Riksväg 62 från Karlstad till norska gränsen är huvudpulsådern för
transporter i norra Värmland. Riksvägen är livsnerven för
råvaruleveranser av virke till pappersbruken i Gruvön och Skoghall. Den
är också huvudled för vägtransporter till industrin i bruksorterna Hagfors,
Munkfors, Forshaga och Deje. Riksvägen används också för
dagligvaruleveranserna av livsmedel och annan distribution till
innevånarna i norra Värmland. Riksvägen är därför ett klassiskt exempel
på en väg som skall uppfylla kraven på högsta bärighet. Så är dock inte
fallet då bristande vägunderhåll hotar framkomligheten, speciellt i
tjällossningstider.
Befintligt vägnät av stomvägskaraktär måste garanteras en sådan under-
hållskvalitet att varuleveranser till industrin, handeln och medborgarna kan
upprätthållas året om. Vägstandard är i glesbygd en välfärdsfråga som i
slutändan handlar om samhällets och individernas förmåga och möjlighet att
leva och bedriva näringsverksamhet i området.
Trafikförsörjningen i och till norra Värmland är därför en nationell ange-
lägenhet som inte kan överlåtas till Vägverkets Region Väst. Underhålls-
behovet på riksväg 62 är så stort att kostnaderna för att återställa trafikleden
i
farbart skick spränger ramarna för Region Västs budget flerfaldigt. Speciellt
om andra lokala investeringar samtidigt måste genomföras.
Däremot är det en riksangelägenhet att vägsträckan mellan Värnäskorset
och Ransby, cirka 40 kilometer, garanteras en sådan standard att riksdagens
trafikpolitiska målsättning om tillgänglighet kan uppfyllas. Med dagens
kvalitet på nämnda vägsträcka kan inte en rimlig trafikförsörjning garanteras
industrin och innevånarna i området (norra Värmland). Den alternativa
vägsträcka som finns tillåter inte tung trafik. Det är både mer komplicerat
och dyrbart att förstärka den alternativa vägen än att återställa vägstandarden
mellan Värnäskorset och Rasby till en bärighet om 60 ton.
Detta är 1 (ett) exempel på vägproblem i Värmland, vi motionärer skulle
kunna använda en likartad formulering på ett stort antal riks- och länsvägar i
regionen. Problemet är alltså att näringen inte får fram sina råvaror inom
rimlig tid och till rimlig kostnad. Åkeribranschen drabbas av orimligt stora
reparationskostnader på grund av sönderkörda fordon. Handeln och
invånarna i de glesare delarna av länet får inte ut dagligvaruleveranser med
god kvalité på grund av transportskador orsakade av dåliga vägar.
Vi motionärer vill med detta framhålla nödvändigheten av att de riks- och
länsvägar som är "kapillärerna" i transportkedjan, vägar som ska upprätthålla
den regionala balansen, får det underhåll som krävs för att samhället ska
fungera. Så är idag inte fallet, vilket ovanstående skrivning beskriver.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underhållsmedel till riks- och länsvägar i
Värmland.