med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla
1 Inledning
Under fjolåret fick vi bekräftelser på att Sverige är en av världens mest
framstående IT-nationer. Newsweek har utnämnt Stockholm till en av
världens hetaste huvudstäder på IT-området och enligt International Data
Corporatione, IDC, har Sveriges medborgare den högsta IT-mognaden av
alla. Det märks. Vid årsskiftet hade över hälften av befolkningen tillgång
till Internet. Datorer och mobiltelefoner är var mans egendom. Vi har
också en snabbt växande IT-sektor, och några av världens mest
framgångsrika IT-företag har sitt säte i Sverige. Intresset för IT-företag
har varit mycket stort på börsen, även om det varit en markant nedgång
de senaste veckorna. Bredbandsföretag tävlar om att sälja
höghastighetsinternet till svenska datoranvändare.
I väntan på en regeringsproposition om IT-politiken har debatten varit het.
Alla har debatterat bredband. Hur ska vi få bredband så fort som möjligt till
så många som möjligt och vilket ansvar har staten i detta? Vi liberaler har
anslutit oss till de många debattörerna inom IT-branschen som menar att
staten inte ska agera särskilt mycket för att styra bredbandsutbyggnaden. Vi
har noterat att bredbandsföretagen bygger ut kabel för fullt. Vi får hela tiden
läsa om nya tekniska innovationer på alternativa mobila lösningar till
optofiberkabel, produkter som knappt var tänkbara för något år sedan.
Vi har en stark tilltro till att marknadens aktörer, producenter, företag och
privatpersoner kommer att lösa efterfrågan på hög överföringshastighet på
Internet precis som den löst efterfrågan på mobiltelefoner, datorer, telefaxar,
telefoner och mycket annat, utan statlig regleringspolitik eller bidrag. Som
liberaler har vi inga ideologiska blockeringar i att statligt ansvarstagande
eller stimulanser absolut inte får ske. Det är angeläget att exempelvis även
glesbygsboende får tillgång till så god teknisk infrastruktur som möjligt. Men
vi har sett alldeles för många statliga engagemang både i Sverige och
utomlands som lett till helt andra effekter än stimulans för tillväxt och
teknisk utveckling.
Efter det att propositionen lagts på bordet har debatten nästan avstannat.
Detta är inte särskilt konstigt då propositionen inte innebär någon särskilt
stark satsning eller något stort ansvarstagande från statens sida för bred-
bandsutbyggnaden. Hälften av den så kallade satsningen räknar Närings-
departementet med att marknadens aktörer ska bidra med. Av de resterande
8,3 miljarder kronorna avgår 2,5 miljarder till att statliga Svenska kraftnät
skall ta dessa miljarder från sitt eget kapital för att hänga upp optisk fiber i
kraftledningsstolparna. Det villkorade bidragsstödet för transport- och
accessnät beräknas till största delen tas från redan befintliga anslag. Engage-
manget stannar, förutom några belopp som ligger långt från de storvulna
siffror som nämnts i debatten, vid att regeringen tillsätter en utredare som ska
föreslå vem som kan komma i fråga att få pengar, samt genom att konstatera
att staten "har ett ansvar" för att infrastrukturen blir tillgänglig för alla.
Folkpartiet liberalerna menar att regeringen kan avhålla sig även från det
begränsade ekonomiska engagemang som propositionen innebär. När vi är
mitt inne i en explosion av utveckling av nya tekniska produkter menar vi att
regeringen gör denna utveckling en björntjänst genom att gå in och föra
planeringspolitik. Som nämns senare i motionen tror vi att detta i värsta fall
kan få till följd att företag ställer sig och väntar på vilka områden
utredningen kommer att peka ut som statligt stödberättigade. Den teknik som
gäller idag kommer kanske inte att vara den bästa om två år och vi tror att
chansen är stor att priserna faller. Om infrastrukturutbyggnaden tillåts
fortsätta på marknadsmässiga villkor, och i full konkurrens utan statlig
inblandning, kommer vi senare att få se var det eventuellt inte fungerar att få
till en tillräcklig infrastruktur på kommersiella villkor och regeringen
kommer då att ha anledning att återkomma till frågan.
Folkpartiet liberalerna ser tills dess fram mot en diskussion om vad
bredbandet ska användas till, hur Internet kan användas till en aktiv dialog
mellan medborgare och folkvalda, hur beslutsfattande kan användas via
nätet, hur Internetanvändarna ska kunna lita på e-handeln, hur
Internetanvändare ska kunna skydda sig mot så kallad spamming och vart de
ska vända sig för en IT-kompetent konsumentupplysning, hur etiken ska
utformas och bevakas på nätet, hur ansvarsfrågorna för det som skrivs på
nätet ska lösas, hur IT-användandet ska förbättras i skolorna och mycket,
mycket annat.
2 Tillit till IT
De senaste årens utveckling har inneburit att alltmer information lagras
på och förmedlas av datorer. I stort har detta varit positivt, men det är
viktigt att uppmärksamma att det även finns risker.
2.1 Integritetsfrågor
Mycket av den information som lagras på eller förmedlas av datorer är av
sådan art att stor skada skulle vållas om informationen kom på drift. Det
är därför viktigt att känslig information hanteras på ett sådant sätt att
riskerna för intrång i personlig och affärsmässig integritet blir så små
som möjligt.
Några (fiktiva) exempel som konkretiserar resonemanget ovan:
- En socialsekreterare glömmer sin bärbara dator på tåget. På
hårddisken finns minnesanteckningar med uppgifter om
familjekonflikter, missbruk etc.
- Ett sjukhus drabbas av ett dataintrång. Patientjournaler kommer på
drift, med uppgifter om privatpersoners sjukdomstillstånd.
- En polis använder sina befogenheter för att utan grund och i strid
med gällande bestämmelser undersöka sin grannes eventuella
kriminella förflutna.
Samhället har ett mycket stort ansvar för den information som lagras av
myndigheter, stat och kommun samt offentligt ägda företag. Medborgare
har rätt att kräva att offentliga instanser hanterar integritetskänslig
information på ett sådant sätt att riskerna för personlig och affärsmässig
integritet minimeras. Det bör därför ställas säkerhetskrav på samhälleliga
institutioner så att de hanterar känslig information med tillbörlig
försiktighet.
Regeringen föreslår i propositionen angående informationssäkerheten att
ansvaret för denna även fortsättningsvis bör ligga hos den som har det
normala verksamhetsansvaret. Regeringens förslag är lika rimligt som det är
okontroversiellt; informationssäkerheten kan inte betraktas som något annat
än en normal del av verksamheten.
Folkpartiet liberalerna föreslår att det ska ställas krav på revision av IT-
säkerheten på alla myndigheter som hanterar information som är känslig för
enskilda, företag, organisationer eller för samhället i stort. IT-säkerhets-
revisionen bör utföras av experter som är fristående från de myndigheter som
granskas.
2.2 Säkerhets- och sårbarhetsfrågor
Beroendet av datorer och datanät är stort och växande. För enskilda,
företag, organisationer och myndigheter är det därför viktigt att data- och
nätverkstjänster är såväl tillgängliga som pålitliga.
I IT-propositionen redovisas ett stort antal pågående utredningar, och även
några överlämnade. I avsnitt 5.3.3 redovisas ett urval av förslagen till åtgär-
der ur Statskontorets rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-
säkerhet (1998:18):
Statskontoret föreslår att följande områden bör vara prioriterade för att höja
säkerheten på Internet: införande av vägvalsregister (routingregister),
införande av säker domänuppslagning (Secure DNS) och tillgång till enhetlig
nationell tid via Network Time Protocol (NTP).
I likhet med remissinstanserna och regeringen anser Folkpartiet
liberalerna att ovanstående förslag till åtgärder bör genomföras, i den
mån de inte redan genomförts.
