Motion till riksdagen
1999/2000:T201
av Gustafsson, Holger (kd)

Den fysiska kommunikationsstandarden inom Västra Götaland


Västra Götaland
Den nya regionen omfattar ca 1,5 miljoner invånare. Inom
regionen finns en intensiv industriverksamhet som kräver
transport av stora och tunga godstransporter. Göteborgs
hamn är utskeppningshamn för gods från hela norra Sverige,
vilket landtransporteras genom länet från norr till söder.
Trots ett behovet av en god vägtransportstandard för att
betjäna både riket och regionen är basvägnätet idag under all
kritik och sämre än i andra delar av landet.
Regeringen tillför 200-300 miljoner kr mindre varje år än den vägplan
som regeringens myndighet Vägverket har fått godkänd. De medel som
regionen förfogar över till förbättrad vägstandard ligger 15-25% under
fastlagd plan. Som exempel kan nämnas att med nuvarande budget finns det
så lite pengar att det under förra året stoppades 65 broreparationer som
bedömts nödvändiga. Riksväg nr 64, som skall bära tung godstrafik, har nu
så ojämn vägbana att lastbilarnas flak slår samman vid möte.
Vid överläggningar med Banverket kan man direkt konstatera att Västra
Götaland är reellt eftersatt jämfört med övriga Sverige vad avser ekonomiska
medel till stomjärnvägsnätet, med de neddragningar som nu gäller för år
2000 och 2001.
Regeringens ansvar
Den 1 januari 1999 bildades den nya regionen Västra
Götaland. Ett viktigt skäl för att bilda en sammanhållen
västsvensk region var att kunna utveckla bättre fysiska
kommunikationer inom Västsverige och i relation till
Göteborg, som ett givet nav för kommunikationer på väg,
järnväg, flyg och båt.
Den nya regionen är en försöksverksamhet vad beträffar formerna för
statens engagemang och hur dessa skall organiseras på ett effektivt sätt. Det
är helt uppenbart att det är av riksintresse att den västsvenska regionens
utveckling och funktion faller väl ut. Därför måste regeringen bryta sin
passivitet som åskådare inför de direkt förestående problemen på
kommunikationsområdet.
Den tunga godstrafiken på
väg ökar
Det är helt otillfredsställande att ombyggnaden av E 20 ännu
inte är klar.
E 20 är en av Sveriges tyngst trafikerade Europavägar med
godsfrakter från såväl norra Sverige som från Mellansverige.
Den tunga godstrafiken med internationella fordon är nu ett
mycket stort inslag sedan avregleringen av cabotage och den
rådande högkonjunkturen blivit faktum.
E 20 betyder också mycket för godstrafiken från Skaraborgsområdet mot
Göteborg. Med en ökad koncentration på Göteborg som Västsveriges
centralort kommer persontrafiken också att öka ytterligare under de närmaste
åren. Regeringen bör omgående redovisa finansiering och en närliggande
tidpunkt för byggstart för ombyggnad av E 20. Olycksstatistiken för sträckan
norr om Skara genom norra Skaraborg upp mot motorvägen i Örebro län är
oacceptabel.
Riksvägarna 44 mellan Götene och Uddevalla och riksvägen 49 mellan
Skövde och Skara är likaså mycket tungt belastade av både fraktgods och
persontrafik som knyts direkt an till E 20. Dessa riksvägar har stor betydelse
för den dagliga pendeltrafiken inom länet. Regeringen bör samordna den
ekonomiska prioriteringen för E 20, 44 och 49.
Stambanan och X 2000-
servicen
Skaraborg har idag mycket goda snabbtågsförbindelser på
stambanan med både Stockholm och Göteborg. Skaraborg
har tidigare gjort en tydlig prioritering då man valt att
snabbtåget vid varje passage skall göra ett stopp vid
resecentrum i Skövde. Det är många inom näringslivet som
dagligen reser till Stockholm och/eller Göteborg.
Skaraborgsområdet är i stort behov av den utvecklingspotential som ges
genom att varje X 2000 stannar i Skövde.
I detta sammanhang är det särskilt angeläget att tidiga morgontåg alltid,
även under semestertider, stannar i Skövde så att arbetsresenärer hinner till
Stockholm eller Göteborg till normal mötestid kl. 10.00 alla vardagar.
Regeringen bör garantera detta som huvudman för SJ.
Godstransporter till sjöss
Västra Götaland är Sveriges mest intensiva region för bl.a.
verkstadsindustri, petroindustri och livsmedelsindustri. För
dessa industriers utskeppning och för övrig väst- och
mellansvensk industris utskeppning är en effektiv funktion
av hamnar och tillhörande infrastruktur av mycket stor
betydelse för näringsliv och sysselsättning i Sverige.
Regeringen bör se det som ett riksintresse att utveckla och
effektivisera dessa funktioner. Godstrafiken på Vänern bör
därvid särskilt belysas och utvecklas.
Miljön
Länsstyrelsen för Västra Götaland gör löpande kartläggning
av västerhavets miljöstatus. Kartläggningen avslöjar större
miljöproblem än vad som tidigare varit känt. Att förbättra
och bevara vattenmiljön i västerhavet är självklart ett såväl
svenskt riksintresse som ett internationellt intresse.
Regeringen bör dels avsätta ekonomiska resurser för
ytterligare kartläggning och analyser av västerhavets status
men också planera för de ekonomiska satsningar som
kommer att krävas för att förbättra redan kända
miljöproblem i havet.
Västerhavets miljöfrågor bör lyftas fram i ett EU-perspektiv för gemen-
samma åtgärder inom unionen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering och byggstart för vägbyggande i
Västra Götalands Skaraborgsområde (E 20, R 44, R 49) inom den av
Kristdemokraterna föreslagna utökade ramen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en bättre garanti för persontransportservice med
SJ från Skövde för att tillgodose resandebehovet till och från
Stockholm och Göteborg,
3. att riksdagen begär att regeringen i sitt agerande inom EU söker
de ekonomiska medel som behövs för att rädda västerhavets vatten-
miljö.1

Stockholm den 29 september 1999
Holger Gustafsson (kd)
1 Yrkande 3 hänvisat till MJU.