Sverige är ett modernt och högt utvecklat välfärdsland. Trots
att många drabbas av bekymmer i form av arbetslöshet o.dyl.
lever ändå majoriteten av invånarna under tillfredsställande
former.
För att välfärden skall kunna bibehållas och utvecklas också framöver
krävs det ett väl utbyggt nät av infrastruktur i hela landet. Det gäller alla
delar av infrastruktursektorn vare sig det är vägar, sjöleder eller bredband
som är kommunikationsvägarna. Folkpartiet har under rad av år hävdat att
trafikpolitiken är och förblir samhällets ryggrad och blodsystem. För oss
liberaler är det den fria konkurrensen som ligger till grund för
trafikpolitiken.
Vi anser att endast med fri konkurrens tillgodoses den enskildes val av
transportslag bäst vare sig det gäller transport av gods eller personbefodran.
Med fri konkurrens inom alla transportslag kan vi bäst uppnå en hållbar
utveckling och ökad tillväxt. I denna motion presenterar vi Folkpartiet
liberalernas syn på hur transportpolitiken bör utformas.
Öka konkurrensen
Ett kännetecken för trafiksektorn är tyvärr fortfarande allt för
många regleringar och monopolbildningar eller tendenser till
bristande konkurrens.
Folkpartiet liberalerna vill främja konkurrens mellan olika företag för att
konsumenternas behov skall tillgodoses till rimliga priser. Som det ser ut
idag är priserna inom många transportgrenar, framförallt tåg och flyg, alltför
höga eftersom konkurrensen är eftersatt p.g.a. monopolliknande situationer
där en aktör har allt för stort inflytande. Dessa höga priser inskränker
allvarligt den enskildes möjligheter att kunna välja på det sätt som individen
själv vill.
De statliga affärsverken och bolagen inom området bör möta mer
konkurrens. Visserligen har de flesta områden såsom telemarknaden,
postväsendet och järnvägen öppnats för allt mer konkurrens. Men det räcker
inte. Förutom teleområdet så är det fortfarande så att det statliga verket eller
bolaget har allt för stort inflytande. På bilprovningens områden har vi
fortfarande de facto ett monopol. Det är viktigt att påpeka att privatiseringar
måste genomföras på ett sätt som gör att konkurrensen verkligen främjas. Ett
uppbrutet statligt monopol får under inga omständigheter innebära att ett
privat monopol uppstår istället.
För att gå vidare förordar Folkpartiet en utförsäljning av den svenska delen
av SAS (SAS Sverige AB). Dessutom anser vi att Posten AB och SJ måste
möta mer konkurrens.
Trafikpolitiska mål
Som vi redan antytt är transport och kommunikation
nödvändiga ingredienser i all ekonomisk aktivitet var man än
befinner sig på jordklotet. Att Sverige under det senaste
århundradet haft en positiv välfärdsutveckling kan till stor
del kopplas till ökad handel och därmed ökade transporter
och kommunikation. Handel över gränserna samt
människors fria rätt att röra sig förutsätter att det finns bra
tillgång på transporter.
Konkurrenskraften inom landet och därmed ökad och tryggad syssel-
sättning och hänsyn till miljön förutsätter både ökande och miljöanpassade
transporter.
För enskilda människors välfärd är goda kommunikationer avgörande.
Tillgång till bra kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar
därmed möjligheterna att bo där man vill och jobba på någon annan plats.
Svealands- och Mälarbanorna samt de s.k. Västtågen mellan Göteborg och
Skaraborg är bra exempel på att utbyggda kommunikationer ökar
möjligheterna till pendling. En väl utformad trafikpolitik är därmed av allra
högsta betydelse även ur regionalpolitiskt hänseende.
Allt detta stämmer väl överens med Folkpartiets uttalande under en följd
av år att vi vill skapa ett samhälle där människor, idéer och varor kan resa,
förmedlas och transporteras snabbt och effektivt.
Se över hela
infrastrukturområdet
Sedan det senaste årsskiftet återfinns trafikfrågorna i
näringsdepartementet. Det är både av godo och av ondo. Det
är bra att trafikfrågorna på ett intimare sätt förknippas med
de politikområden som de hör ihop med, men samtidigt finns
risken att dessa frågor försvinner i det "stora" departementet.
