I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för det Oberoende alkoholsamarbetet - OAS (avsnitt 13.2). Inledningsvis anger regeringen att samarbetet mellan alkoholindustrins intressenter primärt har syftet att motverka illegal hantering av alkohol- drycker. Som ett led i detta skall samarbetsorganet i enlighet med den nationella handlingsplanen verka för måttfulla alkoholvanor bland be- folkningen. Kommittén skall arbeta efter principen om samstämmighet. Det innebär att representanterna för alkoholindustrin praktiskt taget har vetorätt.
Betänkligt är också att alkoholindustrin agerar utanför de ramar som man kommit överens om. Det har vid ett flertal tillfällen hänt att representanter för alkoholindustrin med hänvisning till OAS agerat mot de syften som regeringen genom arbetet i OAS satt upp.
Den alkoholreklam för lättöl och folköl som enligt lag ger vissa möjligheter till massmedial information är ett exempel på verksamhet, vilken strider mot samhällets intentioner. Den kritiserades också i alkohol- reklamutredningen (SOU 1998:8). Där redovisas en undersökning bland 1 275 tittare vilken dryck de blev sugna på när de sett ölreklam. Resultatet blev:
33 % stark- och mellanöl
28 % ingen dryck alls
15 % folköl
15 % lättöl
6 % ingen uppfattning
Effekten av denna reklam är enligt tillgänglig statistik att starkölsför- säljningen ökat kraftigt och lättölsförsäljningen minskat.
I en provkarta på aktiviteter anges olika projekt, som OAS sägs stå bakom. Merparten av dessa har utförts av statliga myndigheter, i vissa fall långt före etableringen av OAS. Sålunda finansierar folkhälsoinstitutet sedan länge t.ex. aktiviteten information till gravida kvinnor.
Till grund för regeringens förslag ligger vidare betänkande SOU 1998:154 OAS, det Oberoende alkoholsamarbetet i framtiden. I betänkandet/ut- värderingen har OAS fått förmånen att utvärdera sig självt. Någon form av objektiv mätning eller redovisning av förekommande kritik mot samarbetet redovisas inte. Inte heller redovisas någon form av objektiv enkät angående effekterna av OAS verksamhet. Enbart en plan för dokumentation finns redovisad. I propositionen anger dock regeringen på sid. 155:
"De verksamheter som OAS har initierat har fungerat bra och samarbetet upplevs alkoholpolitiskt som värdefullt."
Som exempel på verksamheter anges ett antal konferenser, som genom- förts ute i landet rörande svartspriten. De har finansierats av OAS-medel. Vilka personer som nåtts, deras uppfattningar m.m. finns dock inte doku- menterade.
Det är föga trovärdigt att lägga aktiviteter i OAS när de i själva verket redan pågår eller är en självklar arbetsuppgift för statliga myndigheter. Utformningen av myndigheternas insatser har som regel inte påverkats av OAS. Däremot har det visat sig att den av Livsmedelshandeln och inom OAS reglerade informationskampanjen om 18-årsgräns för inköp av folköl har haft en begränsad effekt. Ett flertal aktioner från bl.a. ungdomsorganisationerna visar att detaljhandeln inte sköter ålderskontrollen för inköp av folköl.
Ur folkrörelsesynpunkt förefaller det märkligt att ge en ideell karaktär åt en verksamhet, som skall styras av kommersiella företag. De vedertagna kriterierna för ideell verksamhet är enligt olika forskare att verksamheten skall ha en ideologisk bas:
Kamp för en idé
Demokratisk bas med folkligt förankrad styrelse
Omfatta hela landet
Fri från statlig och privat styrning
Skall bedriva en öppen verksamhet för medlemmarna
OAS kan enbart uppfylla ett av dessa kriterier, nämligen att man kan säga att de agerar över hela landet. Konceptet OAS grundar sig på kommersiell verksamhet även om ett motiv anges vara att konsumenterna skall uppmanas att vara måttfulla. Formell ideell förening kan inte anses vara tillämplig, eftersom flera av parterna inte har en demokratisk konstitution. Deras mål är vinstintresse eller så har deras uppdragsgivare det målet.
Det mest anmärkningsvärda är dock att propositionen säger att måttfullhet skulle vara ett ideellt mål. Det medför skattebefrielse. Det innebär att t.ex. Bryggarföreningen av vinstmedel kan betala pengar för en aktivitet inom OAS ram och därmed, enligt propositionens egen utsago, bli skattebefriade. Därmed undanhåller bryggeriindustrin beskattningsbar inkomst från sam- hället. Socialdepartementet skulle därvid befrämja skatteflykt.
Alkoholkonsumtion orsakar samhället höga kostnader. Civilekonomen Anders Johnsson har beräknat det svenska samhällets kostnader till 100 miljarder kronor. I Frankrike och Kanada har nyligen liknande beräkningar gjorts av de höga samhällskostnaderna. Alla stater har således behov av att täcka omfattande kostnader för inte bara missbruket, utan även för de kostnader samhället åsamkas av normalkonsumentens rattfyllerier, sjuk- vårdskostnader för akut alkoholförgiftade ungdomars magpumpning etc.
Om staten avser att samverka med alkoholindustrin för att motverka avigsidorna av dess verksamhet bör det ske under former som medger insyn och kontroll. Det är viktigt att regeringen och myndigheterna inte blir beroende av alkoholkapitalets resurser för att klara nödvändiga informations- insatser. Med det föreslagna upplägget riskerar riksdagen och regeringen att avhända sig den politiska styrningen av samhällsinformationen rörande alkoholdrycker.
Det är vidare enligt forskarna tveksamt om samhällsinformation har något värde, om informationen inte kan kopplas till andra klara samhälleliga aktiviteter med samma syften. Ännu sämre effekt får informationen om den kommer från den kommersiella sektorn.
Konsekvenserna av propositionen är att alkoholindustrin får för stort inflytande. Eftersom det krävs samstämmighet om besluten i OAS, kan branschen förhindra en för t.ex. bryggarna olämplig kampanj.
Under remissomgången föreslog flera remissinstanser, bl.a. Social- styrelsen, att OAS skulle bli antingen ett departementalt organ eller en kommitté under Alkoholinspektionen. Detta skulle medge en högre grad av politisk kontroll och insyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget om att OAS skall ombildas till en allmännyttig ideell förening,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om OAS ställning.
Stockholm den 16 september 1999
Göran Magnusson (s)
Elver Jonsson (fp)
Marianne Samuelsson (mp)
Fanny Rizell (kd)
Yvonne Oscarsson (v)
Birgitta Carlsson (c)