Motion till riksdagen
1999/2000:T371
av Sellén, Birgitta (c)

Vägar i Västernorrlands län


Länets näringsliv domineras traditionellt av exportindustri, företrädesvis
baserad på länets stora skogs- och energitillgångar. Länets industri
redovisar synnerligen stora förädlingsvärden och ett nettoexportvärde i
samma storleksordning som för hela landets bilindustri. Det innebär att
ett väl fungerande transportsystem till och från länet är en angelägenhet
för hela Sverige.
Större delen av vägnätet byggdes en gång i tiden längs dalgångarna för att
timmerflottarna skulle kunna ta sig till älvarna för att flotta timret ner till
kusten. När all transport av timmer övergick till landsväg blev belastningen
för stor på vägarna. De naturliga förutsättningarna för byggande av vägar är
dessutom oförmånliga. Landskapet är kuperat längs älvarna och dessutom
har jordarterna i älvdalarna låg bärighet och är tjälfarliga. Detta medför att
både anläggnings- och underhållskostnaderna är höga.
Det överskuggande problemet i Västernorrlands län är den dåliga
bärigheten för den stora belastningen som råvaruförsörjningen till kustens
industrier utgör. Råvarutransporterna startar i inlandet (Jämtlands,
Västerbottens och Västernorrlands inland) och ökar i omfattning ju närmare
kusten man kommer. I den godstransportundersökning som genomfördes av
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare framgår att vissa vägar
som ingår i länsplanen - med dålig bärighet - från inland till kust har högre
belastning än den nationella stamvägen E 14 mellan Sundsvall och
Trondheim.
Fokus måste läggas på bärigheten. I södra Sverige, där markförhållandena
är bättre än i Västernorrland, klarar man av att ta bort ojämnheter i vägytan
genom att förbättra beläggningen av vägen. I Västernorrland måste man
åtgärda vägen ifrån grunden för att få bort ojämnheter.
Vägverket mäter yttillståndet på de belagda vägarna. Utifrån dessa
mätningar delar Vägverket in vägarna i fyra grupper - prioritet 1-3 och
övriga vägar. Prioritet 1 är vägar som bör åtgärdas inom 1-2 år och prioritet
2 är vägar som bör åtgärdas inom 2-3 år. Av rikets belagda vägar ligger
prioritet 1 på 12 % och prioritet 2 ligger på knappa 20 %. I Västernorrlans
län ligger prioritet 1 på drygt 34 % och prioritet 2 på drygt 15 %. Således
ligger de vägar som bör åtgärdas inom 1-2 år i länet på en högre procent än
alla vägar i hela landet i prioriteringsgrupp 1 och 2. Dessa dystra siffror
verkar förmodligen "färgade" av Västernorrländska ögon. Så är dock inte
fallet. Mätningarna görs av samma bil i hela riket, för att kunna jämföras i
hela landet. Alla mätningar visar att ytbeståndet i Västernorrland är sämst i
hela landet (se bifogad tabell).
Ramen för förbättringskostnader är satt efter en princip att varje meter
kostar en viss summa. Om man slår ut förbättringsramen per km väg
totalt inom respektive region eller län blir skillnaden stor. I landet i
genomsnitt satsas 90 kr/meter väg till förbättringsarbeten. I
Västernorrland är motsvarande satsning 228 kr/meter. Att Västernorrland
trots den stora förbättringsvolymen fortfarande ligger i särklass sämst i
landet, beträffande ojämna vägar till följd av dålig bärighet, är väl känt
och finns dokumenterat.
Behoven i Västernorrland är så stora att standarden med nuvarande
anslagsnivå inte kommer att nå riksgenomsnittet inom 20 år, trots att Region
Mitt har tagit hänsyn till standardskillnaderna mellan länen i fördelningen av
länsramarna.
Att komma till rätta med de stora förbättringsbehoven som finns i
Västernorrland klarar inte Vägverket med nuvarande anslagsnivå, utan har
behov av specialdestinerade medel från regeringen.
Tillståndsbeskrivningen av länets vägar på grund av eftersläpande
beläggningsunderhåll kan också beskrivas med exempel på hur
fordonsskador drabbar länsborna.
Scania säljer 1 % av sina lastbilar till Ådalen, men de säljer 10 % av sina
reservdelar dit och de reservdelar som främst säljs är fjäderpaket och drag-
anordningar. Detta är ett exempel som visar hur det blir dyrare för länets
medborgare jämfört med boende i andra delar av landet. Förutom de stora
merkostnaderna som det medför så har de en sämre åkkomfort och
trafiksäkerhet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om specialdestinerade anslag till Västernorrlands
vägnät.

Stockholm den 4 oktober 1999
Birgitta Sellén (c)