Värmlands näringsgeografiska samband med Västsverige, Norge och
Bergslagen-Dalarna-Mälardalen är av central betydelse för
kommunkationsplaneringen i länet. Samtidigt är bosättningsmönstret
sådant att det kan ses som en handstruktur, med Karlstad i centrum.
Därifrån utgår "fingrar" med bebyggelse och infrastruktur. Övriga orter
får då roller av samverkande "pärlband" i systemet.
För serviceresor och arbetspendling mellan länets olika delar är det viktigt
att strukturen förstärks med satsningar på de regionala tvärförbindelserna.
Länets enkla och funktionella struktur ger goda förutsättningar för det
regionala utvecklingsarbetet samt för att skapa och upprätthålla en god
livsmiljö i Värmland.
Näringslivet har traditionellt ett mycket starkt internationellt inslag och
därför är de största och tyngsta trafikflödena på vägsidan förlagda till E 18
samt riksvägarna 45, 61, 62, 63 och 64. På järnvägssidan är det
Värmlandsbanans del av sträckan Stockholm-Oslo och relationen Karlstad-
Göteborg samt godstrafiken på f.d. BJ-banan som är speciellt viktiga för
länets transportbehov. Sjötransporterna på Trollhätte kanal och Vänern är
dock större än järnvägstransporterna till och från Vänerregionen, vilket
vittnar om Vänersjöfartens betydelse.
Den nya storflygplatsen Gardemoen norr om Oslo, som nyligen öppnats,
har medfört ett ökat utbud av flygmöjligheter för Värmland och samtidigt
fått en viktig näringspolitisk betydelse för länet. Detta ger en ökande
trafikmängd för riksväg 61 och andra gränsöverskridande länsvägar och
behov av bättre pendlingsresor med tåg över gränsen.
Vänersjöfarten
Som tidigare påpekats är Vänersjöfarten mycket viktig för det
värmländska näringslivet, bl.a. är det den enda realistiska transportleden
för de i Karlstad tillverkade pappersmaskinerna. Årligen transporteras
drygt 3 miljoner ton gods på Vänern.
Tidigare har företrädare för Vänersjöfarten sökt uppmärksamma riksdagen
och berörda länsstyrelser på de negativa konsekvenserna för den egna
verksamheten av vissa förslag som ingick i den transportpolitiska proposi-
tionen. Man avsåg i huvudsak kostnadslättnaderna för godstrafiken på
järnväg och därmed ett bättre konkurrensläge för detta transportslag i
förhållande till Vänersjöfarten.
Det är angeläget att förutsättningarna snarast klarläggs och att den
utredningsman som regeringen tillsatt snarast, och helst efter samråd med de
regionala intressenterna, kommer med förslag till åtgärder så att den för länet
viktiga Vänersjöfarten kan bibehållas.
Gränsöverskridande infrastruktur
En kraftig expansion av norskt näringsliv har under en tid pågått och
pågår fortfarande i det värmländska närområdet, Osloregionen och
området runt den nya storflygplatsen Gardemoen.
Från svensk och i synnerhet värmländsk synpunkt ger detta en ypperlig
möjlighet att öka sysselsättningsgraden i länet. Dock fordras att infrastruk-
turen snarast klaras ut på bägge sidor om gränsen. Därför efterlyser vi en
bättre samordning och samverkan mellan Banverket och motsvarande norska
myndighet för att skapa förutsättningar för snabbare tågpendlingsmöjligheter
över gränsen.
Detsamma gäller för vägnätet, bl.a. E 18 och Rv 61/riksvej 2, där ett bättre
samarbete vägmyndigheter emellan måste till för att Sverige och Värmland
ska kunna dra nytta av den tillväxtkraft som finns på den norska sidan.
Hittills har endast kortare vägsträckor i länet åtgärdats på E 18, och det
återstår många s.k. timglassträckor. En av de viktigaste att snarast förbättra
är delen Töcksfors - Riksgränsen.
Med den nya storflygplatsens tillkomst har också betydelsen av
upprustning av Rv 61 och andra tvärförbindelser, t.ex. väg 239 över riks-
gränsen, fått en helt annan aktualitet.
Vi förutsätter att Vägverket och Banverket tar dessa synpunkter med i
kommande utarbetningar av nationella investeringsplaner för väg- och järn-
vägssystemet.
Övriga vägar
Förutom som tidigare nämnts E 18 och RV 61 är det de övriga
riksvägarna 45, 62, 63 och 64 som är behäftade med långa avsnitt av s.k.
timglastyp. Det är mycket olyckligt att vägarna inte har likvärdig
standard i hela sin längd, och då är det inte motorvägar vi efterlyser, utan
vanliga 9-11-metersvägar med svensk standard för bärighet. Bl.a. är
detta ofta orsaken till långa köbildningar och därav omdömeslösa
omkörningar i synnerhet under vintertid då vägarna i Värmland ofta är
transitvägar för fjällturismen.
Dessa "timglas" måste snarast byggas bort om tanken på en 0-vision i
trafiken ska ha någon bärighet på vägarna i Värmland.
