Alla är överens om att patientens ställning bör stärkas. Patienterna vill ha
mer inflytande över vården. Det blir alltmer självklart att få välja
vårdgivare. Redan idag har människor tillgång till fakta och information
om bl a behandlingsmetoder och läkemedel via Internet. Detta gör att
vårdtagarna blir allt kunnigare vilket även medför att de ställer högre
krav på sjukvården.
Det finns en stark önskan att förbättra mötet mellan patient och läkare. Här
finns en stor utvecklingspotential. Förändringarna som kommer nu vad gäller
delaktighet i val av behandlingsmetod, möjlighet att få second opinion m m
är bara de första stegen i en ökad samverkan mellan patient och läkare.
Säkerligen kommer också ökade krav från patienterna att vilja ta del av
alternativa medicinska metoder. Då krävs en större öppenhet för detta.
Vårdens kompetens finns i hög utsräckning hos personalen, bland läkare,
sjuksköterskor och övriga medicinskt utbildade. Hur vi utvecklar och
utnyttjar detta kapital kommer att vara avgörande för om vi kan bli bättre på
att hantera hälso- och sjukvården. Vi måste även fortsättningsvis söka locka
till oss de mest begåvade och lämpliga personerna till hälso- och sjukvården.
Men för att behålla dem och optimera deras insatser måste vi ge dem
utrymme att agera och utvecklas inom hälso- och sjukvården, något som på
många håll saknas i dag. Ledarskapen måste bli tydligare och bättre.
Även de grupper som har svår att nyttja sin valfrihet skall ha en god, trygg
och värdig vård. För dessa gruppers skull är det extra viktigt att av riksdagen
beslutade etiska plattformer för prioriteringar ligger fast.
1.2 God hälsa för alla
Hälsa i vid bemärkelse handlar om ett fysiskt, psykiskt, socialt och
andligt tillstånd av välbefinnande. Det är viktigt att allt folkhälsoarbete
och alla preventiva insatser utgår från denna helhetssyn på människan
och på hälsobegreppet.
Även om hälsoläget i Sverige allmänt sett är bra så är hälsan ändå väldigt
ojämlikt fördelad. Forskning visar att resurssvaga gruppers hälsoutveckling
och medellivslängd är sämre än för dem som är välutbildade och resurs-
starka. Detta kan inte accepteras. Det krävs krafttag mot hälsans ojämlika
fördelning i befolkningen.
Kunskap om hur olika livsstilsfrågor påverkar hälsan är viktig för ett gott
liv. Alla har rätt till denna kunskap. Här spelar inte minst skolan en mycket
viktig roll.
1.3 Människan som helhet
Det är viktigt att man i sjukvården ser människan som en helhet, med
såväl själ som kropp, såväl fysiska som andliga behov. Att få samtliga
dessa behov tillgodosedda är av stor betydelse för läkeprocessen. En
nyligen presenterad undersökning av professor Stefan Einhorn, läkare
och forskare vid Radiumhemmet i Stockholm, visar att människors
andliga behov blir större när de blir sjuka. Existentiella frågor
aktualiseras av den kris som en svår sjukdom alltid för med sig.
Vårdpersonalen kan tyvärr inte alltid svara upp emot dessa behov.
Sjukhuskyrkan fyller visserligen en viktig roll men det är inte alltid dit
patienterna söker sig. Som ett komplement till sjukhuskyrkan borde såväl
läkare som sjuksköterskor utbildas när det gäller de andliga behoven,
liksom de idag utbildas när det gäller de psykologiska behoven.
2 Bristen på vårdplatser
Vi har fått tillbaka gisslet med vårdköer. Allt fler rapporter pekar på att
en av orsakerna till de växande köerna för operation är bristen på
vårdplatser. I februari i år tvingades t ex många sjukhus att helt eller
delvis ställa in planerade operationer.
Under den senaste tioårsperioden har antalet vårdplatser i Sverige mer än
halverats. Denna drastiska reduktion har aldrig haft någon förankring i
minskade vårdbehov. Tvärtom har antalet äldre ökat och den medicinska ut-
vecklingen har ställt krav på flera vårdplatser. Visserligen har den medi-
cinska utvecklingen inom vissa specialiteter möjliggjort behandling i öppen
vård eller kortare medelvårdtider, men andra möjligheter som denna
utveckling medfört ställer krav på flera vårdplatser och detta gäller flertalet
medicinska specialiteteter. Sverige hade 1995 en medelvårdtid som var bland
de lägsta inom OECD, 7,8 dagar. Den svenska utvecklingen efter 1995
innebär att Sverige i dag sannolikt har de kortaste medelvårdtiderna i Europa.
Antalet vårdplatser per 1000 invånare var 6,5 i Sverige år 1995. De flesta
övriga länder i Europa har fler vårdplatser per 1000 invånare.
I och med att medicinska metoder har förbättrats har även ambitionsnivån
ökat i samma takt. Ambitionshöjningen är inte heller isolerad till den
planerade vården. Även inom den akuta vården sker en sådan utveckling.