Det bekräftas till viss del om man läser höstens
propositionslista från näringsdepartementet.
Samtidigt vet vi att trafikfrågorna har stor betydelse för en hel rad
samhällsfrågor. Mot denna bakgrund bör riksdagen ge regeringen i uppdrag
att till årsskiftet 2000/01 lägga fram en ny plan hur trafikpolitiken skall
bedrivas under de närmaste tio åren. En sådan plan skulle kunna belysa
vilken betydelse trafiken har ur ekonomisk, näringsmässig, bostadsmässig
samt regionalpolitisk synvinkel.
Trafiksäkerhet
Tyvärr är det inte enbart goda sidor med trafiken.
Trafikolyckor och därpå följande krav på ökad trafiksäkerhet
är ett väsentligt inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet står
bakom den av regeringen tidigare uppställda och av
riksdagen beslutade s.k. nollvisionen, som innebär att ingen
skall dödas eller skadas i trafiken. Det svåra blir dock att
kunna fylla målet med konkreta åtgärder för att nå det
önskade resultatet. Man skall dessutom vara medveten om
att nollvisionen inte ensamt kan leda till minskad trafikdöd.
Ökade informationsinsatser torde vara en väg. Folkpartiet
efterlyser dessutom, som vi även gjort i tidigare motioner, att
det tydligare bör framgå att kampen mot allt fylleri inom alla
trafikslag prioriteras som ett led i nollvisionen.
Trots nollvisionen dödas ändå varje år åtskilliga människor i trafiken.
Speciellt oroande är det att nedgången i antalet dödsolyckor ser ut att ha
planat ut under år 1999. Detta kräver än mer att man satsar på trafik-
säkerheten och det är positivt att regeringen nu väljer att satsa mer på detta
område i budgeten. Vi vill dock påpeka att detta inte får ses som ett alibi att
låta bli att bygga nya trafiksäkra vägar.
Att dödsolyckorna har kunnat minska under en rad av år beror bl.a. på den
ökade säkerheten i bilarna och vägarnas konstruktion och underhåll.
Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar efterfrågas i större
utsträckning och införs på allt fler bilmodeller. Det är angeläget att denna
utveckling mot säkrare bilar fortsätter. Tyvärr finns det en konflikt mellan
säkerhet och bränslesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar ofta
mycket bränsle men är i gengäld av hög kvalitet när det gäller säkerhet. För
små bilar är förhållandet det omvända.
Den samhällsekonomiskt effektivaste åtgärden mot trafikolyckorna torde
vara ökad trafikövervakning och inte minst säkrare vägar.
Farliga vägsträckor måste åtgärdas. Vid upprustning bör man undvika s.k.
trefältsvägar utan mittvajer. Vi anser i stället att det vore bättre, inte minst
från trafiksäkerhetssynpunkt, att bygga så kallade slimmade motorvägar. På
så sätt når man ändå en besparing av samhällsmedel.
Skärpt hastighetskontroll och höjda böter för fortkörning kan också
medverka till lägre skadenivå i trafiken.
I stadens trafiksystem måste såväl den fysiska utformningen som
regelsystemet göra den oskyddade trafikanten till huvudperson. Bilförare
måste inse de risker de utsätter sin omgivning för om de inte tar tillräcklig
hänsyn. Regeringen bör snarast ta fasta på Vägverkets förslag till skärpta
krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid övergångsställe. Här
måste bilisternas attityd ändras påtagligt även om en viss förbättring har
kommit till stånd i många tätorter.
Gaturummet skall utformas så att det innehåller trivsamma attraktiva
gångstråk och sammanhängande cykelstråk, där korsningarna planeras väl.
Särskilda informationsinsatser måste göras för att cyklisterna skall inse
vikten av att följa trafikreglerna och använda hjälm. Vi avvisar dock
tvingande regler om att använda cykelhjälm.
Öka kampen mot rattfylleriet
Alkohol och bilkörning hör inte ihop. Detta måste man
ständigt upprepa. Förutom att man kan skada sig själv,
riskerar oskyldiga medtrafikanter att dödas eller skadas av en
rattonykters framfart.
