För att få en positiv utveckling i en region måste det finnas en
grundläggande service i form av vägar, järnvägar, flyg, post och
telekommunikationer. Det är därför viktigt att denna grundläggande
service tillkommer alla delar av landet på likvärdiga villkor. Det är
viktigt att man vid prioritering mellan olika infrastrukturprojekt inte bara
tar hänsyn till de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används,
utan också väger in såväl regionalpolitiska som sociala skäl.
De senaste årens utveckling, med avreglering och bolagisering av våra
infrastrukturverk, har visat att marknaden inte förmår ta regionalpolitiska
hänsyn. Den politiska styrningen av uppbyggnaden av landets infrastruktur
måste återupprättas. Det kan t.ex. ske genom att alla aktörer på t.ex. distri-
butionsmarknaden (brev, bud och paket), elmarknaden, telemarknaden och
kollektivtrafikmarknaden får betala avgifter som används för regional-
politiskt motiverade satsningar inom respektive område. Det blir mindre lön-
samt att bara "plocka russinen ur kakan" och vi återtar det politiska greppet
över infrastrukturen, utan att därför förlora de fördelar som konkurrensen kan
ge. Konkurrenslagstiftningen måste ses över, så att den inte förhindrar en
effektiv regionalpolitik.
Vägarna
Vägarna spelar en strategisk roll i skogslänens utveckling. De människor
och företag som verkar i skogslänen måste ha en vägstandard som är
likvärdig den i övriga landet. Med tanke på den stora andelen basindustri,
som är beroende av råvarutransporter från inlandet och av goda
transportmöjligheter för de färdiga produkterna, är detta viktigt både för
skogslänens utveckling och för landets exportinkomster. Även den
växande turistnäringen är beroende av bra vägar för att kunna fortsätta att
utvecklas som en viktig basnäring främst i glesbygden. Ett bra vägnät är
en grundförutsättning för en fortsatt positiv utveckling av turismen i
skogslänen.
I skogslänen finns landets sämsta vägar, till en del beroende på besvärliga
markförhållanden, men främst beroende på brister i det hittillsvarande sättet
att fördela väganslagen.
Med tanke på skogsindustrins oerhörda betydelse för landet är det helt
oacceptabelt att en så stor del av skogslänens vägnät måste stängas av under
långa tider varje år. Det är en brist som måste åtgärdas omedelbart. Särskilt
som den moderna skogsindustrin är helt beroende av färsk råvara för att
kunna upprätthålla hög kvalitet och högt förädlingsvärde. Det borde vara
självklart att vägarna skall kunna hållas öppna året om. Vi anser att
Vägverket i mycket högre grad än hittills måste beakta skogsindustrins
behov av ett fungerande länsvägnät då väganslagen fördelas över landet. De
beslut som tagits om ökade insatser till drift och underhåll av skogslänens
vägnät är helt otillräckliga. Ytterligare insatser behöver göras så att vägarna
i
hela landet kan hållas öppna året runt. Det är ett minimikrav om skogslänens
företag skall kunna konkurrera på samma villkor som företag i andra delar av
landet.
Också Europavägarna i skogslänen måste hålla en god standard för att
näringslivet ska kunna vara konkurrenskraftigt. Det får inte vara så att det
avståndshandikapp som företagen i skogslänen har förvärras ytterligare av en
undermålig standard på de Europavägar som leder genom skogslänen. Det är
nödvändigt att vägnätet håller en fullgod standard.
Järnvägarna
Även järnvägarna i skogslänen är i stort behov av upprustning.
Näringslivets behov av snabba och effektiva transporter har ökat snabbt
under senare år. Av miljöskäl är det ytterst angeläget att en så stor andel
som möjligt av godstrafiken går på järnväg och inte läggs på lastbil. Det
är därför nödvändigt att man vid fördelningen av anslag till
järnvägsinvesteringar ger godstrafiken en betydligt högre prioritet än vad
som tidigare gjorts.
IT
Den moderna informationstekniken ger skogslänen helt nya utvecklings-
möjligheter genom att många verksamheter inte längre är geografiskt
bundna till vissa orter. En förutsättning för att dessa möjligheter skall
kunna tas till vara är att hela landet får tillgång till den nya tekniken på
likvärdiga villkor och avståndsoberoende taxor. Staten måste ta ett
ansvar och styra utbyggnaden av höghastighetsnät för
datakommunikation på ett sådant sätt att hela landet ges likvärdiga
utvecklingsmöjligheter. De insatser som görs av det privata näringslivet
på rent kommersiella grunder måste kompletteras med statliga insatser så
att utbyggnaden sker parallellt till orter där de kommersiella
förutsättningarna saknas.