Folkpartiet liberalerna avvaktar med spänning rapporterna från de uppdrag
som givits åt PTS på IT-säkerhetsområdet.
2.3 Konsument- och användarsäkerhet
Den elektroniska handeln växer i omfång och betydelse och mycket
positivt kommer av detta. I IT-propositionen nämns bland annat
rationaliseringsvinster för myndigheter och företag, samt att kontakten
mellan medborgare, företag och myndigheter underlättas.
I avsnitt 5.3.3 anför regeringen:
Regeringen ser det som ett viktigt steg att se till att användningen av ny
säkerhetsteknik stimuleras för att få ökad utbredning och därmed även öka
tilliten till systemen. Regeringen kommer att ta initiativ till en bredare
samverkan mellan olika aktörer på marknaden i syfte att få till stånd en
samsyn om hur man kan stimulera och utveckla infrastrukturen för
elektroniska signaturer.
Folkpartiet liberalerna delar regeringens mening, men vill tillägga att det
sannolikt kommer att behövas flera olika (och delvis överlappande) infra-
strukturer för elektroniska signaturer.
Ur identifieringshänseende finns det flera typer av kontakter mellan med-
borgare och myndigheter: sådana tillfällen då medborgarens identitet är
ointressant (exempelvis vid nedladdning av broschyrer), tillfällen då iden-
titeten är relevant (exempelvis vid inlämning av självdeklaration) samt
tillfällen då identiteten inte får efterforskas (exempelvis vid begäran om
utlämning av offentlig handling).
För en säljande part är kundens identitet ofta ointressant. Exempel: någon
köper en cd-skiva. Ur handlarens synvinkel är det mindre intressant vem
kunden är, huvudsaken är att varan betalats på ett hederligt sätt.
På samma sätt som i kontakt med myndigheter finns det tillfällen då
medborgare/kunder har goda skäl att vilja vara anonyma gentemot den
säljande parten. Det finns dock typer av transaktioner som kräver entydig
identifiering, exempelvis avtalsslutande och anbudsförfaranden.
2.4 Export av produkter som innehåller kryptering
Kryptering är en nödvändig del av de flesta datasäkerhetstillämpningar
och bör därför finnas tillgänglig på alla nivåer i samhället.
Regeringen skriver i IT-propositionen att Sverige aktivt verkar för att
påskynda utvecklingen mot fri handel med kryptoprodukter inom i första
hand EU.
Folkpartiet liberalerna ställer sig bakom den ovan nämnda avvecklingen av
restriktioner som drabbar produkter enbart för att de innehåller någon form
av kryptering. Sverige bör dock även arbeta för att avveckla de generella
exportrestriktioner på krypteringsprodukter som finns i Wassenaar-
arrangemanget. Wassenaar-arrangemangets restriktioner på export av krypte-
ringsprodukter drabbar framförallt medborgare i länder med klen demo-
kratisk tradition. De enda länder som ej bör få tillgång till krypteringsteknik
är de länder som står på FN:s embargolista.
2.5 Utred Echelon
Frågan om det amerikanska övervakningssystemets, Echelons, existens
aktualiserades genom en rapport som lämnades till Europaparlamentet i
januari 1998 och där det påstods att all e-post, alla telefonsamtal och alla
faxmeddelanden i Europa avlyssnas och att regeringar, företag och
individer i ett flertal europeiska länder övervakas. Det har den senaste
tiden kommit fram uppgifter som stärker misstanken om att USA
avlyssnar telefonsamtal och datatrafik i Europa.
Folkpartiet har tidigare nämnt risken för förekomst av industrispionage i
en motion om kryptering, i samband med att en rapport om Echelon lades
fram i maj 1999 (1998/99:U16). USA:s regering har, efter många års
tillbakavisande och tystnad, medgivit att detta övervakningssystem existerar,
men enbart för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. Det har
dock sedermera påståtts att systemet även skulle användas för industri-
spionage.
Dessa uppgifter har fått Europaparlamentet att reagera kraftigt och det har
där lagts fram ett förslag om att tillsätta en särskild utredning av frågan. EG-
kommissionen har, genom kommissionär Liikanen, även reagerat och säger
att man tar uppgifterna om Echelon på allvar. Dock har EU-ländernas
regeringar valt att avstå från att kommentera frågan.
Folkpartiet liberalerna anser att det är mycket angeläget att Sveriges
regering tar initiativ i ministerrådet i frågan och att frågan om Echelon bör
utredas vidare tillsammans med EU:s övriga regeringar.
3 Tillgänglighet
Regeringen har i propositionen uttryckt att staten har ett helhetsansvar
för utbyggnad av ett bredbandsnät i hela Sverige och fokuserar på
tillgänglighet som mål. Ansvarstagandet sker genom ett nationellt
infrastrukturprogram som ska garantera säkerhet, framkomlighet och
konkurrens. Regeringen påpekar att staten inte i detalj ska peka ut några
tekniska lösningar.
Det nationella infrastrukturprogrammet ska syfta till att ge en helhetsbild
av behovet av IT-infrastruktur samt ge underlag för principer för
ansvarsfördelning mellan staten och övriga aktörer. Det ska vara vägledande
och underlätta en utbyggnad i marknadens regi, samtidigt som grund-
läggande krav att åstadkomma en tekniskt sammanhängande helhet uppfylls.
Regeringen har beslutat uppdra åt en utredare att överväga dessa frågor,
liksom de organisatoriska formerna för en fortsatt statlig medverkan.
Utredaren skall också föreslå under vilka former staten bör medverka i
nätutbyggnaden i första hand för att stimulera den kommersiella utbygg-
naden, exempelvis genom upphandling, långivning eller genom att staten går
in som hel eller delvis nätägare.
Det nationella infrastrukturprogrammet presenteras i tre olika delar, dels
ett ansvarstagande för uppbyggnad av ett stomnät till landets kommun-
huvudorter, dels framtagande av kommunala försörjningsprogram, dels
regionalstöd som regioner i glesbygd kan ansöka för uppbyggnad av nät och
dels stöd för lokala transport- och accessnät, samt skattelättnader för
bredbandsanslutning. Varje område kommer senare att beröras var för sig.
Det är angeläget att en bredbandsutbyggnad kommer till stånd. Folkpartiet
liberalerna ifrågasätter däremot en alltför detaljstyrd statlig planering. Det
finns en paradoxal risk att utvecklingen på infrastrukturområdet går både
fortare och långsammare än vad man tänker sig. Redan idag finns det en hel
del bredband utbyggt som större allfartsvägar i landet. Utvecklingen av detta
går snabbt framåt och oavsett om regeringen beslutar om uppbyggnad av ett
stomnät eller inte kommer detta sannolikt att ske. Det finns till och med en
möjlighet att det sker snabbare, med fler deltagande aktörer och därmed ett
rikare utbud om regeringen inte planerar detta. Parallella tekniska system kan
vara bra ur säkerhetssynpunkt.
Å andra sidan kan det, trots regeringens plan för kommunala program och
stöd till utbyggnad av nät i glesbygd, komma att dröja. Kommunerna för-
väntas själva prioritera en hel del resurser utöver de bidragspengar som kan
sökas. Folkpartiet vill varna för risken att kommunerna, trots möjlighet till
stöd, på grund av kärv ekonomi prioriterar andra angelägenheter.
Statens roll bör inte vara att forcera fram en utbyggnad av bandbredd till
alla Sveriges medborgare. Det ska inte vara en statlig uppgift att garantera
bandbredd åt varenda hushåll utan snarare att främja en god konkurrens, en
god mångfald på nätet och tillse att Post- och telestyrelsen bevakar denna
konkurrens.