Folkpartiet liberalerna har vid flera tillfällen verkat för att gränsen för
grovt rattfylleri bör sänkas från 1,5 promille till 1 promille. En sådan
sänkning beslutades av riksdagen i december 1993 och trädde i kraft den 1
februari 1994. Sänkningen gav ett bra resultat då antalet rattfyllerister
därefter har minskat.
Det är dock viktigt att påpeka att vi aldrig får ge upp i kampen mot
rattfylleriet. Strävan borde vara, som angetts ovan, en nollvision även när det
gäller rattfylleri dvs att alla kör bil eller andra motorfordon med noll
promille
i kroppen. Genom täta poliskontroller och informationskampanjer bör vi
kunna få fler människor att välja att låta bilen stå efter alkoholintag.
Narkotika och bilkörning är minst lika oförenligt som alkohol och
bilkörning. Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar
emellertid en effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll,
nollgräns samt enhetligt straffvärde. Det är också viktigt att uppmärksamma
förekomsten av farliga mediciner i trafiken på olika sätt.
Trafikens miljöpåverkan
All trafik påverkar miljön. Att påstå något annat vore en stor
lögn. Under en rad av decennier har det i olika ordalag talats
om att trafiken skall bära sina samhällsekonomiska
kostnader, d.v.s. betala sina miljökostnader, olyckskostnader
och trängselkostnader. Denna grundprincip har formulerats
på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska beslut,
men har i praktiken inte genomförts. Detta var något som
Folkpartiet varnade för i reservationer till det trafikpolitiska
beslutet 1988 (TU 1987/88:13).
Vägtrafiken har stora negativa konsekvenser för naturen. Utsläpp av bl a
kväveoxider bidrar starkt till försurning och övergödning. Koldioxidutsläpp
bidrar till växthuseffekten.
Det är dock viktigt att påpeka att många åtgärder redan har vidtagits för att
minska utsläppens skadliga effekter på miljön. Alltfler fordon drivs med
miljövänligare drivmedel samt har katalysatorer. Men det är inte tillräckligt.
Nya steg bör tas hela tiden och ny teknik bör prövas t ex nya typer av
katalysatorer. Det är viktigt att denna utveckling kan ske i positivt samspel
mellan myndigheter och bilindustrin. Det får aldrig bli så att pålagor o.dyl.
allvarligt hindrar den stora majoriteten att skaffa eller köra bil.
Även andra transportslags negativa miljöpåverkan bör uppmärksammas
mer. Flyget är en källa till stora utsläpp samt buller. Ansträngningar måste
göras för att få fram renare och tystare flygmotorer. Även tåget, som anses
som miljövänligt, kan ha negativ miljöpåverkan bland annat i form av buller
och vibrationer med markpåverkan som följd. Om elektriciteten till tågen
produceras i fossileldade kraftverk utgör detta också en negativ påverkan på
miljön.
Det räcker dock inte att vi ensidigt här i Sverige ställer hårda miljökrav på
trafiken då utsläppen är gränsöverskridande. Därför måste det internationella
trafik- och miljösamarbetet fördjupas och utvecklas. Regeringen bör aktivt
inom EU driva på och medverka till en minskning av miljökonsekvenserna.
Folkpartiet anser att ett ökat inslag av kretsloppstänkande inom
infrastrukturen är nödvändig. Miljöfarliga material skall i största möjliga
mån undvikas inom infrastruktursektorn. Istället bör återanvändningsbart
material i än högre grad föras in i denna sektor.
Det är viktigt att miljökonsekvensbeskrivningar blir ett viktigare inslag vid
planeringen av investeringar i infrastruktur såsom vägar, järnvägar m.m.
De grundläggande
transportpolitiska
principerna
I samband med att den senaste stora trafikpolitiska
propositionen antogs våren 1998 beslöt riksdagen om olika
transportpolitiska principer. Vi vill här passa på tillfället att
förtydliga Folkpartiets inställning till vissa av dessa
principer. En av dessa principer är valfrihet. Det låter
visserligen bra på papperet att det är de enskilda
människorna och företagen som skall välja hur de
organiserar sina transporter. Vi vill emellertid från
Folkpartiets sida påpeka att ett sådant tänkande måste
kombineras med en avreglering och fri konkurrens för att
principen skall kunna genomföras och ge den effekt som
regeringen påstår sig vilja och som Folkpartiet har eftersökt
länge.
