Sammanfattning
Kristdemokraternas syn på kommunikationer har två utgångspunkter: välstånd och miljöhänsyn. Bra kommunikationer är en förutsättning för att vårt land ska kunna utveckla välståndet, öka sysselsättningen och tillväxten. Transporterna belastar dock miljön och därför måste ytterligare insatser göras för att framför allt minska de skadliga utsläppen. Vi föreslår en kraftigt höjd skrotningspremie för att snabbare få bort de bilar som saknar katalysator och öka nybilsförsäljningen.
Det är inte acceptabelt att vägtrafiken årligen skördar över 500 människo- liv. Nollvisionen måste återupprättas. På hårt trafikerade vägsträckor måste fyrfiliga vägar med mitträcke byggas. Vi hänvisar till vår särskilda kom- mittémotion om trafiksäkerheten. För att klara av en snabb utbyggnad av olycksdrabbade vägsträckor bör alternativa finansieringssätt prövas. Rege- ringen kritiseras för att inte ha satt igång med detta arbete ännu. Även på andra punkter efterlyser vi handlingskraft ifrån regeringens sida: Vad händer med väginspektionerna och påföljdssystemet? Vad händer med möjligheten för storstäderna att införa vägavgifter?
På sjöfartsområdet lever Sverige farligt genom regeringens passivitet. Den av näringen och oppositionen framtvingade överenskommelsen hösten 1999 har endast skapat andrum, inte framtidstro. Vi motsätter oss regeringens och stödpartiernas föreslagna höjning av dieselskatten. Den svenska åkeri- näringen kommer att förlora ytterligare marknadsandelar på den egna hem- mamarknaden när priset höjs på Europas renaste diesel (MK1). Till vilken nytta för miljön?
Snart stundar sanningens minut för alla datasystem som 2000-anpassats under året. Fortfarande finns en viss osäkerhet även om de flesta frågetecken rätats ut. IT-infrastrukturen kunde varit än mer utbyggd om regeringen tidigare gett de signaler som krävs till marknaden för att vi så småningom ska få bredband till alla delar av Sverige.
Vi motsätter oss lagändringen i telelagen. Underlaget för förslaget är inte tillräckligt för ett riksdagsbeslut.
Lagförslag
Taxor för lastbilstransporter
Kristdemokraterna accepterar att Gotlandstillägget kvarstår ytterligare ett år eftersom regeringens utredning om ett framtida transportstöd inte ännu är klar. En systemlösning måste tas fram som ser till att ge näringen på Gotland samma villkor som finns på fastlandet, samtidigt som passagerartrafiken ska säkras.
Telelagen 1993:597
Kristdemokraterna motsätter sig att denna lagändring görs nu. Skälen till detta är flera. Regeringen redovisar inte ärendet i dess helhet, bl.a. de remissyttranden som är kritiska till syftet med lagändringen. Regeringen har heller inte berett Lagrådet möjlighet att yttra sig. I avsnittet om telekommu- nikation utvecklas våra motiv.
Anslagsfördelning:
A 1 Vägverket sektorsanslag: Minskning av administrationen med 20 miljoner.
A 2 Väghållning och statsbidrag: Ökning med 300 miljoner.
A 3 Banverket sektorsuppgifter: Minskning av administrationen med 40 miljoner.
Kommunikationer
Det transportpolitiska målet
Riksdagen har fastställt ett övergripande transportpolitiskt mål att "säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet". Kristdemokraterna står bakom detta mål. För ett land som Sverige har transporterna stor betydelse. Vi är ett glest befolkat land med långa avstånd. Vårt geografiska läge förstärker vikten av ett väl utbyggt internt transportnät, men också av goda kommunikationer till omvärlden. Sveriges exportberoende är stort och vår välfärd bygger på en livaktig handel med andra länder. Det gäller både de traditionella transportsätten på väg, järnväg, med båt eller flyg, men också naturligtvis telekommunikationer. I det framväxande IT-samhället behövs snabba digitala motorvägar för att Sverige ska ligga i framkant på områden som mobiltelefoni, Internettjänster samt avancerad utveckling av programvara.
Finansiering av infrastruktur
Resurserna till att bygga och underhålla infrastruktur kan synas väl tilltagna, men om man väger in faktorerna ovan framgår det att det inte är tillräckligt som görs. Att minska investeringarna i infrastrukturen straffar sig i längden. I flera länder har man slutat använda infrastrukturen som en restpost i budgeten. Det är dags för Sverige också att lägga ett långsiktigt perspektiv. Visserligen görs det rullande tioårsplaner, numera med starka regionala inslag, men ofta punkteras projekten av att anslagen minskas eller "fryses" under viss tid. Ett konkret exempel på hur illa det kan bli är hanteringen av E 4 utanför Markaryd som uppmärksammats i trafikdebatten. Efter en långdragen planeringsprocess med Vägverket, kommunen och flera hundra mark- och fastighetsägare inblandade, flyttade regeringen plötsligt projektmedlen till en annan plats. Vägverket som planerat att bygga bort en farlig sträcka stod plötsligt utan medel och ombyggnaden har nu fördröjts väsentligt. Berörda människors förtroende för statsmakten och myndigheter torde inte öka efter en sådan händelse. Ett sätt att få en stabil ekonomisk grund för infrastrukturinvesteringar kan vara alternativa finansieringssätt av typen PPP (Public Private Partnership). I budgetpropositionen 1999/2000 skriver rege- ringen: "Regeringen anser det mycket angeläget att man skyndsamt prövar möjligheterna till alternativ finansiering av infrastrukturprojekt och avser att studera för- och nackdelar med alternativ finansiering av vissa infrastrukturprojekt." Vad väntar regeringen på? Tre utredningar har gjorts och Trafikutskottet har dessutom uttalat stöd (1998/99:TU08) för alternativa finansieringsformer för infrastrukturinvesteringar:
1. Statskontoret har 1998, efter samråd med Regeringskansliet, närmare studerat PPP-modellen och presenterat sin bedömning i rapporten Privat- finansiering genom partnerskap (98:12). Statskontorets slutsats är att de positiva effekterna av PPP överväger.
2. På regeringens uppdrag har Vägverket utrett möjligheterna till och förut- sättningarna för alternativ finansiering av väginvesteringar med direkt- avskrivning (98-12-15 reviderad 99-01-04). Enligt rapporten kan alternativ finansiering kombinerad med annan riskfördelning och nya incitament inne- bära förbättrad effektivitet i form av lägre kostnader och förbättrad kvalitet samtidigt som pengar temporärt frigörs för andra ändamål utan att det offentliga inflytandet över vägtjänsten går förlorad.
3. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har i sin skriftserie om alternativ och idéer inom transportpolitiken (nr 1 1999) publicerat docent Nils Bruzelius analys under titeln "Nya metoder för finansiering av vägar". KFB:s/Bruzelius slutsatser är övervägande positiva till att införa avbetal- ningsfinansiering av vägbyggen.
Finansiering enligt PPP- modellen
Riksdagen bör av regeringen begära att minst tio projekt skall startas inom två år med alternativ finansiering enligt PPP-modellen.
Förutom de projekt som regeringen nämner som lämpliga att börja med (Rv 40 Jönköping-Borås, E 4 Sundsvall Syd, E 4 förbifart Uppsala, Malm- banans norra omlopp samt utbyggnad av E 6 i norra Bohuslän) så vill vi tillföra ytterligare prioriterade projekt: Väg E 22 Norrköping-Malmö finns flera av Vägverket färdigplanerade sträckor. I Skåne kan nämnas Gårds- tånga-Vä. I Blekinge finns en stark regional önskan att få en snabb utbyggnad av E 22 till fyrfilig väg med mittbarriär genom hela länet och då pröva alternativ finansiering. Väg E 20 i Västergötland där olycksstatistiken för bl.a. sträckan norr om Skara genom norra Skaraborg upp mot motorvägen i Örebro län är oacceptabel. Vi förutsätter att E 4 förbifart Markaryd redan är prioriterad i planen; om inte, har sträckan hög prioritet för PPP-finansiering.
Den orimliga trafiksituationen i Stockholm måste också lösas upp. Enligt de förslag som nyligen lagts fram av Banverket, Vägverket och Stockholms stad, så handlar det om investeringar på 6,1-9,1 miljarder kronor enbart för att få bukt med trängseln kring Riddarholmen. Detta kan också vara lämpligt att pröva som PPP-projekt.