Det nationella infrastrukturprogrammet som regeringen föreslår bör därför
inte genomföras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
3.1 Stomnät
I propositionen redovisas förslag till utbyggnad av ett stomnät av opto-
fibernät till varje kommunhuvudort. Uppdraget att bygga upp nätet och
att på marknadsmässiga villkor erbjuda svart fiber till aktörer ges helt åt
Svenska kraftnät. Enligt IT-infrastrukturutredningen, som ligger till
grund för regeringens bedömning, råder det stor brist på ledning med hög
överföringskapacitet i vissa delar av landet på grund av den snabba IT-
utvecklingen. Ett ökat utbud av ledning med bredbandskapacitet skulle
kunna pressa priser och öka konkurrensen på marknaden.
Det är angeläget att ett stomnät byggs ut till orter som inte har det, liksom
att näten i tätbefolkade regioner som nu inte är tillräckligt kraftfulla för att
möta efterfrågan byggs ut. Hittills har marknaden satsat främst på utbyggnad
av optiskt fiber. Fiberkablar har en fördel i en hög överföringskapacitet och
möjligheter ges till konkurrensneutralitet för många aktörer att använda
fibern.
Folkpartiet liberalerna ifrågasätter dock att tekniken definitivt ska beslutas
på politiskt centralt håll samt att regeringen vill i förväg besluta att ge hela
uppdraget till statliga Svenska kraftnät. Man kan tänka sig fler aktörer som är
villiga att bygga ut. Övriga nätbolag kan mycket väl ha kapacitet på vissa
håll som redan idag är tillräcklig eller enkel att bygga ut. Folkpartiet
liberalerna menar att byggandet av stomnätet bör genomföras i konkurrens
och att regeringen bör stimulera till investeringar av olika aktörer i olika
slags nät samt ta hänsyn till regionala och sociala obalanser, och avstyrker
därför förslaget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
3.2 Det regionala nätet
Regeringen uttrycker att transportnätet förväntas i stort förverkligas av
marknadens och andra icke statliga aktörer. Det är därför viktigt att
osäkerhet om statens intentioner inte hämmar andra aktörers
investeringsvilja. Utredaren föreslås ges i uppdrag att bedöma om de
transportnätsförbindelser som bör prioriteras av regional- och
näringspolitiska skäl och som inte bedöms komma till stånd under de
närmaste fem åren på helt kommersiella grunder.
Folkpartiet liberalerna delar regeringens mening att utbyggnaden av
regionala nät bör utföras av marknadens aktörer. Frågan om utredning av
detta är emellertid för tidigt väckt. Folkpartiet anser det också angeläget att
så många som möjligt, även i glesbygd, på sikt kan få tillgång till
bredbandsnät, och motsätter sig inte heller principiellt att offentliga medel
kan tas i bruk för detta. Men man bör ifrågasätta att regeringen vill att staten
i nuläget ska ta ett sådant ansvar.
Bredbandsutbyggnad bör inte forceras fram alltför snabbt. Det finns en risk
i att man bygger fast sig i gammal teknik om man snabbt investerar i
utbyggnad samtidigt som det hela tiden sker tekniska innovationer på
området.
Själva stadgandet att staten har ett helhetsansvar och att det nu ska utredas
var utbyggnad kan ske på marknadsmässiga villkor och var det inte kommer
att kunna ske, ger signaler till företag att invänta besked om vilka kommuner
som sannolikt kommer att bli hjälpta av regionalstöd för bredbandsutbygg-
nad.
Det sker nu en explosion av nya tekniska innovationer på framför allt
områden som satellit- och radioteknik som alternativ till bredband via fiber.
Inom en snar framtid kan det sannolikt vara mycket lägre kostnader för att få
hög överföringshastighet än idag.
Folkpartiet liberalerna avstyrker förslaget till statligt stöd för regionala
transportnät.
3.3 Lokala transport- och accessnät
Accessnäten behövs från den lokala orten för att användarna ska kunna
nå det riksomfattande nätet. Det kan enligt regeringen finnas delar av
accessnätet som inte kan komma till stånd på kommersiella grunder.
Stödet ska ges till kommuner efter prövning för att kunna ordna
anslutning med hög överföringshastighet i områden där anslutning skulle
bli avsevärt dyrare för abonnenterna än i normala fall. Stödet ska täcka
endast en mindre del av utgiften. Stödet ska förenas med villkor som att
nätet skall kunna hyras av alla operatörer och att priserna är rimliga och
enhetliga inom kommunen.
I propositionen har inledningsvis påpekats att bredbandsutbyggnad överlag
ska vara teknikneutral. Detta bör inte minst påpekas vad gäller accessnäten
där det i framtiden sannolikt kommer att finnas betydligt större möjligheter,
exempelvis till mobil kommunikation med högre överföringshastighet, än
idag.
Vad gäller användarnivån för privatpersoner finns annan teknik än
fiberkablar redan idag som gott och väl är tillräcklig. Regeringens bred-
bandsutredning har definierat bredband som en fast uppkoppling med en
överföring på 2 Mbit/s i båda riktningarna. För en privat användare är detta
idag mer än tillräckligt. "Bredband" via kabel-TV-nätet ger ca 500 kbit/s i
utgående riktning, men lägre i mottagande riktning. Kabel-TV-leverantörerna
lovar däremot att hastigheten kommer att öka så fort nya tjänster kräver det,
och prestandan i kabel-TV-näten kan ökas till 35 Mbit per kanalplats om det
behövs. Detta är bara ett exempel och kabel-TV innehas långt ifrån av alla i
landet. Men där den finns kan det vara tillräckligt och det behövs möjligen
därför inte omedelbara investeringar i optisk fiber. En utbyggdnad av kabel-
TV kan vara bra då det gynnar även boende som inte är intresserade av
bredbandsuppkoppling, men som önskar fler TV-kanaler.
Vid sidan av kabel-TV kan Telia på många orter ordna ADSL-nät av
koppartråd till hög överföringshastighet. Man kan idag redan utnyttja parabol
för satellitlänk till Internetuppkoppling. En annan trådlös modell är kommu-
nikation via radiovågor genom en vanlig antenn. Bandbredd kan med
radiovågor fås till upp till 155 Mbit/s, och gör det också möjligt att i fram-
tiden använda systemet för kabel-TV och telefoni.
Den 16 mars öppnade Telia accessnätet för konkurrerande operatörer och
nu meddelar Tele1 Europe att de som första företag skrivit avtal med Telia
om tillgång till accessnät och samlokalisering. I praktiken innebär detta att
Tele1 nu kan erbjuda bredbandstjänster på Internet via DSL för i princip alla
svenska företag.
Många av de ovan beskrivna teknikerna ger samma kapacitet som en
optokabel och nya innovationer för mobila tekniker presenteras ständigt.
Folkpartiet liberalerna avstyrker förslaget till statligt stöd för lokala
transport- och accessnät av samma skäl som vi angivit om stöd till regionala
transportnät.
3.4 Skattelättnader för bredbandsanslutning
Regeringen föreslår att en skattelättnad bör övervägas för fysiska och
juridiska personer som haft utgifter för en anslutning för
datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitetshöjning i
förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefonnätet.
Skattelättnaden, som bör kunna utformas som en skattereduktion, bör
avse anslutningsavgifter över ett visst belopp och motsvara en mindre del
av utgiften. Frågan bör utredas med inriktning på att ny lagstiftning skall
kunna träda i kraft den 1 januari 2001.