Att samhällsekonomisk prissättning skall råda inom trafikpolitiken borde
vara en självklarhet. Dessvärre är det svårt att genomföra detta i
verkligheten. För oss liberaler är det av grundläggande betydelse inom
trafikområdet att trafikanter och transportköpare ges en större individuell
valfrihet. Vi vill rensa i floran av administrativa regleringar och låta
transportbesluten ske i decentraliserade och marknadsmässiga former. Då
måste staten ta sitt ansvar för att skapa rättvisa konkurrensvillkor.
Transportsektorn måste känna av ett riktigt kostnadsansvar beräknat med
samhällsekonomiska kalkyler, så att rimlig hänsyn tas till trafikolyckor,
miljöskador och trängsel.
Godstransporter
Som vanliga medborgare tänker vi nog mest på
persontransporter när vi diskuterar trafikpolitiken och dess
innehåll. Det är dock så att den allra största andelen av
transporter är godstrafiken. Varje dag året om transporteras
stora mängder gods på våra vägar, på järnvägen, i luften och
till sjöss. Det är viktigt att godstransporterna också framöver
får vara ett marknadsstyrt system som ger den enskilde bästa
möjlighet att välja hur han/hon vill transportera sitt gods. Det
som bör kompletteras när det gäller marknadstänkande på
godssidan är en total avreglering av godstrafiken på järnväg.
Som det ser ut idag är godstrafiken på järnväg bara delvis
avreglerad och SJ är allt för dominerande som aktör. En total
avreglering skulle med all säkerhet vara mycket bra ur
konkurrenssynpunkt och dessutom gynna miljön då fler
godstransporter skulle företas med järnväg.
Det finns många godstransporter som sker bäst till sjöss och inte bör föras
över till järnvägen. Det gäller speciellt sjöfarten på de stora insjöarna, men
också kustsjöfarten. Olja och andra farliga produkter är exempel på gods som
vi anser skall fraktas till sjöss.
Det finns all anledning att uppmärksamma åkeriernas situation i Sverige.
Deras kostnadsläge är mycket högre än i de flesta andra konkurrentländer.
Det är angeläget att åtgärder vidtas för att sänka åkerinäringens kostnader så
att den blir konkurrensmässig mot omvärlden.
Persontransporter
En övervägande majoritet av persontransporterna företas i
privatbilar (åtta av tio). Detta är viktigt att fastslå. Sverige är
dessutom ett glest befolkat land med stora avstånd som gör
att många är beroende av bilen för att kunna ta sig fram i
områden där kollektivtrafiken inte är utbyggd. Dessa
förhållanden är viktiga att ha i åtanke när frågor kring bilen
och pålagor på bilismen diskuteras. Det är å ena sidan viktigt
att bilarna utvecklas så att miljöpåverkan minskar. Men
samtidigt får inte det ske så att folks möjligheter att äga en
egen bil försämras.
Bilen kommer att vara det viktigaste transportsättet för en stor del av
resorna och godstransporterna också i framtiden.
Järnvägarna
Det svenska järnvägsnätet kan snart fira 150 års jubileum.
Utbyggnaden under 1800-talets senare hälft var av
avgörande betydelse för att Sverige kunde gå från
bondesamhället till att bli ett modernt industri- och
välfärdssamhälle. Under flera årtionden på 1900-talet
dömdes järnvägen ut och åtskilliga järnvägssträckor lades
ner. Idag upplever järnvägen en ny vår och vi ser järnvägen
som ett energieffektivt och trafiksäkert transportsystem.
Energiförbrukningen är låg per personkilometer och per
tonkilometer. Miljöpåverkan är låg vad gäller utsläpp till
luften, förutsatt att använd elenergi inte framställts i
fossileldade kraftverk. Dieseldrivna lok och motorvagnar är
också en källa till vissa miljöproblem. Dessa kan avsevärt
reduceras med modern teknik. Miljöpåverkan i form av
buller, vibrationer och markskador från järnvägarna är
däremot kraftig. Här behövs mer forskning och
utvecklingsarbete.
Staten skall även fortsättningsvis upphandla trafik som är olönsam.