I lagen (1996:1059) om statsbudgeten stadgas att infrastrukturella investe- ringar skall finansieras med anslag (22 §). Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring av nämnda paragraf.
Transportpolitiska delmål
Ett tillgängligt transportsystem samt en positiv regional utveckling
"Hela Sverige ska leva" är en sliten devis vid det här laget. Men för att nå detta mål, är det oerhört viktigt att arbeta för ett tillgängligt transportsystem. Kollektivtrafiken är inte tillgänglig i hela landet. På många håll är man därför ytterst beroende av bilen för sin försörjning, utbildning eller för fritidsändamål. Då håller det inte att bara höja bränsleskatten eller dra ned på underhållet till vägarna. Såväl Jämtlands grusvägar som flera Europavägar behöver underhåll. Infrastrukturinvesteringarna får inte kännetecknas av ryckighet eller fungera som en restpost i budgeten.
När nu Öresundsförbindelsen byggs, måste även den bli tillgänglig för alla. Det innebär att avgifterna måste konstrueras så att det går att arbetspendla till en rimlig kostnad, att lastbilstransporterna inte fördyras samt att järnvägs- trafiken kan bära avgifterna. Öresundsbron får inte blir en "direktörsbro".
För Sveriges framtid har informationsteknikens (IT) utbredning en stor betydelse. Inte minst i de glest befolkade delarna av landet, kan IT bidra till att öka livskvaliteten på flera sätt. Jobben inom kunskaps- informations- och tjänstesektorn ökar hela tiden. Det innebär att det blir allt vanligare att arbeta på distans. Möjligheterna att studera utan att flytta ökar också med hjälp av IT. Inom sjukvården kan IT användas för att minska resandet både för patienter och läkare. För funktionshindrade människor öppnar sig också nya möjligheter med den nya informationstekniken.
I Sverige finns det 160.000 snöskotrar. I Norrlandslänen är snöskotern ett viktigt transportmedel. Regeringen har äntligen lagt en proposition om att bemyndiga skoterföreningar att genomföra förarutbildningar för snöskoter, vilket vi har efterlyst. På många håll upplevs skotertrafiken som ett problem och det efterlyses ofta åtgärder för att få bukt med problemen. De områden där skoterkörning inte får förekomma är mycket stora och för närvarande är det därför oftast en tillfällighet om polisen kan upptäcka en skoteråkare inom ett förbudsområde eller ett nyplanterat skogsområde. Polisen måste därför utföra en mer effektiv övervakning än för närvarande. Möjligheten att kunna identifiera en snöskoter skulle, förutom av ovanstående skäl, vara till fördel för räddningstjänsten i samband med efterspaningar av försvunna personer som färdats på snöskoter. Vidare är det sannolikt att skoterkörning inom förbudsområden skulle minska om det finns möjlighet att identifiera fordonet efter körning inom sådant område.
Det finns nu en diskussion om att kunna införa registreringsnummer i drivmattan men åsikterna hos remissinstanserna går vitt isär. Det finns skäl för att dels överväga en särskild lagstiftning för terrängfordon samt att utreda för- och nackdelar med registreringsnummer i drivmattan på snöskotrar.
I Sverige finns det cirka 1,2 miljoner människor med någon form av funktionsnedsättning. Alla dessa behöver också tillgänglighet till transport- systemet. Enligt Vägverket gjorde 57 % av de funktionshindrade minst en resa en genomsnittlig dag år 1998. Antalet minskade ifrån 58 % året innan. För icke funktionshindrade ligger nivån på 85 %. Regeringen redovisar att de 25 miljoner kronor som använts under år 1998 till förbättringar för funktionshindrade har använts bl.a. till handikappanpassning av rastplatser samt kantsten vid övergångsställen. Kristdemokraterna anser inte att detta är tillräckligt. På flera håll i landet har man börjat använda s.k. låggolvsbussar inom kollektivtrafiken samt på olika sätt ökat tillgängligheten för de funktionshindrade. Men så gott som dagligen kan vi läsa reportage och insändare om hur svårt det är att resa för många människor med funktions- hinder. Vi begärde i vår trafikmotion 1998/99 att relevanta och tillämpbara mått skulle tas fram för att kunna få fram en utvärderingsbar åtgärdsplan för ökad tillgänglighet för funktionshindrade, främst inom kollektivtrafiken. Eftersom inget har hänt på området, kvarstår vårt krav.
En hög transportkvalitet
Det är bra att regeringen redovisar bärighetsmåtten och att en större andel av det statliga vägnätet klarar den högsta bärighetsklassen. Det är också positivt att över 20 mils grusvägar lagts, men fortfarande är det långt ifrån tillräckligt. Tjällossningen innebär stora avbräck för näringsverksamheten i skogslänen och det eftersläpande underhållet måste åtgärdas bort snabbare. Det är också illavarslande att inte tillräckligt med bärighetshöjande åtgärder för järnvägen har gjorts under året.
Åkerinäringens villkor
Vi efterlyser åtgärder för att åkerinäringen ska få konkurrensneutralitet gentemot vår omvärld. Under det gångna året har det från regeringens håll utlovats förbättringar, men av dessa har det blivit intet. Istället vill regeringen höja dieselskatten vilket knappast kommer att förbättra miljön i Sverige, utan snarare tvärtom. Argumenten för detta utvecklas i avsnittet om miljö. De studier som gjorts av åkerinäringens villkor visar ju entydigt att svenska åkare är i storleksordningen 20 procent dyrare än omvärlden. Det finns också stora inslag av oseriös konkurrens. För att polisen ska kunna ta krafttag mot trafikbrotten behövs resurser men också att regeringen förstärker påföljdssystemet, vilket riksdagen två gånger har tillkännagivit. Vi hänvisar i övrigt till en gemensam (m, kd, fp) motion om åkerinäringens villkor.
En säker trafik
Riksdagen har fattat beslut om Nollvisionen, som innebär att målet är att ingen ska dödas eller skadas svårt i trafiken. Som ett led i arbetet för Nollvisionen har Vägverket utarbetat ett nationellt trafiksäkerhetsprogram, som sedan har antagits av regeringen, där konkreta och kvantitativa trafiksäkerhetsmål ställs upp. Målet för 2000 är högst 400 dödade och högst 3 700 svårt skadade i trafiken. Det är uppenbart att målen inte kommer att nås, inte minst på grund av bristen på resurser. Det gäller att återupprätta Nollvisionen och formulera ett trafiksäkerhetsprogram med nytt och relevant innehåll.
Vi hänvisar i övrigt till vår särskilda kommittémotion om trafiksäkerheten, där några av våra förslag är:
1. ökad bilbältesanvändning
2. ökad cykelhjälmsanvändning
3. ökad polisnärvaro för hastighetsövervakning
4. differentierad och flexibel hastighetsbegränsning
5. trafikmiljön som en vit zon beträffande alkohol
6. obligatoriskt med alkolås för dem som dömts för rattonykterhet
7. en förlåtande trafikmiljö
8. frivillig vidareutbildning i samband med körkortsförnyelse
9. opinionsarbete för ändrade attityder till trafiksäkerhet
10. investeringar i vägnätet.
I regeringens 11-punktprogram saknas en av de viktigaste punkterna för ökad trafiksäkerhet: Nykterheten. Det är anmärkningsvärt då man vet att var femte person som omkommer eller skadas allvarligt i trafiken gör det i alkohol- relaterade olyckor. Vi efterlyser en kampanj för nykterhet i trafiken.
Enligt Åkeriförbundet aviserar Vägverket att halvera anslaget till polisens flygande väginspektioner. Detta vore enligt vår mening förödande för trafiksäkerheten. Inspektionerna gör stor nytta genom sin blotta närvaro i trafikmiljön, men också genom att verkligen kunna stoppa farliga ekipage inom den tunga trafiken. Som exempel kan nämnas polisens "tunga grupp" i Blekinge som lyckades hindra en utländsk förare att lämna Sverige via färja med helt oförankrad last av granitblock. Vad som kunnat hända vid dåligt väder på Östersjön kan man lätt föreställa sig. Riksdagen bör uttala sitt stöd för väginspektionerna. Vidare har inte regeringen visat vad man gör med anledning av riksdagens tillkännagivande om att påföljdssystemet för den tunga trafiken måste skärpas. Denna brist är ytterligare konkurrenshämman- de för den svenska åkerinäringen.
En god miljö
Miljöanpassad trafik
Hela vår samhällsstruktur är beroende av ett fungerande transportsystem.
Men transporterna står i dag för ett av våra största miljöhot, nämligen utsläppen. Våra intressen av välfärd och bekvämlighet krockar med våra intressen för ren luft och natur.
Transportsektorn är i dag i mycket hög grad beroende av fossila bränslen och det stora behovet bidrar starkt till växthuseffekten, försurning av mark, sjöar och vattendrag och övergödning. Utnyttjandet av energi och resurser måste genomgående användas på ett sådant sätt att jordens begränsade resurser förvaltas i stället för förbrukas.
I regeringens budgetförslag uttrycker man en oro över den ökning som sker av utsläpp från trafiken. Målet om att utsläppen 2010 skall vara oförändrat de i förhållande till 1990 års nivå kommer inte att nås om dagens trend håller i sig. I och med implementeringen av EU:s försurningsstrategi gäller det att skärpa utsläppstaken fram till år 2010. Det är av största vikt att det råder harmoni mellan vad naturen tål och vår trafik.
På senare tid har debatten kring transportsektorn handlat om hur transport- sektorn skall styras mot ett mer effektivt resursutnyttjande genom en inter- naliserning av de externa kostnaderna. Att beräkna de externa effekterna är inte lätt och ingen kan idag med exakthet kvantifiera dessa. Principen är dock viktig och arbetet måste fortgå.
Enligt propositionen har antalet bullerstörande vägnät minskat med ca 10 % till följd av Vägverkets åtgärder och utmed järnväg har drygt 900 fastigheter erhållit bullerskydd under året. Detta är självfallet positivt. Ansträngningarna bör kontinuerligt fortskrida. Buller må vara ett mindre diskuterat miljöhot men inte desto mindre viktigt. Det är ca 1,6 miljoner människor i vårt land som utsätts för buller från vägtrafik som överskrider riktmärket för god kvalitet. Även om tekniken ger oss tystare bilar och flygplan så kvarstår problemet främst p.g.a. ökad användning av flyg och bil.
Regeringen tar upp konflikten mellan vattenförsörjning och stomjärnvägs- nätet. Man pekar på att vattenförsörjningsintressen inventerades 1997 och med nuvarande takt beräknas 10-15 vattentäkter ha åtgärdats till år 2004. Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och bör skyddas på alla sätt och vis. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen av skyddandet av vatten- täkter och hänvisar här till vår vattenmotion - Vatten vårt viktigaste livs- medel.
Samhällsplanering
Kommunikation, boende och arbetsplatser bör planeras på sådant sätt att det blir en del av det ekologiskt hållbara samhället. Om samhällsplaneringen skall fungera enligt de trafikpolitiska målen bör arbetsplatser och affärscentrum förses med högfrekvent kollektivtrafik.
Möjligheter att hitta nya lösningar måste också premieras. Här finns möjlighet att med vår väl utvecklade IT-bransch ta fram lösningar så att t.ex. arbetsplatser kan ligga utmed transportsträckor och i närheten av boende- miljöer. Detta tillsammans med övriga åtgärder för att främja distansarbete, och en väl utvecklad kollektivtrafik, bör kunna ge en minskning av person- transporter.
För att åstadkomma ett resurseffektivt transportsystem måste satsningar genomföras för att främja bl.a. kombitrafiken. Det skulle förhindra eller lindra trafikinfarkterna i Europa och därmed bidra till minskade utsläpp.
Transportsektorn är fortfarande i stort sett helt beroende av oljeprodukter som drivmedel. Detta gör att transporterna är starkt bidragande till växthuseffekten. Utsläpp från sjöfart och vägtrafik bidrar till att mark, sjöar och vattendrag försuras och övergöds. Dessutom bildas marknära ozon som är skadligt för växter, djur och vår egen hälsa. Det finns också klar koppling mellan hotet mot biologisk mångfald och trafiken.
Transportsektorns utsläpp av koldioxid följer i stort sett utvecklingen av trafikarbetet. Hittills har de styrmedel som införts inte kunnat motverka att trafiken ökar. Bränsleförbrukningen hos nya bilar har inte heller minskat nämnvärt under de senaste tio åren. Det pågår en mängd försök kring nya drivmedel och drivformer, men fortfarande är höga kostnader hinder för att de nya tekniska lösningarna ska kunna introduceras i större skala.
Luftföroreningarna från trafiken ger korrosionsskador på bl a byggnads- material, främst är det stål, sand- och kalksten som angrips. På detta sätt förstörs material, byggnader och minnesmärken, delar av vårt kulturarv.
Bränslen
Den största delen av våra transporter baseras på fossila bränslen. Men det kommer ständigt nya rapporter om nya tekniska framgångar som ger färre utsläpp och partiklar. Det är viktigt att stimulera tekniken för alternativa drivmedel till motorer. Vi kristdemokrater vill inom EU få harmoniseringar mellan avgifter på energislagen och harmoniseringar av skatter och avgifter. På detta sätt kan konkurrensen bibehållas men med mer miljöanpassade drivmedel och transporter.
Transportsektorn är en stor användare av diesel. Vi kristdemokrater är emot den höjning av dieselskatten som aviseras i budgetpropositionen. Det är anmärkningsvärt att regeringen vill straffa den svenska åkerinäringen genom att höja skatten på Europas renaste diesel. Det är idag allom bekant att många utländska åkare tankar billigare och mycket hälsofarligare diesel innan de kommer till Sverige. Utsläppen hamnar här i Sverige medan skatteintäkterna stannar i ett annat land. Det borde vara en enkel ekvation, att om man premierar den bästa dieseln i Europa så tankar fler här i Sverige. Detta skulle medföra att skatteintäkterna ökar och utsläppen blir mindre farliga. När det gäller partikelutsläppen så kan vi jämföra Sveriges MK1 diesel med omvärldens.
Runt omkring oss i Europa säljer man diesel med upp till 500 ppm. Från år 2000 är EU:s krav max 350 ppm. Från år 2005 gäller max 50 ppm, vilket är den nivå som Finland och Danmark redan ligger på. Men i Sverige innehåller MK1 diesel redan idag endast 5 ppm. Denna diesel vill regeringen beskatta hårdare. Istället borde regeringen arbeta för en skattereduktion på MK1- dieseln.
Biodrivmedel har en gynnsam effekt på mängden koldioxid. Biodrivmedel minskar beroendet av import från oljeproducerande länder, ökar antalet arbetstillfällen och skapar en marknad för en konkurrenskraftig gröda för svenskt jordbruk. En introduktion av biobränsle bör ske genom lågin- blandning och genom att utveckla nya motorer som kan drivas med ren alkohol. Låginblandning av största möjliga halt, som kan klaras utan modifieringar i befintliga motorer, ger omedelbart en marknad för inhemsk produktion i stor skala. Då skapas också förutsättningar för en introduktion av fordon med ren alkoholdrift. Det är viktigt att skatter och andra pålagor inte hindrar utvecklingen av alternativa bränslen. Staten måste medverka till att stimulera marknaden på detta område. Utvecklingen måste drivas i rätt riktning för att öka aktörernas möjlighet att arbeta med god framförhållning. Ett tydligt mål bör vara att minst hälften av alla bilar drivs med annat än fossilt bränsle år 2010.
Den miljövänliga bilen
Bilismen och transporterna står för en stor del av den ökande energiförbrukningen och koldioxidutsläppen. Samtidigt är bilen en symbol för rörelsefrihet och bekvämlighet för många människor. I vissa fall är bilen den enda möjligheten att ta sig fram för människor, främst i glesbygden. Även med väl utbyggda kollektivtrafiksystem så kommer bilen att vara nödvändig i framtiden. Miljöbilen måste bli en självklarhet i framtidens samhälle. Kunskapen finns. Samordning och stimulans saknas.
Skrotningspremien
Under hösten lär det komma ett EU-förslag om lagstiftning om kretsloppssystem och producentansvar för bilindustrin. Detta är ett välkommet steg i miljöarbetet. Redan idag har många biltillverkare satt upp höga mål för återvinningen. Sverige har näst Grekland Europas äldsta bilpark och trots nybilsförsäljningens uppgång kommer det att dröja många år, oavsett en eventuell lagstiftning om producentansvar, innan vi får bort de gamla, orenade bilarna från vägarna. Kristdemokraterna vill därför föreslå en kraftigt höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell, då katalysatorn blev obligatorisk. Enligt den utredning som gjordes om skrotningspremien (SOU 1997:126) torde en kraftig höjning, även under en begränsad period, innebära att många fler gamla bilar med dåliga säkerhets- och miljöegenskaper försvinner ur trafik ganska snabbt. Vårt förslag är att höja skrotningspremien till 3.000 kr för bilar äldre än 1989 års modell under en period av fem år. För att inte hämma nybilsförsäljningen bör inte hela summan läggas på nybilspriset enligt dagens princip. Eftersom man begrän- sar perioden med höjd premie, bör detta kunna vara möjligt. Regeringen bör ges i uppdrag att höja skrotningspremien enligt ovanstående modell.
Minska bilberoendet i storstäderna
Köerna i trafiken är ett stort problem, för miljön men också för vår hälsa. En undersökning av MTC Bilprovningens motortestcenter visar att moderna bilar med katalysatorer har fyra ggr högre bränsleförbrukning vid köbildning än vid körning där trafiken flyter. Som en följd av den ökade bränsleförbrukningen, ökar även utsläppen av växthusgasen koldioxid drygt fyra ggr. Enbart kostnaden för ökningen av bränsleförbrukningen kan beräknas till minst 1,1 miljard kronor per år.
Samma undersökning visar att de äldre bilarna utan katalysatorer drar ca fem ggr mer bränsle vid rusningstrafik än vid körning i normaltrafik. Därmed ökar också koldioxidutsläppen fem gånger vid sådan köbildning, visar en undersökning som gjordes på sex olika bilar. Fyra av bilarna var utrustade med katalysatorer och två utan, vilket anses spegla verklighetens trafikarbete. Bilarna hade körts enligt körcykler uppmätta efter trafiken på Essingeleden i Stockholm.
Kraftfulla satsningar på kollektivtrafiken tillsammans med ekonomiska styrmedel är nödvändiga i våra största städer. Köer är ett nederlag både för miljön och för marknadsekonomin och orsakar stora kostnader. Satsningar på kollektivtrafik, främjande av cykeltrafik, ekonomiska styrmedel och in- troduktion av transporttelematik (dvs med hjälp av IT utnyttja vägarna smartare) bör vara medel för att minska bilköerna i storstäderna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag beträffande miljöstyrande väg- avgifter i hårt trafikerade stadskärnor. Vårt krav sedan förra året kvarstår.
Cykelpolitik
Det är en ständigt lika märklig brist i regeringens trafikpolitik att man i propositionen lyckas förbigå det miljövänligaste, energieffektivaste och nyttigaste fordonet på väg, nämligen cykeln. Ordet "cykel" förekommer inte annat än i konstaterandet "Användningen av cykelhjälm är oförändrad i förhållande till föregående år". Faktum är att regeringen i stort saknar en cykelpolitik. Kristdemokraterna vill därför, ännu en gång, lyfta fram cykelns möjlighet att, i synnerhet på korta avstånd, bidra med lösningar för att hitta en väg fram till det ekologiskt hållbara transportsystemet.
15 % av alla transporter till lands i Sverige sker per cykel, ändå cyklas det lite i Sverige om man jämför med länder som Danmark, Holland och Tyskland. Sedan 1950-talet har cyklandet reducerats till en femtedel, till förmån för bilåkandet. På avstånd under fem km är detta problematiskt ur en mängd synvinklar, som avgasutsläpp vid kallstarter, trafikträngsel och folkhälsoaspekter. Betänker man att var fjärde bilresa är kortare än fem km inser man att det finns en stor potential för ökat cyklande. Regeringen bör återkomma med en handlingsplan för hur cyklandet på kortare avstånd ska stimuleras.
I de städer som särskilt satsat på cykeln, exempelvis Göteborg, Örebro och Västerås, ligger andelen cykeltransporter högre än i övriga städer. Det viktigaste för att öka cyklandet är satsningar på bra cykelstråk och god väghållning med bra snöröjning, liksom vettig skyltning och goda parke- ringsmöjligheter för cyklister, gärna med möjlighet att kunna låsa fast cykeln vid stolpar för att minska stöldrisken. Viktigt är också att göra det enkelt att ta med cykeln på kollektiva transportmedel som tåg och buss. Bra cykel- parkeringar vid stationer etc, gärna med övervakning och tak, kan vara ett bra sätt att underlätta för cyklisterna. Försök med kommunala lånecyklar kan vara ytterligare ett sätt att stimulera till ökat cyklande. Lånet av cykel bör vara kopplat till någon form av pant som ger ett incitament för ansvarsfullt handhavande. Svenska städer kan i detta avseende lära av till exempel Köpenhamn och Amsterdam.
Väg och järnväg
Vägverket
Vägverkets måluppfyllelse är god förutom på området trafiksäkerhet. Här hänvisar vi till vår särskilda kommittémotion om trafiksäkerhet. Vägverket får nu ett svårt uppdrag att flytta medel från sektorsanslaget till trafiksäkerhetsåtgärder. Dessutom gör regeringen bedömningen att administrationen kan effektiviseras. Vi lägger ett besparingskrav om 20 miljoner kronor på administrationen. Kristdemokraterna gör den bedömningen att Vägverket bör fokusera mer på kärnfrågorna. Det finns anledning att se över alla de mångmiljonprojekt som startas. Vi vill också kraftigt understryka vikten av att Vägverkets produktionsorganisation bolagiseras och får arbeta helt fristående från myndigheten. Vi är medvetna om att Vägverket menar att 99 % av all produktion är konkurrensutsatt, men vi har ändå anledning att tro att det finns vinster att göra på en bolagisering.
Banverket
RRV:s kritik mot Banverket har lett till Ekonomistyrningsverkets klassificering "Ej tillfredsställande". Det är viktigt att regeringen noggrant följer upp hur Banverket kommer att förbättra sina rutiner framöver.
Regeringen anser att Banverket skall arbeta med att effektivisera sin administration. Vi bedömer att Banverket bör kunna spara 40 miljoner genom produktivitetshöjningar och effektiviseringar.
Öresundsförbindelsen
I regeringens budgetskrivelse föreslås Banverket få hand om inbetalningen av järnvägsavgifterna. Samtidigt som årsavgiften är 225 miljoner kronor skall banavgifterna höjas med 105 miljoner kronor och anslaget till Banverket utökas. Vi kan inte tolka detta annat än att resterande del av inbetalningen i framtiden skall tas ur den skattefinansierade budgeten. Om en sådan slutsats är riktig, kan vi inte ställa oss bakom den lösningen. Om broavgifterna visar sig orimliga, så får regeringen hellre öka avskrivningstiden än att skjuta till skattemedel. Vi efterlyser också en redovisning och en samhällsekonomisk kalkyl av Citytunnelprojektet med tanke på att projektets kostnader räknats upp med hela två miljarder kronor under året.
Inlandsbanan
Vi är missnöjda med att Inlandsbanan behandlas som en restpost i budgeten när "resterande" 50 miljoner kronor avsätts som bidrag. Inlandsbanans godsvolym har glädjande ökat men även behovet av banunderhåll och trafikledningskostnader ökar. För att garantera Norrlands inland en fortsatt utveckling med hjälp av Inlandsbanan borde regeringen tillmötesgå IBAB:s begäran om 65 miljoner kronor att tas inom ramen för anslag A 4 Ban- hållning.
Sjöfarten
De senaste åren har präglats av utredande om huruvida Sveriges handelsflotta i framtiden skall vara svensk eller utländsk. Efter utredningen "Svensk sjöfart - näring för framtiden" (SOU 1995:112) kom "Svensk sjöfartsnäring - hot och möjligheter" (SOU 1998:129). Helt nyligen presenterades dessutom en ESO-rapport med titeln "Att reda sig själv" som i princip vill utradera de slutsatser som dragits i de tidigare nämnda utredningarna, nämligen att det är värt att satsa på svensk sjöfartsnäring.
Sverige har sedan generationer tillbaka haft en framträdande position på den internationella sjöfartsmarknaden. Det finns starka skäl till att Sverige ska ha en egen handelsflotta även i framtiden. Den största delen av utrikes- handeln transporteras på köl. Ur beredskapssynpunkt är det viktigt att Sverige har tillgång till en egen handelsflotta. Den svenska sjöfarten bidrar också i högsta grad till ekonomisk tillväxt och genererar många arbets- tillfällen. Den svenska handelsflottan ger också en plattform för att bedriva ett internationellt säkerhets- och miljöarbete.
EU:s sjöfartspolitik håller på att omvandlas. 1997 fastställdes i kommis- sionen nya riktlinjer för statligt stöd till sjöfartsnäringen. Jämfört med tidigare, har de nya reglerna utformats med större möjligheter till stöd samt att stödformerna blivit fler och flexiblare. Som huvudregel gäller att statsstöd enbart får ges till fartyg som är registrerade i medlemslandets skeppsregister. Som tak för stödet anges reduktion till noll av skatter och sociala avgifter för sjöfolk och av bolagsskatt. Kommissionen ska granska varje lands utformning av sjöfartsstödet.
Samtliga femton EU-länder vidtar åtgärder för att reducera bemannings- kostnaderna på fartyg. Tio länder medger olika fonderingsmöjligheter för företagen. Investeringsstöd lämnas i sju länder, etc. Tolv länder har någon form av internationellt eller annat register.
Som exempel kan nämnas att Holland år 1996 kraftigt ändrat sitt sjöfarts- stöd vilket gjort att landet fått en betydande ökning av fartyg i sin flotta. Trots kritik från bl.a. Sverige har EU-kommissionen godkänt den holländska konstruktionen av stödet.
Norge har ett internationellt fartygsregister, NIS, vilket innebär att det kan vara mycket lönsamt för en svensk redare att segla under norsk flagg. Danmarks internationella register, DIS, ger också vinster för utländska redare men ställer större krav på inhemsk bemanning än t.ex. det norska registret. Sverige införde ett utökat rederistöd samt det s.k. TAP-avtalet under hösten 1998. Efter en segsliten process där näringen först utlovats en "nettomodell" av rederistödet, och sedan regeringen ändrat uppfattning fram och tillbaka, löstes äntligen frågan i samband med riksdagens budgetbehandling. Man kan påstå att svensk sjöfartsnäring fått ett andrum i konkurrenshänseende, men en mer offensiv sjöfartspolitik är nödvändig.
Under 1999 har flera länder förändrat sin inställning till den inhemska sjöfarten. Tyskland har utökat stödet till färjenäringen som följd av att tax- free avskaffades. England har aviserat ett införande av tonnageskatt och enbart signalerna har inneburit en snabbt ökande inflaggning av fartyg till landet. I Finland förs just nu en diskussion mellan näringen och regeringen i syfte att minska utflaggningen.
Situationen är alltså komplex. Kristdemokraterna anser att regeringen bör fortsätta driva frågan om en gemensam, konkurrensneutral sjöfartspolitik inom EU och EES-området. Sverige kan inte som enda land nu börja avveckla stödet till sjöfarten. Det skulle innebära enbart negativa effekter för Sveriges del. Istället bör regeringen skyndsamt se över de konkreta förslag som lämnats i den Bäckströmska utredningen "Svensk sjöfartsnäring - hot och möjligheter" (SOU 1998:129). Vi avser särskilt förslagen om fartygs- fonder, utbildningsstödet till praktikplatser ombord, samt ett nationellt pro- gram för tillämpad forskning. Det är anmärkningsvärt att regeringen under 1999 inte förberett några förslag i denna riktning. En hearing har hållits där Sjöfartens olika aktörer fått säga sitt till Näringsdepartementet, men vad har hänt därefter? Konsekvenserna av att införa en tonnageskatt bör också belysas av regeringen.
Det är också av stor vikt att Sverige tillsammans med övriga EU-länder prioriterar frågan om flaggstatskontroll. Alltför många potentiella katastrofer flyter omkring på haven, och medan vi väntar på nästa kollision eller olje- utsläpp utsätts den seriösa sjöfartsnäringen av allvarlig konkurrens från mindre nogräknande aktörer.
Vidare stöder vi EU:s inriktning att ta fram gemensamma avgiftsprinciper för de olika trafikslagen, även detta i syfte att skapa en så konkurrensneutral situation som möjligt mellan olika trafikslag och länder. Varje trafikslag ska bära sina egna kostnader och det ska inte vara någon skillnad på avgifts- principerna i olika EU-länder.
Hamnavgifterna styrs av hamnarna själva. Om kommunen är huvudägare till hamnbolaget skall självkostnadsprincipen gälla. Hamnarna kan i viss mån konkurrera med avgifterna som medel. Det s.k. stuverimonopolet är en omtalad företeelse. Många kritiserar denna regel därför att den påstås hämma konkurrensen och förhindra en effektivare hantering i hamnarna. Regeringen bör återkomma med långsiktiga förslag till hur staten ska kunna samverka bättre med kommunerna ifråga om hamnarna och infrastrukturen kring hamnarna, samt förslag till hur stuverimonopolet ska hanteras i framtiden med tanke på konkurrenssituationen.
För svensk industri, den svenska arbetsmarknaden, Sveriges möjligheter att påverka internationella sjöfartsfrågor om exempelvis säkerhet och miljö, samt den svenska beredskapen, vore det förödande om Sverige förlorar sin sjöfartsnäring.
De miljödifferentierade farledsavgifterna som Sverige infört har redan varit positiva för miljön. Dock finns det anledning att se till att de aktuella farledsavgifterna inte får snedvrida konkurrensen inom sjöfarten. Detta gäller speciellt oceangående fartyg för vilka farledsavgiften innebär en avsevärd kostnadsökning. Vi föreslog därför 1998 att det då nya sjöfartsavgifts- systemet skulle revideras till förmån för ett system som inte ger motsvarande negativa effekter för den transoceana sjöfarten. Eftersom vårt krav inte tillgodosetts av riksdagen kvarstår det i år också.
Oljeutsläppen i Östersjön är fortfarande ett stort problem. Den största delen av oljeutsläppen sker inte vid tankbåtsolyckor utan i samband med rengöringen ombord på olika typer av fartyg. I Östersjön är det sedan 1976 förbjudet att pumpa oljehaltigt länsvatten överbord. Likväl observeras varje år 400-500 olagliga oljeutsläpp i den svenska delen av Östersjön. Mörker- talet torde dessutom vara stort. Problemet är tänkt att reduceras genom Helsingforskonventionens förslag om "No special fee". Det innebär att hamnarna kostnadsfritt ska ta emot oljor och annat avfall. Tyvärr ser det ut som om enbart svenska hamnar lever upp till detta för närvarande. Detta är mycket negativt, både för Östersjön och för konkurrenssituationen. Svenska hamnar måste ju ha högre avgifter än utländska eftersom tömningen ingår. Vi anser inte att regeringen tydligt nog drivit denna fråga internationellt, utan begär ett tillkännagivande. Kustbevakningen och åklagarmyndigheten bör också få utökade resurser för att kunna beivra brotten i större utsträckning. Frågan om oljeutsläpp utvecklas även i vår motion om vatten.
När det gäller fritidsbåtarna är det glädjande att konstatera att regeringen numera anser att ett allmänt register bör bygga vidare på det frivilliga fritidsbåtregistret. Det kan finnas skäl att, som regeringen skriver, överväga möjligheterna att införa en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritids- båtar. Detta får dock inte vara första steget mot ett införande av en särskild båtskatt. Det bör i så fall avvisas av riksdagen. Det finns ju redan idag en uppgiftsskyldighet om båtinnehav och värde på deklarationsuppgiften vid förmögenhetsuppgifterna.
Kristdemokraterna anser sammanfattningsvis vad gäller sjöfartspolitiken
11. att arbetet i EU måste fortsätta i riktning mot konkurrensneutralitet mellan sjöfartsnationerna samt gemensamma avgiftsprinciper för de olika trafikslagen,
12. att Sverige måste slå vakt om sin position som sjöfartsnation och behålla den svenska handelsflottan så långt möjligt under svensk flagg,
13. att regeringen bör sträva efter långsiktiga parlamentariska överenskom- melser om sjöfartspolitiken samt en bred enighet på sjöarbetsmarknaden om dess framtida inriktning,
14. att regeringen skyndsamt ser över de konkreta förslag som lämnats i den Bäckströmska utredningen, särskilt frågorna om fartygsfonder, utbildningsstöd till praktik ombord, samt forskningsresurser,
15. att konsekvenserna av en tonnageskatt redovisas,
16. att stuverimonopolets inverkan på hamnavgifterna belyses,
17. att regeringen prioriterar arbetet med flaggstatskontroll,
18. att regeringen internationellt kraftigt verkar för att mottagning av olja och avfall är kostnadsfritt och fungerar i hela Östersjöområdet,
19. att farledsavgifterna ses över med hänsyn till oceangående trafik.
Luftfarten
Inledning
Resandet inom det svenska inrikesflyget har, efter en kraftig nedgång under 1990-talets första hälft, återigen börjat öka. År 1990 gjordes ca 8 miljoner inrikes flygresor. År 1996 låg siffran på drygt 6 miljoner och Luftfartsverket räknar i sin treårsplan med att antalet resande med inrikesflyg år 2000 kommer att uppgå till omkring 7 miljoner. Antalet resande i utrikes flygtrafik har ökat kraftigt under större delen av 1990-talet. Detta gäller för såväl linjefart som chartertrafik. Antalet resenärer i utrikes trafik uppgick år 1996 till ca 11,6 miljoner och tillväxten i resandet förväntas fortsätta enligt en statistisk undersökning. Under månaden augusti 1999 reste totalt 1 953 000 personer från Luftfartsverkets flygplatser vilket är en ökning med fem procent från samma period förra året.
När SAS ursprungligen bildades var utgångspunkten att företaget skulle säkerställa interkontinental flygtrafik framförallt för en allt mer export- inriktad svensk industri. Denna flygverksamhet har sedan dess varit en av förutsättningarna för vårt lands förmåga att bygga upp en kraftfull export- industri.
En väl fungerande luftfart är emellertid också en förutsättning för en fram- gångsrik regionalpolitik. Flyget spelar en stor roll när det gäller transport- försörjningen till och från Norrland, framförallt när det gäller person- transporter, varför Kristdemokraterna välkomnar de satsningar som skett för att anslå driftsbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen.
Ökningen av flygtrafiken såväl inom landet som internationellt, aktualise- rar kommande problem att möta ett allt större behov. För Arlanda, Land- vetter samt Sturup finns diskussioner om hur utbyggnaden skall ske och vilka alternativa lösningar som finns att tillgå. Både Västerås och Norrköping vill växa och ta över trafik som i dag går på Arlanda, samtidigt som Säve vill växa och bli ett billigare alternativ för bl.a. billighetsflyglinjer kring Göte- borg. När det gäller Sturup finns det sedan länge en pågående diskussion kring behovet av en eller två storflygplatser i Köpenhamn-Malmö-regionen, samt tågförbindelse även till Sturup.
Allt fler kommuner verkar för att just deras lokala flygfält och deras lokala militära fält skall bli en ny regional flygplats. Till detta kommer regeringens stora satsning i Kallax (Luleå) där man nu etablerar en stor flygomlast- ningsanläggning med inriktning på den internationella godstrafiken.
Allt detta gör att vi kristdemokrater anser att det behövs en utredning kring var de nationella resurserna ska satsas för fortsatta investeringar i vår infrastruktur på luftfartsområdet. Att det finns ett ökande intresse och behov torde stå utom allt tvivel, men skall utbyggnaden ske på ett rimligt sätt är det viktigt att man försöker undvika överetablering och satsningar som leder till en onödigt hård miljöbelastning och ekonomiska problem på sikt.
Sverige var först i Europa med att avreglera den inrikes flygmarknaden. Resultatet av detta är naturligtvis att flygsektorn tvingats höja sin produkti- vitet och därmed ökat sin konkurrenskraft inte minst internationellt. Detta har skett i stort sett utan negativa regionala konsekvenser. När avregleringen nu med ökad kraft genomförs i Europa och globalt är den förbättrade kon- kurrenskraften en tillgång för de Sverigebaserade flygbolagen. Det är glädjande att de rabatterade biljetterna nu blivit avsevärt billigare, medan flygbolagen däremot utnyttjat affärsresenärernas relativa prisokänslighet.
Luftfartsverket
Luftfartsverket har utvecklats positivt under de senaste åren. Produktiviteten har förbättrats och det är glädjande att verksledningen även för de närmaste åren har högt ställda ambitioner. Utrymme skapas för investeringar, som är en grundförutsättning för att luftfarten ska utvecklas på ett gynnsamt sätt. Verkets insatser för att uppnå en minskning av luftfartens negativa miljöpåverkan är positiv, men måste drivas vidare med ökad kraft. Detta är en förutsättning för luftfartens långsiktiga överlevnad.
Luftfartsverket arbetar med såväl flygsäkerhet (safety) som skyddet mot brottsliga handlingar (security). Vad gäller security bör ambitionsnivån ökas från att enbart undvika brottsliga handlingar riktade mot flygsäkerheten till att också avslöja och förhindra deras planering. För den som idag skulle vilja ta med sig ett vapen i handbagaget är det lätt att notera en eventuell säker- hetskontroll genom förändrade rutiner och passagerarpassage på flygplatsen. Denne kan då överlämna sitt tänkta handbagage till en medföljande partner som agerar anhörig som tar avsked. Passagerarpassagen och rutinerna på flygplatsen vid incheckningen borde vara likformade vare sig en säker- hetskontroll föreligger eller ej. Ett enigt trafikutskott uttalade sig under föregående riksmöte för en sådan lösning, vilket dock inte har effektuerats av Luftfartsverket.
Privata alternativ
Det är viktigt att de privata och kommunala alternativ som växer fram inom flyget får samma förutsättningar som Luftfartsverket att agera. Det är viktigt att regeringen inte ger flygkoncessioner till Luftfartsverket för att sedan neka ett kommunalt eller privat flygfält flygkoncession med motiveringen att miljöbelastningen blir för hård. Redan vid tillståndsgivandet till Luftfartsverket måste istället alternativa flygfälts möjligheter att växa vägas in, så att den totala miljöbelastningen bedöms. På så sätt uppnås konkurrens. Den statliga myndigheten ska inte gynnas av staten, på andra intressenters bekostnad.
Kristdemokraterna anser också att man bör överväga att skilja Luftfarts- inspektionen från Luftfartsverket, så att inspektionen granskar alla aktörer på marknaden utifrån samma förutsättningar.
Post
1993 avreglerades den svenska postmarknaden. Genom postlagen säkerställs att alla har rätt till goda postförbindelser.
Posten var ett statligt verk som sedan tillblivelsen på 1600-talet distribue- rat meddelanden av olika slag. Traditionellt har det varit meddelanden, som man rent fysiskt levererat från avsändare till mottagarens postadress. Idag levererar Posten AB meddelanden, vid sidan av andra företag på marknaden, meddelandetjänster inte bara som tidigare rent fysiskt, utan idag även via telenätet.
När postmarknaden avreglerades fanns det de som var tveksamma till att Sverige som första land i världen skulle avreglera denna sedan flera hundra år monopoliserade marknad. Idag kan vi konstatera att avregleringen inneburit stora samhällsvinster i form av lägre priser, förbättrad kvalitet och avsevärda effektiviseringsvinster hos Posten AB.
Postmarknaden har dock trendmässigt utvecklats i positiv riktning och nu, fem år efter avregleringen, kan vi börja tala om en marknad i egentlig bemärkelse. Närmare 100 privata företag runt om i landet, i storstäder och på landsbygden, från Skåne till Norrbotten, konkurrerar idag med Posten. Vissa företag konkurrerar på lokala marknader, andra i större geografiska områden och ytterligare andra inom segment där posten kan sorteras i förväg.
När det gäller den postala infrastrukturen så har under året riksdagsbeslut fattats som leder till att konkurrenssituationen mellan Posten och privata aktörer har förbättrats. Detta är positivt. Därutöver bör postnummersystemet överföras till Post- och telestyrelsen och som skall ha beslutanderätt över systemet och ansvara för förvaltningen. Det är viktigt att regeringen bevakar att den kostnad som Posten tar ut för att fördela privata aktörers försändelser till sina postboxar är rimlig. I 17 § postlagen finns en bestämmelse om att tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efter- levnad av lagen eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen. Denna möjlighet att meddela förelägganden bör även, enligt Kristdemokraternas mening, gälla villkoren för eftersändning utanför eget distributionsområde och s.k. privat eftersändning.
Under året har också Posten låtit förstå att man överväger att stänga samtliga postkontor och istället låta butiker och bensinstationer ta över verk- samheten. Kristdemokraterna motsätter sig inte kategoriskt varje förändring, vi medger gärna att det på flera håll har varit ett riktigt beslut att låta ett lokalt postkontor ersättas på ett sådant sätt. Men när nu Posten vill genom- föra denna tanke generellt vill vi värna konsumenternas intresse. För att förslaget ska vinna vårt bifall, vilar bevisbördan på Posten när det gäller att inte servicen försämras för medborgarna.
Kristdemokraterna anser också att lantbrevbärarna utgör en viktig institution också i framtiden, vilket i många bygder innebär en värdefull social kontakt för äldre, en omistlig faktor för småföretagare och allmänt är en viktig länk i den kedja som gör det möjligt att "Hela Sverige ska leva!". Vi kan inte se att Posten visat att servicen kan bibehållas för allmänheten om lantbrevbärarna frångår sin kassaservice. Därför avvisar vi en sådan utveck- ling.
Till Postens problematik hör ifrågasättandet av postleveransernas till- förlitlighet. I postförordningen (1993:1709) har nu som krav förts in att minst 85 % av brev som lämnats in för övernattsbefordran skall delas ut senast följande arbetsdag och 97 % senast tre dagar efter inlämnandet. Detta är inte tillfredsställande. Varför skulle en kund välja att sända ett brev istället för att faxa eller e-posta sitt meddelande, om brevet är betydligt dyrare och dessutom inte kan garanteras komma fram ens nästa dag? Både fax och e- post är ju dessutom framme på några minuter. Kraven på Posten i postförordningen borde ställas högre. Enligt Konsumentverkets rapport 1998:1 "Brevbefordran" inom Sverige, kom 97 % av 6 700 försändelser fram över natten. Kristdemokraterna anser därför att postförordningens krav bör skärpas till att minst 95 % av brev som lämnats in för övernattsbefordran skall delas ut följande arbetsdag och 99,5 % av breven, dvs i princip alla, senast tre dagar efter inlämnandet.
Med tiden kommer postmarknaden bli allt mer lik andra avreglerade marknader; produktutbudet ökar, företagen söker nya lösningar för att sänka kostnaderna i syfte att kunna erbjuda kunderna ett lägre pris, med bibehållen eller förbättrad kvalitet. En rad specialister träder in på marknaden och konkurrerar med marknadsdominanten.
Vi ser idag endast början av de positiva effekterna av postmarknadens avreglering. Posten är med 98 procent av antalet försändelser fortfarande giganten på marknaden. För att marknadsmekanismerna ska fungera tillfreds- ställande måste Konkurrensverkets auktoritet stå orubbad och Postens verksamhet renodlas. Det senare är en förutsättning för konkurrensneutralitet på såväl postmarknaden som alla de övriga marknader där Posten agerar.
Tele
Kristdemokraterna motsätter sig att den föreslagna lagändringen i telelagen (1993:597) genomförs nu. Skälen till detta är flera. Regeringen redovisar inte ärendet i sin helhet. Flera remissinstanser är mycket kritiska till syftet med lagändringen. Vidare har inte Lagrådet fått yttra sig. Vi står naturligtvis bakom de telepolitiska målen som riksdagen fastställt och vi tycker att konkurrensen på mobiltelefoniområdet bör öka. Men både i IT-infrastruktur- utredningen och i en SNS-rapport om avreglering inom telekommunikationer i Europa framförs tydliga varningar mot att gå för hastigt fram. Risken finns att viljan till att investera i infrastruktur i Sverige hämmas allvarligt om hela lagändringen fullföljs. Regeringen bör bearbeta lagändringen ytterligare och anpassa den bättre till remissinstanserna innan den föreläggs riksdagen.
Det finns mycket att vinna på att stimulera en framväxt av digitala hög- hastighetsförbindelser - bredband. Dock kommer det att dröja innan alla delar av landet kan få del av sådan teknik. Därför vill Kristdemokraterna även peka på att traditionell teknik på koppartråd såsom ISDN och xDSL måste bli mer tillgängligt för allmänheten. Under det gångna riksdagsåret har vi både i motioner, debatter och artiklar uppmanat regeringen att se över prissättningen på dessa tjänster. Det är inte rimligt att man kan få betala 15.000-20.000 kr. för en vanlig installation av ISDN. I extremfallet lär det kunna kosta upp till 60.000 kr. Detta borde regeringen via Post- och telestyrelsen uppmärksamma. Några påstår att ISDN är förlegat och att det endast är bredband som gäller. Men väldigt få hushåll har idag tillgång till bredband och det kommer att ta ett antal år innan hela Sverige får det.
Informationsteknik
Enligt framtidsforskare kommer vi att mer och mer arbeta inom kunskaps- och informationsområdet och mindre och mindre med fysisk varuproduktion. IT-samhället ger oss ny teknik och nya möjligheter, men det är också viktigt att vi är vaksamma beträffande medaljens baksida. Nya sjukdomssymptom börjar visa sig, stressen ökar och Internet ger även kriminaliteten nya möjligheter. Vi kristdemokrater vill i första hand bekämpa dessa företeelser genom påverkan av attityder och värderingar. Den etiska dimensionen inom IT-världen berörs knappast i regeringens skrivningar. Självklart ska vi satsa på bredband till alla, men det är viktigt att vi hela tiden påminner oss att tekniken är till för människan och inte tvärtom.
IT-sektorn definieras som elektronikindustrin och IT-relaterade tjänste- företag och den omsatte 325 miljarder kronor år 1996. Av dessa svarade elektronikindustrin för 116 miljarder kronor och IT-relaterade tjänster för 208 miljarder kronor. Den totala IT-sektorns förädlingsvärde var 95 miljar- der kronor vilket motsvarar 5 procent av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP). Sammanlagt arbetade drygt 170 000 personer inom denna bransch som därmed stod för 10 procent av antalet anställda i privat sektor och för 5 procent av den totala sysselsättningen.
I många av dagens och morgondagens nya företag kommer det vara svårt att mäta företagens värde i annat än kundstocken och de anställdas kunskap. För många av dessa företag kommer marknaden - kunder, leverantörer och arbetskraft - att vara global. Detta kommer att ställa nya krav på harmo- nisering av lagstiftning och regelverk mellan länder. Vi kan konstatera att många av dagens lagar och regler kring exempelvis skatter, riskkapital och arbetsmarknad inte är formulerade för ett modernt gränslöst näringsliv.
En annan brist i dagens system är den höga beskattningen av arbetskraft. Det är många gånger svårt för ett svenskt företag med en global marknad att motivera sin personal att vara placerad i Sverige när beskattningen här kan vara tiotals procentenheter högre än i vissa andra länder. Tilläggas kan att många av de nya företagen använder sig av personaloptioner som en möjlighet att locka till sig attraktiv arbetskraft. Men även detta beskattas orimligt högt i förhållande till andra länder. Regelverket kring personal- optioner är heller inte helt klart och tydligt. Det borde därför ses över.
Regeringen beskriver att bakom den snabba utvecklingen på IT-området ligger en medveten strategi för att göra datorer tillgängliga för alla. Här nämns skattesubventioneringen av företagsdatorer för anställda samt LO:s och TCO:s program för hemköp av PC. Detta har onekligen bidragit till att Sverige idag ligger i täten vad gäller tillgång till datorer och Internet. Men en strategi ska vara långsiktig och innehålla flera steg. Regeringen redovisar inte fortsättningen på strategin. Det finns även brister i dagens system: Hem- PC-programmet enligt dagens modell påverkar pensionen negativt för låginkomstagare. Hem-PC-programmet når inte studenter, pensionärer och arbetslösa. Regeringen bör överväga den modell man valt i USA där man får göra avdrag för programvara och dator oavsett vem man är eller var man jobbar. Datorn får skrivas av på 3 år.
Upphovsrättsregler
För många företag i IT-sektorn är upphovsrättsskyddet av oerhörd vikt. För företag som producerar programvara eller andra typer av verk är detta skydd många gånger lika med möjligheten att överleva. Det måste finnas ett klart och starkt upphovsrättsligt skydd som garanterar företagens möjlighet att få betalt för sina produkter. Detta är också en förutsättning för att ny IT-industri ska kunna etableras och växa fram i Sverige.
Enligt Bernkonventionen faller alla typer av mångfaldigande av verk, in under upphovsmannens ensamrätt. Detta gäller otvivelaktigt såväl temporära som permanenta kopior. Sverige har undertecknat denna och andra inter- nationella konventioner rörande upphovsrätt och borde således ge klart uttryck för att även temporära kopior erhåller fullt skydd under svensk upphovsrättslagstiftning. Ett sådant klart uttryckligt stöd saknas idag. Om undantag kan vara påkallade av tekniska skäl bör sådana undantag göras från den uttryckliga huvudregeln att temporära kopior av verk har fullt skydd. I annat fall riskerar upphovsmannens ensamrätt snabbt att urholkas i ett samhälle som i allt högre grad bygger på Internet och temporära mång- faldiganden av verk.
Piratkopiering
Piratkopiering är ett stort problem i Sverige. I Sverige är 38 % av alla de programvaror som används piratkopierade. Detta innebär förlorade intäkter för företagen och förlorade skatteintäkter för staten. Den svenska regeringen borde därför gå i spetsen för en förändrad moraluppfattning när det gäller användning av morgondagens arbetsredskap inom alla näringar dvs programvaror. Regeringen borde följa USA:s exempel och ingå ett avtal med mjukvarubranschen om upprättande av en policy för användning av programvaror inom den statliga sektorn. Den illegala användningen av programvaror är dessvärre stor såväl inom den statliga som den kommunala sektorn i Sverige. Det visar nyligen gjorda undersökningar inom framför allt den kommunala sektorn.
2000-omställningen
Kristdemokraterna har i flera motioner tidigare pekat på brister och oklarheter i kartläggningen av det svenska samhällets datoromställning inför år 2000. Fortfarande finns det obesvarade frågor men vår bedömning är ändå att Sverige står väl rustat inför årsskiftet.
Bredband
Frågan om snabba datakommunikationer till hela landet är viktig ur flera perspektiv. För entreprenören och Sveriges fortsatta tillväxt, för distansarbetaren och möjligheterna att bo och verka var vi vill, för studenten, för den funktionshindrade, för sjukvården är det viktigt med tillgång till bredband. Regeringen bereder nu frågan om en statlig satsning på IT-infrastrukturen och avser att återkomma i början av år 2000 med en särskild IT-proposition. Det är då viktigt att beakta flera saker: För det första bör staten ge en tydlig avsiktsförklaring om att bredband ska finnas i hela landet. För det andra bör staten låta marknaden välja teknik. För det tredje bör staten skapa långsiktiga spelregler för aktörerna på denna marknad. För det fjärde bör staten ta ett särskilt ansvar för glesbygdens möjligheter att utnyttja bredbandstekniken. Dessa riktlinjer anser vi ska vara vägledande för det fortsatta arbetet.
Statens järnvägar
Kristdemokraterna delar regeringens syn att SJ ska koncentrera sig på sin kärnverksamhet och identifiera och avyttra sådan verksamhet som inte bidrar till att affärsmässigt utveckla kärnverksamheten. Det långsiktiga målet måste, enligt vår mening, vara en bolagisering av SJ.
Att produktiviteten ökar snabbare än personalkostnaderna är nödvändigt för att nå de ekonomiska målen. På flera håll i landet klagar resenärer över att man möts av maskiner istället för människor när man ska resa med tåg. Det kan gälla besvärliga biljettautomater eller en minskad bemanning ombord på tågen. Konkurrensen vinns inte endast med priset, det kan också handla om trygghet och service.
Kommunikationsforskning och meteorologi
Mot bakgrund av den betydelse som informationsteknologin kommer att ha för vårt land i framtiden är de angeläget att en ökad tyngd läggs på forskning inom detta område. Inom de stora multinationella tele- och dataföretagen läggs årligen ner enorma belopp för att ta fram nya produkter och tjänster. Det är inte självklart att alla resultat av dessa forskningsinsatser på ett positivt sätt medverkar till en gynnsam samhällsutveckling. Inte minst därför är det ytterligt angeläget att kraftfulla resurser nu läggs på samhällsmotiverad forskning på detta område.
Bland andra forskningsområden inom kommunikationsområdet som Krist- demokraterna anser bör vara prioriterade är forskning för att sänka produk- tionskostnaderna för biobaserade drivmedel, som till exempel etanol baserad på cellulosahaltiga råvaror. Tillsammans med övrig produktion av bio- bränslen skulle denna produktion vara särskilt väl anpassad till svenska förhållanden.
Kristdemokraterna anser vidare att forskning för att sänka fordonens bränsleförbrukning ska vara högt prioriterad. Svensk bilindustri har gjort ett frivilligt åtagande att till år 2005 sänka bränsleförbrukningen med 25 % jämfört med år 1990. Det är förvisso ett steg på väg, men långt ifrån till- räckligt. Målet bör skärpas till det dubbla, en halvering av bränsleförbruk- ningen under dessa 15 år, med målsättningen att nå fram till motorer till marknadsmässiga priser som har en bränsleförbrukning på 0,3 liter/mil. Förutom vinsterna i handelsbalans och de ekonomiska vinsterna skulle åtgärden verksamt bidra till att sänka koldioxidutsläppen, liksom övriga miljöbelastande utsläpp.
Ett avsevärt problem är etablering av nya trafikleder inom framför allt storstadsområden. På grund av att stora ytor redan är bebyggda och resterande delar är omistliga som värdefulla grönområden har det på vissa håll blivit nära nog omöjligt att finna korridorer för nya trafikleder som på ett acceptabelt sätt kan förenas med en god livsmiljö. Ett alternativ kan då vara att förlägga de nya trafiklederna i tunnlar. Eftersom dessa med nuvarande teknik är dyrt såväl att bygga som att underhålla, är det en angelägen forsk- ning att finna alternativa tekniker som kan pressa ned produktions- kostnaderna.
Ett annat forskningsområde som utskottet behandlat och som enligt vår mening ytterligare bör prioriteras är SMHI:s forskning kring en lång rad extrema meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska händelser som inträffat under perioden 1992-1997, och vilket samband dessa kan ha med mänsklig aktivitet och störningar i den ekologiska balansen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotlandstillägget,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av telelagen 1993:597,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av infrastruktur genom PPP,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare prioriterade projekt,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning för terrängfordon,4
25. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om för- och nackdelar med registreringsnummer i drivmattan på snöskotrar,4
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgängligheten för funktionshindrade,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öresundsförbindelsen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att åkerinäringen skall få konkur- rensneutralitet,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd dieselskatt,1
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerheten,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens flygande väginspektioner,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta utsläppstak till år 2010,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bullerstörande vägnät,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsplanering enligt de trafikpolitiska målen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strävan att få alternativa drivmedel till motorer,2
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad låginblandning av etanol,2
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstyrande vägavgifter i hårt trafikerade stadskärnor,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om cykelpolitik,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vägverket,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en redovisning och en samhällsekonomisk kalkyl för Citytunnelprojektet,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Inlandsbanan,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfartsavgiftssystemet,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mottagningsanläggningar för oljespill,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör vara pådrivande i internationella organ för strängare säkerhets- och miljökrav för sjöfarten,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stuverimonopolet,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam, konkurrensneutral sjöfartspolitik inom EU och EES-området,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fartygsfonder,2
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsstödet till praktikplatser ombord,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt program för tillämpad forskning,
51. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en tonnage- skatt,2
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flaggstatskontroll,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om samverkan med kommunerna i fråga om hamnar och hamnarnas infrastruktur,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särskild båtskatt inte skall införas,2
55. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om investe- ringar i infrastrukturen för luftfartsområdet,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Luftfartsverket,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om passagerarpassagen och rutinerna på flygplatsen vid incheckningen,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privata och kommunala alternativ beträffande flygplatsinvesteringar,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga att skilja Luftfartsinspektionen från Luftfartsverket,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att postnummersystemet bör överföras till Post- och telestyrelsen,
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Posten tar ut avgifter för privata aktörers försändelser i sina postboxar,
62. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för eftersändning utanför eget distribu- tionsområde och s.k. privat eftersändning,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om postkontoren,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lantbrevbärarnas kassaservice,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att postförordningens krav bör skärpas,
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering inom telekommunikationsområdet,
67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över prissättningen på ISDN och liknande tjänster,
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsteknik,
69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om programvara och dator,
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphovsrättsskyddet,3
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om piratkopiering,3
72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för bredband,
73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SJ,
74. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationsforskning och meteorologi,
75. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till rege- ringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgifts- område 22 Kommunikationer enligt följande uppställning: 76.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )
1 Yrkande 10 hänvisat till FiU.
2 Yrkandena 16, 17, 29, 32 och 35 hänvisade till SkU.
3 Yrkandena 51 och 52 hänvisade till LU.
4 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till MJU.