Regeringens ambition att Sverige skall bli ett ledande land inom IT- området kommer inte att kunna uppfyllas om inte det svenska regelverket förändras på ett antal punkter. Bland annat måste lagen om personregister ändras. Lagen var föråldrad redan när den infördes. Den utformades som en generell hanteringslag, vilket var olämpligt. Det bakomliggande EG-direktivet är konstruerat för andra stater, som saknar de svenska reglerna för offentlighet, och direktivets överensstämmelse med den svenska grundlagen ifrågasattes redan när lagen infördes. Genom oklarheter i lagstiftningen har många av de problem som skapades av den tidigare datalagen levt kvar, bland annat frågor om myndigheters möjligheter att utnyttja Internet i olika sammanhang där personuppgifter förekommer, t.ex. protokoll. Det är svårt att förstå hur svenska myndigheter skall kunna bli världsledande på Internetverksamhet om inte dessa problem kan lösas, men propositionen behandlar inte frågan.
Även för den privata sektorn skapar reglerna om personregister problem. Det är svårt att tro att elektronisk handel kan utvecklas om det aktuella EG- direktivet får en strikt tolkning. Namnuppgifter måste finnas i företagens Internetpresentationer, i annat fall blir en affär helt anonym, något som knappast kommer att accepteras. Om den elektroniska handeln skall kunna bli ett realistiskt alternativ även inom Europa så måste EG-direktivet anpassas till den nya tekniken. I annat fall kommer denna handel att utvecklas utanför unionens gränser.
I andra sammanhang är det svenska integritetsskyddet svagt. Moderna växlar, såväl för data som för vanlig telefontrafik, registrerar alla kopplade förbindelser och lagrar dessa i speciella loggfiler. I ett antal rättsfall har nu dessa loggfiler betraktats som allmän och offentlig handling. Den moderna teknikens möjligheter att praktiskt taget utan kostnad registrera allt som sker och med effektiva sökmotorer sortera informationen efter behov skapar därmed nya problem för den personliga integriteten. Mycket långtgående kartläggningar av enskilda personers liv kan numera enkelt genomföras. Tidigare kunde sådana kartläggningar bara motiveras av polisen i kvalificerat spaningsarbete, men med tanke på de debatter som nyligen förekommit i Sverige verkar några betänkligheter för integritetskränkande åtgärder inte längre finnas.
I den gamla svenska förvaltningstraditionen fanns en klar praxis för när en handling ansågs vara inkommen till eller upprättad på en myndighet. Det fanns också klara regler för gallring när ärenden arkiverades och regler om vad som ansågs vara internt arbetsmaterial. Med den rättspraxis som nu utvecklas, där alla hårddiskar betraktas som offentliga och där varje tjänste- mans dataminne fritt kan granskas av allmänheten, kommer den traditionella svenska öppenheten inte längre att kunna upprätthållas.
Det är därför angeläget att den praxis som utvecklats under lång tid för myndigheternas hantering av pappersdokument anpassas till de nya rutiner som måste gälla för elektroniska dokument, utan att den traditionella öppen- heten förloras. Möjligheten till interna arbetspapper och tjänsteanteckningar måste fortfarande finnas, även om dessa kommer att finnas i elektronisk form.
Inte heller dessa problem behandlas i propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för offentlighet och sekretess ses över.
Stockholm den 11 april 2000
Tom Heyman (m)