med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla
Allmänt om propositionen och Centerpartiets
förslag
Det är välkommet att regeringen till sist fått fram en proposition om IT-
politiken, något som man hänvisat till under två års tid när krav ställts på
en mer aktiv politik i riksdagen. Dessvärre nödgas vi konstatera att pro-
positionen innehåller ytterligt få konkreta förslag, utan framförallt är en
viljeyttring från regeringens sida. De konkreta förslagen ska behandlas i
nya utredningar eller fortsatt beredning inom Regeringskansliet.
Regeringens IT-politik präglas av en för låg ambitionsnivå, vad avser att
ge förutsättningar för en snabb utbyggnad av bredbandsförbindelser i hela
landet, att motverka monopol och att utnyttja nätets potential för att stärka
yttrandefriheten och demokratin.
Rimligen borde regeringen ha förmått mer under en process som i vart fall
varat minst ett år. Är det några ord som kännetecknar propositionen är det
begrepp som "bereder", "utreder", "överväger" och "återkommer". En stor
del av de åtgärder som nämns i propositionen är vidare sådant som tidigare
beslutats av riksdagen.
Visst kan man ha förståelse för att förslag ska vara beredda när de kommer
till riksdagen, men frågan om vad regeringen gjort under de 18 månader man
talat om sin IT-proposition måste då ställas. Om man inte berett
propositionen under denna tid, vad talar då för att man kommer att få fram
fler konkreta förslag i framtiden?
Då de förslag Centerpartiet tidigare lagt fram inom området IT-politik,
främst i partimotionen "En digital allemansrätt" (1999/2000:T703, < http://www2.
riksdagen.se/debatt/9900/motioner/1999-00.nsf/motion/T703 > ) och i
motionen med anledning av den uppbrutna fusionen Telia-Telenor
(1999/2000:N21, < http://www2.riksdagen.se/debatt/9900/motioner/1999-00.nsf/
motion/N21 > ) ännu inte har behandlats av riksdagen, utan kommer att
behandlas i samband med propositionen, avstår vi från att i denna motion
upprepa förslagen.
Även om infrastrukturen just nu framstår som en huvuduppgift för staten
att hantera, då det är en förutsättning för att många åtgärder inom andra
områden ska få avsedd effekt, finns det andra uppgifter. En självklar, högt
prioriterad, uppgift måste vara att ständigt följa IT-utvecklingen i Sverige, i
avsikt att förhindra att nya klyftor uppstår. Det måste innefatta såväl snabb
som adekvat statistik över t.ex. datorpenetration i hushåll efter inkomst, IT-
användning efter kön och ålder m.m. Det måste också innebära en hög
beredskap att sätta in åtgärder för att motverka att vissa grupper ställs
utanför
utvecklingen, liksom att öka tillgängligheten för människor som av olika skäl
har svårt att tillgodogöra sig skriftlig information på svenska. Det kan handla
t.ex. om ett aktivt arbete för att tillgängliggöra information på invandrar-
språk, att skapa tekniska möjligheter för äldre att utnyttja talsyntes och
mycket annat.
Enligt Centerpartiets uppfattning behövs mycket snart en ny IT-proposi-
tion, med konkreta förslag och tydliga åtaganden om att tillgången till snabba
Internetförbindelser ska komma alla till del. Dessförinnan saknas egentlig
anledning för riksdagen att behandla en proposition som framförallt består av
vaga ambitioner och allmänt resonerande kring frågan. Regeringen bör
därför få i uppdrag att återkomma med en ny proposition med den inriktning
som skisserats ovan samt i de nämnda motionerna av Centerpartiet.
På väg mot informationssamhället?
Visserligen har människor i alla tider sagt att det är en ny och annorlunda
tid. Ändå förefaller det att vara ett riktigt sätt att beskriva den tid vi just
nu befinner oss i, med mycket stora förändringar i vår omvärld på bara
några få år, som nu också verkar leda till en förändring av sociala
mönster och det sätt samhället fungerar på.