Patienter som för tio år sedan enbart skulle ha fått symptomlindrande
behandling, tex inriktad smärtlindring, kan numera opereras, intensivvårdas
och får kanske 10-15 år med god livskvalitet. De växande köerna och det
ökade vårdbehovet behöver alltså inte betyda att vården åstadkommer
mindre. Troligt är även att ambitionshöjningen kommer att accelerera till
följd av fortsatt snabb utveckling av medicinteknik och läkemedel. Detta är i
sig en mycket positiv utveckling eftersom liv räddas och livskvaliteten höjs i
allt högre ålder. Samtidigt måste man dock möta detta behov både idag och i
framtiden.
Bristen på vårdplatser tvingar landstingen att till kommunal omvårdnad
föra över svårt sjuka människor i uppenbart behov av sjukhusvård som kom-
munerna saknar praktiska förutsättningar att klara av. Underbemanningen
och bristen på medicinsk kompetens inom äldrevården förvärrar situationen.
På de återstående sjukhusplatserna samlas de mest vårdbehövande patienter-
na, vilket kräver ökad och inte minskad bemanning, förlängda och inte
förkortade medelvårdtider.
Antalet vårdplatser på sjukhusen har reducerats så mycket att det blir
störningar i patientflödet och flera kliniker påverkas. Den drastiska
minskningen av antalet vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom
en motsvarande utbyggnad av sjukhem, ålderdomshem eller av hemtjänsten.
Därför bör inriktningen vara att under de närmaste tio åren skapa cirka
20.000 nya vårdplatser. Dessa vårdplatser bör främst gälla de vårdformer där
behoven av sjukvård och omvårdnad är störst, d v s vård av svårt och
långvarigt sjuka och äldre.
Det är viktigt att landsting och kommuner får ytterligare resurser under de
närmaste åren. För år 2001 och framåt har regeringen aviserat utökade
statsbidrag. Dessa statsbidrag innebär ett realt resurstillskott för hälso- och
sjukvården med ca en procent per år de närmaste fem åren. Med dessa
resurser sammanhänger krav på att öka kvaliteten och tillgängligheten inom
primärvården och psykiatrin. Resurserna är dock otillräckliga för att kunna
hantera de utökade vårdbehov som belysts ovan. Kristdemokraterna anser att
vård och omsorg måste ges en särställning i samhället och därmed
tillförsäkras tillräckliga resurser. De resurser som nu läggs på landsting och
kommuner måste främst användas till att säkerställa en god vård och omsorg
för svårt och långvarigt sjuka.
Minskningen av antalet vårdplatser sedan 1992
Tabell 1: (Läns- och regionsjukvård 1992 1996 1997 Förändring sedan 1992 )
Källa: Landstingsförbundet
3 Vårdgaranti
Vårdköerna har stadigt ökat sedan den s k vårdgarantin togs bort. På
många håll i landet kan man få vänta mer än ett år på nödvändig
operation eller behandling. För sjuka människor är det orimligt att under
lång tid behöva känna oro inför operation eller annan behandling
samtidigt som det ofta krävs att man intar smärtstillande och andra
mediciner. Dessutom får samhället ofta en hög kostnad i form av
sjukskrivning och tillbakagången till arbetslivet kan fördröjas.
Nödvändiga resurser och organisationsförändringar måste till för att
arbeta bort vårdköerna. De erfarenheter som har vunnits av försöken som
i olika delar av landet har pågått med gränsöverskridande samarbete
mellan försäkringskassan och vårdsektorn (FINSAM-modellen) bör ligga
till grund för ett fortsatt förändringsarbete. I korthet betyder det att medel
tas från försäkringskassan för att betala operationer. Genom detta lindras
mänskligt lidande och köerna kortas. Administrativa och budgetmässiga
murar som är ett hinder för kloka beslut måste undanröjas.
Det behövs en utvidgad vårdgaranti jämfört med den som gällde från 1992
och några år därefter. Vårdgarantin bör på sikt omfatta alla medicinskt
motiverade diagnoser och utfästa behandling inom tre månader. De allmänt
omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall vara utgångspunkt.
Det innebär att den för varje tillfälle aktuella kösituationen inte skall avgöra
inriktning och prioritering, utan vårdbehoven. Patienter med svåra kroniska
sjukdomar och personer i livets slutskede, dvs patienter som har de allra
största vårdbehoven, ska inte stå tillbaka för patienter med lättdiagnostice-
rade och behandlingsbara sjukdomar. Införande av en ny vårdgaranti kan
komma att behöva tillskott av medel, men bör rymmas inom ramen för
samhällets totala satsningar på hälso- och sjukvård, sjukskrivningsmedlen
inkluderade.
4 Personalen är nyckeln i vården
Sverige har bland världens bäst utbildade vårdpersonal. Vi har länge
överutnyttjat personalens hängivenhet och arbetsvilja så att den nu håller
på att förlora framtidstro och självförtroende. Detta är oroande tendenser
som kan få irreparabla konsekvenser om de inte åtgärdas snabbt. Behovet
att rekonstruera hälso- och sjukvården liksom äldreomsorgen och att
återställa personalens framtidstro måste beaktas särskilt under de
närmaste åren och komma i första rummet vid fördelningen av
samhällets resurser.
En allvarlig konsekvens av den s. k. vårdkrisen är ett vikande intresse
bland ungdom att söka sig till vårdyrkena. På många håll medför detta stora
svårigheter i rekryteringen till såväl tjänster som vikariat. Fler utbildnings-
platser måste skapas för på både läkar- och sjuksköterskelinjen och
omvårdnadsprogrammen.
