med anledning av prop. 1999/2000:66 Villkoren för järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öresund m.m.
Sänk avgifterna på Öresundsbron
Inför öppnandet av Öresundsbron om några månader pågår nu intensiva
förberedelser i kommuner, näringsliv, organisationer och bland enskilda
personer på bägge sidor sundet. Frågorna ställs - vad betyder
förbindelsen för mitt företag, för mig som person eller för vår kommun.
Optimismen om en framgångsrik integration är stor trots de många
olikheterna i de bägge ländernas lagstiftningar och regelverk.
Regeringens Öresundsdelegation är ett bra initiativ för att informera om
och ta itu med de hinder som finns.
Men tyvärr överskuggas den allmänna optimismen av de höga bro-
avgifterna. Det blir helt enkelt alldeles för dyrt för människor med vanliga
inkomster att t.ex. arbetspendla över bron. Månadsavgiften för en personbil
blir 4 080 SEK som dessutom inte är avdragsgilla i självdeklarationen.
Kostnaden för tågpendling blir också orimligt dyr, särskilt om man har en
resväg som inbegriper en sträcka i Skåne, bron och en sträcka på Själland.
Möjligheterna för studenter att pendla mellan de samverkande högskolorna i
Öresundsuniversitetet så som visionerna varit blir i praktiken mycket små.
En lång rad näringslivsorganisationer har den senaste tiden uppmärk-
sammat oss på att de höga avgifterna kan bli en stark hämsko på
integrationen och därmed den tillväxt som spåtts för Öresundsregionen. I en
studie har det t.o.m. vistats att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt
att sätt avgiften till noll kronor.
Regeringen har också i propositionen uppmärksammat frågan och ger en
bakgrund till taxesättningen. Avtalet med Danmark från 1991 innehåller en
skrivning om att broavgifterna ska sättas med utgångspunkt i färjetaxorna på
H-H-leden (Helsingborg-Helsingör). Regeringen skriver också att man anser
att "utgångspunkten för konsortiets (Öresundskonsortiet) fastställande av
taxor bör kunna ske med annan grund än färjetaxorna mellan Helsingborg-
Helsingör". Detta är ett viktigt klarläggande då konsortiet hittills endast
"kopierat" H-H-ledens prislista men utan alla de rabatter som tillämpas av
rederierna där.
Sedan 1991, då avtalet skrevs, har situationen förändrats för färjetrafiken
och Scandlines har inte längre monopol på trafiken på H-H-leden. En lång
rad rabatter som tillämpas av rederierna, t.ex. endagsbiljetter, gör att det med
de beslutade broavgifterna blir billigare för en malmöbo att köra över
Helsingborg till Köpenhamn (en omväg med ca 11 mil).
I debatten om broavgifternas storlek har det ibland förts fram farhågor om
att sänkta taxor skulle leda till en längre återbetalningstid för projektet och
i
värsta fall att skattebetalarna skulle få vara med och finansiera brobygget.
Därför finns det anledning att påpeka att de nu beslutade höga avgifterna inte
är satta utifrån inkomstmaximering utan snarare utifrån trafikminimering.
Inte minst konsortiets egna kalkyler och tidigare uttalanden utan också
oberoende studier visar att en rejält lägre avgiftsnivå skulle ge totalt högre
intäkter och därmed en kortare återbetalningstid för broprojektet.
De trafikhämmande taxorna har ibland motiverats av miljöskäl dvs. att
lägre taxor - mer bilar skulle öka belastningen på miljön. Konsortiet arbetar
idag med en kalkyl där ca 11 800 fordon passerar varje dag. Det är ca 10 %
av trafiken på de stora genomfartslederna i Stockholm eller i samma storleks-
ordning som huvudgatan i ett mellanstort samhälle. Miljöbelastningen till
följd av en ökad trafik på Öresundsbron är alltså ytterst marginell. Är
dessutom alternativet för en malmöbo att köra 11 mils omväg och åka med
färjor som genererar betydligt högre avgasmängder så är miljöeffekten i
högsta grad kontraproduktiv. För att minimera avgasutsläppen är däremot en
attraktiv prissättning på tågpendlingen oerhört viktig.
Det finns alltså redan inom ramen för avtalet med Danmark goda
möjligheter att sänka broavgifterna enligt de skrivningar regeringen gjort i
propositionen och de sakskäl som jag här ovan anför. Denna uppfattning
måste styrelsen för Öresundskonsortiet snarast ta till sig och justera ned
prisnivån kraftigt. Risken är annars mycket stor att Öresundsförbindelsen blir
i allmänhetens ögon just vad Timbro valde att kalla sin rapport om taxorna -
"Direktörernas bro".
Tågtrafiken över bron är i ett längre perspektiv viktigare för integrationen.
Klart är nu att Region Skåne tillsammans med DSB kommer att driva
trafiken på Öresundsbron. Dessa bestämmer också biljettpriserna. Det är
ytterst glädjande att regeringen i propositionen föreslår att Öresundstrafiken
inte belastas med ytterligare banavgifter, men trots denna avlastning är de
föreslagna priserna alltför höga. Integrationen i Öresundsområdet är en
nationell angelägenhet, och regeringen borde tillsammans med den danska
regeringen agera för sänkta biljettpriser. Priset för att tågpendla måste vara
på en sådan nivå att normala inkomsttagare kan välja att arbeta på andra
sidan sundet. Först då kan den breda integrationen ta fart. Som ett första steg
borde studenterna få möjlighet att gratis eller till mycket låg kostnad kunna
färdas till de samarbetande högskolorna och universiteten i regionen. En
sådan möjlighet har de danska studenterna i Danmark men Öresundsbron blir
med de höga biljettpriserna en barriär.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om taxorna på Öresundbron.