Post
Människors behov av postens tjänster har förändrats mycket snabbt under
senare år. Eftersom de flesta betalningar numera sker automatiskt eller
med giro har människors behov av att besöka posten minskat kraftigt.
Dessutom tar telefax och annan ny teknik över allt mer av postgången.
Trots det är det oerhört viktigt att postservice inklusive betalnings- och
kassaservice kan upprätthållas i hela landet. Det är en mycket viktig
princip att alla människor har tillgång till postservice med en väl
fungerande betalnings- och kassaservice oavsett var i landet man bor.
Särskilt småföretagare i glesbygden är beroende av att kassaservicen
fungerar på ett bra sätt. Staten måste därför även fortsättningsvis ta
ansvar för att upprätthålla en god postservice med en väl fungerande
betalnings- och kassaservice i hela landet.
Flyg
Sverige har i jämförelse med andra länder genomfört den mest
omfattande avregleringen av flygmarknaden, sedan samtliga linjer för
inrikesflyg öppnades för fri konkurrens 1992. Avregleringen har fungerat
relativt väl på högtrafikerade linjer men har också lett till att priserna på
vissa sträckor stigit kraftigt samtidigt som utbudet försämrats avsevärt.
Man kan också konstatera att flygpriserna till mindre orter i Sverige är
avsevärt högre än i exempelvis Finland, trots att förhållandena torde vara
väldigt likartade. De höga flygpriserna och den låga turtätheten får starka
negativa konsekvenser för näringslivets tillväxtförutsättningar och
privatpersoners möjligheter till resande. De negativa effekterna ökar
dessutom i takt med att snabba persontransporter blir en
grundförutsättning för en växande del av näringslivet. Exempelvis hade
många av de företagsetableringar som på senare år skett i inlandet av IT-
baserade och avståndsoberoende tjänsteföretag varit omöjliga att
genomföra utan en tillräcklig närhet och tillgång till flygtransporter.
Erfarenhetsmässigt minskar således inte behovet av fysiska
kommunikationer i takt med att telekommunikationerna förbättras.
Istället ökar det strategiska värdet av att förbättra förutsättningarna på
persontransportområdet generellt.
Enligt vår mening måste staten ta ansvar för att hitta ett system som inne-
bär att hela flygsektorn solidariskt bär kostnaderna för att upprätthålla
trafiken på vissa olönsamma linjer. Man kan konstatera att man i exempelvis
Kanada, Norge och USA infört subventionssystem för flygtrafiken på vissa
linjer.
Samordning
För att en god kommunikationsstandard skall kunna upprätthållas krävs
en samordning mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta tycks
inte vara möjligt med dagens system, där varje företag fastställer egna
turlistor, egna taxor och svarar för den egna informationen. Det är
angeläget att de olika trafikföretagens informationssystem kopplas ihop
och förbättras, så att konsumenterna lättare kan hitta de förbindelser som
bäst motsvarar deras behov. Detta är särskilt angeläget i skogslänen, där
avstånden är stora och ett enskilt trafikslag sällan har en tillräckligt hög
servicegrad för att ensamt kunna fylla konsumenternas behov.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en starkare politisk styrning av all
verksamhet som kan hänföras till infrastrukturen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att man vid prioritering mellan olika
infrastrukturobjekt tar hänsyn till såväl regionalpolitiska som sociala
skäl, vid sidan av de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu
används,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att se över konkurrenslagstiftningen så att den
inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta större hänsyn till de tunga transporterna vid
fördelning av väganslag både till drift och investeringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utökade insatser för drift och
underhåll av vägnätet i skogslänen med målet att alla landets vägar
skall kunna hållas öppna året om,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av bra vägar för att den växande
turistnäringen skall kunna fortsätta att utvecklas som en viktig
basnäring i skogslänen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om standarden på det nationella stamvägnätet i
skogslänen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att vid fördelningen av anslag till
järnvägsinvesteringar ge godstrafiken en betydligt högre prioritet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hela landet snarast måste få tillgång till
teleförbindelser som klarar att överföra stora datamängder med hög
hastighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten bör verka för att teletaxorna så långt
möjligt görs avståndsoberoende,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten även fortsättningsvis måste ta ansvar
för att upprätthålla en god postservice med en väl fungerande
betalnings- och kassaservice i hela landet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hela flygsektorn solidariskt bör bära
kostnaderna för att upprätthålla trafiken på vissa olönsamma linjer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning av de olika trafikslagen så att hela
Sverige får en god kommunikationsstandard.