Det är angeläget att undersköterskornas roll uppvärderas. Kompetens-
kraven bör ses över och nya karriärvägar erbjudas för att göra ett av vårdens
viktigaste yrken mera statusfyllt. Även i fråga om sjuksköterskornas roll och
ansvar behöver framtidens rekryteringsmöjligheter ses över. Yrkesinnehåll,
kompetenskrav och karriärvägar behöver även här förnyas och utvecklas. För
alla yrkesgrupper inom vården bör möjligheter till specialisering öka i syfte
att göra vårdyrkena mera attraktiva. Stimulanser i form av fortbildnings-
möjligheter och en mera generös lönesättning är viktiga delar av en ny
personalpolitik inom vård- och omsorgsområdet. En större mångfald av vård-
givare kan skapa förutsättningar för bättre lönebildning och fler attraktiva
karriärvägar för anställda inom vården.
I en omtalad undersökning som utfördes av Kommunalarbetareförbundet
under sommaren 1998 framkom att undersköterskor och vårdbiträden som
arbetade inom privat äldreomsorg trivdes bättre än hos kommunerna. Mer
ansvar, bättre karriärvägar, bättre och tillgängliga chefer som motiverar
personalen och större möjligheter att ta egna initiativ nämns som fördelar hos
privata vårdgivare.
4.1 Specialistutbildning för läkare
Vad gäller specialistutbildning för läkare är det nödvändigt att snarast se
över dimensioneringen med tanke på framtiden. Redan nu kan vi se att
det finns brist på exempelvis barnläkare, reumatologer, geriatriker,
neurologer och narkosläkare. För att kunna erbjuda en god vård i
framtiden krävs specialistutbildade läkare. Därför bör regeringen
återkomma med förslag som stämmer överens med de behov som finns.
Många av våra äldre får ålderssymtom som kräver god vård. Det är
alldeles uppenbart att behovet av flera läkare med specialistkompetens i
åldrandets sjukdomar växer. Det behövs ett kompetenslyft för geriatrik och
fler geriatriker kommer att behövas under ett antal år framöver. För att säkra
tillgången på geriatrisk läkarkompetens framöver krävs en långsiktig
planering. Behovet måste därför kartläggas. Det behövs en nationell
uppföljning av geriatrikens utveckling under åren efter ädelreformen, en
analys som kan läggas till grund för landstingens långsiktiga planering för att
tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de närmaste 10-15 åren.
4.2 Utbildad personal är en investering
Det finns en tendens i nutida svensk sjukvård att den materiella
standarden tar överhanden. Man har lättare att acceptera en investering i
dyr utrustning än en ytterligare anställd i den personal som svarar för
omvårdnad. Man har länge trott att god vårdkvalitet är detsamma som
stor kvadratmeteryta eller eget rum på långvården. Så är det inte. För att
uppnå god vårdkvalitet krävs framför allt att det finns kompetenta och
medkännande människor som ger vården. I den nuvarande situationen
när landstingen skär drastiskt i sjukvården är det omvårdnaden som blir
lidande. Det är bland annat de människor som har kroniska sjukdomar
och människor i livets slutskede som drabbas. Det är de som inte själva
kan protestera som får utstå försämringar. Detta är oacceptabelt.
Vi kristdemokrater anser att sjukvårdshuvudmännen måste avsätta mer
resurser för att ge utbildning i medicinsk-etiska frågor. Denna utbildning
måste få högre status för att man ska kunna tillmötesgå de ökade kraven.
4.3 Fler händer i vården
Personalen behöver få ny framtidstro och en god grund för ökat
självförtroende. Det behövs "fler händer i vården". Under de senaste tio
åren har antalet anställda inom landstingens hälso- och sjukvård minskat
med ca 133.000 personer, varav 70.000 till följd av ädelreformen. Detta
innebär en faktisk personalförlust på netto 63.000 anställda inom
sjukvården. Fram till år 2002, dvs under den kommande mandatperioden,
måste sjukvården och äldreomsorgen få ett resurstillskott som bättre
motsvarar vårdbehovet.
Sjukvård och äldreomsorg handlar i hög grad om medicinsk diagnos och
behandling. Men det handlar också i hög grad om att ge omvårdnad. Det är
fråga om att kunna erbjuda tid. Tid att lyssna och tid att ge tröst. De senaste
årens nedskärningar inom vårdområdet har drabbat omvårdnaden mest. Det
är angeläget att personalen har tid för att diskutera patientens symptom, oro
eller ångest.
Det finns onödiga administrativa regler och medicinska metoder samt
procedurer som behöver tas bort. Alltfler administrativa uppgifter läggs på
läkare och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter, redovisningar,
sammanställningar och enkäter som tar i anspråk de mest erfarnas tid från
vården av patienterna fyller i praktiken ingen vettig funktion inom
sjukvården. Administrationen måste begränsas och utföras av särskilt
avdelad personal. Läkarsekreterarna har här alltid varit en tillgång. De
nedskärningar som denna yrkeskategori drabbats av har i sin tur påverkat den
tid som sjukvårdpersonalen tidigare ägnat åt patienten. Läkarsekreteraren kan
på ett kvalificerat och effektivt sätt erbjuda den administrativa avlastning
som läkarna behöver för omvårdnad.
