Motion till riksdagen
1999/2000:T325
av Erlandsson, Eskil (c)

Det finmaskiga vägnätet


Ambitionen att hela Sverige skall leva utgår från att människor skall ha
möjlighet att bosätta sig varhelst de själva önskar.
De små och medelstora företagen är särskilt viktiga för att generera ut-
veckling och ny sysselsättning på landsbygden. Småföretagandet är av-
görande för att åstadkomma sysselsättning i hela landet. De enskilda
människornas idéer, kreativitet och initiativkraft är drivkraften för denna ut-
veckling, men för att lyckas måste de allmänna betingelserna för tillväxt vara
gynnsamma.
Det finns uppenbara brister i det svenska väg- och järnvägsnätet. Främst
har underhållet släpat efter. Principen måste vara att väg- och järnvägskapi-
talet skall förvaltas på ett sådant sätt att värdet av gjorda investeringar inte
urholkas. Det krävs därför en strategi för drift och underhållsåtgärder.
Upprustning av vägnätet är en ytterst angelägen regionalpolitisk fråga. För
att vidmakthålla vägkapitalet måste insatser för drift och underhåll priori-
teras. Det finns skäl som talar för att tillföra mer medel för att klara delar
av
de upprustningsbehov som finns.
I Sverige finns drygt 2 000 mil allmän väg som inte är hårdbelagd. Detta
det finmaskiga vägnätet utgör en betydande verksamhetsförutsättning för
våra största industrier. Det är således av största vikt att detta vägnät håller
en
god standard. Det vägnät som idag inte är hårdbelagt utgör särskilda
problem. Det bör därför läggas fast en tioårig plan för hårdbeläggning av
grusvägar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en sådan
plan. Detta bör ges regeringen till känna.
Det enskilda vägnätet är för många boende på landsbygden förbindelsen
till det allmänna vägnätet. Det enskilda vägnätet är även förutsättningen för
tillgänglighet till natur och rekreation. Det enskilda vägnätet är viktigt inte
bara för de boende utan är i vidare mening en förutsättning för utvecklande
av näringslivet, ökad sysselsättning och ökad tillgänglighet.
Cirka 220 000 fritidsbostäder är direkt berörda av det statsbidrags-
berättigade enskilda vägnätet. Möjligheten för alla att använda det enskilda
vägnätet är avgörande för att utveckla turistnäringen i dessa områden.
Turistnäringen har en stor utvecklingspotential som kan bidra med många
värdefulla arbetstillfällen på landsbygden. Goda kommunikationsmöjligheter
är då en förutsättning. För att kunna utnyttja allemansrätten måste människor
i stor utsträckning färdas på dessa vägar och de kan därför med fog kallas för
allemansvägar. Nivån för bidrag till de enskilda vägarna måste hållas på
minst oförändrad nivå.
I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att med den nya lagen
för enskilda vägar kommer flera vägföreningar att få dryga förrättnings-
kostnader. Dessa kostnader uppstår som en följd av den nya lagen. Det kan
inte ha varit meningen, och är inte heller rimligt, att dessa kostnader skulle
bäras av vägföreningarna. Regeringen måste skyndsamt se över hur man på
ett smidigare sätt kan lösa detta problem. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring till
tioårig plan för hårdbeläggning av grusvägar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förrättningskostnader för vägföreningar.

Stockholm den 30 september 1999
Eskil Erlandsson (c)
Margareta Andersson (c)