med anledning av prop. 1999/2000:66 Villkoren för järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öresund m.m.
Bakgrund
Regeringen förklarar i propositionen att taxorna för vägtrafiken på
Öresundsbron fastställs av Öresundsbrokonsortiet enligt de principer som
framgår av bl.a. tilläggsprotokollet till avtalet mellan Sveriges och
Danmarks regeringar om en fast förbindelse över Öresund. Detta
protokoll är från 1991. Av punkten 3 i nämnda protokoll framgår att
nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-Helsingör skall utgöra
utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken på bron. Regeringen anger att
huvudprinciperna enligt avtalet skall ligga fast men att utgångspunkten
för konsortiets fastställande av taxor bör kunna ske med annan grund än
färjetaxorna mellan Helsingborg-Helsingör. Enligt propositionen
kommer regeringen att återkomma till riksdagen om det blir aktuellt att
göra förändringar i de principer som utgör utgångspunkt för fastställande
av taxor för vägtrafiken på bron.
Principer
Det är enligt vår uppfattning naturligt att man efter en tid övergår till att
ha en mer marknadsmässig syn på vilka priser som skall gälla för den
som med bil avser att korsa Öresund, oberoende av färdsätt. Vissa
principer är då viktiga att slå fast.
1) En framtida integrerad Öresundsregion skall naturligtvis även omfatta
norra Öresund - där sundet är som smalast. Mellan Helsingborg och
Helsingör är det endast fyra kilometer, jämfört med 15 kilometer mellan
Malmö och Köpenhamn. Om inte Öresundsregionen integreras där
avståndet är som minst, riskerar hela integrationen att börja i fel ände.
2) I hela Öresundsregionen finns det två viktiga transportlänkar över
Sundet, dels den fasta förbindelsen, där Öresundsbron ingår, dels
färjeleden via Helsingborg. Det krävs att båda transportlänkarna
utvecklas om regionen skall få ett gränsöverskridande transportsystem
med valfrihet och närhet. Om man enbart ser till broförbindelsen riskerar
vi att få två skilda regioner med en bro emellan.
3) Transportleden mellan Helsingborg och Helsingör är en av Sveriges
viktigaste länkar mot omvärlden. För stora delar av Skåne och för hela
Västsverige samt för trafiken på E 4:an från norra och mellersta Sverige
kommer leden Helsingborg-Helsingör att även efter invigningen av den
fasta förbindelsen vara den kortaste transportvägen till Köpenhamn och
därmed övriga Europa via Sydsverige.
Farledsavgifter för färjor mellan Helsingborg och
Helsingör
Varje år betalar trafiken mellan Helsingborg och Danmark in s.k.
farledsavgifter till staten. Under 1998 uppgick dessa avgifter till 38,6
miljoner kronor för trafiken totalt, varav 26,7 miljoner kronor för
Helsingörtrafiken och 11,9 miljoner kronor för järnvägslänken mellan
Helsingborg och Köpenhamn, Danlink. Jämfört med trafiken på den fasta
förbindelsen innebär detta ett slags särbeskattning av transportleden
mellan Helsingborg och Helsingör.
Man kan anta att färjetaxorna baseras på att kostnaden för farleds-
avgifterna förs över på trafikanterna. I ett inledande läge där taxorna på den
fasta förbindelsen relateras till färjetaxorna innebär i så fall
farledsavgifterna
ingen direkt snedvridning av konkurrensen mellan de två överfarterna.
När nu regeringen indikerar att den kan tänka sig att föreslå en annan
grund för taxorna på den fasta förbindelsen kommer saken i ett annat läge.
Oförändrade farledsavgifter kommer då att innebära en allvarlig konkurrens-
snedvridning och menligt påverka färjetrafiken och därmed både
integrationssträvandena vid norra Öresund och den internationella biltrafiken
från övriga delar av Sverige.
Farledsavgifter 1998
Tabell 1: (Helsingborg-Helsingör 26,7 mkr )
Farledsavgifterna kan ifrågasättas av flera skäl:
- Det finns ingen prickad farled mellan Helsingborg och Helsingör.
- Det finns inga isbrytarkostnader för denna led.
- Leden är den närmaste vägen till Danmark från många svenska kommuner.
- Leden är driftsäker och därför viktig att bevara och utveckla.
Någon motsvarande avgift finns inte heller i Danmark.
Det kan tilläggas att även färjorna mellan Trelleborg och Tyskland
drabbas av en konkurrensnackdel i förhållande till den fasta förbindelsen
på grund av farledsavgifterna.
Det vore utomordentligt allvarligt om regeringen skulle välja att ändra på
principerna för taxesättningen på den fasta förbindelsen utan att samtidigt
avlasta färjeförbindelsen en diskriminerande och betungande kostnad för far-
ledsavgifter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att avskaffa farledsavgifterna
mellan Danmark och Helsingborg i den händelse regeringen avser att
ändra principerna för taxesättningen på den fasta förbindelsen.