Globaliseringen har, både som kulturell och som ekonomisk process,
kommit att beskära enskilda länders handlingsutrymme, men också gett nya
möjligheter för starka och dynamiska regioner att konkurrera globalt.
Samtidigt som globalisering i ett avseende har inneburit kulturell likriktning,
har den bidragit till ett mer mångfacetterat kulturutbud och nya spännande
brytningar mellan olika traditioner.
I nära samband med globaliseringen har individualiseirngen av våra sätt att
leva och våra värderingar växt fram. Människor nöjer sig inte längre med
standardiserade lösningar, utan vill själva, efter eget huvud, inrätta sina liv
och formulera sina livsprojekt.
Tekniken har varit drivande för denna utveckling, likaväl som den erbjuder
unika verktyg för att uppnå individuella mål. Genom att erbjuda större frihet
i arbete och boende, genom att förenkla rutinartat arbete och genom att
underlätta kommunikation mellan människor, lägger den grunden för ett
samhälle där människor får större utrymme och där människors kunskaper är
grunden för ekonomisk tillväxt och välstånd.
Många föredrar att beskriva den förändring vi nu ser som inträdet i "den
nya ekonomin", byggd på nätverk och försumbara transaktionskostnader.
Kanske är det bättre att beskriva den som ett helt nätverkssamhälle, där
datorerna och nätverken blir verktyg för att underlätta vardagen, genom att
möjliggöra en användarcentrerad utveckling.
Traditionellt har olika samhällstyper betecknats genom vad som är den
ekonomiska basen. Utan tvekan kommer denna bas att inom kort vara
kunskap. I många branscher är det redan så. Beteckningen "kunskaps-
samhället" borde därmed vara en bättre benämning på det samhälle vi
ser. Man kan också tänka sig "nätverkssamhället" eller, för all del,
"relationssamhället". Valet av ord är givetvis inte någon avgörande fråga
vare sig för Sveriges framgångar i detta samhälle eller för den förda
politiken.
Vad som är mer oroande är det statiska synsätt propositionen ger uttryck
för, då det konstateras att målet "informationssamhälle för alla" innebär en
"bred IT-kompetens i samhället och ett starkt förtroende för användandet av
denna teknik". I Centerpartiets uppfattning om kunskapssamhället ligger
något mer, nämligen att IT används för att ta tillvara människors kunskaper
och kreativitet, och därmed för att förändra strukturer och funktionssätt i
samhälle och näringsliv.
Det må vara så att det låter något vagt, men det fångar mer än en statisk
bild av att "informationssamhället" bara skulle innebära att alla har
kunskaper om IT och att det används för rutinärenden. Vi tror att IT kommer
att transformera samhället på ett mer långtgående sätt. Det innebär vidare att
IT-politiken inte kan avgränsas till just IT, utan måste t.ex. innebära en
mycket stark fokusering på goda grundkunskaper, inte om IT, utan
allmänbildning, som gör att människor kan delta som medborgare i ett sådant
samhälle.
Det IT-politiska målet borde därför formuleras som att "Sverige som första
land ska bli ett kunskapssamhälle för alla." Detta bör uppnås genom en IT-
politik som berör samhällets alla sektorer. Detta bör ges regeringen till
känna.
IT-politikens inriktning
I huvudsak är det lätt att ställa sig bakom den inriktning regeringen
ställer upp för IT-politiken. Man kan i och för sig ställa frågan hur dessa
mål ska uppnås i ljuset av det fåtal konkreta förslag som finns till beslut.
Centerpartiet menar däremot att målet är för lågt ställt vad avser regional
utveckling. Precis som regeringen konstaterar, så bedömdes för bara några år
sedan IT-infrastrukturen som tillräcklig. I dag vet vi att den bedömningen var
fel. I någon mening kan säkert sägas även i dag att vi har en "bra" IT-
infrastruktur i stora delar av landet. Än mer blir detta naturligtvis fallet i
takt
med att infrastrukturen byggs ut. Dessvärre innebär en sådan formulering
inga garantier för likvärdighet. Stora delar av landet riskerar att, med ett för
lågt ställt mål, bli utan en "bättre" IT-infrastruktur. Vägledande för IT-
politiken vad avser regional utveckling bör således vara att "bidra till att
skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en bra och likvärdig IT-
infrastruktur". Detta bör ges regeringen till känna.
