Sverige ligger jämte Norge högst i världen vad gäller frakturer som bero
på benskörhet. Speciellt kvinnor påverkas, särskilt efter klimateriet.
Benskörhet, eller osteoporos, orsakas av att benmassan minskar, vilket
bidrar till att frakturer lättare uppstår.
Utveckling sedan 50-talet har varit nedslående, risken för benskörhet har
tredubblats. Låg fysisk aktivitet och låg belastning av skelettet redan i unga
år anses vara de grundläggande orsakerna. Men även rökning, dålig kost och
det faktum att kvinnor har en lång livslängd bidrar till ökad risk för
benskörhet.
Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år drabbas av benskörhet.
Men trots detta så görs väldigt lite för att förebygga och behandla
benskörhet. Alla arm-, benbrott m.m. är en stor utgiftspost för sjukvården,
dessutom ett stort lidande för den drabbade.
Flera län saknar till exempel bentäthetsmätare som snabbt kan ge besked
om någon har sjukdomen eller riskerar att få den. Inte ens om man bryter ett
ben eller en handled är det särskilt troligt att läkaren undersöker om man
lider av benskörhet. Detta trots att det går att bromsa utvecklingen genom att
i första hand sätta in kalcium. Det finns även mediciner som hjälper.
Bristen på jämställdhet inom vården anses vara orsaken till varför man inte
fäst större uppmärksamhet på benskörhet. Kvinnoperspektivet måste därför
ges större utrymme också i folkhälsoarbetet.
För att förbättra kvinnornas ogynnsamma hälsoutveckling handlar det både
om förebyggande insatser och att bromsa sjukdomen, t.ex. tillgång till
bentäthetsmätare, mer forskning och utbildning till sjukvårdspersonal. Det
förebyggande arbetet gynnar främst patienten men förbättrar också
samhällets möjligheter att kunna möta morgondagens vårdbehov.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersökning och behandling av kvinnor i
riskzonen för benskörhet skall genomföras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att läkarutbildningen genomsyras av
jämställdhetsperspektivet.1