På några få år har antalet bilar i Sverige nästan fördubblats. Vårt dagliga resande har sedan förra århundradet i genomsnitt ökat från 400 meter per invånare och dag till 46 km/dag per invånare. En ökning på cirka ett hundra gånger! Det är hög tid att få rätt bild av läget som möjliggör rätt slutsats och att det kan tas erforderliga politiska beslut.
På det kommunikationstekniska området har det skett oerhört många kart- läggningar och utredningar, alltifrån luftföroreningar till säkrare trafikleder. Detta har lett till ställningstaganden från statsmakternas sida när det gäller att främja säkra kommunikationer. En långtgående hög beskattning av bil- innehav har möjliggjort en förhållandevis stor satsning på kommunika- tionernas tekniska förbättring. Däremot har det inte skett någon genom- gripande vetenskaplig utredning om vad kommunikationerna, och särskilt då det dominerande trafikslaget, privatbilismen, betyder för medborgarnas sociala och ekonomiska situation samt hur bilen påverkar miljön i de glesare delarna av Sverige.
Under årtionden har Sverige byggt ut de fysiska kommunikationerna. Möjligheten till fysisk kommunikation är en nödvändighet om hela Sverige skall fungera. Sverige är för glest befolkat för att en fungerande kollektivtrafik ska kunna bli det dominerande trafikslaget under överskådlig tid. Huvuddelen av persontransporterna sker och kommer att ske med egen privat bil. Åtta av tio resor sker på sådant sätt medan den återstående femtedelen sker med tåg, buss, båt, spårvagn eller flyg.
Skälen, även de sociala, till att så många människor äger eller har tillgång till bil också av andra orsaker än de som har strikt med utkomstmöjligheterna att göra är många och föga genomlysta. I en debattartikel säger Lars Ulvenstam: "När välfärdssamhället någon gång på 60-talet gav så många av oss möjlighet att skaffa bil, var det ett enormt jämlikhetstillskott och en fantastisk lyckokänsla av frihet för den vanliga familjen." Det finns därför goda skäl att genomlysa den sociala situationen för människor i förhållande till deras resande. Vad det betyder ekonomiskt och socialt. Vissa yttre om- ständigheter förklarar varför det privata bilåkandet har en sådan dominans.
I stora delar av vårt land är glesbygdsboendet så markant att det omöjliggör kollektiva trafiklösningar. Förutom arbetsresor krävs egen bil för äldre, sjuka och arbetslösa för att tillfredsställa deras dagliga behov av varjehanda inköp. Barnfamiljerna har dessutom stora behov av ett eget transportmedel för barnens transporter till och från förskola och fritids- aktiviteter. Utvecklingen går mot allt fler kvinnliga bilförare - ofta ensamstående med barn - vilket breddar bilden ytterligare.
Det vore av stort värde att en sådan totalbild förtydligas så att de politiska besluten kan få en mer relevant utformning. I dag upplever många människor att såväl attityder som obestyrkta påståenden om privatbilarnas vådor för många medborgare känns omotiverade. De är i varje fall inte vetenskapligt styrkta.
Vår uppfattning är att det både för medborgarna och statsmakten är av stort värde att kunna göra bedömningar och fatta beslut utifrån en bilsocial ut- redning som tar upp alla aspekter - särskilt de som inte har varit vetenskap- ligt genomlysta. Opinionen mot bensinskattehöjningarna för barnfamiljer, äldre och arbetsresande är så stark att, enligt min mening, en bilsocial ut- redning krävs för att utröna och vetenskapligt pröva alla fakta.
Det finns dessutom anledning att tro att det i vårt land finns forskning och annat material som sammantaget ger en bild som väl motsvarar det som kan kallas "bilsocial utredning". Det vore därför önskvärt med ett uppdrag till t.ex. Kommunikationsforskningsberedningen som skulle gå ut på att göra en sammanställning av de förslag som idag finns.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en bilsocial utredning tillsätts som snabbt ger en allsidig och total bild av mäniskors villkor i sitt dagliga resande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid framtida beslut som påverkar biltrafiken, särskilt utreda behovet av arbetsresor, barnfamiljers resebehov i bil samt glesbygdens särskilda behov av nyttoresor och socialt moti- verade resor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sådana åtgärder bör vidtas som ur konsu- mentsynpunkt underlättare för dem som behöver - och önskar - att ha tillgång till en egen bil.
Stockholm den 4 oktober 1999
Elver Jonsson (fp)
Runar Patriksson (fp)