Folkpartiet liberalerna vill påpeka att riktad skattereduktion för konsum-
tion innebär en mycket stor risk att prisnivån på produkterna kan fortsätta att
vara hög. Anslagen kan lika gärna komma bredbandsbolagen till större del än
konsumenterna. Man kan på politisk grund också ifrågasätta varför just
bredbandsanvändning ska skattereduceras. Teknikutvecklingen kommer
sannolikt också göra att vi i framtiden får uppleva betydligt billigare
erbjudanden om bandbredd än vad vi ser idag. Mobiltelefoner som hade
mycket höga priser under 1980-talet kunde exempelvis med bättre utförande
"kastas" efter konsumenterna några år senare.
Enligt en utredning av Demoskop, presenterad i Finanstidningen den 11
april, är 39 procent av de boende utanför städerna "inte alls intresserade av
snabbare" Internetuppkoppling. För många låginkomsttagare är det inte ens
aktuellt med att köpa en dator till hemmet. Det faktum att det främst är
stadsbor samt människor med god ekonomi och datorvana som efterfrågar
höghastighetsinternet ställer oss frågan om det överhuvudtaget är en klok
fördelningspolitik att subventionera dessas bredbandsuppkopplingar, eller
som vi tidigare nämnt att forcera fram en hastig utbyggnad av bredband till
vartenda hushåll, när det sannolikt kommer att komma en snabb utveckling
av bättre teknik till lägre priser.
För de flesta människor i arbetslivet är datorer ett viktigt arbetsredskap.
Genom att använda datorer som arbetsredskap i undervisningen då det är
lämpligt lär sig eleverna att använda maskinerna. Det finns inget själv-
ändamål att arbeta med datorer och det behövs ingen särskild utlärande
dataundervisning. Utlärande undervisning av karaktären "och nu trycker
alla enter" är sällan givande. De flesta vuxna förvärvsarbetande
fyrtiotalister har lärt sig dataanvändning i arbetet utan problem och det
lär knappast vara svårare för dagens ungdomar.
Men man ska också vara medveten om att ungdomar som har tillgång till
dator hemma får ett automatiskt försprång gentemot de som inte har dator.
De som inte är vana använder datorer sällan även om möjligheten finns. Den
i arbetsgruppen som kan datorer sätter sig förstås framför datorn när det är
dags att skriva redovisning. Lärarens roll att minska risken för ojämlikhet i
dataanvändning blir mycket viktig.
Datorer är lämpliga att använda just i ämnen där en kunskapssökande
arbetsmetod används. Internet kan vara till oerhörd hjälp i exempelvis
samhällskunskap vid sidan av böcker, tidskrifter och uppslagsverk. Det är då
viktigt att läraren har tillräckliga kunskaper att kunna handleda eleverna.
Läraren ska inte lära ut hur datorer fungerar utan snarare stimulera elever
som inte är vana vid datorer att använda dem i undervisningen, samt fungera
som handledare då eleven kör fast.
De nästan obegränsade informationskällorna som finns via Internet
förändrar undervisningen. Men information är inte kunskap. Nätet sorterar
inte mellan sant och falskt, rykten och fakta, fördomar och tolerans. Nätet
och den stora informationsmängden gör det nödvändigt att eleverna lär sig
granska kritiskt, att vara misstänksamma mot bluff och desinformation.
4.1.1 Lärarens kompetens
Regeringen avser att presentera en proposition angående den nya
teknikens betydelse för lärarutbildningen, vilken Folkpartiet väntar med
högt intresse på. Satsningen på IT i skolan måste i hög utsträckning
inriktas på läraren. Det är en risk att lärare som själva saknar kunskaper i
användande av informationsteknik som instrument för källsökning inte
förmår handleda eleverna i hur informationsteknik ska användas i
modernt utredningsarbete. Alla lärare bör ha grundläggande kunskaper i
både hantering av datorer samt IT-pedagogik.
Skolans övergång till ett mer kunskapssökande arbetssätt än utlärande samt
den ökade användningen av datorer och Internet i skolan ställer krav på
bättre uppföljning av den pedagogiska utvecklingen. Vilka effekter har detta
fått på elevernas inlärning? Lärarhögskolan måste i högre grad satsa på att
utbilda lärare i IT-användning, både i grundutbildning och vidareutbildning.
IT-kompetens måste bli ett grundläggande krav för examen från Lärarhög-
skolan.
4.1.2 IT i skolan (ITiS)
Under 1999 igångsattes det nationella IT-programmet IT i skolan, ItiS.
Programmet är brett och innehåller en kompetensutveckling av 60 000
lärare, bidrag till förbättring av skolornas tillgänglighet till Internet,
insatser för elever med funktionshinder etc. Folkpartiet liberalerna har
förhoppningar om att satsningen är ett steg i rätt riktning för att skolan
ska kunna ge eleverna redskap att använda IT som kunskapssökande
arbetsmetod. Förutom resurser till mer teknik och kvalitativa
pedagogiska verktyg vill Folkpartiet påpeka vikten av att utbilda personal
och tillföra resurser för att sköta om underhållet av datorer i skolan. Det
finns alltid en risk att - sedan materiella satsningar på maskiner gjorts -
dessa inte underhålls på grund av resursbrist eller brist på kompetens
bland personalen.
4.2 Brist på utbildad arbetskraft
Det råder en skriande brist på kvalificerad utbildad arbetskraft i
näringslivet, både civilingenjörer och andra IT-inriktade yrken. Detta
gäller såväl IT-företag som andra tekniska branscher. Vi har en stor
tillväxt i tekniska branscher men få som kan arbeta. Tillväxten och
efterfrågan är kraftigare än antalet utbildade människor. Det finns också
stora demografiska problem med en arbetsför befolkning som minskar
relativt den äldre. Ett annat problem är att alltför få söker sig till tekniska
utbildningar. Vi utbildar procentuellt betydligt färre ingenjörer än vad
många av våra konkurrentländer gör.
Bristen finns emellertid redan på grundskolenivå. Alldeles för få elever
söker sig till tekniska utbildningar. 17 000 människor går ut från teknisk eller
naturvetenskaplig utbildning på gymnasiet i Sverige. Samtidigt finns det 21
000 platser på universitet och högskolor som kräver natur- eller teknisk
gymnasiekompetens. Man kan förvisso läsa sig till tillräcklig kompetens
även på samhällsprogrammet, beroende av ämnesval, samt förstås komplette-
ra i efterhand, men det säger lite om hur många som kan tänka sig vara
intresserade av teknisk högskoleutbildning.
4.2.1 IT - kvinnlig framtidsbransch
De nya IT-företagen är ännu mer mansdominerade än de gamla
börsbolagen. Hela 96 procent av styrelseledamöterna i de färskaste IT-
företagen på börsen är män. Företagsledningarna har 94 procent män.
Den svaga kvinnorepresentationen bottnar säkerligen i att kvinnor utgör
endast ca 20 procent av de anställda i IT-företagen, och sannolikt är det
män som ligger bakom entreprenörskapet och startandet av företagen.
Detta i sin tur bottnar säkerligen i att det utbildas betydligt färre kvinnor i
IT-relaterade utbildningar. Andelen kvinnor med utbildning inom
elektronik och data har sjunkit från 26 till 19 procent under 90-talet.
Antalet kvinnor har däremot inte minskat utan männen på IT-utbildningar
har blivit fler. Att männen blir fler är givetvis mycket bra. Insatser för att
få
fler, och framför allt fler kvinnor, att söka tekniska systemvetenskapliga
utbildningar på universitet är viktiga, men ännu viktigare är det att stimulera
fler grundskoleelever, i synnerhet flickor, att välja naturorienterade och
tekniska gymnasieprogram, så att det finns fler människor som kan komma i
fråga att läsa tekniska och systemvetenskapliga kurser på universitetet.
Lärare och syokonsulenter på både grund- och gymnasieskolor måste ta ett
större grepp om att stimulera flickor till tekniska utbildningar.
Det är därför givetvis avgörande att skolan har en teknikkunnig och IT-
engagerad personalkår, att varje undervisande lärare i tekniska och
naturvetenskapliga utbildningar verkligen har en ämneskunskap som kan
mäta sig med kunskapen hos dem som arbetar i tekniska branscher. Detta är
förstås långt ifrån dagens verklighet. Läraryrket är inte det minsta attraktivt
idag och Folkpartiet liberalerna vill hänvisa till andra motioner med förslag
syftande till att höja läraryrkets status och att lärares professionalism stärks
och erkänns.
Kvinnor borde vara vinnarna i informationssamhället där humankapitalet
blir viktigare än muskelkraft. En förutsättning för fortsatt hög tillväxt inom
Sveriges IT-sektor är också att all möjlig kompetent arbetskraft används.
4.2.2 IT-utbilda vuxna
Det är också mycket viktigt att ta tillvara de människor som redan finns
på arbetsmarknaden genom rikt utbud av vidareutbildningar.
Utbildningar behövs förstås även på lägre nivå än högskoleingenjörer.
Arbetsmarknadsutbildningen har därför en mycket viktig funktion att
fylla i att öka IT-kompetensen generellt. Det finns också en del privata
utbildningsanordnare som ger både vidareutbildning på datakörkortsnivå
samt på en högre spetskompetensnivå för arbetssökande eller människor i
arbete som behöver kvalificera sig inom IT. Fler IT-kvalificerade
människor på lägre nivå gör också att högre utbildade kan förkovra sig i
det de är bra i och utveckla sina områden. Fler sådana utbildningar
kommer att bli absolut nödvändigt i framtiden.
Utbildningar inom projektet SwIt, som IT-företagen gjort med statlig
finansiering, har skräddarsytts efter förtagens behov. Man har snabbt kunnat
utbilda människor i kortare utbildningar för att fylla ut luckor där det är akut
brist. Dessa typer av utbildningsmöjligheter är mycket viktiga för att lösa
flaskhalsar och för att människor i vuxen ålder ska vara attraktiva på
arbetsmarknaden. Sådana utbildningssatsningar kommer att behövas i
framtiden. SwIt-programmet är nu avslutat och det kan bli angeläget att
liknande IT-utbildningar startas i samarbete med näringslivet som komple-
ment till arbetsmarknadsutbildningen.
4.2.3 Inför kompetenskonton
Det är också mycket viktigt att underlätta ekonomiskt för människor att
själva ta initiativ till vidarestudier i vuxen ålder. Folkpartiet liberalerna
vill bland annat införa ett nytt system med s k individuella
utbildningskonton för att göra det lättare till vidareutbildning under den
yrkesverksamma tiden. En anställd måste få möjlighet även till
utbildning som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som
personalutbildning. Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall
därför kunna breddas till ett "pensions- och utvecklingssparande", där
individer får göra skattebefriade avsättningar, som senare kan användas
för att bekosta studier. Därför föreslår vi att det ska bli möjligt för
människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det
allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning.
4.2.4 Utnyttja den outnyttjade arbetskraften
Sverige är ett land som är mycket dåligt på att ta tillvara inflyttade
personers kompetens. Sverige har det största arbetslöshetsgapet mellan
infödda och utomeuropeiska invandrare av alla jämförbara
industriländer. Många välutbildade invandrare får aldrig chansen att
jobba med det de är utbildade till.
Man kan finna fler olika orsaker till detta, tror vi. Det handlar dels om
fördomar gentemot invandrare, eller kanske mot människor med utländskt
klingande namn, dels handlar det om en icke flexibel arbetsmarknad och
arbetsrättslig lagstiftning som skapar trygghet för dem som redan har jobb,
men stänger andra ute. Det handlar också om en mycket dåligt fungerande
arbetsförmedling som har slussat in människor som kommit hit i ett
passiviserat, bidragsfinansierat utanförskap, i stället för att ge dem egna
verktyg för att ta sig in på arbetsmarknaden. Sannolikt finns också problem
med att utländska examina inte översätts.
Större företag och myndigheter skulle kunna visa ett mer energiskt intresse
för någon form av positiva åtgärder för att få anställda med utländsk
härkomst. En större arbetsgivare som vidtar konkreta åtgärder för att få in
människor med utländsk härkomst i verksamheten skapar positiva förebilder
och angriper själva grunden för främlingsfientliga värderingar i arbetslivet,
t ex genom olika traineeprogram eller etniska jämställdhetsplaner, eller
utbildningsplaner för de invandrare som redan är anställda men behöver
förbättra sin kompetens i svenska.
Förutom att nytillkomna invandrare bör erbjudas intensiva kurser i
svenska, bör invandrare som har jobb eller någon form av praktik i arbets-
livet få möjlighet till deltidsstudier i svenska och andra studier med anknyt-
ning till det egna arbetet. Undervisningen bör ha en tydlig inriktning på
arbetslivet och på de olika yrkenas specialiserade språkbruk. Kombination av
arbete och studier och större inblandning från näringslivet i språkunder-
visningen är ett sätt att göra kurserna mer anpassade till arbetslivets krav.
Reglerna för sfi-undervisningen behöver anpassas till detta.
Ett annat stort problem är att invandrare som har lång akademisk
utbildning har svårt att i Sverige att få utbildningen översatt. Det måste
skapas rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall räknas i
Sverige.
Sverige måste också bli bättre på att stimulera utländska studenter att
komma till Sverige. Vi har tämligen många från andra länder som genomgår
forskarutbildning här men alltför få gör sin grundutbildning i Sverige.
Möjligheterna är egentligen goda, inte minst genom EU-medlemskapet.
Samtidigt är emellertid Sverige ett litet språkområde, vilket är en nackdel.
Därför borde fler kurser ges på andra språk än svenska och textböcker på
andra språk än svenska och engelska användas. Det skulle motivera
utländska studenter att söka sig hit och ge svenska studenter bättre förut-
sättningar för studier utomlands.
5 Användning av IT
5.1 Yttrandefrihet på nätet
Folkpartiet liberalerna anser att datoriserad och annan behandling av
personuppgifter bör jämställas. Datorer används numera i så vidsträckt
omfattning att ett förbud att meddela åsikter och tankar med hjälp av
datorer i praktiken blir nära nog jämställt med ett totalt förbud att
meddela åsikter och tankar. Det är därför inte rimligt att yttrandefriheten
skall inskränkas mer när datorer används.
Tvärtom anser Folkpartiet att datorer, speciellt genom Internet, har medfört
en vidgad möjlighet för fler människor att utnyttja sin yttrandefrihet. Detta
anser vi är något som bör skyddas och inte hindras genom speciallagstiftning
för Internet. Så långt möjligt ska man sträva efter att samma regler gäller för
yttrandefriheten i Internet som i andra medier.
I propositionen Personlighetens överföringsregler 1999/2000:11 föreslog
regeringen ett slopande av förbudet för överföring av personuppgifter till
tredje land som har adekvat nivå för skydd av personuppgifter samt att ringa
överträdelser av PUL:s straffbestämmelser skall undantas från straff.
Folkpartiet liberalerna ställde sig i princip bakom de förändringar som
föreslås av regeringen, men vi anser att detta bara är ett första litet steg
till en
övergång till ett mer modernt regelverk där den s.k. hanteringsmodellen
ersätts av en s.k. missbruksmodell.
Folkpartiet liberalerna har redan från början haft stora invändningar mot
PUL i dess nuvarande form. Vi förespråkade att de bestämmelser som avser
samtycke vid namns nämnande borde avskaffas. Redan vid riksdags-
behandlingen våren 1998 krävde Folkpartiet att regeringen skulle få i upp-
drag att ta initiativ till att det inom EU inleddes ett arbete med att ta fram
en
missbruksmodell, dvs principen som ska råda är att allt är tillåtet, utom det
som är förbjudet, och inte tvärtom som i dagens PUL.
Folkpartiet liberalerna ville också ge regeringen i uppdrag att ta initiativ
till en ändring av direktivet så att inga tveksamheter skulle kvarstå när det
gäller direktivets förenlighet med vår svenska offentlighetprincip. Tyvärr
delades inte vår uppfattning då av en riksdagsmajoritet. Vi vidhöll denna
uppfattning som sedan vann riksdagens stöd ett år senare. Men inget synes ha
hänt. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att omgående inom EU ta initiativ
till att ett arbete på ett modernt direktiv snarast kommer till stånd. Ett nytt
direktiv som har sin utgångspunkt i en missbruksmodell och inte en
hanteringsmodell, som det nuvarande direktivet. Enligt vår uppfattning skall
det inte vara någon skillnad på behandlingen av yttranden på Internet och
yttranden i andra medier.
Folkpartiet liberalerna hade således tidigt allvarliga invändningar mot
PUL. Redan förra hösten kunde vi konstatera att vi borde varit ännu mer
kritiska. I förra höstens riksdagsmotion om informationstekniken konstate-
rade vi att lagen i sin nuvarande utformning kommer att utgöra ett hot mot
den svenska yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Vi förespråkade att,
i avvaktan på ett nytt EU-direktiv, de bestämmelser i PUL som avser
samtycke vid namns nämnande borde avskaffas. De bestämmelser vi avsåg
gällde alla de som i lagen som inte kallas för känsliga personuppgifter.
På förslag av konstitutionsutskottet gav riksdagen i våras ett tillkänna-
givande till regeringen om att en översyn av PUL borde komma till stånd.
Syftet skall vara att så långt som det går inom ramen för nuvarande direktiv
åstadkomma ändringar som inriktar lagen mot missbruk av personuppgifter.
Vi har tidigare ifrågasatt om PUL inte går längre än vad direktivet anger.
Denna uppfattning har stöd från bl.a. finska regeringstjänstemän. Av
Datainspektionens rapport till regeringen, Personuppgifter på Internet, kan
man läsa när det gäller 33 § att förbudet är mera absolut utformat än
direktivets bestämmelser. Enligt en uppgift i TCO-tidningen (nr 1/1999)
framhåller chefen för den tyska motsvarigheten till Datainspektionen
Joachim Jacob att det skulle vara oss helt främmande att förbjuda namn på
Internet. Det strider mot yttrandefriheten. Enligt vår uppfattning måste
regeringen skyndsamt göra en översyn av personuppgiftslagen (PUL) i syfte
att noga analysera om lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
direktivet anger. I detta arbete bör andra länders genomförande av direktivet
noga studeras.
I backspegeln kan konstateras att EU tyvärr antagit ett mycket olyckligt
direktiv som satt igång arbetet med PUL. Sverige är ju skyldigt att
implementera direktiv som kommer från EU. Men det här direktivet berör
fundamentala frågor, där svensk grundlag står emot europarätten. Folkpartiet
liberalerna anser att Sverige bör hävda sin egen uppfattning när det gäller
grundlagsskyddad yttrande- och informationsfrihet.
Om mot förmodan EU skulle beivra den nya svenska PUL i EG-
domstolen, ser vi det enbart som en fördel att EG-domstolen prövar om
direktivet om personuppgiftsskydd verkligen är förenligt med yttrande- och
informationsfriheten.
5.2 Massmedia och IT
Det är uppenbart att traditionella massmedier som press, radio och tv får
komplement via IT. De flesta dagstidningar finns också på nätet, liksom
radiostationer och TV-kanaler. I vissa fall är det Internetverksamheten
som står för den lönsamma sidan av medieverksamheten, som till
exempel i Aftonbladets fall.
Vilken effekt får IT på medierna? IT gör publicering snabbare och kan
teoretiskt göra att nyheter läggs ut utan erforderlig källkontroll. Det finns
givetvis också risk att tillämpningen av de pressetiska reglerna till exempel
vad gäller publicering av personuppgifter kommer att förändras när en
konkurrents nättidning finns på bara ett musklicks avstånd. Internationali-
seringen gör att de pressetiska reglerna kan börja ifrågasättas.
Journalistkåren har en lång tradition av självsanering vad gäller yrkesetiska
regler och etik. Dessutom finns granskning av "god publicistisk sed" av
Pressens opinionsnämnd samt Allmänhetens pressombudsman.
Vi anser att det är naturligt och önskvärt att medierna fortsätter med en
seriös och ambitiös diskussion både internt och offentligt om pressetiken
också på nätet. Vi välkomnar att de pressetiska reglerna från 1 april i år
också gäller nättidningar.
5.3 Bättre konsumentstöd på IT-området - Nätverket
Informationstekniken och framför allt Internet innebär nya utmaningar
för konsumenterna. Det finns en rad konsumentfrågor av utpräglad IT-
karaktär, till exempel spamming (oönskade e-brev), mejlbombning,
upphovsrätten på nätet och regler för e-handel, som ingen offentlig
myndighet idag tar helhetsgrepp på. Post- och telestyrelsen, IT-
kommissionen, Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket
och andra myndigheter sköter olika delar.
Det finns, anser Folkpartiet, ett behov av en speciell servicemyndighet för
IT-frågor. Denna skulle i första hand svara på frågor och ge service. En
jämförelse kan vara Regeringskansliets EU-information inför EU-inträdet.
En sådan ny myndighet, Nätverket, bör inrättas och ges en sammanhållen
och servicebetonad roll gentemot konsumenten av IT, privata användare,
organisationer, företag och myndigheter. Nätverkets uppgift bör vara tids-
begränsad och verksamheten bör senare kunna uppgå i Konsumentverkets
regi och där förstärka verkets IT-kompetens.
5.4 Förbättrad e-handel
Det har under de senaste åren blivit allt vanligare med elektronisk handel
över Internet. Färska rapporter visar ändå att utvecklingen hämmats
något och inte fått den utveckling som man väntat. Framför allt har det
inte blivit någon riktig succé för privatpersoner.
Att privatpersoner aktar sig för att handla över nätet har sannolikt en
förklaring i att människor inte litar på att köpet går rätt till. Ofta fungerar
det
nämligen inte som det ska. Tre funktioner som absolut måste fungera för att
ett köp ska fullbordas. Det första är att köpet avtalas och att kunden alltså
lyckas med att beställa varan över nätet. Det andra är att köparen får varan
levererad. Det tredje att kunden lyckas genomföra betalningen. Inte ofta
fallerar någon av dessa tre saker.
För att konsumenten ska kunna känna sig säker på att e-handel fungerar
bör Konsumentverket (eller ett IT-nätverk enligt ovan) få i uppdrag att se
över funktionerna hos företagens e-handelsfunktioner, stimulera till en bättre
näthandelsetik och, om möjligt, utarbeta ett certifieringssystem för e-
handelsföretag.
5.5 Medborgaren i fokus
Vår liberala utgångspunkt för tillgänglighet är att så många som möjligt
ska kunna utnyttja IT-tjänster som Internet. Regeringen har i sin
proposition benämnt avdelningen om utbyggnad av teknisk infrastruktur
med rubriken Tillgänglighet. Som nämnts tidigare i motionen vill vi
erinra om att det för många låginkomsttagare av ekonomiska skäl inte
ens är aktuellt att köpa in datorutrustning till hemmet. För dem har inte
tillgängligheten ökat i och med att det finns en kabel indragen i huset. En
framgångsrik fördelningspolitik för att ge alla tillgänglighet är att tillse
att det finns tillgång till dator och Internetuppkoppling på landets
bibliotek, medborgarkontor, skolor och liknande.
En mängd analyser pekar i nuläget på behovet av åtgärder för att motivera
medborgare till högre politisk aktivitet. Det ointresse som ofta noteras när
man frågar personer om de deltar i de etablerade politiska organisationernas
sammankomster och möten bör dock inte tolkas som ointresse för politik
som sådan. Tvärtom finns många tecken som tyder på att människor är
mycket engagerade i politiska frågor. EU, biståndet, skolan, vården,
skatterna, regleringarna, jämställdheten - det är lätt att få personliga samtal
till stånd om behovet av olika typer av både nysyn och insyn. Också
formerna för denna nysyn är ofta starkt engagerande.
Men både vårt representativa demokratiska system och de etablerade
organisationerna måste våga bjuda till, och öppna sig. Annars är risken stor
att gapet mellan verkligheten och detta system, med sina organisationer, ökar
än mer.
Ny teknik bör inbjuda och underlätta för medborgaren till en mer aktiv
position i det politiska deltagandet. Detta deltagande befinner sig i
informations- och kommunikationssamhället närmare medborgaren än
tidigare. Den representativa form som vi hittills har byggt vårt demokratiska
deltagande på behöver kompletteras och anpassas till nya villkor, så att detta
representativa system fungerar bättre.
Demokratiutredningen har haft att analysera huruvida bruket av
informationsteknik kan förändra de politiska formerna. I sitt slutbetänkande
(SOU 2000:1) för utredningen resonemang om otillräcklig tillgänglighet och
spridning av IT, om demokratiska trösklar som behöver överbryggas, säker-
hetsproblem m m. Utredningen tar skydd bakom det faktum att spridningen
av IT ännu inte är fullständig, så att alla medborgare står i kontakt med
varandra via Internet. Med den takt som denna teknik för närvarande
expanderar, är det emellertid sannolikt att inom inte lång tid alla medborgare
på något sätt når nätet. Redan är mer än halva svenska befolkningen
ansluten. Förutsatt denna expansion kan olika typer av demokratisk utveck-
ling tänkas. I fokus för dessa befinner sig olika former för det demokratiska
samrådet, deliberationen. Härförutom kan effektivare metoder för
inhämtande av medborgerliga uppfattningar prövas. Utredningen är här
försiktig, och nöjer sig med att förorda försök med nätbaserat röstande i
någon kommun eller i någon skola. Dessutom anger man att fem forsknings-
program måtte startas.
IT-propositionen (1999/2000:86) är mer offensiv. Man utgår inledningsvis
från att det saknas kunskaper inom området IT och demokrati. Folkstyret är
ett område som inte har utvecklats med hjälp av IT. Erfarenhet saknas. Man
förordar praktiska försök i olika typer av boendemiljöer för att med IT-stöd
öka medborgarnas insyn och delaktighet i demokratiska beslutsprocesser.
Propositionen talar om försök i relativt stor skala, under en längre tidsrymd,
med ett brett spektrum av möjligheter, och med medborgarna i centrum.
Regeringen avser inleda ett utvecklingsarbete om IT och demokrati i ett antal
pilotkommuner. Man hänvisar också till en nytillsatt kommitté som skall
analysera begreppet medborgarpaneler.
Även IT-propositionen betonar, med rätta, vikten av att tillgång till
infrastruktur gäller alla medborgare. Då syftar man inte bara på teknik. Både
nät och grundläggande samhällsinformation måste på ett demokratiskt
acceptabelt sätt nå alla.
Folkpartiet liberalerna har tidigare i flera sammanhang påpekat vikten av
att med ökad effektivitet sprida samhällsinformation till medborgarna, såväl
via medborgarkontor som via nätet. Tjänster som Sverige Direkt och
Samhällsguiden fyller viktiga funktioner. Dessa informationstjänster behöver
också, med utvidgade sökmöjligheter, kunna tillhandahållas på olika språk,
för att underlätta tillgänglighet för personer med annan språkbakgrund än
svenska.
Folkpartiet liberalerna önskar, med dessa utgångspunkter, medverka till att
med nya metoder och redskap vidareutveckla vårt representativa
demokratiska system. I detta sammanhang och vid detta tillfälle önskar vi
särskilt ta upp de frågor som berör medborgarnas deltagande i det
demokratiska beslutsfattandet.
Det är tänkbart att se det representativa och det mer direkta politiska
medborgardeltagandet som var sin ändpunkt på en skala. Det är viktigt att se
denna skala som kontinuerlig, den har ingalunda enbart ändpunkter. Denna
skala kan avbilda medborgarnas kontakt med de politiska besluten. Vi
befinner oss i nuläget i en position som kännetecknas av en hög grad av
representativitet. I informations- och kommunikationssamhället vänjer sig
emellertid medborgaren allt tydligare vid ett mer direkt inflytande än
tidigare. Särskilt uppenbart är detta för konsumtionen av varor och tjänster.
Den elektroniska handeln ger konsumenten makt att jämföra och ta ställning
som mycket mer välinformerad än tidigare. Konsumenten är mer kunnig och
önskar utnyttja sin kunskap. Makten över konsumtionen har förskjutits ett
stycke i konsumentens riktning.
Denna förskjutning kommer att äga rum också på det politiska fältet.
Demokratiskt inflytande kommer att flyttas närmare medborgaren. Detta
innebär att vår nuvarande representativa demokratiska form behöver
kompletteras av nya former för samråd och medborgarinflytande.
Informationssamhället med sina politiskt aktiva medborgare ger möjlighet
till mer direkt politiskt deltagande i vissa, men inte alla, politiska samman-
hang.
Mer medborgarinflytande i vissa typer av frågor innebär naturligtvis inte
att vårt nuvarande representativa politiska system överges. Tvärtom görs det
mer stabilt när det bygger på mer tydligt deltagande och samråd medborgar-
na emellan.
Det är möjligt att definiera vissa övergripande frågor, ofta med krav på
komplicerad kunskapsbakgrund, som valda politiker har att behandla, och
vissa andra, företrädesvis mer lokala, som är av den arten att medborgarna
själva har både vilja och möjlighet att där delta i beslutsfattandet.
De lokala medborgarfrågorna kan företrädesvis vara frågor där det ideolo-
giska innehållet är tydligt. Människor har olika ideologiska intressen, och de
politiska besluten måste ges möjlighet spegla detta även i nya beslutsformer.
5.5.1 Inför medborgarpaneler
Informationssamhället erbjuder nya former för medborgarinflytande. På
Internet kan nya och flexibla organisationer förhållandevis enkelt skapas
och underhållas. Det har på senare år utomlands gjorts försök med olika
typer av sådan organisation. Medborgarpaneler, citizen juries, nätgrupper
och elektroniska studiecirklar är exempel på detta. Sådana försök har inte
på detta sätt kunnat genomföras utan tillgång till dagens informations-
och kommunikationsteknik.
I medborgarpaneler kan beslutande ställningstaganden prövas i vissa typer
av frågor. I sådana medborgarpaneler kan många medborgare få uppleva
tillfredsställelsen av att delta i lokala beslut som berör dem. Samtidigt
kvarstår beslutsfattandet i vårt representativa system för de övergripande
besluten. Elektroniska studiecirklar är en modell för sådant medborgar-
samråd som är en förutsättning för att välgrundade beslut senare ska kunna
fattas.
Ansvarsfrågorna behöver i dessa sammanhang preciseras i form av delege-
rat ramansvar.
Med denna komplettering av dagens demokratiska beslutsfattande kan vårt
nuvarande representativa system förstärkas, och dagens medborgerliga
ointresse för aktivitet via de politiska organisationerna motverkas. Vi
välkomnar de utvidgade försök med IT-stödd medborgarinformation och
organiserade dialoger som propositionen förordar.