5 En värdighetsgaranti för alla
Det finns all anledning att arbeta med fördjupade kvalitetskrav inom
sjukvården. Det är dessa kvalitetskrav vi vill lyfta fram genom att skapa
en värdighetsgaranti för trygghet i vården och stärka patientens ställning.
Detta får inte enbart begränsas till att handla om väntetider, tillgänglighet
och ökade valmöjligheter.
Frågor om patientens delaktighet i sin egen vård, personlig integritet och
respekt för den enskilde liksom tid för omvårdnad och tid för möten mellan
människor måste bli centrala delar i en värdighetsgaranti inom hälso- och
sjukvården. Den oro som alltför många patienter känner i väntan på provsvar
går inte att mäta. Tydliga besked är ett minimum. I en värdighetsgaranti för
sjukvården bör också skrivas in att ingen skall vårdas i korridorer eller
behandlingsrum. Alla skall garanteras en egen sängplats. Och om det ändå
p g a extrema förhållanden blir nödvändigt att överbelägga i exempelvis
korridor, då skall det vara självklarat att patienten kompenseras för bristerna
i omvårdnaden genom att ingen vårdavgift uttages. I lägen med extremt hög
belastning på vården finns ingen möjlighet att låta vårdgarantin resultera i
sanktioner gentemot någon, däremot kan man alltid ge kompensation till
patienten. På samma sätt bör värdighetsgarantin för sjukvården tydligt ange
att polikliniska operationer helst inte får ändras samma dag. I extrema lägen
skall patienten kunna kompenseras om detta ändå måste ske.
Ett steg i rätt riktning är att man, som man i HSU 2000 gör, talar om vikten
av att öka patientens kunskap genom tydligare lagar och bättre information
om rättigheter och skyldigheter.
6 Vår värdighet som äldre
Till följd av ädelreformen minskade antalet vårdplatser kraftigt i början
av 1990-talet. Åren 1990-1998 minskade antalet vårdplatser med ca
30.000 vilket innebär att det idag finns ca 35.000 vårdplatser kvar hos
landstingen. Enligt många bedömare är det inte möjligt att minska antalet
vårdplatser ytterligare. Bland annat Äldreberedningen anser att
framtidens äldrevård kommer att ställa krav på mycket fler vårdplatser
såväl på sjukhusen som inom de kommunala vård- och boendeformerna.
Mer än 1,5 miljoner svenskar är över 65 år. Om 10-12 år kommer antalet
personer som är 85 år och äldre att vara 60 000-65 000 flera än 1995.
Även om vi vet att allt flera äldre är friska allt längre, så kommer behovet
av sjukhusvård i den växande gruppen äldre att öka.
Demografisk utveckling 1950-2030
Tabell 2: (Antal personer 65 år och äldre % av total- befolkningen Antal
personer 80 år och
äldre % av total- befolkningen Totalbefolkningen )
Källa: SCB:s befolkningsstatistik och SCB:s befolkningsprognos 1997,
huvudalternativet
I och med ädelreformen 1992 har kommunerna det samlade ansvaret för
långvarig omsorg och service och vård till de äldre medan landstingen
ansvarar för den medicinska insatsen. Kommunernas ansvar har vidgats
och utvecklats avsevärt. I detta ansvar finns en rad olika omsorgs- och
vårdformer som kompletterar varandra för att ge trygghet och kvalitet
inom äldreomsorgen. Hemtjänsten utgör i de flesta fall grunden i det
ansvar som socialtjänstlagen ålägger varje kommun. Men för att klara de
varierande vårdbehov som finns hos den enskilde är det nödvändigt att
det finns olika former av särskilda boenden. Det kan gälla t ex
servicehus, gruppboende och sjukhem.
Ädelreformen har medfört förbättringar, men också vissa problem. Ett är
att begreppen "klinikfärdig" och "medicinskt färdigbehandlad" feltolkas.
Patienter i uppenbart behov av institutionsvård skrivs ut från sjukhusen och
tas hem av kommuner till gruppboende eller sjukhemsvård som inte hunnit
byggas ut och som inte alltid räcker till därför att vårdnivån är för låg.
Svårt och långvarigt sjuka måste erbjudas adekvat vård av kompetent
personal och med god kontinuitet även efter att patienterna är "medicinskt
färdigbehandlade". Till de negativa konsekvenserna av bristen på vårdplatser
hör att många, särskilt ensamboende, som har behov av att få tillfriskna på
sjukhuset innan de kommer hem, inte får den möjligheten idag. Genom den
kraftiga minskningen av antalet vårdplatser uppstår också problem i samband
med toppar, d v s då belastningen är särskilt stor. Då visar sig bristen i
flexibilitet. Resultatet blir överbeläggningar och att vårdbehövande män-
niskor hamnar i korridorer och andra utrymmen. För att kunna sätta patienten
i centrum är det nödvändigt att skrota begrepp som klinikfärdig och medi-
cinskt färdigbehandlad.
Inom äldrevården behöver det ske förändringar som ger bättre patient-
tillfredställelse och högre kvalitet. Minskningen av slutenvårdsplatser och
allt kortare vårdtider på sjukhusen leder till att kommunernas vårdansvar
utsätts för omrimliga påfrestningar. Bättre samverkan mellan kommuner och
landsting kan undanröja en del svagheter. Det bör därför i alla landsting och
kommuner skapas gemensamma målsättningar och överenskommelser med
kommunerna som reglerar hur samarbetet skall gå till. Det finns ett speciellt
behov av ökat samarbete mellan landsting och kommuner när det gäller
läkarinsatser vid det särskilda boendet.
