnumrering
mellan Halmstad och Johannisholm (Mora),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Inlandsvägens dåliga tekniska kvalitet och
konsekvenserna för turism och näringsliv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av att, som ett första steg, bygga om
oacceptabel vägyta och dålig linjeföring till önskvärd bredd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheter till en regional utveckling inte minst
för kommuner och näringsliv i Norrlands inland.