Upphandlingen bör föregås av en bedömning där miljö- och trafiksäkerhets-
effekterna vägts in. Fortsatt avreglering bör resultera i att upphandlingen sker
till lägre samhällskostnad.
Folkpartiet liberalerna anser att en fortsatt avreglering av järnvägstrafiken
medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt sektorns
modernisering och attraktionskraft. Erfarenheterna hittills av konkurrensen
vid länstrafikhuvudmännens upphandling är att trafikkostnaderna kunnat
sänkas avsevärt till nytta för såväl skattebetalarna som resenärerna. Nya
operatörer har också kunnat etablera sig och ett stelt monopolsystem har
kunnat ersättas med flexibilitet och modernare företagsformer. Under det
senaste året är det därför med glädje vi kan konstatera att fler järnvägs-
sträckor nu kommer att köras av annan huvudman än SL. Det gäller t ex
Västkustbanan, trafiken i övre Norrland samt pendeltågstrafiken i
Stockholms län. Detta är positivt och bör kunna kompletteras med att
samtliga järnvägssträckor konkurrensutsätts. Riksdagen bör därför besluta
om en omedelbar avreglering av all persontrafik på järnväg.
Banverket bör i sin policy sträva efter att främja konkurrens på järnvägarna
genom att se till så att fördelning av tåglägen genomförs på ett neutralt sätt.
Det får inte bli så att SJ:s trafik har företräde framför andra operatörer.
Riksdagen fattade på initiativ av den borgerliga regeringen ett beslut om
avreglering av järnvägstrafiken våren 1994. Dessvärre hade social-
demokraterna efter sitt maktövertagande hösten 1994 inte mod att genomföra
detta beslut, främst av ideologiska skäl. Konsekvenserna av SJ:s fortsatta
dominans på persontrafikområdet ser vi tydligt nu. Biljettpriserna och
rabattreglerna är så krångliga att mindre miljövänliga transportmedel ofta
framstår som bättre för kunderna. Konsekvenserna av detta blir att ännu färre
väljer att åka tåg och istället väljer transportslag som är mer skadliga för
miljön. Här har SJ mycket att lära av de privata konkurrenterna.
Enligt budgetproppen ska järnvägen på Öresundsbron finansieras dels
genom höjd banavgift i hela landet dels genom statsskatten. D.v.s. nu frångår
man principen att hela kostnaden för Öresundsbron skall bäras av dem som
använder bron - i stället blir det nu tågresenärerna i hela landet och
skattebetalarna i hela landet som får betala. Detta är inte acceptabelt.
Speciellt inte eftersom banavgifterna i hela landet sänktes den 1 januari
1999.
Internationalisera järnvägstrafiken
Järnvägssektorn har av tradition varit mycket nationell. Det
gäller operatörer men även materiel. Signalsystem,
förarplatser och elsystem har inte ens en gemensam
europeisk standard. Det är ett hinder för en rationell
utveckling av järnvägstrafik och en konkurrensnackdel
jämfört med andra trafikslag. Förar- och lokbyten är oftast
nödvändiga vid gränspassager. Sådant försenar och fördyrar
den internationella trafiken. Det är angeläget att regeringen
driver på en snabb utveckling inom EU mot ökad
samordning och standardisering. Införandet av europeiska
järnvägskorridorer för godstrafik samt för en likartad
avgiftssättning är viktiga inslag i denna process.
Öresundsbron öppnas för järnvägstrafik sommaren år 2000. Det innebär att
järnvägstrafiken mellan Sverige och Danmark integreras, vilket är positivt.
Som ett vidare steg borde man gå vidare och bygga en järnvägsförbindelse
mellan Kastrups och Sturups flygplatser för att kunna utnyttja dessa
flygplatser mer effektivt.
Flygtrafik
Passagerarutvecklingen på flyget följer i stora drag
konjunkturutvecklingen. Vid högkonjunktur ökar
flygtrafiken medan den minskar vid lågkonjunkturer.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet liberalerna varit
pådrivande för har ökat flygets attraktionskraft. Dessvärre har konkurrensen
inte fungerat tillräckligt bra. SAS har fortfarande en alltför dominerande
ställning på många sträckor i inrikestrafiken och i utrikestrafiken till och
från
Sverige. Detta har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor
där man inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta sträckor.