Värdig vård innebär att man erbjuds den vård som bäst passar det aktuella
vårdbehovet. En värdighetsgaranti är extra viktig i vården av de äldre. Den
skall omfatta såväl medicinsk kvalitet som omvårdnadskvalitet. Värdighets-
garantin inom äldrevården skall bl a innebära:
- Det ska finnas en läkare knuten till varje sjukhem och till varje
hemsjukvårdspatient, en läkare som är specialiserad på åldrandets sjuk-
domar och problem och som regelbundet besöker patienterna.
- Det ska finnas skilda vårdenheter för senildementa och för psykiskt
friska.
- Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
- Det skall vara en självklarhet att sjukhemsplatsen ligger i den
kommundel där vederbörande tidigare bott.
- Det ska finnas uttalat att en patient inte ska behöva ligga och vänta
innan en blöja full av avföring och/eller urin byts.
- Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med
att dricka.
- Det ska finnas så mycket personal så att varje patient får känna sig
ompysslad, observerad och personligt tilltalad några minuter varje
förmiddag och varje eftermiddag.
- Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla patienter som så orkar
hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra
miljöer än det egna rummet.
- Det ska vara en självklarhet att inom åldringsvården ta till vara ideella
insatser som erbjuds.
- Det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö ensam.
7 Livshjälp - god vård i livets slutskede
Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är en livskvalitetsfråga för alla.
Därför måste vi våga tala om och lyfta fram vikten av värdig vård i livets
slutskede. Som en del av den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna
förespråkar ingår det som en självklarhet att ingen ska behöva lämna
livet ensam.
Livets slutskede är en intensiv tid i våra liv. Den existentiella ångest som
kan vara förknippad med döden kan vara påtaglig. Tidigare i denna motion
har vi påtalat behovet av utbildning för personalen så att den kan bidra med
stöd till patienten i existentiella/andliga frågor.
Det är mycket viktigt att det hos allmänheten finns en förvissning om att
det finns goda möjligheter till ett värdigt avsked inom vården, att man
kommer att ha tillgång till smärtstillande medel, att man får den mänskliga
omvårdnad som behövs, att man får möjlighet att ha sina närmaste omkring
sig, att respekt visas för närstående och deras önskemål och att både patient
och närstående kan få psykologiskt och andligt stöd.
7.1 Hospis - hemlik vård i livets slutskede
Under senare år har det i vårt land byggts upp en viss
"hospisverksamhet". Hospis är en hemlik form för vård i livets slutskede
där fokus sätts på helhetsvård som innebär att inte bara de fysiska
behoven beaktas utan även de psykiska, sociala och andliga
dimensionerna. Vi kristdemokrater anser att hospisverksamheten är
mycket angelägen, eftersom den just har den helhetssyn på människan
som vi betonar - människan som ande, själ och kropp. Hospisvården
måste vidareutvecklas och etableras på flera ställen. Det är viktigt att ta
till vara den kunskap och kompetens man vunnit på de platser där
verksamheten varit i gång under lång tid. Dessa erfarenheter bör sedan
även komma den övriga vården till del. Allmänt kan sägas att det behövs
en öppenhet inför nya vårdformer inom vården i livets slutskede.
8 Ovärderliga anhöriginsatser
Anhöriga svarar för två tredjedelar av äldreomsorgen och en betydande
del av sjukvårdsinsatserna. Hemsjukvårdsinsaster utförs ofta av
närstående. För många människor med stora vårdbehov är ofta anhöriga
en avgörande faktor om vården skall kunna ske i hemmet eller inte. De
anhöriga bör känna sig delaktiga i vårdteamet eftersom det ofta behövs
gemensamma insatser. Därför är det viktigt att anhörigas insatser i
vården uppvärderas.
Att hjälpa till i vården av en sjuk får inte kännas som ett tvång. För att
resultatet skall bli bra måste den närstående fatta beslutet själv tillsammans
med den sjuke.
I HSU 2000 slutbetänkandet poängteras att anhöriga förtjänar mer stöd och
hjälp än de för närvarande erhåller. Samtidigt behövs ett väl fungerande
samspel med samhällets vård. Idag läggs en mycket stor del av ansvaret på
de anhöriga och det är ett problem.
Relationer och anhörigas tillgänglighet är olämpligt och omöjligt för det
politiska systemet att lägga sig i. Vad vi däremot kan göra är att uppmuntra
till större ansvarstagande och underlätta detta i praktiken. Det kan göras på
olika sätt genom utbildningsinsatser, ge möjlighet för viss ledighet över
helger, ekonomisk ersättning och så vidare.
9 Ökad mångfald i vården
I HSU 2000 slutbetänkandet har man bedömt behovet av resurser för
hälso- och sjukvården. Den grundläggande principen som fastslogs var
att hälso- och sjukvård skall erbjudas på lika villkor. Vården skall
finansieras solidariskt och resurserna fördelas rättvist efter behov. Man
påpekar även i betänkandet att kommuner och landsting har olika
förutsättningar och befolkning som skiljer sig åt åldersmässigt. Därmed
måste det finnas öppenhet för nya vårdproducenter och driftformer som
ökar patientens valfrihet. Detta är något som vi kristdemokrater många
gånger har försökt lyfta fram.
