De handikappolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet måste
förankras i hela samhället. För att i grunden förändra attityderna till
människor med funktionshinder krävs det kraftfulla politiska initiativ.
Riksdag och regering måste visa att man inte accepterar att personer med
funktionshinder utestängs från delaktighet och inflytande i olika
sammanhang p.g.a. att de har ett funktionshinder eller för att de inte får
de insatser de har rätt till enligt domstolsbeslut. Ytterst handlar det om
hur samhället ser på funktionshindrade och på handikappolitik.
Vänsterpartiet anser att det är dags att införa ett diskrimineringsförbud i
grundlagen.
Värderingarna i samhället har förändrats sedan 1980-talet, och det har utan
tvekan påverkat bemötandet av funktionshindrade. I dag styrs politiken mer
av ekonomi än av människors hjälpbehov, något som märks särskilt tydligt
på många områden som är viktiga för personer med funktionshinder. Det
betyder exempelvis att de offentliganställdas möjligheter att ge människor
den hjälp de behöver har begränsats. Det handlar om hur samhället ser på
funktionshindrade och på handikappolitik. Det handlar också om hur
samhällets kollektiva bemötande av personer med funktionshinder kommer
till uttryck i lagstiftning, allmänna värderingar, programförklaringar,
tillgänglighetsåtgärder, resurs-tilldelning etc. Många människor med
funktionshinder upplever sig i mötet med samhällets representanter
misstrodda, kontrollerade och ifrågasatta.
Det är andra som bestämmer hur många gånger det är lagom att åka
färdtjänst eller hur många gånger det är normalt att duscha. Det handlar
också om att kvinnor p.g.a. sitt kön har svårare att få ta del av stödet. En
annan utsatt grupp är invandrade med funktionshinder. Det kan bland annat
handla om att inte förstå språk och därmed inte kunna ta del av viktig
information. Det handlar också om att de unga skall kunna ha förhoppningar
om att samhället i framtiden bidrar med möjligheter till full delaktighet,
tillgänglighet och jämlikhet.
Kvinnor och män med funktionshinder har funnits i alla kulturer och i alla
tider och de kommer alltid att finnas. Det betyder att människor med
funktionshinder skall kunna ingå i samhällsgemenskapen med samma
rättigheter och möjligheter som människor som inte är funktionshindrade.
Den grundläggande tanken är att alla människor är jämlika och har rätt till
sina liv, sin personlighet och till integritet. Vänsterpartiet anser att ett
nationellt kompetensutvecklingsprogram behövs för att sprida kunskap om
de handikappolitiska målen och om funktionshindrades livsvillkor.
2 Bilstödet
På uppdrag av regeringen har RRV gjort en översyn av regelverket för
bilstödet och om bilstödets konstruktion och det framtida stödbehovet.
Frågan om eventuella regelförändringar bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Vänsterpartiet har ett flertal gånger motionerat om
bilstödet, med hänsyn till det pågående arbetet med detta avvaktar vi
regeringens förslag.
3 Diskriminering
Regeringen har tillsatt en utredare som har till uppgift att göra en översyn
av lagstiftningen om olaga diskriminering. Utredningen tar sikte på
diskriminering i näringsverksamhet. Men utredningen kommer inte att
överväga den viktiga frågan om tillgänglighet för funktionshindrade i vid
bemärkelse. Vänsterpartiet menar att utredningens uppdrag skall vidgas
till att även tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer
och verksamheter skall utredas. Vänsterpartiet föreslår att utredningen får
ett tilläggsdirektiv så att uppdraget utvidgas till att även gälla
tillgängligheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
4 Färdtjänsten
Färdtjänsten utgör alltjämt för många funktionshindrade den enda
möjligheten att företa lokala resor. Den kollektiva trafiken är ännu inte
tillgänglig för t.ex. rullstolsbundna annat än i mycket begränsad
utsträckning, och det kommer att dröja innan den kan sägas vara till för
alla.