Produktivitetsutveckling inom tjänstesektorn
Genom möjligheten att snabbt distribuera information, samordna insatser
och att uppmuntra användarcentrerad utbildning och
kunskapsinhämtning har IT som få andra verktyg en potential att bidra
till ökad produktivitet inom hela tjänstesektorn.
Erfarenhetsmässigt vet vi att självständighet i yrkesrollen bidrar till större
välbefinnande och bättre upplevelse av arbetsmiljön. Detta har exempelvis
varit fallet där man tillämpat en mer flexibel schemaläggning. På samma sätt
kan informationssystem i äldreomsorgen bidra till effektivare användning av
tid och resurser, bland annat genom att delegera ansvar till de enskilda
medarbetarna och minska centralstyrningen.
Centerpartiet har i motion 1999/2000:So236 Utveckling av ett nationellt
hälsonät behandlat frågan. Vi nödgas nu konstatera att regeringen möjligen
inser något av potentialen, men att det kraftfulla agerande som behövs
förefaller utebli.
IT för större öppenhet
Genom propositionen föreslås en precisering av de för staten prioriterade
uppgifterna. Bland annat menar regeringen att det som tidigare beskrivits
som rättsordningen numera ska handla om tilliten till IT. Detta är, enligt
Centerpartiets uppfattning, en otillräcklig och onödig inskränkning av
statens prioriterade uppgifter.
Självfallet är tillit viktigt, men den "precisering" detta innebär betyder
också att andra, för utvecklingen avgörande frågor, nedprioriteras i den stat-
liga politiken. Det viktigaste exemplet på detta är öppenhet och yttrande-
frihet, som är nog så viktiga för att IT ska kunna bli ett verktyg för fördjupad
demokrati och bredare debatt. Inom detta område har regeringen ingen orsak
att fram till nu vara nöjd med utvecklingen.
I propositionen nämns inte personuppgiftslagen som, genom sin oklarhet
och utrymme för godtycklighet i tillämpningen, redan blivit till ett effektivt
hinder för såväl öppenhet som yttrandefrihet. Centerpartiet har upprepade
gånger varnat för följderna av lagstiftningen och krävt längre gående
förändringar än de som gjorts. Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt
att regeringen nöjer sig med att summariskt konstatera: "Vad avser rättsliga
regler har integritetsskyddet stärkts vid behandling av personuppgifter inom
telekommunikationsområdet samt vid datakommunikation."
Regeringens oförbätterliga hållning i frågan om personuppgiftslagen
öppnar för att ifrågasätta uppriktigheten i ambitionen att IT ska bli ett
verktyg för att stärka demokratin. Det borde därför rimligen vara en
prioriterad uppgift för staten att se över lagar och förordningar i syfte att
bidra till ökad yttrandefrihet och offentlighet i kunskapssamhället. Detta bör
ges regeringen till känna.
Tillgänglighet genom att forma teknik, inte
människor
Regeringen uttrycker i propositionen en vällovlig ambition att ge
människor kunskap om IT. Det är emellertid lätt att få intrycket att man
med "IT" menar gamla hederliga datorer och Internetaccess. Vi ser redan
nu en mycket snabb utveckling mot allt fler integrerade tjänster och
tjänster som maskiner sköter utan mänsklig inblandning (machines that
talk).
Bland annat genom det mycket förtjänstfulla arbete som utförts vid
centrum för rehabiliteringsteknik i Lund, har vi sett hur IT kan göras till-
gängligt för funktionshindrade, genom anpassning av tekniken och utveck-
ling av lättanvända gränssnitt. På motsvarande sätt krävs insatser för att
hantera den oro många människor, bland annat äldre, känner inför en allt mer
teknisk omgivning, där allt fler tjänster ska utföras med datorns hjälp.