Idag fungerar inte vården överallt och i alla sammanhang såsom vi önskar.
För att åter kunna sätta patienten i centrum måste vi våga låta alternativa
producenter komplettera den offentliga vården. En sådant steg är såväl väl-
kommet som nödvändigt. För den enskilde patienten måste utgångspunkten
vara att själv få välja vårdalternativ - antingen offentlig eller privat vård. I
båda alternativen skall finansieringen självklart ske via offentliga medel.
En ökad mångfald kan bidra till att vården anpassar sig till olika
patientgruppers behov på ett snabbare och bättre sätt. En ökad mångfald av
vårdgivare ger även patienterna större valmöjligheter och kan stimulera,
utveckla och tillföra vården nya dimensioner. Privata, kooperativa och ideellt
drivna alternativ bör därför ges förutsättningar att utvecklas. Kraven på insyn
och kvalitetsuppföljning måste däremot vara desamma oavsett om
verksamheten är fristående eller offentlig.
Konkurrensutsättning av olika verksamheter får inte bli ett självändamål.
Konkurrensutsättning är ett medel för att skapa och stimulera effektivt
utnyttjande av begränsade resurser, stimulera nytänkande och bidra till god
och förhöjd kvalitet, samt ge patienterna en högre grad av valfrihet. En given
fördel med att alternativa aktörer uppstår är att kvalitetssäkringen kommer i
fokus. Kristdemokraterna har länge arbetat för att ett ackrediteringssystem
skall införas på nationell eller regional nivå. Detta finns i flera länder idag.
Ett ackrediteringssystem innebär att en vårdproducent, privat eller offentlig,
måste vara godkänd kvalitetsmässigt för att få tillstånd att verka för
landstingets pengar. Systemet kan också fungera som en form av konsument-
upplysning till patienterna. Sverige har genom en överenskommelse med
WHO inlett ett arbete med att ta fram ett effektivt kvalitetssäkringssystem för
hälso- och sjukvården. Vid organisationsförändringar som nu genomförs på
många håll är det extra viktigt att ha kontroll över att vården är av samma
höga kvalitet och att den ges på lika villkor.
När socialministern nyligen presenterade inriktning på en ny nationell
handlingsplan för hälso- och sjukvården framgår det att ministern välkomnar
privata alternativ i primärvården men samtidigt vill förbjuda att sjukhus drivs
med vinstsyfte. Regeringens förslag om vinstförbud för sjukhus är mycket
ologiskt. Eftersom svensk hälso- och sjukvård är solidariskt finansierad
genom skatter är det inte på något sätt dyrare för skattebetalarna att
finansiera sjukhus där verksamheten bedrivs med så hög kvalitet att den
genererar ett överskott. Regeringens otidsenliga idé på detta område riskerar
att hämma utvecklingen av god vård istället för att gynna den.
10 Närhet till vården
Det är en förenklad bild som ges när man i debatten hävdar att varje
landsting har ett sjukhus för mycket. Det är angeläget att varje
region/landsting ges förtroende att avgöra dessa strukturfrågor, eftersom
vårt land är geografiskt stort men relativt glest befolkat.
Det är en mycket angelägen uppgift att finna vårdstrukturer som håller för
högt ställda medicinska kvalitetskrav och som samtidigt är kostnadseffektiva
och praktiska. När sjukvården organiseras är det viktigt att alltid utgå från
patienternas behov. Idag finns det gränser mellan primärvård, sjukhusvård,
hem- och socialtjänst som saknar förankring i patientens verklighet och som
därför skapar bekymmer för den enskilde. Därför är det viktigt att ett nära
och naturligt samarbete med patienten i centrum byggs upp mellan vårdens
olika nivåer och ansvariga huvudmän.
Kristdemokraterna anser att det skall vara lätt att komma i kontakt med
vården när man behöver det. Den skall finnas lätt tillgänglig var man än bor.
Vi vill slå vakt om och utveckla de små länsdelssjukhusen. Tillsammans med
vårdcentraler, jourmottagningar och ambulanssjukvård utgör de viktiga delar
i en decentraliserad närsjukvård. I ett patientperspektiv handlar detta om
kvalitet, tillgänglighet och trygghet.
11 Psykiatrisk vård
Enligt en färsk rapport från Folkhälsoinstitutet har den psykiska ohälsan i
Sverige ökat och allt fler människor har behov av psykologisk hjälp. I
arbetslöshetens och rotlöshetens spår följer kroppsliga och psykiska
besvär. Höga självmordstal och självmordsförsök liksom konsumtion av
lugnande och smärtstillande medel är tecken på detta sjukdomspanorama.
Bland primärvårdens patienter finns en stor andel där en kombination av
medicinsk, psykologisk och social kompetens krävs för att på rätt sätt
möta och förstå problemen. Kristdemokraterna vill därför förstärka
primärvården med kurator och psykolog.
Många psykiskt handikappade har en mycket svår situation. Förutom att de
plågas svårt av sin sjukdom känner de sig många gånger inte accepterade av
omgivningen.