Folkpartiet ser gärna att fler lågprisflygbolag etablerar sig i Sverige och
därigenom kan sätta press på biljettpriserna. Det är också viktigt att
Lutfartsverket inte agerar konkurrenshämmande genom att ge bättre start-
och landningstider till SAS.
Flygplatskapaciteten i Stockholms län
Enligt tidigare beslut skall Bromma flygplats stängas år
2010. För närvarande pågår ett arbete inom
Regeringskansliet rörande framtida flygplatslägen i regionen.
Det är här viktigt att regeringen fattar beslut efter samråd
med berörda kommuner samt att denna fråga inte dras i en
långbänk.
De kommunala flygplatserna
I glest bebodda delar av landet där snabbtåg och sovvagnståg
inte utgör något alternativ är flyget, genom sin snabbhet och
flexibilitet, ett bra och nödvändigt persontransportmedel.
Flera kommuner i Norrlands inland och norra Svealand har
starkt förbättrat sina kommunikationer genom att med visst
statligt stöd satsa på egna flygfält och flygförbindelser. Det
är viktigt att dessa flygplatser får finnas kvar. Men vi vill
från Folkpartiets sida betona att de kommunala flygplatserna
inte bör drivas i kommunal bolagsform utan det är önskvärt
att flygplatserna istället drivs i förvaltningsform eller
privatiseras.
Sjötrafik
Ur historisk synvinkel har sjöfarten varit av stor betydelse
för vårt lands utveckling. Andra kommunikationsmedel har
tillkommit men sjöfarten kommer även i framtiden att spela
en stor roll för våra utrikesförbindelser
bl a mot bakgrund av den europeiska integrationen. Sjöfarten
är den transportgren som transporterar mest av den svenska
produktionen.
Svensk sjöfart möter konkurrens från två håll. Dels från europeiska
rederier, t ex har Norge och Holland stort statligt stöd, dels från Asien och
andra Östländer som har låga bemanningskostnader. För att möta denna
problematik måste svensk sjöfart konkurrera med andra metoder såsom
säkerhet, effektivitet, kvalitet m.m. Att avhjälpa hoten mot den svenska
sjöfarten med breda industristöd är ekonomiskt omöjligt och en stor otjänst
både mot branschen själv och näringspolitiken i stort. Mot denna bakgrund
anser Folkpartiet att det s.k. rederistödet skall avvecklas med början år 2000.
Vi anser dock att regeringen snarast bör överväga om EU:s sjöfartspolitik
motiverar andra åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens
konkurrenskraft och därmed förhindra fortsatt utflaggning. Budgeten är
mycket tunn på sjöfartssidan. Förslag måste därför komma inom en snar
framtid om inte hela den svenska sjöfartsnäringen skall raderas ut.
Andra åtgärder bör också vidtas. Bl a måste stuverimonopolet avvecklas.
Sverige bör säga upp ILO-konventionen och avveckla stuverimonopolet
snarast. En företagspolitik i linje med Folkpartiets om fler jobb genom
företag skulle också på ett positivt sätt förbättra sjöfartens villkor.
Sjöfartens miljöpåverkan
Sjöfarten har en stor potential att bli verkligt miljövänlig.
Men fartygstrafikens luftföroreningar måste då
uppmärksammas bättre. Nya bränslen och katalysatorrening
krävs. Regeringen bör även driva denna fråga inom EU.
Det är en central statlig uppgift att övervaka säkerheten. Sjöfartsinspek-
tionen måste ha ett sådant uppdrag att övervakning och åtgärder kan ske
effektivt, och att fartygstrafik kan bedrivas med samma säkerhetsnivå som
för andra trafikslag. Detta är av stor vikt för personal, passagerare och ur
miljösynpunkt för gods.
Sverige bör vara pådrivande i att skapa förutsättningar för internationellt
övervakad konkurrens, ökad standardisering av säkerhet och miljö samt
kredit- och sjövärdighet. Regeringen bör pröva möjligheten att vinna ökat
gehör för detta inom EU, då EU:s internationella handel genererar en stor del
av fartygstransporterna och anlöp till EU-hamnar är viktigt för allt tonnage.
Detta skulle också säkerställa rimliga arbetsvillkor och arbetsmiljö för
ombordanställd personal från alla länder.