De resvaneundersökningar som görs med jämna mellanrum visar att
svensken i genomsnitt ökar sitt resande för varje år. Studier på dem som är
beroende av färdtjänst visar på en motsatt utveckling. Detta leder till att
dessa grupper avlägsnar sig från det handikappolitiska målet om full
delaktighet. Att resandet minskar har två huvudsakliga skäl.
Det första skälet är att huvudmännen har komplicerade beställningsrutiner
och regelsystem. Detta innebär att man inte kan skaffa sig en överblick av
sina resor. Beställningar av fordon uteblir eller är kraftigt försenade.
Förseningar som uppstår beror till stor del på samresesystemet, det som
tillämpas i många kommuner.
Det andra skälet till att resandet minskar är de höjda kostnaderna, genom
att huvudmännen för färdtjänsten är fria att sätta priserna. Det fungerar tvärt
emot kollektivtrafiken där priset används för att stimulera resandet. Det
behövs ett förslag till ändring i 8 § Lag om färdtjänst. Paragrafen behöver
förtydligas så att tillståndet även omfattar ledsagaren och inte tolkas på något
annat sätt. Samma problem redovisas i 6 § Lag om riksfärdtjänst. Även här
behövs ett förtydligande så att ledsagaren omfattas av lagen. Färdtjänsten är
mycket betydelsefull för att funktionshindrade skall kunna vara delaktiga i
samhället. Mot bakgrund av ovan redovisade problem föreslår Vänsterpartiet
en översyn av färdtjänsten så att den anpassas individuellt till den resandes
behov.
5 Kostnader för funktionshinder
Det är dyrt att leva med ett funktionshinder. Många människor med
funktionshinder är beroende av avgiftsbelagd service för att klara sin
vardag. Det handlar om sjukvård, medicin, hjälpmedel, hemtjänst,
färdtjänst, ledsagartjänst, det handlar även om var i Sverige man bor.
Funktionshindrade har fått betala mer än många andra under de senaste
åren p.g.a. den ekonomiska åtstramningen. Verksamheter de är beroende
av har belagts med högre avgifter som lett till att de inte haft råd med
service. Att de sammantagna avgifterna är ett stort problem har vid flera
tillfällen dokumenterats.
Nyligen redovisade Handikappolitiska utredningsinstitutet, HANDU,
studien Rörelsehindrades ekonomiska situation. Där framgår bl.a. att
kostnaderna för rörelsehindrade ökat med 18 % under åren 1996-1998.
Denna ökning härrör i första hand från höjda taxor på hemtjänst, färdtjänst,
minskade subventioner på mediciner och andra apoteksvaror, tandvård,
speciallivsmedel samt rehabilitering. Effekten av de sammantagna
kostnadsökningarna är att människor med funktionshinder i många
sammanhang tvingas avstå från nödvändig service.
I utredningen 1999:33 Bo tryggt betala rätt kan man lätt förledas att tro att
situationen för människor med funktionshinder har belysts ordentligt. Så är
inte fallet. Den handikappomsorg inom socialtjänsten som delvis behandlas i
denna utredning omfattar en begränsad del av det stöd i vardagen som berör
de flesta människor med funktionshinder.
Mot denna bakgrund vill Vänsterpartiet påminna om att målet för den
svenska handikappolitiken är full delaktighet och jämnlikhet samt rätten att
aktivt kunna delta i gemenskap med andra. Detta har riksdag och regering i
flera sammanhang fastslagit. Därför föreslår Vänsterpartiet att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning för en genomgående belysning
av avgiftssituationen för de funktionshindrade. Den bör även överväga ett
införande av ett nationellt förbehållsbelopp. Uppdraget skall även belysa och
tydliggöra kvinnors och mäns olika behov av stöd. Vi vet att en större del av
stödet till funktionshindrade tillfaller män. Den skillnaden måste minimeras
och stödet fördelas på ett sådant sätt att kvinnor med funktionshinder får stöd
i samma utsträckning som män, så att jämställdhet och rättvisa uppnås.
6 Könsdiskriminering
Vänsterpartiet vet, som sagt, att kvinnor och män inte bedöms på samma
sätt vad det gäller stöd och bidrag som ges för att underlätta att leva med
funktionshinder. Det har konstaterats genom statistik och forskning att
det finns stora skillnader. En studie visar att kvinnor inte blir beviljade
lika mycket handikappersättning och oftare får avslag än män i liknande
situationer.