1995 genomfördes den stora psykiatriereformen som skulle förbättra de
psykiskt funktionshindrades liv. Huvudmålet var att förbättra och samordna
rehabiliteringen av människor som av psykiska skäl har svårt att klara det
dagliga livet. Ansvaret för de psykiskt funktionshindrades boende och
dagliga verksamhet flyttades således till kommunerna. Kommunerna fick
dessutom ett mycket stort ansvar för vården och omsorgen av de psykiskt
långtidssjuka. Enligt den slutrapport som Socialstyrelsen nyligen presenterat
är bristerna för de psykiskt handikappade fortfarande alltför stora.
Huvudmännen skyller emellanåt på varandra vad beträffar ansvaret för
psykiskt sjuka. Därmed finns det en risk för att ingen tar ett riktigt ansvar
för
den enskildes vårdbehov. Många har, enligt rapporten, blivit alltmer
isolerade, behovet av sysselsättning har bara tillgodosetts till hälften, det
finns brister i rehabiliteringen och de får inte den sjuk- och tandvård de
skulle behöva. Som ett resultat av detta har bl a förtidspensioneringen ökat
och de flesta saknar arbete eller annan daglig sysselsättning.
De organisatoriska förändringar som under senare år har skett inom
psykiatrin har bl a lett till att tusentals vårdplatser lagts ner utan att man i
tillräcklig omfattning byggt upp nya. Detta har inneburit att många svårt
psykiskt sjuka fått fara illa och självmordsfrekvensen varit hög. En situation
som är oacceptabel. Vi kristdemokrater tror inte att dagens antal vårdplatser
räcker för framtiden.
Innehållet i vården och inte minst sättet man blir bemött på är särskilt
viktigt för psykiskt sjuka och är en förutsättning för ett bra behandlings-
resultat. Fortsatt otydlighet om var ansvaret för behandlingen ligger kan få
mycket allvarliga konsekvenser särskilt för dem som inte har förmåga att
föra sin egen talan och kanske saknar närstående som kan agera. På sikt kan
problemen föra den enskilde in i långvarig psykisk ohälsa där också sluten
vård kan bli en realitet. Vi tycker att ett viktigt politiskt krav är införandet
av
en värdighetsgaranti för de psykiskt handikappade. Det är dags att med-
mänsklighet och närvärme kan spridas till de allra svagaste grupperna i
samhället.
Enligt Socialstyrelsens rapport är många av de psykiskt handikappade
beroende av sina anhöriga. Vi vet att anhöriga gör ett oerhört fint arbete.
Därför är det mycket viktigt att samhället på olika sätt stöder och avlastar
dem i sin många gånger svåra situation.
Efter Socialstyrelsens rapport föreslår regeringen nu att försöket med
personligt ombud för psykiskt handikappade skall permanentas. Detta är en
positiv utveckling för denna utsatta grupp men samtidigt finns det en rad
andra åtgärder, som ovan nämnts, som måste påskyndas. Det är viktigt att
psykiskt handikappade får ett värdigt liv med samma möjligheter som andra i
vårt samhälle. För många är dagarna långa, innehållslösa med en begränsad
kontakt med andra medmänniskor. Detta är väldigt allvarligt och kan
dessutom förvärra sjukdomstillståndet avsevärt.
12 God tandvård - en nödvändighet
Under lång tid har befolkningen i Sverige haft god tandhälsa. En av
orsakerna är det förebyggande arbetet. Eftersom den enskildes kostnader
för tandvård stadigt ökat under senare år finns dock risk att tandhälsan
försämras.
Historiskt sett har vi haft en gemensam sjukförsäkring som omfattar hela
kroppen utom tänderna. Tänderna har haft en egen försäkringslösning.
Patientavgifterna för tandvård har alltid varit högre än inom den övriga
vården. För enskilda som har dåliga tänder har detta varit oerhört be-
tungande. Ofta är det dessutom flera i samma familj som drabbas. Detta kan
betyda att kostnaderna blir svåra att klara. Människor kan av ekonomiska
skäl tvingas avstå från tandvårdsbehandling. Att laga sina tänder kan aldrig
ses som en lyx utan är en nödvändighet.
12.1 Sambandet mellan dålig tandhälsa och andra sjukdomar
Forskare har kunnat karlägga ett antal samband mellan dålig munhälsa
och olika sjukdomar. Den som lider av tandlossning löper större risk att
drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar liksom av hjärnblödning och
diabetes. Detta är ett ytterligare bevis på att kroppen hör ihop och att god
munhälsa också kan förebygga andra sjukdomar.
Det är alltid svårt att ifrågasätta system som funnits länge. Vi anser dock
att i en krympande ekonomi med ökad oro från medborgarna måste man
våga överväga andra lösningar. Det finns särskilda grupper i samhället t ex
anorektiker/bulimiker vars tandvårdskostnader i dagens system blir ett stort
problem. En annan särskilt utsatt grupp är de äldre i så kallade särskilda
boendeformer. En förbättring är det nya ansvar som landstingen och
kommunerna fått för att erbjuda kostnadsfri munhälsobedömning för äldre.