Folkpartiet liberalerna önskar komplettera dessa med projekt av praktiska
försök med medborgarpaneler i samverkan med nätbaserade studiecirklar, i
vilka paneler beslut tas i väl avgränsade typer av frågor.
6 Marksänd digital-TV
Regeringen redovisar i propositionen utbyggnaden av digital marksänd
TV. Regeringens bedömning är att det är för tidigt att uttala sig om den
framtida utbyggnadstakten eller hur länge sändningarna skall pågå
parallellt med både analog och digital teknik.
Statliga Teracoms digital-TV-satsning har hittills varit ett misslyckande.
Staten har genom sitt helägande i Teracom och dess monopolställning
utnyttjat möjligheten att godtyckligt välja vilka TV-bolag som ska få utnyttja
eterfrekvenserna i digital-TV. Det har nu visat sig att TV-tittarna inte varit
särskilt intresserade av möjligheten att utnyttja digital-TV. Man bör definitivt
överväga om det är ett bra användande av resurser att fortsätta utbyggnaden
av digital-TV-nätet till fler regioner och väga detta mot vad frekvens-
utrymmet alternativt kan upplåtas till.
Utrymmet i etern är begränsat. Olika användningsområden - till exempel
mobiltelefoni, markbunden digital-TV och trådlöst Internet - konkurrerar om
samma radiofrekvenser. Det är viktigt från ett samhällsekonomiskt perspek-
tiv att resurserna används där de gör störst nytta. Utbyggnaden av marksänd
digital-TV har inte prövats mot marknadens efterfrågan eller vägts mot
alternativ frekvensanvändning. Den statligt drivna utbyggnaden av marksänd
digital-TV riskerar att hindra mer angelägna användningsområden för de
tillgängliga frekvenserna. Ingen fortsatt utbyggnad av det digitala mark-TV-
nätet bör ske utan att det prövas om frekvensutrymmet har större värde i
något annat användningsområde. Det kan ske genom att tillgängliga
frekvenser bjuds ut på auktion där olika användare ställs mot varandra.
Folkpartiet liberalerna anser att det bör utredas hur de tillgängliga eter-
frekvenserna kan utnyttjas på mest optimala sätt.
7 Börsintroduktion av Telia
I propositionen står att regeringen kommer att lägga en proposition inne-
hållande ett förslag till bemyndigande till regeringen att minska statens
ägande i Telia. I propositionen 1999/2000:84 begär regeringen ett
bemyndigande om att sälja ut högst 49 procent av Telia.
Folkpartiet liberalernas avgörande invändning mot denna proposition
kommer att vara av ideologisk, principiell natur. Staten skall inte äga företag
annat än i undantagsfall. Staten skall inte ha den dubbla rollen som den som
sätter spelreglerna och som samtidigt agerar på marknaden. Domaren kan
inte samtidigt vara en spelare på planen.
Ett fortsatt statligt majoritetsägande är inte motiverat i detta fall. De skäl
som tidigare kunnat anföras för en statlig roll, på den gamla Televerkstiden,
att det handlade om ett tekniskt monopol, gäller inte längre. På detta område
såväl som andra har det varit möjligt att särskilja frågor som har att göra med
nätet och de fasta anläggningarna från frågan om de tjänster som är kundens
huvudintresse. Därmed finns det inte längre argument för att staten skall vara
inblandad i det som är utvecklingen av kundprodukter. Det intressanta på
detta område idag är utvecklingen av kundrelaterade produkter. Där finns
ingen roll för ett statligt monopol och därmed inte heller någon roll för staten
som ägare.
Staten har att dra upp riktlinjerna och ramarna för vad som är acceptabelt
genom lagar och förordningar, och samtidigt motverka monopol. Staten bör
därutöver inte ha någon roll som medaktör på marknaden, annat än i
speciella undantagsfall.
Det avgörande felet i regeringens avtalsförslag är att det statliga majori-
tetsägandet förutsätts kvarstå under överskådlig tid.
Vi kan i hög grad instämma i vad som sägs i propositionen om
utvecklingen av telekommunikationsmarknaden och om Telias framtida
inriktning. Den teknologiska utvecklingen, liberaliseringen av telemarknaden
samt globaliseringen ställer Telia inför omfattande utmaningar. Därför bör
Telia få ett privat ägande och börsintroduceras.
Regeringens förslag innebär dock att man enbart vill ha ett bemyndigande
att minska det statliga ägandet från 100 till 51 procent. I propositionen säger
regeringen endast: Regeringen avser att återkomma till riksdagen om en
ytterligare minskning av ägandet blir aktuell.
Ett kvardröjande statligt ägande kan utgöra en hämsko för Telia. Risken är
stor att företagets värde på börsen kommer att påverkas negativt av det
statliga ägandet: den så kallade politikerrabatten. Hanteringen av Telia-
Telenor-affären är en av de tydligast tänkbara demonstrationerna av vilka
problem statligt ägandet för med sig. Genom att hålla fast vid ett fortsatt
statligt ägande riskerar regeringen att förutsättningarna för Telia blir sämre
än vad de skulle kunna bli.
Den politik som nu istället är rimlig att föra efter regeringens misslyckande
med Telia-Telenor-affären är att minska ner det statliga ägandet till under 50
procent som ett tydligt steg i riktning mot att helt avveckla det statliga
ägandet. I vilken takt försäljningen av det statliga aktieägandet bör ske måste
bedömas med hänsynstagande till bl.a. utvecklingen på aktiemarknaden.
Därför bör regeringen ges ett tydligt bemyndigande att som ett första
etappmål inom 18 månader avveckla det statliga majoritetsägandet och inom
4 år helt avveckla det statliga ägandet av Telia.
8 Ändring i lagen om anställningsskydd
Regeringen har i propositionen föreslagit att turordningsreglerna i LAS
ändras så att enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats i sin bostad inte skall medföra att den arbetsplatsen utgör en
egen driftsenhet.
Turordningsreglerna bygger på principen först in sist ut och turordningen
fastställs för respektive driftsenhet. Om en arbetsgivare har flera drifts-
enheter på samma ort skall driftsenheterna på begäran av den lokala fack-
föreningen läggas samman till en turordningskrets. Driftsenhetsbegreppet
bygger på ett geografiskt synsätt. Det gäller i princip sådan del av företaget
som är belägen inom en och samma byggnad eller inom ett och samma
inhägnade område.
Regeringen menar att det geografiska synsättet som driftsenhetsbegreppet i
LAS bygger på kan leda till otillfredsställande konsekvenser för dem som
distansarbetar från hemmet. Folkpartiet liberalerna delar uppfattningen att
distansarbetares anställningsskydd bör tydliggöras och stärkas. Det är en
viktig social och arbetsrättslig insats att distansarbetare som arbetar inom
samma arbetsfält men gör det på distans ska ha precis samma rättsliga
anställningsskydd som sina kolleger. Denna brist på skydd kan annars leda
till att distansarbetande försvåras för den enskilde och därmed hindrar nya
arbetstillfällen. Folkpartiet liberalerna tillstyrker därför regeringens
förslag.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på oberoende revision av IT-säkerheten på
myndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör arbeta för att avveckla de
generella exportrestriktioner på krypteringsprodukter som finns i
Wassenaar-arrangemanget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förslaget om införandet av ett nationellt
infrastrukturprogram bör avslås,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stomnät för bredbandsnät,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för regionala transportnät,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för lokala transport- och accessnät,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattelättnader för bredbandsanslutning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av utbildad skolpersonal och resurser för
att klara av underhållet av datorer i skolan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om korta IT-utbildningar i samarbete med närings-
livet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förverkligande av prov med beslutsfattande med-
borgarpaneler baserade på demokratiska samråd i Internetbaserade
studiecirklar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om marksänd digital-TV.