Interaktionsdesign är ett fält som på senare år rönt allt mer uppmärk-
samhet, genom de studier som gjorts av hur användare faktiskt förhåller sig
till och använder tekniska hjälpmedel. Genom olika typer av nätverk försöker
dator- och programtillverkare att finna standarder för att skapa likartade
gränssnitt till många olika funktioner.
För var och en som t.ex. försökt utnyttja offentliga tjänster via Internet i
Sverige är det lätt att konstatera att denna samordning inte kommit särskilt
långt, ens inom den offentliga sektorn. Här finns för hela den offentliga
sektorn en viktig uppgift i att vara föregångare i utvecklingen av användar-
vänliga gränssnitt. Detta bör också innefatta prioritering av ekonomiska
resurser, såväl inom myndigheter som av offentliga medel till forskning,
samt aktiva insatser i dialog med näringslivet i Sverige.
Sådana insatser måste göras med ett tydligt genusperspektiv, så att
"tröskeln" till ökad användning inte skiljer sig mellan könen. Det är också
angeläget att ett medvetet arbete görs för att skapa gränssnitt som är
kulturellt neutrala, liksom tillgängliga för personer med mindre datorvana,
bl.a. en stor grupp äldre.
Det bör alltså vara en prioriterad uppgift för staten att, som en del i att öka
tillgängligheten till IT, verka för såväl utveckling som implementering av
användarvänliga gränssnitt. Detta bör ges regeringen till känna.
Infrastrukturen
Centerpartiet har i de två tidigare motionerna utförligt redovisat sin syn
på infrastrukturen. Enligt vår uppfattning bör staten ta ett ansvar i första
hand för accessnätet, för att där ta bort flaskhalsar och skapa
förutsättningar för konkurrens. Detta bör innebära att staten tar ansvar för
att ett finmaskigt fibernät till "nära hemmet", med vilket IT-
kommissionen menar 100 meter, kommer till stånd. Nätet bör sedan
upplåtas på lika villkor till alla operatörer. Vi är öppna för en fortsatt
prövning av huruvida det behövs statliga insatser inom andra områden,
såväl inom kommuner som för att åstadkomma något som motsvarar ett
stomnät, men menar att man här i första hand bör pröva möjligheten att
låta marknaden bygga nätet. Ska staten ingripa i detta skede, bör
övervägandena i första hand baseras på IT-kommissionens förslag
( < http://www.itkommissionen.se/bredband/ > ).
Regeringens ambitionsnivå är, med dessa utgångspunkter, för lågt satt.
Dels utgår propositionen från ett statiskt synsätt baserat på att bredband
handlar om X Mbit/s till konsumenten (statens utredare har, något
godtyckligt, valt 2 Mbit/s). Därigenom klarar man, på ett elegant sätt, att
undvika att diskutera frågan om teknikval. Dels brister det i förmåga att
snabbt konkretisera de förslag som faktiskt finns i propositionen. I stället
hänvisas till ytterligare utredningar och överväganden.
Centerpartiet ser en uppenbar risk för lokala infrastrukturmonopol med den
lösning regeringen just nu verkar förorda. Genom att ensidigt stimulera
efterfrågesidan frigör man nya resurser som kommer att användas för att
köpa tjänster från vertikalt integrerade företag, som kontrollerar både
infrastruktur, IP-trafik och tjänster. Framväxten av en mångfald företag på
tjänstesidan försvåras därmed, till men för både kunderna och för samhället i
stort. Exempel på sådana företag som kommer att missgynnas av en sådan
utveckling är Application Service Providers, d.v.s. företag som hyr ut
tillgång till program över nätet, samt företag som erbjuder rörliga bilder av
hög kvalitet, liksom sådana som specialiserar sig på t.ex. IP-telefoni.