För denna grupp innebär det också att avgiften för nödvändig tandvård
reducerats till samma avgift som gäller för öppen hälso- och sjukvård. Detta
gäller dock först efter särskilt intyg som kan utfärdas av personal inom
kommunen för dem som bor i särskilt boende eller av distriktssköterska för
de äldre som har eget boende samt av allmänläkare för psykiskt funktions-
hindrade som också omfattas av förändringen. Kristdemokraterna anser trots
vissa förbättringar att en utredning bör tillsättas i syfte att kartlägga
förutsättningarna för att inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna
sjukförsäkringen. Vi anslår därför 250 miljoner kronor för att kunna förbättra
tandvårdsförsäkringen från den 1/7 år 2000. Från år 2001 har vi avsatt 500
miljoner kronor per år för förbättringar i tandvårdsförsäkringen. Riksdagen
bör hos regeringen begära förslag för att dessa förbättringar skall kunna
genomföras från den 1/7 år 2000.
13 Högkostnadsskyddet - en trygghet
I Sverige har vi under många år haft ett s.k. högkostnadsskydd för
avgifter i sjukvården. Utgångspunkten för högkostnadsskyddet är att
ingen av ekonomiska skäl skall tvingas avstå vård och behandling. Det är
även viktigt att varje person skall kunna veta hur mycket man högst skall
behöva betala.
För enskilda människor är patientavgifter för sjukvårdande insatser en
avgörande fråga om trygghet. Under senare år har dock avgifterna för den
enskilde ökat dramatiskt dels genom att det så kallade högkostnadsskyddet
höjts dels därför att flera vårdavgifter inte omfattas av högkostnadsskyddet.
Även den enskildes kostnader för resor i samband med vård har ökat och
dessa inkluderas inte heller i högkostnadsskyddet. När man diskuterar
patientavgifter eller läkemedelsavgifter betraktas dessa ofta enskilt. För
medborgaren är det givetvis viktigt vad avgifterna summerar till sammanlagt.
Målet för Kristdemokraternas vård- och omsorgspolitik är att ge trygghet
och medmänsklig omsorg åt alla oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund eller
yrke. Alla har samma rätt att leva ett värdigt liv. Ingen ska behöva avstå från
vård av ekonomiska skäl. Alltför stora kostnadsökningar har skett för dem
som är långvarigt sjuka och svaga.
Utvecklingen av nya läkemedel och de ökande behoven generellt inom
hälso- och sjukvården gör att man måste våga överväga nya lösningar.
Kristdemokraterna anser att en översyn bör göras av hela systemet så att
högkostnadsskyddet verkligen inkluderar alla egna avgifter i vården och
olika hjälpmedel.
14 Handikapp
Det är viktigt att de handikappade kan känna trygghet och inte ständigt
tvingas leva i oro för att deras rättigheter beskärs. Kristdemokraterna har
vid upprepade tillfällen påpekat att reformen om assistensersättning
måste byggas ut till att också gälla dem som fyllt 65 år. Det är en ur
människovärdessynvinkel märklig gränsdragning att ta bort berättigandet
till personlig assistans vid en födelsedag. Det är oacceptabelt och
inhumant att dra en gräns som säger att ett behov finns innan man nått en
viss ålder men inte efter. Därför välkomnar vi nu regeringens förslag om
att eventuellt avveckla denna regel. Den tveksamhet som regeringen
fortfarande har inför avvecklingen är dock oroande. Vi uppmanar nu
regeringen att så fort som möjligt fastslå denna förändring, som borde ha
genomförts för länge sedan.
Vi utvecklar våra övriga handikappfrågor i en särskild motion.
15 Administrativa besparingar
Kristdemokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheters
administration; detta bör även gälla Folkhälsoinstitutet och
Socialstyrelsen. Förvaltningsanslagen bör minskas med 5 %.
16 Sammanfattning
Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, "bra vård till alla på lika
villkor" håller på att förlora all förankring i verkligheten. Samtidigt är
sjuka människor - särskilt de svårt och långvarigt sjuka och de döende -
tillsammans med barnen de svagaste och mest utsatta grupperna i vårt
samhälle. Om deras behov av bra vård inte blir tillgodosedda på ett
värdigt sätt kommer trovärdigheten för det svenska samhället, för
välfärden och för hela vårt skattesystem att skadas i grunden.
Graden av civilisation hos ett samhälle kan mätas genom hur det tar hand
om sina svaga och sjuka. Kristdemokraterna vill arbeta för ett samhälle som
ligger i topp vad gäller graden av civilisation. Vi vill fokusera debatten om
välfärd och hög standard till att handla om god tillgång på vård och omsorg
till alla medborgare oberoende av var man bor, ålder, social status eller
ekonomiska förutsättningar.
17 Hemställan
17 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om 20 000 nya vårdplatser under en tioårsperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att resurserna till kommun och landsting främst
skall användas till god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vårdgaranti,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalrekrytering till vårdyrken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fler utbildningsplatser måste skapas för
vårdyrken,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vårdpersonalens yrkesinnehåll, fortbildning,
kompetenskrav och karriärvägar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bristen på specialistutbildade läkare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av "fler händer i vården",
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om administration inom sjukvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en värdighetsgaranti,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om god vård i livets slutskede,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hospis - hemlik vård,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till anhöriga,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad mångfald bland vårdgivare,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett ackrediteringssystem införs på nationell
eller regional nivå,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förstärka primärvården med kurator och
psykolog,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om psykiskt handikappades situation,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förbättrad
tandvårdsförsäkring som ingår i den allmänna sjukförsäkringen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en översyn bör göras av hela systemet med
högkostnadsskydd,
20. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande
uppställning:
21.
Tabell 3: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )