En god infrastruktur med bland annat bra vägar är nödvändig för att en regions näringsliv ska blomstra. Det saknar Dalsland.
Dalsland upplevde något av ett dråpslag när företaget Lear Seating lade ner verksamheten i Bengtsfors våren 1999. Mellan 800 och 900 människor blev arbetslösa. Det antalet beräknades, relativt sett, vara lika stort som om 86 000 stockholmare skulle förlora jobben. Dalslänningarna demonstrerade i ett över 1 km långt fackeltåg. Kort tid efteråt ryckte regeringen ut med ett "Dalslandspaket", vilket halverade den plötsligt uppkomna arbetslösheten. Fortfarande var dock ca 400 arbetslösa efter regeringens hjälpinsats, vilket även det är en mycket hög siffra mot bakgrund av kommunens invånarantal.
På sikt är det viktigt att Dalsland kan leva mera av egen kraft. Det är riskabelt när den lokala arbetsmarknaden blir beroende av storföretag med förankring någon annanstans i världen. Med tanke på näraliggande råvarutill- gångar ter det sig naturligt att det i norra Dalsland satsas på industriell verksamhet som har med skogen att göra liksom att livsmedelsindustrin borde passa slättlandet i sydost. Landskapets rika, varierande och sköna natur innebär en hög potential när det gäller möjligheter att utveckla turismen.
En förutsättning för att en satsning på näringsliv och turism i Dalsland ska bli lyckosam är en god infrastruktur med bl a bra vägar. Vid ett besök i Bengtsfors tyckte näringsministern, mannen bakom Dalslandspaketet, att väg 172 höll en "minst sagt dålig standard". Väg 172 som är inre Dalslands puls- åder håller förvisso inte hög standard rakt igenom, men den lär i alla fall vara tjälsäker. Det kan man däremot ej säga om Dalslands inre vägnät för övrigt. I genomsnitt är 50 % av vägnätet avstängt för trafik under tjällossningen, som kan vara ett par månader. Tyvärr glömde regeringen i sitt Dalslandspaket att göra satsningar för att skapa stabila grundförutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling, nämligen satsningar för att förbättra det dåliga vägnätet. Det skulle främja ökade möjligheter till arbetspendling, varudistri- bution och en positiv utveckling av industri och näringsliv.
I sin regeringsförklaring vid riksdagens öppnande 1999 sa statsministern bland annat att tillväxten ej får koncentreras till storstäderna utan den skall även komma glesbygden till del. Det borde båda gott för Dalsland. Enligt Vägverkets beräkningar skulle det kosta 300 miljoner kronor att tjälsäkra de viktigaste vägarna i Dalslands inre vägnät så att de blir s k robusta stråk. Det är nödvändigt att regeringen utvidgar sitt Dalslandspaket till att omfatta även vägförbättringar så att industri och näringsliv kan få en rimlig chans. Om t ex skogsnäringen ska utvecklas duger det ej att timmerbilar inte kommer fram p.g.a. tjälskador och avstängda vägar. Finansieringen kan ske genom om- dispositioner inom väganslaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att säkra de viktigaste vägarna i Dalslands inre vägnät.
Stockholm den 3 oktober 1999
Ingemar Vänerlöv (kd)