Sysselsättningen i länet är i stor utsträckning fortfarande knuten till den
tunga industrin, skog, järn, papper osv. Detta gör att behovet av god bärighet
på det regionala vägnätet är mycket stort. Det är numer allmänt känt att väg-
nätet i synnerhet längs Rv. 62 i den norra delen inte lämpar sig för
yrkesmässig trafik under tjällossningstider.
Ska den tunga exportindustrin i Värmland överleva måste samhället
garantera att framkomligheten med råvarorna även fungerar under
tjällossningstider. Som en följd av det bör vissa vägsträckor betecknas som
"stamvägar" för industrins råvaror och ha den bärighet och den fram-
komlighet som rimligtvis kan krävas.
Det arbete som under en tid pågått att förstärka bärigheten på de sekundära
vägarna måste fullföljas för att man fullt ut ska kunna ta tillvara de
förutsättningar för ökad tillväxt som näringarna har. Detta är än viktigare i
ett
län som Värmland, där den regionala obalansen nu tyvärr är mycket stor i
relation till stora delar av övriga Sverige som går så bra.
Övrig järnväg
Värmland är ett landskap inte bara rikt på allehanda upplevelser och
duktiga människor, länet är också rikt på olika järnvägsspår, alltifrån
stambanor till enkla banor till industrier och hamnar, och i länet byggdes
Sveriges första järnväg vid Apertins gård.
Vi förutsätter att resultatet av tidigare riksdagsbeslut med anledning av
transportpolitiska propositionen snarast förverkligas även i vårt län. Då kan
återigen mycket av vad den tunga industrin producerar och dess råmaterial
fraktas på järnväg. För detta behövs upprustning av olika industrispår bl.a.
Karlstad - Skoghall. Det behövs upprustning av Fryksdalsbanan och
bangården i Kil, liksom att triangelspåret vid Nykroppa - Herrhult snarast
förverkligas.
Det tidigare påtalade samarbetet mellan svensk och norsk banmyndighet
måste utvecklas så att snabbtågstrafik kan komma igång på hela sträckan
Stockholm - Karlstad - Oslo. I det sammanhanget är det för oss en svår
motgång att nytt spår inte byggs inom planperioden mellan Vretstorp och
Hasselfors. Nu finns mindre kostnadskrävande lösningar t.ex. Porla-
Linddalen, som bör prövas för att möjliggöra kortare restid mellan länet och
Stockholm.
Bergslagsbanans upprustning är glädjande, men bör påskyndas och full-
följas i sin helhet ner mot Göteborg. En upprustning av hela Bergslagsbanan
inkl. Norge-Vänernbanan skulle ge bättre förutsättningar för en idag något
hotat persontrafik Karlstad-Göteborg.
Vidare är länet mycket intresserat av att en förkortning av Vänernbanan
kan komma till stånd under planperioden. Det gäller då den s.k. Vålbergs-
svängen, som skulle få positiva effekter på i synnerhet det regionala resandet
från/till Karlstad.
Vad som också är eftersträvansvärt är att det skapas någon form av
"vagnbolag" där olika entreprenörer kan hyra eller leasa in tågmaterial så att
länstrafiken får möjlighet att framdeles upphandla regional tågtrafik under
riktiga former.
IT infrastruktur
Den nya informationstekniken sprids som en löpeld över landet, mobil-
telefoner och datorer med internetuppkopplingar är nödvändiga
arbetsredskap när de nya jobben skapas. Utbyggnaden av tekniken sker
över stora delar av landet, många kommuner i Värmland har anammat
möjligheten att på distans och med hjälp av ny teknik bedriva
undervisning från Universitetet i Karlstad.
Ännu är tyvärr allt för många områden vita på en karta över länet som
visar var ny IT-teknik kan vara motiverad att använda. I stora delar av länet
är det fortfarande omöjligt att använda moderna mobiltelefoner. I ännu större
delar av länet är det fortfarande omöjligt att använda en dator till annat än de
egna programmen i PC:n. Möjligheten att kommunicera på Internet kanske
inte saknas, men när infrastrukturen består av milsvis koppartråd utan ny
teknik, finns inte anledning att öppna Internetabonnemang.
Det visar sig också nu att i just de områden där den nya tekniken saknas,
där är också den största utflyttningen, där går Sverige som sämst, där måste
de största resurserna sättas in för att mota den höga arbetslösheten.
Nyligen har en stor utredning (Bredband för tillväxt i hela landet)
presenterats om möjligheterna med den nya tekniken om det finns bredband
över hela landet. Då kan man också skapa tillväxt. Tillväxt är just vad
Värmland, liksom övriga landet behöver, alltså behöver vi bredband och en
utbyggd mobiltelefoni.
På samma sätt som samhället tagit ansvar för att framkomlighet finns på
väg, att elström finns till hushåll och företag över hela landet, att fast
telefoni
blivit utbyggd måste nu samhället ta ansvar för att bredband på sikt kan
finnas över hela landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastruktur och bredband, samt om sjö-, väg- och järnvägs-
transporter i Värmland.