Det finns också könsskillnader i tillgången på avancerade hjälpmedel som
exempelvis datorer. Däremot använder sig kvinnor mer av så kallade enkla
hjälpmedel som idag i allt större utsträckning är avgiftsbelagda. Invandrar-
kvinnor med funktionshinder kan i vissa fall ha ännu svårare att få del av
bidrag och annat stöd. Detta kan i sin tur bero på kulturella skillnader och
språksvårigheter.
För att minska skillnaderna i livsvillkoren mellan kvinnor och män med
funktionshinder måste kunskapen om dessa och om behoven öka. Det krävs
ett könsperpektiv. Vänsterpartiet föreslår riksdagen att ge regeringen i
uppdrag att en uppföljning med könsuppdelad statistik skall göras.
Uppföljningen skall avse hur bidragen fördelas och vidare ta upp
diskussioner med landsting och kommuner om en rapportering av hur deras
stöd och bidrag fördelas mellan kvinnor och män med funktionshinder.
7 Unga funktionshindrade
En slutrapport om arbetsmarknad för unga med funktionshinder har
nyligen kommit. Rapporten visar att personer med funktionshinder har
problem när de skall etablera sig på arbetsmarknaden. Den öppna
arbetslösheten är inte det stora problemet utan det överhängande är den
höga andelen förtidspensionärer och den låga sysselsättningsgraden.
Många unga personer med funktionshinder kommer aldrig in på
arbetsmarknaden. Den nya lagen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet är ett steg i rätt riktning men det behövs ytterligare åtgärder
för att funktionshindrade skall komma ut i arbetslivet och få möjlighet till
en egen försörjning.
En åtgärd som skulle bidra till detta vore att höja lägsta ålder för
förtidspension från 16 år till 30 år. Med detta skulle man undvika att unga
funktionshindrade pensioneras i onödan. Vänsterpartiet föreslår att en
utredning bör tillsättas för att se över konsekvenserna av att höja
pensionsgränsen från 16 år till 30 år. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Förbundet Unga Rörelsehindrade m.fl. har i en rapport 1999
uppmärksammat att läroplanens bestämmelser om att skolan skall ge
förberedelser för arbetslivet inte tycks följas i tillräcklig omfattning när det
gäller funktionshindrade elever. Rapporten menar att många ungdomar med
funktionshinder inte alls får det stöd de skulle behöva i detta avseende. En
stor andel av de tillfrågade i en enkätundersökning sade sig inte ha fått någon
som helst yrkesförberedande insats. Vänsterpartiet anser att detta är oroande
signaler som måste tas på allvar. Vi föreslår därför att regeringen ger
Skolverket i uppdrag att göra en översyn av hur skolorna följer läroplanens
bestämmelser om yrkesförberedande insatser när det gäller
funktionshindrade. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt kompetensutvecklingsprogram,
2. att riksdagen begär att regeringen ger
Diskrimineringsutredningen tilläggsdirektiv om att ta upp frågan om
tillgängligheten i vid mening,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en utredning som
ser över färdtjänstlagen så att färdtjänsten anpassas till den resandes
behov,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om avgiftssituationen för de
funktionshindrade,
5. att riksdagen hos regeringen begär att en uppföljning med köns-
uppdelad statistik skall göras enligt vad i motionen anförts om
rapportering gällande kommun- och landstingsstöd om hur bidrag
fördelas mellan kvinnor och män med funktionshinder,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som ser över
konsekvenserna av att höja pensionsgränsen från 16 år till 30 år enligt
vad i motionen anförts om onödiga pensioneringar av unga
funktionshindrade, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att
göra en översyn av hur skolorna följer läroplanens bestämmelser om
yrkesförberedande insatser när det gäller funktionshindrade. 2
Stockholm den 3 oktober 1999
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Lars Ohly (v)
Lena Olsson (v)
1 Yrkande 6 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 7 hänvisat till UbU.