Problemet avfärdas ganska summariskt i propositionen genom att
regeringen säger sig vara medveten om det, men utan att komma till konkreta
åtgärder. Det enklaste svaret är naturligtvis det Centerpartiet länge har
förordat, nämligen att staten tar ett ansvar för förbindelsen till slutkunden
och upplåter denna på lika villkor till alla operatörer. Sådana förslag
presenteras också i de två ovan nämnda motionerna.
Då regeringen nu förordat en annan väg vill vi framhålla vikten av att finna
en lösning som motverkar framväxten av monopolsituationer. En sådan bör
vara att uppmuntra kunderna att själva äga förbindelserna, på samma sätt
som elektrifieringen av landsbygden en gång åstadkoms.
I beredningen av de konkreta regler som ska styra användningen av de
resurser som frigörs för att stimulera efterfrågan bör således en ambition att
stärka det enskilda ägandet vara styrande. Detta kan ske t.ex. genom att
reglerna ges en sådan utformning att samfälligheter gynnas framför vanlig
upphandling av förbindelser. I detta arbete kan det bli aktuellt att även se
över lagstiftning inom andra områden för att ytterligare förbättra förut-
sättningen för en sådan utveckling. Regeringen bör vidare ta upp frågan till
diskussion i kontakter med kommuner och kommunförbund för att även på
lokal nivå initiera en utveckling som motverkar lokala infrastrukturmonopol.
Enligt Centerpartiets mening bör riksdagen nu ge regeringen till känna att
statens politik för IT-infrastruktur bör vara i enlighet med de riktlinjer som
skisserats i Centerpartiets motioner 1999/2000:T703 yrkandena 1-3 och
1999/2000:N21. Skulle detta avslås bör regeringen i den fortsatta bered-
ningen av regelverket för IT-infrastrukturen beakta vad som ovan anförts.
Ändringar i ledningsrättslagen
De ändringar som föreslås i ledningsrättslagen för att möjliggöra en
snabb utbyggnad innebär egentligen inte någon väsentlig skillnad
gentemot dagens situation. Centerpartiet vill i detta sammanhang
framhålla vikten av att markägaren hålls skadelös och verkligen erhåller
skälig ersättning för intrånget. Det måste framhållas att skada kan uppstå
på två sätt, framförallt givetvis då ledningsdragningen sker, med intrång
av maskiner kanske även över växande gröda. För detta måste full
kompensation utgå till markägaren.
Det kan emellertid också hända att den förändring av ledningsrätten som
nu föreslås innebär att livslängden på befintliga ledningar, som annars tagits
bort eller grävts ned, förlängs. Med andra ord kan det innebära att tiden innan
markägaren får tillbaka marken förlängs. Även om denna skada är svårare att
bedöma, bör överväganden kring skälig kompensation ingå i den fortsatta
beredningen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till ändring i lednings-
rättslagen som tillgodoser berättigade anspråk från markägare, både vad
avser kompensation för nya intrång och för förlängd livslängd hos befintliga
ledningar i enlighet med vad som ovan anförts.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen, med avslag på proposition 1999/2000:86, hos
regeringen begär förslag till en ny IT-politik i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, avslår
regeringens förslag om IT-politiskt mål och som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts därom,
3. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, avslår
regeringens förslag om IT-politikens inriktning och som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att likvärdig
IT-infrastruktur bör vara vägledande för IT-politiken vad avser
regional utveckling,
4. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det
bör vara en prioriterad uppgift för staten att se över lagar och
förordningar för att bidra till ökad yttrandefrihet och offentlighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det bör vara en prioriterad uppgift för staten
att verka för såväl utveckling som implementering av användarvänliga
gränssnitt,
6. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkterna för statens politik för IT-infrastruktur,
7. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkandena 1 och
6, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den fortsatta beredningen av regelverket för IT-infrastruktur,
8. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av ledningsrättslagen att
berättigade anspråk från markägare vad avser kompensation för nya
intrång och förlängd livslängd hos befintliga ledningar tillgodoses i
enlighet med vad som anförts i motionen.