Stockholmsregionen lider akut brist på norr-sydgående kringfartsleder.
Den gamla vägstrukturen, där all trafik likt ekrarna på ett cykelhjul, leds
in i city skapar enorma köer. Bilköerna skapar samhällsekonomiska
förluster, dålig miljö och stor otrivsel. Skulden till detta står att finna i
det ensidiga övergivandet av Dennisöverenskommelsen som
Socialdemokraterna i samarbete med Centerpartiet genomförde våren
1997. Regionen står nu utan långsiktig trafikpolitik för vägtrafiken.
Av de 60 miljarder kronor per år som olika skatter på trafiken ger går
endast en liten del tillbaka till vägtrafiken. Av det går dessutom helt försum-
bara resurser till Stockholmsregionen, resurser som inte ens täcker kostna-
derna för löpande underhåll.
Vägtrafikinvesteringarna måste nu komma till stånd. Ett angeläget första
projekt bör vara att färdigställa E 4:ans förbifart väster om Stockholm.
Vägen ingår i det nationella vägnätet och skulle innebära att landets huvud-
stad förses med samma typ av kringfartsled som de flesta andra större städer
i Sverige redan har. Ett sätt att aktivera investeringskapital för att få vägen
till stånd kunde vara att testa s.k. PPP finansiering (Public Private Partner-
ship). Det innebär att staten ingår ett avtal med en privat finansiär som
bygger och underhåller vägen under ett fastställt antal år. Staten betalar en
årlig avgift för detta baserad på s k skuggtullar där avgiften avpassas till hur
omfattande trafiken på vägen blir. Till detta kan komma förhandlingar om att
regionen själv också bör bidra till byggandet av kringfartsleden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att färdigställa E 4:ans förbifart väster om
Stockholm.