Sjöfart är speciellt för bulktransporter en miljömässig och ekonomisk
effektiv transportform. En del transporter kan lockas över till sjöfart under
förutsättning att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras. Detta
gäller särskilt inlandshamnar, framförallt i Vänern och Mälaren där
sjötransporter utgör ett attraktivt och säkert alternativ jämfört med järnvägs-
och lastbilstransport.
Vägarna
Samhället behöver av många skäl ett väl fungerande vägnät.
Det kan synas självklart men måste ändå fastslås. Allt fler
larmrapporter inkommer om att standarden på vägarna runt
om i landet är bristfällig. Detta är ytterst allvarligt då ett
välutbyggt och välunderhållet vägnät är av allra största vikt
för att det svenska samhället skall kunna fungera och
utvecklas. Under den borgerliga regeringsperioden 1991-
1994 satsades stora summor på att förbättra vägnätet. Detta
var välkommet då vägarna länge hade eftersatts. Tyvärr
måste man konstatera att efter socialdemokraternas
återkomst till makten 1994 har anslagen successivt minskats
igen, trots fagra löften om motsatsen.
Ett allvarligt flaskhalsproblem är den bristfälliga bärighet hos många vägar
som är av stor betydelse främst för skogsindustrins råvaruförsörjning men
också för exempelvis åkerinäringen. Underhållet är av väsentlig betydelse i
ett samhällsekonomiskt perspektiv. De stora investeringar som görs i vägar
skall vårdas väl så att de håller i många år. En väl underhållen väg är också
av stor betydelse för framkomligheten. Detta illustreras varje vår under
tjällossningsperioden då problem kan uppstå med avstängda vägar i hela
Norrland och ner genom Svealand till Dalsland i Götaland. Vår förhoppning
är dock att något snarast bör göras för att höja underhållet och standarden på
de utsatta delarna av vägnätet för att erhålla en bättre bärighet med tanke på
tunga transporter.
Enskilda vägar
Man kan med fog påstå att utan bra enskilda vägar så stannar
Sverige. De enskilda vägarna är av stor betydelse för
näringslivet, människors möjlighet till bosättning, möjlighet
till friluftsliv och rekreation m.m. Minskade resurser till det
enskilda vägnätet leder därför snabbt till betydande negativa
konsekvenser inte bara för glesbygden utan för landet i dess
helhet.
Privatfinansierad infrastruktur
I nuvarande statsfinansiella läge där staten inte har
tillräckliga resurser att bekosta alla nödvändiga
infrastrukturinvesteringar är det viktigt att finna alternativa
finansieringsformer. I Sverige har så skett vad gäller
Arlandabanan och Öresundsförbindelsen.
Folkpartiet har i flera år i riksdagen motionerat om att denna typ av
investeringar skall kunna förekomma på flera aktuella infrastrukturprojekt.
En sammanfattande beteckning på denna typ av finansieringslösning är PPP,
Public and Private Partnership. Finansieringen av PPP-projekt kan ske
antigen genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter eller att staten
genom vägverket "hyr" anläggningarna eller en kombination av dessa bägge
finansieringar. Projekt som vi framförallt anser vara intressanta för framtida
PPP-projekt är trafiklösningar i eller kring våra storstäder.
Det är med tillfredsställelse vi nu kan läsa i budgetpropositionen att
regeringen äntligen är inne på samma tankegångar som Folkpartiet och nu
pläderar för privatfinansierade infrastruktursatsningar.
Angelägna projekt för hela landet
Det finns vissa vägprojekt som mer än andra har stor
betydelse för om de blir genomförda eftersom de kan knyta
upp flaskhalsar i trafiksystemen och bidra till ökad
trafiksäkerhet. Utan att gå in på för många detaljer vill vi
peka ut några vägprojekt som det är särskilt angeläget att
snarast genomföra. Fast vi vet att några av dem är på gång.
Dessa är:
- Europaväg 4 sträckan Helsingborg-Stockholm. Vägen bör ges motorvägs-
standard på hela sin sträckning. Det är väsentligt att även förbifarten förbi
Markaryd tas in i planen.
- Det måste vidare blir motorväg på hela sträckan mellan Göteborg och
Stockholm. Folkpartiet har tidigare inte låst sig för om detta skall ske
genom en utbyggnad av väg E 20 eller längs RV 40. Regeringen öppnar nu
för att det är RV 40 som är alternativet och då accepterar vi givetvis detta.
- Europaväg 6 måste byggs ut till motorväg genom hela Bohuslän. Denna
utbyggnad är inte minst viktig ur ett trafiksäkerhetsperspektiv.
- RV 73 bör få en standardhöjning på sträckan mellan Fors och Nynäshamn.
Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av den allt mer ökande Gotlands-
trafiken.
- RV 45 (Inlandsvägen) bör ges status av Europaväg. Detta kostar inte
mycket att genomföra. Med en sådan uppgradering skulle vägen få ökad
betydelse ur framförallt ett turistperspektiv och medföra uppsving i många
branscher längs vägens sträckning.
Naturligtvis kan listan på väginvesteringar göras mycket
lång. Det finns allt för många angelägna projekt som behöver
startas. Tänk bara på trafiksituationen runt våra storstäder
främst Stockholm och Göteborg som snart måste få en
lösning för att dessa regioner inte skall drabbas av en total
"trafikinfarkt" som i längden kan drabba näringslivet i hela
landet i negativ riktning.
Telekommunikationer
Telemarknaden i Sverige är numera helt avreglerad, och vi
har en av Europas mest liberala telelagstiftningar. Detta är
mycket bra och den ökade konkurrensen kommer den
enskilda kunden till del genom minskade kostnader. Bra är
det också att konkurrensen på lokalsamtal ökas enligt förslag
som aviserats från regeringshåll tidigare.
En ny och snabbt växande kommunikationsform på detta område är
bredbandsnät som nu byggs ut allt mer över landet. Folkpartiet vill betona att
det är av största vikt att hela Sverige får tillgång till ett utbyggt
bredbandsnät.
Vi anser dessutom att det är i första hand privata intressenter som måste stå
för utbyggnaden. Stat och kommun bör endast i undantagsfall engagera sig i
denna typ av utbyggnad. Det är också viktigt att en bra konkurrens mellan
olika aktörer kan upprätthållas på detta område.
Postverksamheten
Det är glädjande att postmarknaden nu allt mer präglas av
avreglering och konkurrens. På många orter finns nu flera
aktörer som delar ut och distribuerar post. Detta är positivt.
Folkpartiet anser att det är viktigt att postlagen följs noga
även på den avreglerade postmarknaden så att en post- och
kassaservice kan upprätthållas i hela landet. Vi avvisar
bestämt alla tanker på att lägga ner samtliga postkontor. Det
är en fråga som diskuterats inom Posten Sverige AB.
Anslagsfrågor
Folkpartiet yrkade i sin partimotion i samband med
vårpropositionen 1999 att ramen för utgiftsområdet skulle
minskas med 1,805 miljarder för år 2000.
Utgiftsminskningen skall genomföras utan att anslagen till
väghållning drabbas. Vi förordar att besparingarna görs på
anslagen till Banverket samt på byråkratin inom Väg- och
Banverken. Dessutom kräver vi att rederistödet börjar
avvecklas år 2000. Besparingarna framgår av tabell nedan.
- Hemställan
- Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad konkurrens inom trafiksektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utförsäljning av den svenska delen av SAS,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målen för trafikpolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en total översyn av trafikpolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafiksäkerheten och nollvisionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nollgräns vid rattfylleri,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafikens miljöpåverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de grundläggande transportpolitiska principerna,
9. att riksdagen beslutar om en total avreglering av godstrafiken på
järnväg,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åkerinäringens situation,
11. att riksdagen beslutar om en fullständig avreglering av den
interregionala persontrafiken på järnväg,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad konkurrens inom luftfarten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sjöfart,
14. att riksdagen beslutar påbörja en avveckling av stuverimono-
polet,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de enskilda vägarna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om privatfinansierade infrastrukturprojekt,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vägprojekt som är angelägna för hela landet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en uppgradering av riksväg 45 till Europaväg,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om telekommunikationer,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postverksamheten,
21. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till rege-
ringens förslag för budgetåret anvisar anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
22.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar )
Stockholm den 4 oktober 1999
Kenth Skårvik (fp)
Elver Jonsson (fp)
1 Yrkande 6 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 14 hänvisat till AU.